
På tal om Agnes af Gs krönika i nya Rodeo.(läs den)
I söndags bekräftade Franca Sozzani på italienska Vogue att julinumret endast kommer innehålla svarta modeller. Inga vita. Inga. Brittiska Jourdan Dunn kommer tydligen hamna på omslaget fotat av Stephen Meisel och inuti ska det vara modejobb med modeller som Iman och Naomi Campbell men även nya ”osedda” svarta modeller. Sozzani berättade också att de framöver kommer att använda mycket mer modeller med annan etnicitet än vit:
”We are using a lot of black models, like Iman, not only the models of today – a lot of different girls. Nobody is using black girls. I see so many beautiful girls and they were complaining that they are not used enough.”
Hoppas det blir fler svarta modeller f.o.m nu, på riktigt – att göra ett ”svart nummer” för att liksom fylla årets kvot funkar ju inte… Och att peka ut skillnaderna på hudfärg blir detta vis blir lätt rasistiskt tänkande i sig, det är meningen att man inte ska tänka på det, att det inte ska spela någon roll. Hoppas det inte gör det efter detta julinummer.
I sammanhanget blir vad de pysslar med i England en aning på fel spår. Först är det i-D som släpper en specialutgåva kallad ”Agyness Deyn Issue: ICON” – åtta olika omslag och en hel tidning dedikerad till en person. Jepp, till Angyness Deyn aka Laura Hollins. På varje sida, Agyness. (och typ på varannan sida, Henry Holland)

Hm. Kan de inte vänta tills modellen faktiskt ÄR en ikon innan de lanserar henne som en sådan?
Sedan är det brittiska Vogue som sätter Agyness och, ja, ”White Heat” på omlsaget.

Så stor är kärleken till Agyness i England I guess. De är totalt besatta av henne där. Troligtvis för att hon är typ en helt vanlig tjej.
Den andra brittiska storheten Jourdan Dunn säger sig förresten läsa ekonomi så att hon kan starta en modellagentur för endast svarta modeller. :
”I go to castings and see several black and Asian girls, then I get to the show and look around and there’s just me and maybe one other coloured face. They just don’t get picked. I hope it’s because the designer just didn’t think they were good enough as a model but I don’t know.”
Läs en intervju med Jourdan Dunn i The Gurdian.
_Agnes B
2008.05.05 12:06
Hur många asiatiska tjejer brukar vara på omslagen då? Man hör inte så många som klagar på det, orka spela rasistkortet…
Jag håller med, Ai Tominaga, Tao Okamoto och Du Juan är amazing men syns typ aldrig på ett omslag av någon tidning. Typ Hye Park, Lucy Lui och Devon Aoki får representera hela den östasiatiska världen i modepressen i väst..
Det ar sant att det enda asiatiska ansikte som jag kan paminna mig pa nagot av ”the big four” (American, British, Paris, Italia) ar Du Juan (men Gemma Ward). Arkivsokande ger dock ett stort antal Brittiska Vogue omslag med Marie Helvin (Japansk/Caucasian) pa 70-talet.
Sedan har vi i och for sig den unga amerikanska modellen Chanel Iman som ar svart och asiatisk – hon var en av de 10 modeller som var pa majomslaget av amerikanska Vogue forra aret. Asiatiska modeller ar ocksa ganska valrepresenterade pa kinesiska Vogue, och kraftigt underrepresenterade pa den japanska utgavan (jag har bara sett ett eller tva med asiatiskt utseende).
I de har diskussionerna ar det for lite krut som riktas till att kritisera modellagenturerna. De jobbar ju inte direkt pa att hitta de ”etniska” modeller som star sig i konkurrensen.
hej!
hörde dig imorse när du och Frida var med i P3 Populär. tänkte bara höra var du har köpt de snygga strumpbyxorna (tänker på de med tatueringskänsla)? eller var man kan köpa något liknande? :)
jag är så jävla trött på allt tjat om agyness deyn. det är skitlöjligt.