


Min vän, min fikakompis i Paris, Caroline skrev förut att hon saknade Sverige pga ”Vaggeryd – ett stenkast från E4:an”. Hm, jag vet inte. Tänkte så här på Halloween ge henne en ny anledning, en Svensk Hummer. o ICA på NK. Tyvärr hade jag inte 690 kronor kilot och var utan älskare.
Apropå detta, glad Halloween, vår finaste mat är detta skräckodjur i miniatyr och ändå så tänker man inte på annat än finrum och delikatess av de där klorna. (och kanske Mr. Pinchy, som Homer tyvärr råkade koka i badkaret.) Jag menar, varför hålla på och skära i en en pumpa när det enda man behöver göra är att lägga fram en hummer? Den är ju läskig. Som en skorpion. Fast det blir fel någonstans, de enda känslor som väcks är att man vill äta upp det lilla odjuret. Hur vi ser på världen är helt enkelt styrt och inlärt, därför blir just kanske hummern blir den passande symbolen för surrealismen (av många). (Och vem kunde tro att vi kunde producera så här stora humrar i Sverige?)

Måste därför bara lägga in Elsa Schiaparelli/Salvador Dali-hummerklänningen som de blev helt tokiga efter i Vogue 1937. Surrealism var väldigt inne då. Jag brukar fundera kring om det någonsin kommer komma tillbaka. men det är en lång harang tankar. Ville egentligen bara visa hur STOR den där hummern var. Jag blev helt GAAh. Och oo jag skulle vilja smaka snart.
_Agnes B


Damkollektionen för vår SS09 är delvis inspirerad av konstskolan/rörelsen Bauhaus…

…samt begreppet The Urban Cowboy – storstadscowboyssen.
Klänning med Bauhaus-skolans labbjacka som förgrund.

Påmålad läderjacka


Söderrippade jeans.

Klänning.

Korsettklänning i syrénlila, Acnes vårfärg numero ett, tillsammans med grått och vitt.

Mycket effektfulla byxor i randig transparens. Tyget är ett specialgjort vävt silke.


Button-down skjortor med en ”western-slips” av en dragkedjedragare. Very Västern goes Bauhaus.

Mockakjol med fina draperingar. Överlag mycket mocka i kollektionen.

Så fin westernjacka i mocka som var helt öppen bak.


Tie-dyeade jeans.

Höstens skinnjacka fast lite tunnare.

De där flärp-byxorna jag blev så begaistrad kring efter visningen i somras. Tänk att de är gjorda som ett par kostymbyxor fast med alldeles för stor midja, som du bara flärpar över i sidan.


Acne lanserar också nya linjen New Standard för kvinnor. Den kan kanske bäst beskrivas som sportiga kostymkläder, allt med råa kanter och sköra tyger som tunt siden.

Fin och enkel kavaj, New Standard.

Inseason, som når butik först i april ungefär, är 80-tal och sportig den med, med sidenklänningar i knallgrönt och orange. På många plagg fanns också ett grafittitryck, som är texten ur ”Blå blå är himelen…”.

Grön mockajacka

Trasiga denimshorts.
På herrsidans inseason,

Var det tidigt 90-tal som gällde, med håliga jeans med applicationer och flera tröjor med hål i.

Hm, glömde visst dessa herrboots förut. Snygga.

Western-inspirerad herrskjorta.

Duffel,

En del av herrkollektionen var också inspirerad av (och håll i dig nu Johanna) rastafari och reggae. Därav färgerna ovan och läderkepsmössorna.

Även hela set med sådana här sportiga plagg, med ränder längs sidorna (i bästa Royal Tenenbaums-feeling) gick på temat rastafari.
Det var allt jag lyckades foto någotsånär okej. Det fanns myyyycket mer. Men lookbooken kommer nog snart online.
[Edit: länken jag postade här förut gäller inte längre.]
_Agnes B
Acnes Gamla Stan-palats är numera fyllt av vårkollektionen…allt kommer i butik i jan/februari. Jag börjar med accessoarerna och skorna.

Inleder med den där Urban-Bauhaus-Cowboyhatten från visningen. Alla som kan ha hatt, go for it.

Fina väskor, i många olika typer av läder.


Väldigt heta smycken, inte säkert att de tas i produktion bara, då de väger en hel del.

Halsband av gem.

Acnes lyx-cykel med Brianchi. Mamma!

Ok, SKOR:



Acnes knallfärgade ormskinnsboots för herr. (!) de i mitten är dock canvas har jag för mig. Men färgerna är otroliga.

Färgen de fått till på de längst till vänster var närmast en blekt syrénlila. Superbt fint.
Jag vill bära dem själv….

Mer syrénlila var det på damfronten. Skor möter strumpa. (lägg märke till den inskjutna klacken)


Mer herrskor. Fina mockakängor i ljusgrått och himmelsblå.



Ett par ballerinor som är gjorda som just tåspetsballerinor. Pretty. I gammelrosa och svart mocka.



In season-skor, dvs de kommer till butik runt mars/april. Inseason-kollektionen är lätt och 80-talssportig, därav resåren.

Kuvertväskor som ser ut som kuvert.

Acnes skodesigner, Nicole, hon är jäkligt duktig.
_Agnes B



Hade gärna varit med när katongen öppnades.

Gigantisk spegel.

Rodebjers vårkollektion är lite annorlunda än vanligt, den är inspirerad av hippies i LA på 60-talet. Därför finns där starka färger, paljetter, rufflade volanger. Den är mer grann än Rodebjer vanligtvis är, och kanske lite mer ”ung”. Jag gillar Rodebjer, mycket, och plaggen kommer se jättefina ut, såväl på konsumenten som på plåtningar.

Snygga skor & väskor också.

De två starka färgerna är orange och kleinblått (”som solen när den går ner i LA”).



Hennes kappor och kavajer är alltid smått fantastiska, tur att våren i Sverige är ganska kall, så hon får göra några till dess också.


Finast enligt min helt egna personliga smaaak


Volanger i massor!

Fint hippie-tryck på sidenklänningar.

Även ett fint rutigt tyg.


Trycket på t-shirtklänningen är små hippiesymboler i miniatyr som Carin har strukturerat upp!


Smalrandig sidenklänning.

Och dito kavaj med svart foder.

Lite halvtransparent paljettklänning, het, fint hur paljetterna och kanten på klänningen är satt i kurvor, ”scalloping”.
Förresten,

missa inte heller Rodebjers grymma vinterskor, i butik just nu.
_Agnes B



The Local Firms bästa jacka är en blandning mellan en bombarjacka och en ärmlös kavaj.
Personligen skulle jag säga att det är The Local Firms bästa plagg ur hela höstkollektionen, då den också håller dig väldigt varm, dvs du kan bära den som ytterplagg varje dag och därmed vara kittad i The Local Firm varje dag. Dessutom är den inte så dyr som man skulle kunna föreställa sig (2500 pix).
The Local Firm finns på Aplace och på Jus i Stockholm.
Samma grej ungefär, bomarjacka-gifter-kavaj, kan uppnås precis som en av de bästa utgångarna på Acnes höstvisning förra året, när man sätter en stickad lång koftväst över sin skinnjacka. Det varmt och ömt stickade kramar om den hårda motocykeljackan i läder. Koftan värmer jackan som värmer dig. [*...aawww.*]

_Agnes B

Place Vendôme i Paris, fågelperspektivet.

Korken till Chanel no 5. (också uppifrån, men lite närmare)

Den första Chanel-klockan, Première, skapad 1987 (fast bilden föreställer den nya modellen i 18 carat vitguld, diamander och ceramic). Syns sambandet på formen? Det går inte att tänka på Chanel utan att tänka Paris, och det är även snarast tvärt om; Paris definieras av Chanel. När ett mode och en stad blir synonymt med varandra, ja då har man lyckats som designer.
Men nu sträcker sig Chanel ännu längre, via Paris ut i cyberspace. Tidigare var där bara podcasts, nu är det mer, missa inte att modeföretaget Chanel börjat blogga. Och det är från Chanels blogg jag skamlöst tagit bilderna ovan. (Flåt).
_Agnes B
I Paris jagade ju jag runt efter det här:

Jag är en mascaraidiot. Det är som med skor. Eller nagellack. Egentligen räcker det med ett par. Men alla ger så olika effekt. Det finns de som er volym, längd, se som är vattentäta och sitter som berget, – eller de som bara är lite softa och diskreta. Alltid på jakt efter den där perfekta som gör håren kring ögonen svarta, långa, tjocka och icke-klumpade.
Så, när jag såg den runda kaktus/insektsliknande borsten för första gången fick jag lite dåndimp. Jag har ett par gånger försökt att följa det ständiga makeupartist-tipset att hålla mascaraborsten vertikalt, men det har bara slutat med ofrivilliga svarta fläckar i ögonbrynen (jag är rätt osmidig av mig).
Så det här kanske var nåt, äntligen kan man nå varendaste lite ögonfransvrå.
So I give you the very subjektiv Givenchy Phenomen’Eyes Mascara -mascaratest. (OBS igen; varning för närbilder på ÖGON).



Mascaran.

FÖRE. Mina nakna ögonfransar, lite lagom blonda i topparna, tunna och småpatetiska. Men funktionella.

Före, Efter.

Borsten använde jag på följande viset,

Vertikalt.
Och visst kom jag åt varenda frans utan att kladda. Men efter ett lager eller två tycker jag att fransarna klibbade ihop för mycket. De blir långa, men på gränsen till spindelaktiga och inte mycket tjockare. Men den effekten kan vara rätt fin ibland, lite ”docklisa”. Så länge det inte klumpar så.
Overall är jag nöjd, den höll bra under dagen och borsten är lite roligare att använda också, men ingen mirakelborste. Vad jag söker är en mascara som håller och där jag slipper separera fransarna med en nål eller ren borste efter att jag lagt den. S E P A R A T I O N är vad jag vill ha.
Nej oouh, nu måste jag sluta, t.o.m. jag själv blir utfreakad av alla vänsterögon som stirrar. jag blir till FRA-gnes. (hahaha förlåt för den)
_Agnes B