• Start
• Trend
  • Hotspot
  • Agnes B
  • Lisa C
  • Krönikör Björk
  • Veckans Mode
  • Tävlingar
  • Buzz
  • Intervju
  • Modevisningar
  • Modenyheter
  • Webb TV
• Skönhet
  • Rodeo Snygg
  • Skönhetsminnen
• Inspiration
  • Milk/Signe
  • Signes Shopping
  • Hunnd
  • Pamela Bellafesta
  • Niotillfem
  • Johan Wirfält
  • Aplace
  • Festbilder
  • Porträtt
  • Lisa/Jon
  • Farnaz
• Bloggar
  • Milk/Signe
  • Signes Shopping
  • Hunnd
  • Lisa/Jon
  • Farnaz
  • Aplace
  • Johan Wirfält
  • Pamela Bellafesta
  • Hotspot
  • Agnes B
  • Lisa C
  • Niotillfem
  • Rodeo Snygg
• Info
  • Läs tidningen
  • Kontakta oss
  • Annonsera

Carin Westers fina boots är inga Balenciaga-kopior (iaf inte rätt version)

Det här är en intressant historia hur det kan gå till i modebranschen och inför att sätta samman en modevisning. :

Det var många som efter Carin Westers visning på modeveckan blev lite upprörda kring hur lika hennes boots var Balenciagas från a/w 2004. (Här i bloggen har vi bl a haft en diskussion i en av kommentarsfälten.)

Balenciaga:

Carin Wester:

Jag blev lite besviken, men tänkte att Carin nog inte hade något att göra med det hela, hon skulle aldrig göra något sådant, hon är för bra. Dessutom gör inte hon skor, tänkte jag, tills jag fick höra att detta faktiskt var början på hennes första kollektion boots. Då blev jag nååågot fundersam…

Men innan jag skrev om det tänkte jag kolla med Carin. Hon hann till och med höra av sig till mig först, och berättade följande om vad som hänt:

Hennes design var en kilklackboot med pälsfoder, två remmar, ingen dragkedja och mockainsättning. Skaftet skulle vara oversize och för att förklara detta med oversizesakft för tillverkaren skickade Carin bilder på olika oversizade boots till leverantören. En av dessa bilder var väl troligtvis Balenciaga-stöveln, för Carin berättar att när den första skon dök upp var den utformad exakt så, som en Balenciagakopia med dragkedja och spännen etc. Carin förklarade att det var fel, men tydligen gick inte meddelandet fram; när ordern till modevisningen väl dök upp två dagar innan showen var det ändå den Balenciagainspirerade stöveln de gjort.

”Vi hade två val,”, berättar Carin,  ”antingen låta modellerna gå ut på catwalken barfota eller använda de stövlarna vi fått för att sedan göra om dem rätt till införsäljningen. Det känns tråkigt att det blivit stor fokus på detta, för några kopior har vi aldrig varit intresserade av att sälja.”

Istället ser Carin Westers stövel, alltså den rätta som kommer finnas i butik till hösten, ut så här:

Och den är ju väldigt mycket snyggare.

Och  det var bra att få rätt sida på hela saken.

Intressantast dock är ju det med fabriken, troligtvis är skotillverkare numera så vara vid att göra kopior direkt från style.com-bilder att det går per automatik. Kanske inte så förvånande egentligen.

J. Lindeberg AW 0910

Ett av problemen svenskt mode har, som tidvis blev väldigt tydligt under modeveckan, är att vissa inte kan bestämma sig om de gör vuxet eller ungdomligt mode. Gör man sofistikerat vuxenmode måste vissa krav uppfyllas, exempelvis när det gäller material och kvalitet. I en vuxen persons kläder (om denne inte väljer att klä dig ungdomligt, vilket man ju aldrig är för gammal för) måste material, stygn, skärning och varenda söm vara perfekt. J. Lindeberg är ett exempel på ett märke som, efter att nyligen ha omstrukturerats och vuxit upp, äger den marknaden i Sverige. Plaggen är välskurna, och mest viktigt: materialen är nogrannt utvalda för sin kvalitet (tillsammans med Nikolaj d’Etoiles håller de högre materialkvalitet än andra svenska märken).

Nu har dessutom J. Lindeberg nyligen värvat Pierangelo D’Agostin, en av Jil Sanders tidigare chefsdesigner. Det är ju ett passande val då de fortsätter på den slimmade minimalistiska siluetten som gjort märket och manliga nordbor så utmärkande i sin stil; en siluett inte helt skild från Jil Sanders gruduttyck. Och frågar man om J. Lindebergs inställning till modernitet och trender påstår de sig inte vara ”edgy” eller utmana modets grundidéer, men ger ändå just den där smala siluetten som i breda kretsar och runt konferensborden blivit kopplad med en slags modern, skandinavisk stilfullhet.

På presentationen i Konstnärshuset fick jag dessutom se hur de var bra på någonting som jag saknade överallt annars; färg. De där mörkblå kostymerna tillsammans med färggranna sjalar i siden eller smala slipsar och mörkt rutiga sidenskjortor var fint att se.

Modeveckan fortsätter i Sturegallerian! Visningar hela helgen för allmänheten

Det här är helt fantastikt kul. Sturegallerian sammanfattar modeveckan som varit i visningar under hela helgen inne på Le Café (vid ljusgården). De komprimerar alltså de stora visningarna från Berns till tretton stycken minivisningar mellan kl 12-16 under lördag och söndag. Där kommer dessutom finnas lookbooks med de senaste vårkollektionerna och en massa internationella modetidningar och böcker att bläddra i.
Alla kan komma och titta! Mycket bra initiativ.

Program för visningarna, lördag och söndag :

12.00 Acne
12.20 Dagmar
12.40 Fifth Avenue Shoe Repair
13.00 Hope
13.20 Ida Sjöstedt
13.40 J. Lindeberg
14.00 Julian Red
14.20 Rickard Lindqvist
14.40 Rodebjer
15.00 Sofifi
15.20 Tiger of Sweden
15.40 Whyred
16.00 Carin Wester

Plats: Le Café, ingång via ljusgården, Sturegallerian i Stockholm.

Dessutom har Fifth Avenue Shoe Repair en popupstore under 90-dagar även den inne i Sturegallerian, som man kan kolla in när man ändå är där.

Jag, som tro det eller ej inte fått nog av modeveckan, ska absolut gå dit och titta…

Anna-Sara Dåvik aw 0910 : nagelsmycken

Anna Sara Dåvik har gått Beckmans modelinje för ett par år sedan; därefter Central St Martins i London. Hon gick i samma klass som Christopher Kane, och visade sin examenskollektion 2006.

Nu är hon på väg tillbaka till Sverige för att sätta upp sitt eget märke, med bas i Årsta. Där sitter hon just nu och designar nagelsmycken i guld och silver, och det var just dessa som var huvudnumret i Anna Sara Dåvik-visningen på Berns igår kväll.

Kläderna kommer aldrig att produceras – de hade hon sytt upp endast för att kunna visa sina nagelsmycken i sitt rätta element. Tråkigt, tycker jag, för kollektionen var så otroligt fin.

Nagelsmyckena kom i variationerna guld eller silver och antingen som små fingertoppsringar eller på ett par (riktigt, riktigt, riktigt fina) handskar. Initierat och roligt drag att skapa en visning kring dem, för att göra designen intressantare.

Det är första gången jag ser någonting av Anna Sara Dåvik – men hon verkar ha ett mycket uppklätt och moget, elegant och kvinnligt uttryckssätt. Fina material; mycket siden och i pudriga färger, och  flanell i en mycket fin grå kappa och fantastisk blå kostym. (bilder dyker snart upp). Plaggen är skarpt skurna och kollektionen, eg. bara tänkt att agera i bakgrunden för nagelsmyckena – var ändå hundra fantastiska resor bättre än i stort sett allt annat som presenterats under hela modeveckan. Den visade en äkta kreatörs vision!

Dock, till allas tröst, meddelades det att om man verkligen vill köpa något ur klädkollektionen (ja!) kan det beställas direkt av Anna Sara via www.annasaradavik.com.

^Från examenskollektionen i London 2006.

Sista modeveckandagen

Idag:

Rickard Lindqvist, Wood Wood, Anna Sara Dåvik (<–Cetral St Martins-studenten, ser så mycket fram emot den!), Dagmar och Nhu Duong!

Kolla vad som händer när det händet på Twitter!

Efter att veckan är slut lovar jag att skriva mer om allt som visats.

Beckmans stickatvisning…

Beckmans Mode åk 2 visade stickat igår, vilket är välbehövligt den enda icke-kommersiella visningen på modeveckan.  Det syntes många talanger, jag kommer visa allt så fort modeveckan är över (imorgon) men uppenbart lyste Josefin Arnell mest…se nedan.

Hon och ett par av hennes kurskamrater visade även att de är en ny gryning för Beckmans, en helt ny generation elever som inte alls är som den stereoptypa Beckmanseleven vi sett i åratal, alltså allvarlig, mörk, rå, dekonstruerad och melankolisk, utan snarare crazyfreakad, färggrann, livlig, med en sjukt sprudlande inställning i sitt skapande. Eller som de säger i London – acid!

Josefin Arnell , med kollektionen ”Mirror, Mirror on the Wall” helt i stickat;

Citat Josefin: ”Du kan aldrig gömma dig. … Det finns ingenting att gömma sig för. … Din räddning är fluff.”

Hope aw 0910

”Smedjemode!” utbrast någon efter Hopes visning på Berns igår kväll. Och även om hon sa det lite på skämt, så hade hon helt rätt, inför hösten har Hope flyttat sin grund i klassisk herrkonfektion mot gamla traditionella arbetsuniformer från tidigt 1900-tal; som smeders och svetsares kraftiga läderkjolar och snickares arbetarförkläden.

Samtidigt kombinerar de denna hårda industriella referenspunkten med en tripp ut i naturen; den mytologiska varelsen faunen (de där med getben och klovar och en mans huvud och överkropp som gärna är sysselsatta med att spela på en lyra eller ta sig en pava) och den mystik som återfinns ute i vilda urskogen ska ge en rustik känsla. Tänk hur Amish-folket ser ut; de bor nära naturen och jobbar med kroppen, lever envist kvar i sekelskiftessarbetarlivet, och deras kläder blir lika viljestarkt skarpt och religiöst skurna som de själva är. Det var även Hope.

Skorna var av hårigt koskinn (”ponyhair”). Ett par boots var håriga och platta, gick ända upp till knäna och hade en grov dragkedja bak, underbara. Klicka för större bild:

Bäst var de applicerade veckade kjolarna på herrarnas byxor som även dök upp på damsidan. Herrarna hade också fina blusliknande skjortor och korta kavajer, och skira lätta tyger i prickiga tröjor.

En skarp detalj ver det typ av tyg som såg ut precis som lädret hos en smeds förkläde; det kom i just en förklädesliknande klänning, en veckad lång kjol och leggings (vilka blev extra effektfulla tillsammans i den fina kombination stylisten Ellen af Geijerstam satt dem i). Skrynkliga ulltyger och löstagbara pälskragar var fint och gick in i temat.

En fantastisk del var även den kepsliknande huvudbonad i ullflanell vilken fortsatte baktill i en inbyggd scarf. Den liknande i sammanhanget både en svetsares uppfällda ansiktsmask och en Amishkvinnas nunneliknande huvudsjalett. Sedan blir den såklart mycket snygg (och dessutom praktisk) buren som en mössa-halsduk-kombo i framtida svensk höstrusk…

Modellerna var som brukligt influgna top-of-the-tops (Alana Zimmer, Meghan Collison, Eddie Klint, Mathias Lauridsen) och även alla från stylisterna till hårteamet (Dejan Cekanovic hade skapat som veck i tjejernas långa svall, sjukt fint) var på bästa nivå. Och då blir det bra. Tyvärr har inte visningsbilderna kommit upp ännu i pressbildbanken, så mina egna får duga till dess.

Jag älskar Hope. Hope är så bra för att de har alltid ett tydligt koncept de utgår ifrån, i resultatet syns konceptet(i detta fall smedjemodet) men ändå är Hopes egna personlighet alltid mest framträdande: från hur de skär kavajer, byxor och klänningar till utformningen av skor och väskor. Rodebjer är lite samma sak, hennes signatur är alltid tydlig oavsett tema, men till skillnad från henne har Hope en tydlig ambition att utvecklas – och då inte bara utveckla sig själva men också hela modekonceptet. Som att göra en kollektion ur en svetsares svinläderförkläden exempelvis. Och lyckas att sätta kjolstycken på mannen. Samtidigt med detta gör även Hope perfekta små kavajer och kostymbyxor, kappor och liten svart klänning, tshirts och t.o.m. jeans, som svensken kan bära och gå till jobbet i, men de ger oss samtidigt en framåtskridning i mode som inte syns någon annanstans i det typiska stora sverigemodet – jo, förutom hos Acne då.

^Skrynkliga tyger

^Den finaste rutiga kappan av modeveckans överflöd i detsamma

^Mer skrynkade byxor

^Designerna Ann Ringstrand och Stefan Söderberg backstage med sina topmodels

^Ponyhårskorna

^De snyggfula platta skorna

Och förresten, referenserna till både Comme des Garcons, Rick Owens och en aning Miu Miu kändes ju ofta både självklara och uppenbara på Hope. Precis som att Balenciaga, YSL och Margiela syns lite varstans hos Acne. Och gott är väl bara det, skönt och sunt med modebransch som erkänner varandras existens (och därmed sin egen del i det hela). Och det är ju också bra när det är influenser från just ovanstående nämnda: dvs de viktiga. (Någon får gärna börja titta på Watanabe också…he.)

Se alla bilder här.