• Start
• Trend
  • Hotspot
  • Agnes B
  • Lisa C
  • Krönikör Björk
  • Veckans Mode
  • Tävlingar
  • Buzz
  • Intervju
  • Modevisningar
  • Modenyheter
  • Webb TV
• Skönhet
  • Rodeo Snygg
  • Skönhetsminnen
• Inspiration
  • Milk/Signe
  • Signes Shopping
  • Hunnd
  • Pamela Bellafesta
  • Niotillfem
  • Johan Wirfält
  • Aplace
  • Festbilder
  • Porträtt
  • Lisa/Jon
  • Farnaz
• Bloggar
  • Milk/Signe
  • Signes Shopping
  • Hunnd
  • Lisa/Jon
  • Farnaz
  • Aplace
  • Johan Wirfält
  • Pamela Bellafesta
  • Hotspot
  • Agnes B
  • Lisa C
  • Niotillfem
  • Rodeo Snygg
• Info
  • Läs tidningen
  • Kontakta oss
  • Annonsera

Margiela

På Margiela var det kaos. De hade skippat den vanliga lokalen, sportarenan Omnisports Bercy (där även Alexander McQueen alltid är) och förflyttat sig till slummen i nordöstra Paris, 18e distriktet. På vägen från tunnelbanan till lokalen gick jag förbi två mentalsjukhus och kanske tre utslagna hemlösa personer som låg nerdrogade på trottoaren. Jag mötte bara nyligen invandrade fransoser och inga vita (förutom ett gäng rabbiner) och ungdomsgängen skrek och visslade efter mig (jag var klädd från topp till tå Margiela, I know det är hett). Framför mig dök även kvinnor som övergett sina privata bilar upp (hemska trafik) och kunde då räkna till ca fem Chanel-väskor.

Väl framme vid lokalen (som enligt visningsprospektet varit ett gammal bårhus, trevligt, men numera ngt slags konststadium) började kaoset. Marigelas people hade tydligen glömt att den nya lokalen hyste färre personer än den gamla (?) för de hade bjudit lika mycket folk som vanligt. Men alla skulle alltså inte få plats.

Klockan 19.15 hade fortfarande ingen blivit insläppt, vilket var 45 minuter efter utsatt tid och en kvart efter att själva showen egentligen skulle startat. Jag stod längs bak i kön, inte så lång bort bredvid mig fick även Carine, Geraldine och Emanuelle (hon är så lång!) snällt också stå (denna gång skippade de flatsen och körde spetsiga Balenciagaheels med gummiöverdel). Franska Voguemaffian dök iofs upp ungefär klockan 19.15 och då började även insläppet, då de gick först in.

Alla med inbjudan och placering samt de som stod på ”heta listan” gick först,  därefter fick de med stående placering och ”sista-minuten-listan” fyllas på efter plats. Jag hade blivit nedpetad från inbjudan med placering från förra säsongen i den gigantiska arenan, till en ”sista-minuen”-person. Strax efter åtta var fortfarande inte alla insläppta (däribland jag) och visningen hade inte börjat. Under de en och en halv timme jag stått och väntat hade mina tankar förflyttats från avantgardistisk dekonstruktion taget till en ny nivå för nästa sommar till middag. Jag tänkte ge upp – när jag äntligen blev inskuffad i stort sett samtidigt som showen började. Yes!

Ryktet om Margielas avgång måste ha spritt sig till hela modevärlden, för där inne var den. Någon av de tänkta efterföljarna kanske är Gareth Pugh eller Rick Owens? För de satt front row. Jag skymtade även Raf Simons.

Från min ståplats längst bak såg jag ungefär lika mycket som jag skulle ha gjort om jag blivit kvarlämnad utanför, men det var i alla fall ett retroperspektiv på Margielas 20 år i branschen. Modellernas ansikten var täckta med hudfärgad tyg eller gigantiska afrofrisyrer, och vissa stod stilla på en skiva och kördes fram. Det som presenterades var Margielas historia i kronologisk ordning, det började med den första kavajen i olika utföranden, en plastavgjutning av kavajen var kul och imponerande, såg även artisanal-plastpåsekavajen, sedan dök Aids t-shirten upp, de oversizade Barbie-kläderna, kappor av hår, och en effektfull parad av den senaste tidens Star Trek-axlar. In fördes även en modell (med huvudet i en låda) som bar de nya Damiani-smyckena. Det hela var ett väldigt corny (såklart) sätt gå igenom sin historia på, som ett levande collage. Jag kunde inte märka någonting nytt som presenterades för ss09, jag väntade mig det i slutet (då kom i stället en levande tårta).

Jag tolkar det hela som en bekräftelse att Margiela faktiskt ska sluta. Något som kan noteras att han iofs gjort redan för länge sedan, om man jämför hans fantastiska tidiga åstadkommanden med Margiela i dag. Jag tycker om det nutida Margiela, även det är imponerande och beundransvärt, men den ursprungliga Margiela hade ändå en annan själ.

Oj vad långt det blev.

Jag kan knappt vänta tills style.com lägger upp alla bilder! ( jag fick inga bra men lägger väl ändå upp de, men lite senare, för jag håller på att döö nu för jag är så trött.)

Carine & Geraldine längst bak

Crazycrazy

Margielabrillor

paris

Ok, efter att ha suttit stilla i över två timmar i ett flygplan på Arlanda är ju nu här.Har precis kommit till rummet. Inte så mycket har hänt ännu. Jag ska byta om.

Tills jag har något att komma med, kan ni exempelvis kolla in Jak & Jil som bara är aktiv under modeveckor. Jag brukar tråkas ut fotobloggar eftersom det aldrig står någonting, men jag gillar just Jak & Jil därför att de lämnar smått hysteriska kommentarer till sina inlägg (”I SCREAMED LIKE A GIRL WHEN I SAW KATE WALKING DOWN THE STEPS OF PALAIS DE TOKYO IN THESE PUPPIES”). Men också, nämnde jag att bloggen fokuserar på skor?

Jak & Jil

I en annan fotoblogg, altamira nyc, kan vi se Charles, 15 år.  I topp till tå Gareth Pugh och Dior Homme. 15!

Och stylister från Holland.

Btw, inte att glömma!:

Viktor & Rolfs visning online på torsdag.

fyi – modeller som faller & Gareth Pugh i Paris

 Milanos Modevecka är slut, och kommer troligtvis bli ihågkommen som den där alla modeller föll. På Pucci, som skulle vara Matthew Williamsons avsked från märket, kommer alla bara minnas hur råproffset Angela Lindvall drattar omkull inte mindre än TVÅ gånger, och hon har aldrig ens snubblat genom hela sin 12-åriga karriär. Vid det första fallet fick hon hjälp upp av kollegan Karlie Kloss och klarade sig utan större skråmor, men andra gången kom olyckligtvis under slutklämmen när alla modeller går ut på rad, och skapade något av en dominoeffekt….Allt enligt Grazia. Modellen själv skyller på ofasade klackar, och fick ett uppskrapat knä. Fenomenet kallas nu ”The Curse of the Stiletto!” Kommer den slå till även i Paris?

För Paris modevecka har ju redan startat! Och på topp dessutom. GARETH PUGH, kan det bli bättre. Och han var även ganska…ja, tro det eller ej men rätt så…somrig.

(Detta är första gången Gareth producerar skor.)

Förutom att bli helt mållös (som vanligt av Gareth Pugh, älskar hur han inte skapar utifrån några tydliga refernsramar eller modehistoria förutom sig själv, och tja, kanske Renässansen då) , får det mig att undra:

När ska style.com börja med 360 graders-shots ??

NU är jag påväg till Paris!

Se fram emot live monsterupdates snart.

(Och efterlys gärna något.)

Stackars Bruno portad i Milano…

Trots att han är kittad till tänderna i Alexander McQueen (och – han bär upp det!) blir han portad, Bruno, från Versace.

Ryktet om Bruno som aka Sacha Baron Cohen (aka Borat) lyckades tillslut spridas i Milano. Kanske inte så konstigt, efter upptåg där han iklädd en Velcro(kardorreband)-täckt spratteldräkt rullat runt backstage på Iceberg så att alla visningskläder fastnar på hans kropp, (!!! jag dör!) skickade tillslut Italienska Moderådet ut en rekommendation att hålla Bruno på så långt avstånd som möjligt från visningarna. Kan inte vara kul att motta motsvarigheten till modebranschens terroriststämpel….stackarn. Och jag undrar vad han hade tänkt hitta på med Donatella.

Man vill bara krama de där sorgsna välansade ögonbrynen

Agatha Ruiz de la Prada (spanskt kommersiellt märke, har inget med the Prada att göra) fick tydligen inte Moderådets utskick. Här lyckas Bruno ta sig ända ut på catwalken i sin Velcrosuit. Visningen stängs ner, allt blir svart, kaos uppstår, polisen kommer, ingen skrattar, Bruno skäms. Men är nog lite (mest) nöjd ändå.

The Bruno Movie – Delicious Journeys Through America for the Purpose of Making Heterosexual Males Visibly Uncomfortable in the Presence of a Gay Foreigner in a Mesh T-Shirt ska komma på bio den 15e maj.  Han verkar mest driva med Texas-bor och Arnold Schwartzeneggers of the world. Se mer på, thebrunomovie.com, de har blogg såklart.

Han kan posa.

innehåll

Jag har varit ur fas här och i det konkreta livet. Slappt. Men om 62 timmar är jag i Paris och där brukar saker och ting falla på plats.

Om du också skulle känna dig ur fas någon dag blir boken Anna Piaggi D.P en fin sak. Eller närsom. Det är samlade (och översatta!) Double Pages från Anna Piaggis tid på Vogue.

Finns på amazon.

Övrigt: vad är klimatet i Paris just nu?

Jag kan fortfarande inte komma över att Anna Wintour legat med Bob Marley.

Hur dåligt är inte Filip och Fredriks nya program?

Var det någon som såg Stewart och Colberts sviskon-skämt på Emmy-galan? omg!

Någon som har gamla Vogue från tiden 1938-1946 att sälja mig?

 till mamma: Tack för krabban imorgon.

till kvällen tänkte jag crasha hos den som tar emot mig och se om Apornas Planet.

man skulle önska att de i filmen bar Apronas Planet-skorna som Christopher Kane med syster gjort.

Christopher Kane och Prada – två helt olika primitiv.

Och om det framtida nu:et är ett primitivt sådant, vad kommer vi i det nutida nuet behöva gå igenom för att falla tillbaka på ett primitivt stadie? Är vi mitt i detta fall? Eller, vi är redan primitiva utan självinsikt (det mest primitiva). Ibland känns det så.

Irving Penn, en höstlookens ursprungsman ?

Det började med John Galliano, som berättade hur han druckit te med den nu 90-årige modefotografen Irving Penn, och plötsligt fått inspirationen till höstens Dior haute couture-kollektion.

Nu har också Julien D’Ys, mannen bakom YSL-visningens vinylglänsande pottperuker, berättat i Interview hur han var ute på promenad med samme Penn i New York då han plötsligt fann perukerna och den rätta looken för YSL-visningen;”I was in New York, and I was walking with Irving Penn. I found two wigs and tried them on a model. Right away it was perfect, like putting gloss on the head.”

Så är det just Irving Penn vi ska ge credit när Galliano och YSL producerar denna (höstens mest favoriserade) kvinna för hösten 2008,

Båda hängde alltså med Penn när detta tog form. Hur kommer då detta ur Penn… Kanske har det med Irvings fru att göra, den första superfotomodellen, Lisa Fossangrives:

Hon var ju svenska, född Lisa Adresson.

Alltså är ursprunget Sverige.

Hehe.

Låtom oss bejaka glamouren vi har i blodet!

tandade volanger

Ögnat igenom Phillip Lims vårkollektion 2009 och det kan konstateras att den är roligare än vanligt (mer tonvikt på piffigheten än sportswearen på ett fint sätt). Tyckte dock det var en miss att han inte satt dragkedjekanter på även på lädervolangerna på skorna. Kanske lite overkill att ha det både på både klänningar och skor, men vi lever ju i någon slags sko-overkill-tid, så varför inte löpa linan ut.

Så dyker Emma Cook upp i London och ger mig vad jag ville se (fastän andra delar av kollektionen innehöll en del man kanske ville se minde av) :

Tandade dradkedjevolanger på klänning och sko.

Och precis som Suise Bubble redan konstaterat är det extra kul eftersom Emma Cook är Topshop-sponsrad och dessa volangskor därmed sannolikt dyker upp på Topshop i sommar.

Och kollade man inne på Topshop.com direkt efter visningen, verkar de redan tagit direktion (troligtvis konsultande?) från Emma Cook ss09 och ‘tjuvstartar trenden’ redan nu med en dragkedjetandad volangblus.

Är det här ytterligare ett bevis på att det inte går att prata om trender i termer som ”volanger”, ”fransar”, ”skrynkligt”, ”spets”, ”blommigt” eller till och med ”svettigt”, när de når Topshop i stort sett samma dag de visas på modeveckorna? (eller spelar det mindre roll, eftersom de ändå når vårt huvud just då?)

Jag brukar tänka att trender och mode inte är någonting man kan köpa, eftersom de handlar om ögonblick, känslor och kanske Einsteinteorier (rum-tid). När längtan efter känslan av mode förpassas till material(spets, sammet, blommigt, etc) snarare än en känsla, persona, siluett eller rejäl utsvävning, det är då blir det bara blir… ytiligt? Att det går trender i material, längder och färger är visserligen uppenbart och mode kanske börjar där, men absolut inte där det också slutar (som många verkar tro), utan precis därefter det börjar bli intressant, snarare.

Hmmm jag måste sluta upp nu.