Jag har länge undrat vad som hände med Margielas tidigare modeller, och vilka de var. Hur de valdes. Från 1989 till och med höst/vinter 2006 använde han sig inte av “typiska” catwalk-modeller, utan, enligt Susanna Strömqvist i Svenskan-artikeln om Margiela (som var extremt uppskattad och efterlängtad)  var de streetcastade. Men jag har alltid trott att de jobbade inom huset Margiela. Kanske var det fel, kanske gjorde vissa delvis det, vad jag märkt så är det i alla fall ett par stycken som återkommer år efter år. Jag tycker de är vackra. Men lustigt nog, lagom till att de dumpades inför s/s 07 så blev Margiela “high fashion”. (Undrar om det skulle varit möjligt annars.) Någon som vet mer om vilka de är…får gärna berätta.

Först: Kvinnan med det röda utväxta håret…

Vår/sommar 2001

Höst/vinter 2001

Höst/vinter 2002

Sedan, kvinnan med dreadsen (just det Johanna, dreads(!))

Höst/vinter 2002

Vår/sommar 2003

Höst/vinter 2003

Vår sommar 2004 (lägg märke till strumbyxorna, föregångaren till årets Chanel-strumpor)

Vår/sommar 2006

Slutligen, modellen som uppenbarligen är “han” som återkommit i visningarna av damkollektioner,

Höst/vinter 2001

Vår/sommar 2004

(strumpbyxorna igen)

Med tanke på att Margiela mest visar hudfärgade kropsstrumpor just nu, så är det väl passande att de dumpat the riktiga människorna. Fast jag gillar Margiela ändå (vad är det inte att älska), kanske inte lika mycket visningarna längre bara. Fast den senaste,ifos, med inkognito-modeller och den mänskliga tårtan på slutet, var rätt magnifik.

På sidan thefashionspot, som är en modenördsite värd namnet, har det läckt ut bilder ur Vogue Paris novembernummer. Varje år gör alla upplagor av Vogue ett “Klä-dig-enligt-din-ålder”-nummer, som ofta slår säljrekord. Enligt editorialen “30 år vs 17 år” ska en 30-åring klä sig i Balmain-klänningar. Och en 17-åring i Balmain-jeans.

Men mest av allt syns skillnaden mellan dagens senaste supermodellstjärnskott (och Christophe Decarnin/ Balmains favoritmodell), ryskan Anna Selezneva, 18, och tidigare supermodellen tjeckiska Eva Herzigova, 35.

(Jättefint foto av Mario Sorrenti. Och styling, surprise surprise, Vogues Emmanuelle Alt)

Det här visar egentligen att de nya modellerna bara är tråkigare kopior på de gamla supermodellerna. Eller är det bara för att man är trött på att se Anna S etc i jeans? På sätt och vis påminner hon om iaf om en svag reflektion av Eva, 1990, när hon var 18 och blev känd över en natt genom den där [tveksamma] Wonderbra-kampanjen.

Jag vet inte vad det är, men det är något i det där Paris Vogue-jobbet som känns fel. Kanske att Eva verkligen inte ser ut som 35. De skulle ju faktiskt kunna byta kläder med varandra. Eller jag menar, Carine Roitfeld, som väl är väl över 55, skulle lätt kunna dyka upp i de där ormskinns-printade jeansen och en liten glittrig kavaj, men om exempelvis min mamma, (din mamma?) gjorde detsamma så skulle det inte bli lika kul.

Så är det kanske Christophe Decarnins Pierre Balmain som stör mig, det är ju inte så mycket mode utan mer ett sätt att tjäna jättemycket pengar på att sätta supermodeller i Axl Roses kläder. …Det nya Balmain blir lite som Posh för mig, jag tycker att det är störigt, och därför lite kul, och om några år kommer det säkert definiera en era.
Å andra sidan ska ju ett “Klä-dig-enligt-din-ålder”-nummer handla mest om kläder, inte lika mycket om mode. Så Balmain var kanske bra val av inspiration.

Hmm, något jag tänkt ta upp länge… finns det inte många olika definitioner på mode och mode, särskilt just nu, och hur man förhåller sig till det. De finns de som är mest intresserade av att vara mode, livin’ and breathing fahsion, genom sitt sätt att klä sig ska de bli modevärlden. Ofta trendigt, enkelt, med sexig som prio ett. Sedan finns modenördar, de är mest intresserade av att konstant tänja på gränserna. Lustigt nog är det ofta just de senare som blir till mode.(i alla fall i min bok). Det finns även sådana som försöker med en konstant men ändå intressant stil, typ Demeulemeester, och kör på den. Jag själv finns där någonstans och tittar på. Samtidigt som jag innerst inne vet sedan länge att Johan har rätt när han skriver om hur snygg stil egentligen är enkelt, bara att bära anonymt slappt, tröjor, och mörka solglasögon, tänk Jane Birkin och alla bohem-chica Paris-fransyskor ungefär. Ändå gör jag allt för att undvika just det eftersom det är så, ja, tråkigt..