Idag tycker jag det är tid för detta .
( hette ”Punk – Som en spark i anus på varenda jävla kotte” i original)

(jämföra Thotte Dollars dialekt/musik mot dem andras)




(Thåström turnéplan 2010-01-28 HAUGESUND, 2010-01-29 OSLO, 2010-01-30 TRONDHEIM,
2010-02-04 GÖTEBORG, 2010-02-05 STOCKHOLM, 2010-02-06 STOCKHOLM, 2010-02-11 KÖPENHAMN)
_Agnes B
Det var några otroliga bilder av Richard Avedon med Nadja Auermann och ett skelett, som publicerades på 25 sidor i the New Yorker i början av november 1995. Idag går de igen här.
Sidorna hette In Memory of the Late Mr. and Mrs. Comfort och berättar historien om äktenskapet mellan Nadja och hennes nya, herr sekelett. Fast det är öppet för tolkning på många nivåer såklart. Underbart mode, och bilderna är helt fantastiskt bisarra.
IN MEMORY OF THE LATE MR. AND MRS. COMFORT

happy halloween…
_Agnes B
Världens mest kända brosch? Dalì ruby lips. Finns på Moderna nu.
En brosch måste nog vara det mest underskattade smycket. Hur ofta ser man en brosch längre - trots att den troligtvis är det mest mångsidiga i smyckeskrinet. Och en brosch är aldrig i vägen, det är liksom ett bekvämt smycke, aldrig skaver, kliar eller river någon. (Kanske är det även därför den älskas mest av tanter.)
Eller är det ens ett smycke? Det borde nog benämnas accessoar, någonstans mellan halsband och skärp. En dekoration som kan få en funktion, att hålla ihop plagg eller samla ihop en mängd tyg och skapa en dramatisk effekt. Eller så kan broscher fungera som världsdiplomatiska ställningstaganden.
I alla fall för Clitonadministrationens f.d utrikesminister. Madeleine Albright bär oftast små dräkter i skarpa färger och alltid med en brosch någonstans på kavajen, och nu har hon precis gett ut en bok om sin stora broschsamling, Read My Pins. Samtidigt visar New York’s Museum of Arts and Design det bästa ur samlingen med över 200 stycken.
Men det som är intressant och kul här är hur hon använder och bär sina broscher.
Det började med att Saddam Husseins medarbetare refererade till henne som ’ en orm utan motstycke’.
Så, när hon därefter träffade Saddam i Iraq, tog hon på sig den här broschen:
Tydligen letade hon fram den särskilt för tillfället.

När hon träffade Nelson Mandela i Afrika satte hon en zebra på axeln. Och med Arafat i Palestina, ett bi (efter Mohammad Alis devis ‘float like a butterfly – sting like a bee’).
Hon bar alltså broscher som ett uttryck för vad som saknades eller vad hon tänkte i den diplomatiska situationen. Till exempel bar hon sniglar eller krabbor när hon ville uttrycka sitt missnöje över det tröga samtalet. Eller en trollslända för att visa styrka, enligt Reuters. Det är ju bra att ha ett hemligt vapen, och det är särskilt bra om det inkluderar humor.
Ett lejon när hon håller tal:
( F.ö. en brosch av Kenneth Jay Lane, vars äldre smycken är väldigt fina: exempelvis)

^Den här skalbaggen befinner sig alltid högre upp på kavajen vid slutet av dagen, menar hon.
Se mer bilder av Albrights broscher på Newsweek.
Att hitta en egen brosch att färsta lite överallt är relativt lätt, troligtvis bland mormors prylar. Eller i närmsta krimskrams anikbutik.
På eBay finns så mycket att man knappt ens bör titta…
(Panetta-panter $10, sköldpadda $25, vintagebroosch $19, spidy £6, Henkel-Grossé brosch $260 [de gjorde alla Diors och Lanvins etc broscher på 40- & 50-talet osv], Chanelbrosch $320, svart brosch $6)
Det kan vara farligt där. Måste tillägga att även om spidy här över var fin, och även om Albrights små insekter och fantasidjur etc är det också, tycker jag personligen nog bäst om broscher som inte föreställer något (kroppsdelar undantaget). Kanske är det minst tantigt? Det blir mer personligt så, och det är ju något personligt med broscher. Kanske just för att de oftast kommer från mormor eller farmor.
Enligt Albright är i vilket fall broschen en bra accessoar för alla, men särskilt ”someone who has been mistaken, over the years, for Margaret Thatcher, Barbara Bush, Judi Dench, Helen Thomas, some nice young fellow’s Aunt Agatha, and the television weather lady in Minneapolis.”
Fast jag tror att vi nu bara behöver invänta att den blir the super mega it- hit- recession accessory snart i Grazia eller Elle. (eller kanske den är redan? då har jag missat det).
_Agnes B
Alltså den här filmen, är så rolig och fin ( Daniel! och Örjan!).
Butiken Aplace i PUB slår ihop sig med en annan butik också i PUB, +46 Store - och tillsammans tar de över en enorm ny yta: våning 02, under gemensamma namnet Aplace.
En naturlig bra utveckling eftersom det är hos de båda man hittat massa bra svenskt mode på en och samma plats i Stockholm. Nu blir det superkoncentrerat! De stora shop-in-shop-ytorna ska ge oss Carin Wester, Our Legacy, Nakkna, Nikolaj d’Étoiles, Mini for Many, Uniforms FTD, BACK, Gram och The Local Firm! Och Dåvik-smycken och sådant kul.
Dessutom: samtidigt firar de 2 år som butik och passar därför på att ordna stor fest för sina nya yta, sin helt nya och mycket snart uppsatta webbshop och sitt nya egna magasin (som mister Daniel Björk chefar för). En redaktionell del kommer även finnas på aplace.com, och första numret av själva magasinet (som är engelskspråkigt) har release under modeveckorna i Stockholm, Köpenhamn och i Berlin i vår.
Festen är nu på torsdag kl 22 på Kåken i Stockholm, alla kan komma bara man kommer dit i sitt favoritplagg! SÅ: Vilket plagg är ens favoritplagg?
Jag kunde jag inte spela in något till plaggfilmen (tekniskt eftersatt). Men kunde heller aldrig betsämma mig; hur vet jag vad som är favoritplagget? Kommer vi på Kåken på torsdag se folk skrida runt i allt från sovtshirts till svarta bekväma h&m-jeans till brudklänningar till de där mest extravaganta sakerna man aldrig vågar ha på sig men ändå avgudar mest av allt? Hehe – partybilder – tur att vi kommer fota.
(Jag ser mest fram mot Raf-frossan med Elinor i den där Jil Sander-fransen och Daniel i fantastisk och lyxiga, mjuka, äkta lyx, Jil Sander-jacka!)
_Agnes B
Hej igen, jag ringde Acnes pressavdelning. Tydligen har de där möblerna inget med Acne att göra utan är endast ett helt separat examensarbete. Bilderna som jag trodde var officiella är inte det, utan kom helt inofficiellt från Lund-studentens arbete i fråga (snodda av inredningsbloggare som trodde de gjort ett mindre scoop..som jag sedan snodde av.). Möblerna är ritade av studenten, dock har han studerat Acne och suttit hos dem, och fick guidning av dem inför sitt arbete.
Acnes riktiga möbelkollektion som kommer att säljas och lanseras senare (snart?) är ritad av Acnes Jonny Johansson och Acnes in-house arkitekt och möbeldesigner Andreas.
Egentligen liknar detta bara den där Lindex-soppan (när Lindex gick ut med att de gjort en kollektion med en Acne-designer, dvs en helt vanlig designer som någon gång konsultat för Acne - Lindex grejer hade absolut ingenting med Acne att göra), alltså: Hur alla vill få allt att kopplas med Acne. Förutom att det skapas fiktiva kläd- och möbelkollektioner med dem sitter jag som egentligen ska röra mig mest kring mode plötsligt och skriver om möbler för att jag vet att det blir veckans(månadens?) mest lästa inlägg. Deras långfilm blev omskriven som ‘Acne-filmen’ (vem vet egentligen vad den regissören hette?), initierade modenördar smyger in blogginlägg om hur de på något hemligt vis lyckas få köpa gamla sko-showpieces som egentligen inte går att gå i, och för att inte glömma den enorma mängd haters och lover/haters därute som knappt klarar av att höra namnet… Och att alla kläder säljer slut, då.
Well, se fram emot att läsa om den riktiga möbelkollektionen snart, det lär du få.
_Agnes B
Prada avslöjar männen i nästa herrkollektion, Jil visar sitt hem och Jun Takahashi ger en sällsynt intervju, med mera.

__PRADAS MAN I DAMKLÄDER. Det bästa ur höstens nya Purple mag är helt klart informationen kring Pradas nästa herrkollektion, levererat i det komprimerade Prada-citatet som följer:
“I’m working on a men’s collection right now and someone at the office worriedly asked me, ‘You’re not going to make short skirts again, are you?’ So – I’m now pushing it even further, just for revenge! Menswear should take cues from womenswear, and not just the other way around. Menswear is so limited so I’m free with my ideas. Otherwise I’d die of boredom.”[BLACK BOOK]

__JOSEPH ALTUZARRA. Om man får tro förhandstipsen är designern Joseph Altuzarra the next big thing. Han är något så ovanligt som en parisare som flyttat till New York, hans musa Vanessa Traina har gjort samma resa, och han har tidigare jobbat för Marc Jacobs – som gjort motsatta resan. Men det var på Givenchy under Ricardo Tisci Altuzarra lärde sig om tillskärning, och kanske även där han blev kompis med franska Vogue: Redaktören Melanie Hyunh stylade hans SS10-visning som kritikerna inte kunde sluta att hylla. Models.com har en liten intervju med designern. [MODELS.COM]

__UNREAL LIFE BALMAINA. Någon på style.com-kontoret måste tillhöra den där extremt Balmainbesatta kretsen. Först hamnade märket tvåa på säsongens bästa kollektioner. Nu utreder de hur Balmain funkar in real life (dvs kändis-på-kändisparty-life) komplett med en slideshow över alla som dykt upp i Balmain, med exakt showlook utnumrerad. Besatt var ordet. Men vad tycker du? Hot mamas? Style vill veta. [STYLE.COM]

__ON THE STREET. Bill Cunningham är världens första streetfotograf. Och världens trevligaste. Och ingen får missa hans underbara audiobildspel på New York Times. Denna gång har han kollat på alla lårhöga boots på modeveckan. ”The story have legs!” [NY TIMES]
__SÄSONGENS MODEFILM. Att det blivit populärt medegna modefilmer är tydligt, särskilt denna säsong under Diane Pernets modefilmfestival ASVOFF. Buisness of Fashion har varit snälla nog och gjort en guide över säsongens tio bästa modefilmer som finns att tillgå online. Vi älskar Guy Bourdins (alla delar finns på youtube), visserligen från 1974 men nyligen internetlanserad av Showstudio. [BoF]

__NICK KNIGHT-BOK. På tal om Showstudio: Nick Knight har gjort en bok som sammanställer fotografkarriären och även hur han utvecklat sin Showstudio till vad det är idag. Och bilderna – vem kan glömma de där Dior-kampanjerna från tidigt 00-tal. 264 sidor, finns på Amazon nu. [AMAZON]

__ÅRSBOKSMODE.Vanity Fair recenserar vårkollektionerna genom att behandla dem som en gymnasieklass - de utnämner modeskaparna till olika roller ur årsboken. Alexander Wang är klassens idrottsman, Christopher Kane klassens flirt och Margiela, ja, klassens clown. [VANITY FAIR]

__NY CHEFSDESIGNER. Och på tal om Margielas clowneri, twittrade The Moment detta nyligen. Väldigt snart kommer en ny designer in på Margiela alltså? Hoppas de dumpar idén med att försöka få denne vara anonym, det känns ju helt meningslöst när det inte just är Margiela själv. [TWITTER]


__MADONNA + D&G. Det går rykten om att Madonna övergett Vuitton för att göra kampanjen för Dolce & Gabbana. Med twisten att det är herrlinjen reklamen gäller. En kvinna ensam i en annons för herrmode verkar märkligt, men inte overkligt (det är ju Madonna). Fast de säger redan att hennes pojkvän, tidigare D&G-modellen Jesus Lutz (hur sjukt är det inte med Madonna & Jesus?) kommer göra sällskap. Om han förblir påklädd eller ej vet ingen. [GRAZIA]

__TOM FORD BEKRÄFTAR. Att Tom Ford gör en kvinnolinje – som vi skrev om i Veckans Mode för en månad sedan – har bekräftats av Tom. Det verkar bli en motsvarighet till hans herrkollektion, med svindyra och chica små suits och silkesstrumpor. Vilket låter tråkigt. [WWD]

__LOHAN TIMES. Brittiska Times (som är ungefär lika angenäm läsning som Daily Mail) har fått en intervju med Lindsay Lohan, post-Ungarofiaskot. Skribenten Claudia Croft har svårt att dölja sitt förakt mot både Lohans ostädade hotellrum och oansvarsfulla liv. Och när Croft undrar angående den totala gallspya som kritiker i Paris vräkte ur sig över Lohan för att hon fått jobbet som Ungaros kreativa rådgivare – verkar Lohan inte tycka det är särskilt oväntat. Kanske är hon van, i ett liv där kaos är det enda konstanta. :
“Everyone is entitled to their own opinion. I didn’t expect everyone to be completely loving the collection. It is the same with everything I have done. I knew that people were going to target me. I am a target. I don’t know why I am, but I am, and I accept that. I just don’t pay attention to it.” [TIMES]

__JUN TAKAHASHI. The Moment har den här veckan fått en kort, men sällsynt, intervju med Undercovers Jun Takahashi, där han berättar lite hur han ser på dagens modeklimat. Angående gästkollektioner:
” I find the collaborations far too business-oriented. … To me, they seem to lack a pure intention to pursue something for fun or creativity. In other words, their collaborations are productive only in terms of business. If you ask me whether or not I’m interested in such kind of collaboration, my answer would have to be ‘no.’ “ [THE MOMENT]


__BÄST OCH SÄMST OKTOBER. Som sagt förut – vad är slutet på en månad utan The Cuts utvärdering av stora magasinens modejobb? Purple (ovan, som du säkert listat ut) gör deras käke helt slack. De tycker Tim Walker (under) är i stort sätt bäst. (jag ser honom som enda anledningen till att hets-köpa brittiska Vogue.) Och de ger beskrivningen av ett Christian Audigier (aka Ed Hardy)–porträtt ur GQ:
”He is speeding out of a pool on a motorcycle and onto a red carpet flanked by sexy pirate fighters waving flags, yelling, and exposing breasts in his honor and defense. There’s not a tattoo print in sight, but this says ‘I make a fortune off of tacky T-shirts’ better than anything.” [THE CUT]

__HEMMA HOS JIL. Jil Sanders designestetik är ren minimalism. Något som inom mode kan bli intressant. Men att bo rent minimalistiskt – det måste vara fruktansvärt tråkigt. Och oförutsägbart nog är faktiskt Jil Sanders hem i Hamburg igen steril och klinisk vit låda utan ett fullkomligt renässansromantiskt litet palats, ritat av inredaren Renzo Mongiardino. [T MAGAZINE]

__TOMMY TONS IKONER. Style.com ber sin nya husstreetfotograf Tommy Ton välja sina favoriter från modeveckorna som gått. Han säger Miroslava, Hanneli, Anya, Natalie och Catherine, och ger all info kring dessa nya stilikoner. Vi gillar såklart Catherine Baba bäst, hon delar ju även namn med en kaka. [STYLE.COM]

__KATE MOSS UNDERKLÄDER. På torsdag släpps ytterliggare en kollektion av Kate Moss för Topshop, denna gång kretsar det kring pyjamas och underkläder. Tydligen inkluderas en kopia på den pyjamastopp hennes kille Jamie Hince sprang runt i hela sommaren och tillslut aldrig gav tillbaka. I övrigt har hon testat vartenda plagg hemma, berättar hon för the Guardian (intervjuerna har ju blivit frekventa nu sedan varumärkesbyggandet) :
”I’ve test-run all the underwear. My boyfriend likes the lot. It’s all very sexy, but not nasty-sexy, glamorous-sexy. Not vulgar. I love the lounging suit, and I do like a pyjama. I wore a pair out as eveningwear in New York once, and there was a massive snowstorm. We couldn’t get a cab, so I had to walk home in them. It was freezing, but they did look good.” [GUARDIAN]

__HALLOWEENHJÄLP? Maskerad i helgen? Fashionista.com vill hjälpa, och tycker vi ska klä ut oss till modemänniskor. (Men det har vi ju redan?) Bland deras topp-10 förslag är nog Rachel Zoe bäst, den enda av dem som egentligen är konstant utklädd? [FASHIONISTA]
_Agnes B
Hej. Det har varit lite strul så Veckans mode kommer snart, lovar.
Till dess kan ni läsa lite här eller här. Eller varför inte här, hos metros nya redaktör Marcella. Hon är fin och tar en lite roligare stil online [till metros breda målgrupp], och dessutom så har hon länkat vidare till bloggen NaturligSnygg. (Jag hade i alla fall inte hittat den förut.)
Snabbt om det: Den ger bra tips till ekologiskt och naturligt smink och hudvård. För det finns egentligen ingen ursäkt att inte köpa ekologiskt längre, ledsen att sprida massa präktig smog här, men så är det.
Jag försöker bara skaffa naturligt (som i EKOLOGISKT) smink numera - utan att ha någon särskild koll ännu dock. I juli köpte jag den här krämen på nåt gulligt ekoapotek i någon liten fransk by:

En fuktighetsmask från Caudalie.
Jag hade ingen aning om vad Caudalie var, köpte den endast för att den var gjord på vin (fransmän alltså).
Och, masken kunde även med fördel användas som kräm för väldigt torr hy (vid tillfället hade jag absolut bränt sönder ansiktet). Och dessutom runt ögonen. Vad kan vara bättre som nattkräm än en fuktighetsmask? Min hud bara slukade den.
Nu efter fyra månader av nattlig användning har den tagit slut. Naturligt snygg-bloggen nämner Caudalie här, och jag funderar på att beställa ett par nya produkter. Fast jag tror inte den är helt ekologisk? Lite svårt att få info på det där, gillar inte när ‘naturliga märken’ håller på och ska mörka. Å andra sidan, på Linnégatan i Stockholm finns även en liten butik för naturlig hudvård, Sundlöf, där man kan botanisera.
Under min tonårstid köpte jag egen tandkräm, schampo etc från Kiss my Face (eftersom det var det enda veganska som fanns). Fast ska jag vara ärlig var ju inte allt där..så himla bra. Tandkrämen var som att borsta tänderna med saltvatten och lera. Undrar om de styrt upp sig nu kanske? Men förutom de då, så är naturlig hudvård precis som NaturligtSnygg-Hannah skriver oftast bättre än onaturlig. Till och med L’Oréals bästa produkt är deras mest naturliga, deras Prueology-schampo. Dyrare, men oslagbart i jämförelse med deras andra schampon. (Och Caudalie för övrigt, var inte så dyrt, €20 för masken.)
Naturlig snygg-bloggen verkar länka till en massa bra märken, annars får ni gärna tipsa.
Och till sist, LÄS HÄR.
_Agnes B