Samma blommor

acne1

Alltså, okej om Acne och Opening Ceremony har samma tyg på sina klänningar, de delar ju ändå butik i New York. Chloe Sevignys blommiga typ är densamma som i Acnes blommiga klänningar.

Men sedan dyker skorna upp från brittiska märket Maloles. Exakt samma tyg där också.

maloles 

Och sedan Nike! Ett par Nike Dunks! What’s up liksom, tänkte jag. Inte så bra att göra klänningar i ett tyg som är så tillgängligt att till och med Nike gör sneakers av det?

Sedan förstod jag, aha, tyget är  ett av brittiska varuhuset Libertys klassiska blomstertyg, Liberty Lawn Pepper heter det, och finns tydligen tillgängligt att köpa per meter från varuhuset. Det är många märken som i år köpt in tyger från varuhuset, t.o.m japanska Junya Watanabe. Så om du skaffat Chloe eller Acne-klänningen, kan du matcha med Nikeskorna, och kanske köpa lite tyg och sy en hatt.

Satan. Nu tar min ström i datorn slut

 

Agnes Grefberg Braunerhielm
Promotion

Kanske ska skaffa tattoo legs ?

IMG_0531

IMG_0532

Idag var en sådan gudsförgäten –eller gudomlig kanske man ska säga– varm dag så mina av mig själv hypade tatuerade strumpbyxor kom med.

Jag blev inte stoppad en, utan två gånger av två olika modellscoutare som sökte karaktärer till sina agenturer. De såg mycket besvikna ut när jag meddelade att det var strumpbyxor på mina ben. De sa en smula sorgset att jag kunde väl…ringa ändå…eller nåt… Hm. Så jag tänker nu att jag kanske skulle skaffa sådana här tatueringar över hela benen på riktigt.. Det verkar ju vara populärt. Helt ärligt skulle jag gärna ha riktiga tatueringar liknande dessa över armarna under ett år eller så, och sedan kunna helt ta bort dem när jag tröttnat. Tja, drömma kan man…Tur att det finns strumpbyxor som i alla fall lurar några under tiden.

För övrigt var dagens ankomst en låda skor. Jag säger ankomst därför att jag köper kanske hälften av allt jag äger via internet och 90% av det från eBay. Det börjar bli ganska löjligt faktiskt. Det har helt och hållet gått ifrån ‘behov’ över till tjusningen i att hitta ett fynd, en skatt. Men jag har faktiskt satt regler för mig själv; en 600-kronors spärr på allt jag budar på eBay. Det verkar väl rimligt men kanske mindre så då spärren från början var 300 ..så har den sakta krupit uppåt. Och visst har jag brutit mot den ett antal gånger….I confess.

Därför blev jag helförtjust och mycket förvånad när Jil Sander skorna inte bröt 600 kronorsspärren. Utan höll sig en bit där under. Men jag måste erkänna att jag inte heller var beredd på att de skulle vara så…fetischiga. Platån är nog nästan 5 cm. Underbart!

jil-ho2

Fråga mig inte varför jag fotade dem i diskhon.. Jag öppnade paketet i köket och de bara hamnade där.

jil-pa

Nu fattas bara en kleinblå kostym så är jag all set. Kanske.

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

En Marcväska döpt efter en bloggare

”Behold the Marc Jacobs BB Bag

My credit card says no but my heart says go! Oh dear.”

Det finns tre bloggar jag följer kontinuerligt. Och då menar jag blogg som i den väldigt personliga varianten, där bloggaren i fråga lägger upp bilder på sig själv i olika kläder och skriver personligt kring stil och allt möjligt. Som ni säkert förstår är tyvärr ingen av dessa bloggar svenska, utan det är Susie Bubble, Kingdom of Style och Bryanboy. Jag har följt dem länge länge, även när den senare, Bryanboy, totalt flippat ur och lagt upp spankingvideos på sig själv, skrivit om hur tjock han är etc. För det är det som är kul, han är helt vansinnig, som en bloggande version av Patsy och Edina. Han skriver från sitt sovrum i ”The Third World” dvs Filippinerna, och hans populäritet i modevärlden är påtaglig. Fendi gjorde sin förra annonskampanj med en av hans bloggposerthe Infamous Bryanboy Pose”. Han blev salig. Nu dras det ett snäpp värre, när Marc Jacobs döper en av sina väskor (ja, alla väskmodeller nuförtiden har namn) efter bloggaren Bryanboy, ”The BB Bag”. Och Bryanboy engagerar sin läsare i skamlösa förösök att få väskan gratis skickad till sig (se bilden överst). Han vet ju att Marc Jacobs läser…

 En annan grej med Marc Jacobs just nu; han har blivit rånad. Av sitt eget t-shirtmotiv.

Det visar sig att Kyle Avila, en 24-årig butikschef för Marc by Marc Jacobs i New York, har svindlat bort 65 000 dollar ur butikens kassa. Vid uppdagandet fick den förtvivlade Kyle en vecka på sig att betala tillbaka pengarna, vilket han såklart inte kunde, så det blev att polisen kom och arresterade honom. Han riskerar över 10 år i fängelse enligt amerikansk lag. Det lustiga i det hela är ju att Kyle Avila är ett av Marcs egna t-shirt prints från hans kampanj mot hudcancer ”Love the Skin You’re In”. Han använde sig endast av nakna kändiskvinnor, men också några spritt språngande manliga butiksförsäljare. I i Kyles fall blev det under taglinen ”Protect Your Largest Organ”. Något att tänka på i finkan.

protect kyle

 

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

Margiela plagierar

 

marg1marg2

Martin Margiela och Penfound The Mountain

För inte så länge sedan skrev jag om min oförklarliga lust till att köpa och bära den där hästprintade klänningen från Margiela – den kändes som tagen från en vargprintad t-shirt från 80-talet. Jag var tydligen inte helt ute och cyklade, det verkar som om trycket på riktigt är snott från just en sådan t-shirt. Fast från 1998 närmare bestämt, då skapade illustratören David Penfound t-shirten till höger, kallad Summoning the Storm, för klädföretaget The Mountain. Och Margielas är ett nästan i stort sett direkt plagiat.

Margiela själva har uttalat sig kring sitt tryck att ” Det har skapats ur ett collage av nostalgiska bilder sammansatta in-house.” Uttalandet blir löjligt i sammanhanget; minus den magiska indianen är trycket till höger helt uppenbart ursprunget för Margiela. Illustratören Penfound, som brukar låna ut detta copyrightade tryck till allt från pussel till muggar för en fast kostnad på mellan ettusen till fyratusen dollar, har inte fått ett öre av Maison Martin Margiela. Och på Net-A-Porter säljs Margielavarianten för närmare 1400 dollar styck.
Enligt LA Times säger Penfound att han kommer
kontakta Margiela omedelbart. Fortsättning följer alltså…

Själv är jag otroligt förvirrad. Är det blåögt av mig att alltid ha trott så högt om Margiela? Att det var ett av de få –sanna– nya modeförtagen. Ok att inspireras lite här och lite där, men att sno en sådan här sak rakt av är bara oförlåtligt.. Detta fall är tusen resor värre än Marc Jacobs piratkopiering av en gammal svensk scarf, den var liksom i hans underlinje och på en liten scarf. I jämförelse med Margiela blir den fadäsen ingenting, jag kommer ihåg när jag såg Margielas visning i Paris förra året och då var denna hästprintade sak verkligen en av huvudnumren. Men troligtvis bara inslängd i sista stund för att skapa en riktig kassako. Frågan är: Hur kan ett känsligt och nogrannt företag som Margiela kan göra en sådan tabbe? Trycket finns ju uppenbarligen  överallt, på allt från t-shirts till pussel och kaffemuggar.. Gör en sökning på eBay och du finner över 70 träffar. Kanske är det meningen? En kommentar till modevärlden? De ville ha ett äkta tacky djurmotiv som alla modeslavar skulle visa upp sig i och som skulle fylla alla glansiga fancy magasin?

Jag vet inte, men jag vet att jag är otroligt nyfiken på hur storyn utvecklas. Och jag vet också att jag nog tillhör denna kategorin modeslav, eller snarare modenörd, då jag precis slagit till på en svettig The Mountain-tshirt på eBay. Med indian. För att det är så knäppt. Och jag hoppas innerligt på en duglig förklaring från Martin Margiela…annars brister mitt hjärta en aning…

 

marg1

marg2

 

 

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

Nytt modemagasin

IMG_0517

I en källare på Stora Nygatan i Gamla Stan i fredags hölls ett stort partaj; det serverades ekologiskt vin, vegansk glass (Hansen Flødeis Appelsin – typ det bästa i år!) och en dansande modevisning med studenter från Stockholms Danshögskola. Dansarna agerade modeller i kläder från svenska märken som Nudie Jeans, Camilla Norrback, Anja Hynynen, Irika, Dem Collective och Dreamandawake. Anledningen till festen och showen var lanseringen av det nya modemagasinet Fair.

Redaktörerna Lisa Färnström och Disa Helander vill med tidningen visa unga svenska tjejer hur de kan vara både ”snygga och schyssta samtidigt”. Hur man klär sig med miljön och mänskliga rättigheter i åtanke. På uppdrag av Naturskyddsföreningen, organisationen Rena Kläder, Studiefrämjandet och IF Metall har de gjort en utredning kring hur vi i Sverige just nu även kan shoppa kläder lite mer medvetet, och tillsammans har de skapat en ny, annonsfri och ekologisk modetidning som ska delas ut gratis runt om i Sverige, bland annat på skolor.

Första numret av Fair innehåller mest olika presentationer av Sveriges lite mer ”schyssta” varumärken, exempelvis Nudie som gör jeans av organisk bomull, och Dreamandawake som skapar nya kläder av gamla avdankande plagg. Men det skrivs även om de stora märkena Monki och H&M, kanske för att visa att även de stora kedjorna har ekotänket inne; H&M med sina extreeemt välsäljande ekologiska baslagg och Monki som i år har ambitionen att byta ut 5% av sina klädmaterial till miljövänliga alternativ… Och visst är det bra att någon håller koll och ställer klädgiganter mot väggen. För förhoppningsvis ser vi fler svenska varumärken i Fair i framtiden?

IMG_0519

IMG_0521

 

Just det – jag har skirvit en text i Fair också – i egenskap av frilansande skribent. Men den handlar inte ett dugg om ekologi eller villkor… Utan om vårmode. En enkel inspirationstext för att få unga flickor att se och älska mode i år och för alltid…

 

 

 

Agnes Grefberg Braunerhielm
Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
maj 2008
m ti o to f l s
« Apr   Jun »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031