viva McQueen

mcqueen

mcqueen

mcqueen1

Alexander McQueen gör en skräddad version på Darwins lära om arternas uppkomst - där klänningarna verkar utvecklas ur varanda fast ingen är den andra lik, och där varje tryck är unikt – från reptil till fjädrar till fiskfjäll, havsskum till stjärnor och kristaller.

Efter en av de tråkigaste och fulaste säsongerna i Paris någonsin får McQueen alla att tappa andan. Och det kommer nog ta ett tag innan vi finner den igen…

På scenen stod två stora robotarmar med kameror som sände riktigt närgångna bilder till livestreamen. (Det verkar ha blivit total fashion overload med personer front row som samtidigt streamade visningen på sina blackberrys!)

Robotarmarna har uppenbart något väldigt tekniskt och futuristiskt över sig - men samtidigt utstrålar de någon slags primitiv, förhistorisk intelligens i sitt rörelsemönster. På samma sätt känns det med McQueens superstrukturerade klänningar…futuristiska, men tilltalar också något grunläggande, historiskt och primitivt, någon bortglömt plats eller bortglömd tid. Kanske var det exakt den känslan han också var ute efter med namnet Plato’s Atlantis.

Atlantis är ju myten om en kontinent och ett samhälle som blev för tekniskt avancerad för sitt eget bästa. Efter lång tid i förnekelse nåddes tillslut den oundvikliga undergången och de sjönk i atlanten. En historia uppenbart relevant idag…

McQueen tar återigen en mörk historia och förvandlar via sina magiska fingrar till några så vackra, skräddade, känslofulla och tekniska små underverk.

Däremot blev historien om Atlantis även ofrivilligt påtaglig när den tekniska biten plötsligt svek mitt under livestreamingen – hälften kunde inte koppla upp och ingen kunde se till slutet. Den tekniska ambitionen gick förlorad. WWD klagar i sin gnälliga recension på de där robotarmarna som flög upp och ned längst catwalken, tydligen ska det varit småirriterade. (Lätt att gnälla front row…) Och de tycker även att McQueens fixering vid att visa vad han går för tog övehanden – de hade önskat bort de galna skorna och fram med fler bärbara looks ”så att alla nya fans som sett liveshowen stänger ner datorn med en önskan om att shoppa”. För WWD handlar det alltid om shopping. (och vaddå, är det bara jag som kan se, öh, väldigt mycket här som jag inte direkt skulle dööö av att kalla bärbart?)

Och även om man kan påpeka likheter med förra vårkollektionen, och även om även jag hade föreställt mig mer av showen än bara en traditionell megaupplyst catwalk, och även kanske något mer av finalen än bara Lady Gagas senaste singel (tänk i banor kring Kate Moss-hologram eller Shalom Harlow-spraymålning), kanske fått se något mer känsloladdat och djupare ur budskapet än bara ‘hey, jorden smälter’ - är jag mer än väldigt nöjd som det är. McQueen är Paris magiska KONUNG.

Jag lämnar lite bilder som får göra min poäng. God natt.

mcqueen3

mcq

610x5

610x4

mcq4

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • Maila artikeln!
  • Google
  • TwitThis
  • Skriv ut artikeln!
  • Tumblr


_Agnes B

2009.10.07 1:01

15 Kommentarer på "viva McQueen"

  1. joakim den 2009/10/07 04:54

    2. åh! precis som du beskrev kollektionen känns den. wdd är ju alltid usla, blir arg över recensionen..

  2. Marina Milojkovic den 2009/10/07 09:12

    3. Fantastiskt. Tycker om hur du skriver.

  3. manuella den 2009/10/07 10:07

    4. Hehehe… Visst är FLDS tjejjerna lite Mcqeen light?
    http://4.bp.blogspot.com/_TjQtbgIlN_g/SbFS9IpkyFI/AAAAAAAADIQ/U_o1v7Htq_Q/s400/Picture+121.png

  4. glö den 2009/10/07 10:35

    5. det här, det är fan mode på hög nivå.

  5. Ingrid den 2009/10/07 10:55

    6. herregud det där är bra.

    skorna är nästan obehagliga

  6. jessica den 2009/10/07 11:27

    7. äntligen ballerinaskor jag skulle bära. himmlans va fin visningen va.

  7. sally den 2009/10/07 11:46

    8. det går ju inte att låta bli att älska. särskilt fint att allt känns naturligt men futuristiskt samtidigt. också tänker jag lite på lars von triers antichrist och drottning elisabeth Is kröningsklänning…

  8. isabelle den 2009/10/07 11:56

    9. tummen upp! Och otroligt bra skrivet! Som jag förstog det dog sändningen pga att lady gaga twittrade om att hennes senaste singel skulle debuteras under visningen, det blev overload!

  9. Sofia den 2009/10/07 15:59

    10. Åh, underbart!
    WWD’s kritik känns ju bara löjlig. För mig handlar inte McQueen om bärbart, för så vardaglig är den ju sällan. För mig är det (med risk för att låta pretentiös) konst. Facination över vad man kan göra med tyg och fantasi. Tycker dock det finns en heldel ”vanligare” kläder här jämfört med en del han gjort tidigare.

    Dessutom ”nya fans som vill shoppa” Haha. Hans prisklass är ju inte direkt för alla. Jag tror de flesta som har råd med och vill bära McQueen kläder också hört talas om honom tidigare…

  10. Johannes den 2009/10/07 17:50

    11. Magnifique! McQueen lyckas med konststycket att skapa fungerande mode, något som bottnar i vår samtid (eller nära framtid) av de väldigt svårhanterliga sci-fi och biologi-influenserna. Här har vi någon som sätter tonen för det nya årtiondet!

  11. helena den 2009/10/09 11:54

    12. Gud va bra agnes! I love it! eller Mc queen.. han är en gud!

  12. krister fagerholm den 2009/10/09 22:42

    13. utomjordiskt, överjordiskt, förhistoriskt, försvunnet, återupptäckt och omvandlat till något av det mest fantastiska jag sett.

  13. d den 2009/10/10 23:44

    14. mcqueen är tydligt influerad av djävulen.

  14. emma den 2009/10/12 20:01

    15. men dom där skorna..det hade blivit så mycket bättre utan dom! man blir nästan lite rädd för dom. dom ser groteska och bisarra ut. vad händer om man ramlar? man dör nog då.

  15. McQueens havsgudinnor tar form i Vogue - Agnes B | Rodeo Magazine den 2010/04/02 03:05

    16. [...] Och på tal om jobb ur Vogue: Tydligen så ska dessa, nedan, bilder dyka upp i kommande Vogue Nippon. Det är Solve Sundsbo och stylist George Cortina som har tagit modellen Alla Kostromichova under vatten och skapat ‘Mer Girl’. Uppenbart inspirerat av de där havsmänniskorna, sjögudinnorna, reptilskapelserna som tog catwalken i Alexander McQueens Plato’s Atlantis. [...]