Ikväll (i natt) : Marc.

Det är ju NY Fashionweek. Och det är vissa grejer därifrån som varje år hamnar på modeexalteringens top ten; sådant som är svårt att inte litte uppe halva natten och överutnyttja uppdateringsknappen på TheFashionSpot eller valfri bildbank för: Rodarte (som är imorgon) och Marc Jacobs, som är ikväll. Eller, snarare i natt, kl 20 därtid blir väl klockan 02 härtid.

Förhandrapporterna avslöjar 80-tal och att Marc har gått loss ännu mer Stephen Sprouse, big time. Det låter spännande, annars brukar Marcs höstkollektioner aldrig vara lika utflippade som vårens, hösten brukar alltid bli väldigt stram. Det är som att hans kvinna (som är lite av en excentriker ofta är borta i sina egna tankar) varje höst varvar ner och blir genomtänkt och bestämmer sig för att bli (mer eller mindre) ‘sansad’ – för att till våren börja dra i plaggen på helt osannanolika vis, och totalt lassa på med feta accessoarer och krimskrams. Våren brukar alltid vara bäst, kanske för att Marc Jacobs själv verkar trivas bäst med att göra den. (Han har aldrig varit så mycket för det där med uppenbar elegans, som ju ofta ska vara synonymt med höstmode.)

I vilket fall, emedan vi inväntar att klockan ska slå Marc (för han lär ju inte göra misstaget att bli försenad igen) i the Armory (som han konstigt nog får visa i trots en miljon dollar i böter för mutskandalen) så tänkte jag att man kanske skulle kolla vad de andra faktiskt pysslat med hittills.

Roligast att spana på var Threeasfour. De verkar få fint med backup från Swarovski, då kollektionen inte bara var inspirerad av och skuren likt kristaller, utan många klänningar var även överstänkta av just Swarovskistenar.

 

 

NY-svensken (dvs han har svenska föräldrar) Patrik Ervell rotade i  hur maskulina kvinnor klär sig och skapade sin herrkollektion utifrån det. Vilket låter väldigt tidsenligt, och kollektionen var fin. (Även om Tim Blanks tycktes ogilla de ‘övertydligt trevande’ huvorna, och i sådana fall hellre skulle sett ”butch-tweed”).

Härligaste Jason Wu hade plötsligt sjuttioelva chefredaktörer, modechefer och Anna Wintour-följen belamrade på sin visning. Och visst kunde man föreställa sig Michelle Obama i varje av hans kärleksfullt framtagna klänningar. (Vilket var hela anledningen till skocken av nya ansikten front row.) Förresten är ju fru Obama på omslaget av nästa Amerikanska Vogue i just en Wu. En rosa. Och där blir hon den, vaddå, fjärde svarta icke-modell-kvinnan någonsin på omslaget av Am Vogue…

michelle-obama-vogue-cover

Alexander Wang använde sina CFDA-prispengar till att göra något som troligtvis fick alla modebloggsfans att gråta i burnouttshirten; en mer vuxen kvinna. Lite business suits, tänk Claude Montana med massa krokodilpräglat läder och ärmar med pälsapplikationer (gorillaarmar är ju de nya latexbyxorna). Och en amish-hatt eller två. Kul initiativ, men han skulle kanske inte gått så långt ifrån sin Erin Wasson-värld. Det framstod liksom inte särskilt genomtänkt (fast å andra sidan, när har Erin Wasson-världen någonsin varit tänkt, varken genom- eller på något annat vis) Det verkade inte lika modellfixerat, som ju är hans grej. Det enda tydliga sammanhanget blev cykelbyxorna, som jag iofs innerligt hoppas att alla fans ska ta till sig. Det kan bli ganska hett, och det känns som att folk i cykelbyxor har roligare än folk i trasiga jeansshorts. Fast, ska jag säga, alla fans som blev oroliga behöver i inte oroa sig, hans väskor kommer numera i 40 olika modeller att välja på.

Jonathan Saunders, precis som Preen, sörjer jag lite att han lämnat London för New York. Men om det säljer bättre så… Och i NY finns det ju utrymme att ta mycket plats och lysa om du har London-talang.  Och Saunders just denna gång lyste fint (faste kanske lite väl…mycket puff).

Extra bra för att Sara Blomqvist öppnade!^ Det går inte att låta bli att älska Sara Blomqvist. Hon är en modell på riktigt, som de ska vara; Hon kan verkligen allt, och är bäst på det, men tar ändå inte för mycket personlig plats. Och efter att ha hört hennes värmländska blyga tacktal då hon vann årets modell på Ellegalan går det ju inte att smälta mer. Ett proffs som är lite småblyg och från värmland.

Och något att se fram emot: Dagen innan Saunders fotade Sara en editorial med Terry Richardson för franska Vogue tillsammans med Lara Stone och Iris Strubegger mf l. Hon refererade till den som ”Holy mother…kan minst sagt säga att den var i helt vanlig Terry Richardson anda…” Läs mer där Sara börjat blogga på Elle.se (och jag snott citatet ifrån). Det är så gulligt hur hon promotar andra svenska toppmodeller (och de besvarar i kommentarsfälten). På tal om Iris Strubegger, vill bara passa på att inflika hur hon är amazing. Många hyser stor kärlek. Hon är som en Kristen McMenamy…blandat med…Tilda Swinton? typ? Eller någon i alla fall. Fantastisk.

 

^Iris på Saunders

^Sara igen

^Iris igen.

^Svenska Dorothea

 

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
februari 2009
m ti o to f l s
« Jan   Mar »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
232425262728