Balenciaga och en annan Kate

När jag väl lyckats få syndernas förlåtelse i St Sulpice kunde också jag ge mig ut i sörjan av powershoppande turister. Yes…Men istället för ett dirftande bestämde jag mig  att söka en särskild affär. Och med mitt lokalsinne trodde jag aldrig att jag skulle hitta Dit. Men ändå, tillslut hittade jag Det, det uppenbarade sig, mitt Pièce de Recistance; Balenciaga Paris. Med 50 % på allt. Det spelade ingen roll att jag inte hade några pengar, bara taffsandet, nästan på gränsen till utnyttjande, av samtliga klänningar i butiken räckte för att stilla mitt sinne. Det tog lång tid innan jag märkte att det var Kate Hudson som taffsade bland kläderna bredvid mig. Fast hon föll för alla de käckt skotskrutiga puffärmsblusarna ur capsulekollektionen. Jag pillade mest på robotkläder och skor som såg ut som mordvapen. 

Jag fick en bild på henne i alla fall, bakifrån, när hon gick från reaaffären till helprisaffären (som låg bredvid, och var nästan tom.) Hon var ostylad och hade rätt dålig hy. (På bilden är det hon som har bruna stövlar.) Hon såg väldigt svensk ut. Det gör alla de snygga, he he.
 

 

 

Nu ska jag kila iväg på Kenzos visning. Så det kanske kommer en riktig moderapport här snart!(läs imorgon)
En bifogad bonus till er blir en inzoomad förstoring av tjejen i turban från Attachment-visningen igår. (Hon hade körsbärs-tatueringar).
 

 

 

Agnes Grefberg Braunerhielm
Promotion

Attachment eller ”Att Byta Karl mot Stephen”

Paris, Frankrike.

Ibland önskar jag att jag vore korrespondent för Ekot. Allra helst där det inte händer så mycket som har med vapen att göra. Just nu uppfylls mina korrespondentdrömmar en aning, jag är för tillfället lite av Rodeos korrespondent direkt från Men Fashion Week i Paris. Idag slowstartade spektaklet lite. Det är alltså herrmodet för vår 2008 som gäller. Nedan, bilder utanför Attachment. Bilderna där inifrån blev tyvärr kassa. Attachment är ett japanskt märke, huvuddesignern heter Kazuyuki Kumagai och hoppade ut ur Issey Miyake-stallet 1998. Hela grejen kändes väldigt Issey Miyake-ish och japanskt. Modefolket där bestod naturligtvis av ett hav av svart. De väller fram i ett tystlåtet mummel, likt en begravning. En väldigt chic begravning.

Jag inväntar Rodeo-truppen från Milano, ska bli stort fashionabelt partaj imorgon. I Milano är det extrem värmebölja, inte som Atens 48C, men nära nog! De skrattade något utmattat när jag sa att det var mellan 15 och 18 grader i Paris. Men det var inget skämt, det är iskallt här. Jag ser dunjackor och ullkappor på var och varannan fransos. Bland de franska kidsen på gatan är det för övrigt Wayfarers och Marc Jacobs t-shirts som stoltseras. Killarna har slimmad gammal ullkostym, helst i brunt (jag sa ju att det är kallt). Inte ett dugg olikt Stockholms gator men andra ord. De lite äldre unga Parisarna sportar Dries van Noten och Yamamoto, men inte det udda, utan det enkla. (Kanske är det hemligheten bakom den konstanta chicness de innehar..)

Måste även rapportera, på onsdagen startade reorna med 40 % överallt! Det blev krigsstämning bland powershoppingturisterna: Hos Prada var det först kö in, sedan kö till de diverse avdelningarna därinne. Alla väskor var slut…men turbanerna fanns det massor av. (Fast jag siktar hellre in mig på Comme des Garcons kaninöron…haha.) Aw, jag som ville ha Pradas Fringe Bag.

Igårkväll åt jag middag med några franska vänner som tog mig till en italiensk restaurang min vän Christophe valde ut. Christophe gjorde en kampanj för Chanel Allure Homme för sisådär en tio år sedan. Han är snygg, Christophe, det var en vacker kampanj. Bra betalt fick han, men slutade att modella efter det, trots att Chanelkampanjen var hans första jobb, och han tyckte att Karl Lagerfeld var ”så juste”…. Istället sökte han till något stort franskt universitet och hamnade så småningom på Cambridge, tog en PhD i astrofysik. Nu är han är bundis med Stephen Hawking istället. I höst, tipsigt värre, kommer en bok de skrivit tillsammans, ”George’s Secret Key to the Universe”. Det är en barnbok som förklarar det här med astrofysik för de små liven. (Något för mig alltså).

En högt inofficiell smygtagen bild.

Agnes Grefberg Braunerhielm
Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
juni 2007
m ti o to f l s
« Jan   Jul »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930