McQueen-auktion

Housing Works håller en ‘hyllningsauktion’ med Alexander McQueen-plagg ur diverse kollektioner. Den slutar den 11:e april och utgångspriserna är extremt låga… Pengarna ska gå till New Yorks hemlösa som lever med HIV/AIDS.

Kan vara fint att titta på plaggen i detalj och ur olika vinklar, i vilket fall. Jag menar; man kan bortse från konsumtionsbiten om man vill.

Agnes Grefberg Braunerhielm
Promotion

Styles topptio

Style.com har ju presenterat sin top ten över höstkollektionerna. Listan är väl en av de mest viktiga för inköpare kan jag tänka mig, men troligtvis i slutändan mest användbar för modehistoriker när de ska blicka bakåt och se hur vi mottog kollektionerna, och ställde dem i relation till varandra och modeklimatet. Därför har också Balenciaga toppat eller åtminstone varit med på varje lista sedan jag kan minnas. Denna gång blev de däremot utknuffade…. Trots makalöst hyllande recensioner? Och en, i detalj, intressant kollektion.

Men McQueens sista kollektion känns dock som en solklar förstaplats hur de nu än tänker när de kvalificerar kollektioner för listan. Alltså om de tänker ur perspektiv av bärbarhet, kreativitet, märkesutveckling, modehistoria eller samtiden. (Den kollektionen faller tevklöst in som bäst under alla de perspektiven)

Men tänker de, som det verkar, ur ett modehistoriskt och samtida ”fånga tidsandan”-perspektiv (en tidsanda som de kallar ”balans”) gör sig Burberry bra på andraplatsen – med sin superkommsersiella fokus på ytterkläder, fårjackor och kappor, vilka dessutom såldes i begränsad upplaga på hemsidan direkt efter showen (vilken såklart streamades live online på vissa utvalda hemsidor och dessutom i 3D för ett utvalt crowd).

Men i övrigt var ju Burberry bara rätt blaha och oinspirerande ur ett uppfinnsingsrikt och kreativt perspektiv. Looken kändes inte särskilt ny, även om vi inte sett den just de senaste säsongerna. Den handlade bara om att sälja. Eller jag vet inte? (Daniel, om du läser, du var ju där – var den värdig titeln som säsongens [näst] bästa kollektion?)

Men jag tror att Style.com tänker mest: ”hur vill kvinnor se ut idag?”

Därför kommer också Céline på bronsplats. Och för att tillfredsställa Ryssland och Asien kanske – där de säljer utav bara sjutton – ser vi Chanel på fjärde. (Plus – släpar man ett isberg från Norrland till Paris bara för imponera på modemänniskor men dessutom samtidigt slänger minken och räven för ”fantasy fur” förtjänar man väl något slags erkännande…)

När det gäller ”hur kvinnor vill se ut” i det nya årtiondet så är det nog ingen som missat att Céline verkar bli ansedd som rena definitionen konkretiserad på det, men också Dries van Noten (plats 6) och Marc Jacobs (7) i sin lite mer lediga chica, citystil, (kan man kalla den glamourös antiglamour?) tror jag är en alternativ, inte lika hård look som kanske kommer ha mer inflytande än vad vi tror just nu.

Men vi ska inte glömma att den här listan också är behändig när det gäller att visa annonsörer på Style och i Vogue hur betydelsefulla de är. Listan består också till 90% av annonsörer. Sistaplatsen, Rag & Bone, är väl den enda som inte har stark annonskraft bakom sig.

Agnes Grefberg Braunerhielm

Agnes och Johanna diskuterar Lady G och Jonas Åkerlund-kitsch

För att fira Lady Gagas födelsedag – eller i alla fall ha det som ursäkt – tänkte jag bara lägga upp en grej.

Lady Gaga är född samma år som jag och som min vän (och gamla Rodeo-kollega) Johanna K. Vi är faktiskt nästan exakt jämngamla alla tre, uppdelat mellan ungefär hundra dagar.

Johanna tog kontakt härom dagen med mig och ville specifikt diskutera Lady Gaga, hon hade en del att säga om henne och Jonas Åkerlunds video till ”Telephone”.

Jag hade i gengäld inte så mycket genomtänkt att svara med, förutom att skylta med min redan (välkända?) fascination för Lady G. Något som jag inte direkt är ensam om att ha (man kan ej värja sig?).

Men jag vill gärna dela med mig vad vi sa. Vad Johanna sa. Mycket handlar det om ifall Gaga bara är ett gäng gående accessoarer och Madonna-referenser utan varken tanke eller innebörd, eller inte. Varning för mycket gaggande om Lady Gaga alltså, och väldig internvarning.

Bör kanske tilläggas: en av sakerna som Johanna skriver om kritiskt for a living är musik, samtidigt som hon flänger mellan Malmö, Damaskus, Beirut, LA.

Jag representerar de villkorslöst Gagaavantgarde-älskande modemänniskorna. (Förresten har det blivit något fel med typsnittet som jag ej kan fixa. Ha överseende.)

Johanna K__Ok. Jag såg videon till ”Telephone” först nu – efter alla rykten om att MTV skulle ha beslutat sig för att vägra visa den?

Agnes B__Vad??

JK__Det lät rimligt först, eftersom tidigare Gagavideor blivit efterredigerade, men efter att ha sett 9-minuters verket känns det verkligen inte som att det någonsin var aktuellt på riktigt att faktiskt bannlysa den. Tycker att den är extremt ofarlig. Min youtubeingång visar dock en varning, en ruta där jag måste kryssa i att jag är 18.

AB__OJ. Nej det har jag inte hört. Och fattar ej vad de skulle behöva varna för eller MTV-bannlysa för?? Ciggsolglasögonen? Eller kanske tjejhånglet. Bara: FARLIGT! För det kan ju inte vara det där med massmordet.

JK__Kanske att Gaga är utan trosor i början, där när hon klättrar på cellgallret.

AB__JA men just det ja. Hon visar ju fittyn. Hotet mot civilisationen as we know it. Fast den är blurrad. (Undrar om det är meningen att vi ska fundera över vad de två kvinnliga guardsen säger precis innan: ”Told you she didn’t have a dick?)

JK__En rolig sak är hur videon till Video Phone verkligen var Beyoncé featuring Lady Gaga medan videon till Telephone är så extremt mycket Lady Gaga featuring Beyoncé. De har kastat om vem det är som bestämmer och sätter tonen.

AB__Ja det måste varit villkoren. Att de själva fick vara stjärnan i sina respektive videos. I ”Video Phone är det helt självklart att Beyoncé ÄGER. Gaga tar sig någon slags mycket förminskad Beyoncépersona, eller Beyoncéstil i den videon, och här är det tvärtom, Beyoncé gör Gagastilen, med kläderna, sminket, knäppa dansen och lite smått morbida grepp. Telephone rockar ju bäst, både som video och låt!


JK__Det där är intressant eftersom Beyoncéstilen varit ett så mycket mer självklart inslag på hitlistornas översta placeringar under senare år än vad slafsiga tjejer har varit. Men att det nu verkligen börjar vända.

AB__Öh, vänta nu. Slafs? Vasaru?

JK__Sett till slafset är det ju inte heller förvånande att de väljer en smutsälskarman som regissör. Jonas Åkerlunds första video åt Gaga tror jag var Paparazzi. Den är lika förvriden som den här, men Telephone har ju Michael Jackson-videolängden och de inlagda replikerna. Jag tror det är storyn i videon jag har problem med mycket mer än sångerskornas looks. Om man nu har världens två största Billboardartister i sin lilla hand, varför väljer man att göra ett Thelma & Louise-referat av dem? Var det den nyaste referens regissören kunde komma på?

AB__Öh, mm. Jag har ingen direkt koll på Jonas Åkerlund. Mer än att jag vet att han gjort Madonna-videos etc. Och reklamen för MQ. Jag blockerade dock allt från Madonnas American Life-tid då det begav sig, för jag var då fortfarande så heartbroken att hon övergett looken från Frozen-videon. Den bästa looken! (minus hennatatueringarna) Men…VAD menar du med ‘slafset’? ”Telephone” är ju så sjukt snygg.


JK__De flesta Jonas Åkerlund-filmer har ju kretsat kring samma rockliv, men förut fanns också stunder där han kopplade sina videor till ett nu istället för kitsch. Som Prodigys Smack My Bitch Up eller alla flaggorna bakom Madonna i hennes American Life - det var precis under Irak-invasionen och ingenting mer hände i videon än att olika världsflaggor fick vara bakgrund åt M medan hon sjöng, USA:s flagga kom allra sist, när resten av jordklotet redan flaggat förbi, som för att visa att det finns fler länder och fler liv än det amerikanska.

Beyoncé och Lady Gaga är två listregerare som hade varit så otroligt starka symboler om de tilläts snudda vid någonting känsligt eller känslostarkt men jag tycker att alla hyllningar till dem och skildringar av dem går ut på att noggrant undvika känslor.

AB__Hm. Du har en poäng. Med Madonna-videon i jämförelse. Men det kan väl vara känslor även utan att göra ett sådant statement? När jag såg Telephone-videon tänkte jag mig den bara som en, typ, hyllning till Quentin Tarantino? Med kanske lite väl mycket produktplaceringar av Richard Branson-telefoner och dateingsidor online. Men vi fans ska ju kunna se videon gratis också.

Och Thelma och Louise-grejen, ok lite halvt cheesy, men gillar ändå som en referens till starka kvinnor. Det finns ju inte så många sådana på film att dra referenser till. Jag tycker det är så fint för jag får känslan att de vill göra den här videon för oss, för fansen, hur vi delar den med oss gratis över hela internet och blir helt uppspelta.

Tycker du inte att de ÄGER i den här videon? Jag tycker det… Bara: ciggsolglasögonen. Där har de mig fast.



JK__Tidningen Vibe debatterade med Perez Hilton i veckan över vem som egentligen är världens största popstjärna just nu, av Gaga och Beyoncé. Perez radade upp statistik över hur många fler arenor Lady Gaga säljer ut i dagsläget, hur mycket snabbare hennes singlar blir listettor och så vidare. För mig är det ganska fånigt att påstå att Gagakarriären skullle ha haft ens en fjärdel så stort inflytande som Beyoncé Knowles hunnit ha under sin poptid. Däremot är de jämförbara symboler för varsin Billboard-era, och varsin verklighet för radiolyssnande tonåringar att leva i.


AB__Mmm, frågar du mig så är ju Beyoncé störst, hon är liksom drottningen. Hon och hennes man är kunglighet. Men det är ju rätt logiskt så, hon har varit med så länge. B kammade väl dessutom hem 6 Grammys nu på senaste Grammys, det har aldrig hänt att en kvinna gjort någonting liknande – någonsin?

Grammys ökade också sina tittarsiffror med ungefär 35% - till samma nivå som American Idol drar varje vecka – de har sagt att det troligen var för det där med Michael Jackson i 3D men säkert också pga att Beyoncé, Lady Gaga och Taylor Swift stod i programbladet. De tre tjejerna är väl de största artisterna just nu, och de är ju väldigt särpräglade på var sitt sätt – men du måste ändå erkänna att Beyoncé och Gaga är rätt lika stilmässigt? De står väl för samma saker? Varför så mycket agg mot just Gaga?


JK__Beyoncé kommer från ett extremt positionerade som the girl next door. I princip varenda hitsingel hon haft, solo eller med Destiny’s Child, har handlat om vilken ”sorts tjej” hon är, eller ännu hellre vilken ”sorts tjej” hon verkligen inte är – jag är inte en tjej som går omkring i inga kläder (”Nasty Girl”), jag är inte en tjej du kan hänga med utan att fria (Single Ladies Put A Ring On It), jag är inte en tjej som blir ihop med killar som inte är street (”Soldier”).

Gaga däremot gör ju sitt allra bästa för att övertyga oss om att hon inte har några ideal över huvud taget. Att hon knappt är en verklig människa. Hon är en artist som aldrig behöver stå till svars för någonting därför att hon aldrig utgett sig för att stå för ett enda litet budskap, meddelande eller statement. Inte konstigt att alla ni modemänniskor älskar henne! Hon är modets absoluta dröm – den ansiktslösa, ständigt formbara klädgaljen som världens alla modekontor samt Jonas Åkerlund kan ösa attiraljer över.

AB__Mmm. Eller…Hörrdudu, vänta nu…

JK__Under alla Gagas tidigare jobb som pianospelande svarthårig barsångerska, skivbolagsanställd och låtskrivare blev hon slagen på fingrarna av sina chefer för att aldrig vara tillräckligt kommersiell för dem – som om NÅGON klarade uppgiften att vara tillräckligt säljande under åren efter Napster – och till slut tog hon igen det genom att klä ut sig till ufo och nynna fram jättebra melodier med texter som aldrig i livet skulle få för sig att mässa om hur lyssnaren borde leva sitt liv.

När jag intervjuade Gagas producent RedOne förklarade han deras framgångar med en mening som jag inte har kunnat få ur huvudet sedan dess. Han sa: ”jag tror det handlar om hur folk mår”. Detta om hits som ”Just Dance”, ”Poker Face”, ”Bad Romance”, ”Telephone”. Han skyllde succérna på lågkonjunkturen.

Jag vet inte hur det där uttalandet kunde ta mig så hårt men sedan dess har jag inte kunnat följa modevärldens Gagahyllningar, se Jonas Åkerlund-kitsch, eller lyssna på radiolistornas upprepade vigselakter mellan David Guetta-produktioner och Akon-refränger. Det handlar inte om att jag nödvändigtvis tycker låtarna är särskilt dåliga eller kläderna särskilt fula. Jag tycker bara inte om bilden de tillsammans målar upp av vilken poptid vi just nu lever i.


AB__Men….det behöver inte vara en dålig sak? Att Gaga är utan budskap i sina låtar? Jag tror inte att man dansar till Single Ladies för att man identifierar sig med att man är en ”tjej som man tar på allvar” och gifter sig med, utan för att man tycker det är kul att dansa med sina tjejkompisar till en bra låt. Spela roll om man är singel, gift, eller tillsammans med en idiot. Jag tror att BK är musik som tjejer kan identifiera sig med, inte på grund av texten utan på grund av själva musiken, noterna. (Förutom HALO möjligtvis, där det kanske är både och.)

Sedan Lady Gaga: Hela hon bara utstrålar ju, absolut inte ideal (för vem vill utstråla ideal?), men individualitet, oförutsägbarhet, en ingen-säger-till-dig-vem-du-är-grej. Du kan vara crazy men behöver inte vara djup! Du kan vara för mycket och in your face. Tjejer behöver inte titta på dig och tänka ”så där vill jag se ut” utan det handlar om att förmedla en känsla till människor. Som individer.

AB__När man ser henne så förväntar man ju sig något så fruktansvärt avantgarde, typ Björk? men så öppnar hon munnen och ut strömmar hennes Bad Romance-pop som alla tar till sig oavsett om de försöker värja sig.

Många brukar säga att det inte handlar om musiken med Gaga, men jag tror allt i slutändan handlar om musiken. Den är villkoret för Gaga-manin. Det vid sidan om är bara ett grepp att lansera en artist på, med fokus på vår törst efter spektakulärt mode.

Jag tror inte RedOne ställer sig varför-frågor egentligen, (han jobbar väl på kommersiell instinkt) jag tror bara han sitter och smörjer sitt krås. Gaga, hon är konststudenten som brukade skriva låtar till Pussycat Dolls. Det är samma låtar, men inte åt Pussycat dolls. Utan åt Gaga. Och det är i alla fall nåt…

Men det jag gillar är att hon uppmuntrar till att vara en individ, vilken kändis har gjort det på sistone? Hon får ju till och med ARMANI, den perfekt idealiserade och sofistikerade kvinnans URKÄLLA att skapa någonting sådant här:

och det är värt något i min bok. Det är nog försa gången Go Fug Yourself kallar något från Armani för en ”futuristic prom rave murder sparkle cable installation”.

Och The Fame Moster, den uppdaterade delen på Fame, är väl faktiskt bra på riktigt? Med ”Bad Romance”, ”Telephone” och, särskilt, ”Speachless”? Den sista tycker jag påminner lite om The Ark när de var som bäst.

JK__Hey, Agnes! Don’t read all this bitterness into me! Själva förutsättningen här är att vi diskuterar musik som man dansar med till sina tjejkompisar, inte djupanalyserar. Noll noll noll fel med det. Så klart. Det hindrar dock inte att de hitsen, medvetet eller ej, kan säga något om en tidsera.

The girl next door var inte en djup eller bra förebild med många viktiga statements men hon hade i alla fall viljan att faktiskt HA ett ideal. Motsatsen, Lady Gaga, står för en mer modekorrekt världsbild och det är antagligen därför du försvarar henne MEN det enda jag säger är att det är obehagligt att höjden av eskapism slår igenom just nu. Att de medverkande i Lyxfällan måste lyssna på höjden av eskapism, att Lady Gaga-kaoset är som allra mest säljbart just nu medan moralpopen regerade för fem år sedan. Jonas Åkerlund älskar det säkert. Armani älskar det säkert. Om jag aldrig hade pratat med RedOne den där Los Angeles-morgonen hade säkert också jag ryckt på axlarna åt det.

Det du säger om The Fame Monsters högre låtskrivarkvalitet så JA, absolut. Där i ligger själva grejen. Gaga KAN komponera men hon väljer att tona ner det, väljer att RedOne-isera sig, väljer att lansera en överexponerad recession chic. Alla som hört henne live vet att hon är en råbegåvad musiker men hon står tillbaka från de produktioner hon hade kunnat göra och fryser hitlistorna i ett stillastående sound. Varför beskrivs den taktiken genomgående som smart, rätt och beundransvärd? Känslan jag får av hennes karisma är att vara fattig, men tröstäta. Tröstäta stora mängder mode, snarare än att etablera den mer långvariga comfort man kan få av en mer genomtänkt stil. Genom den här taktiken fyllde hon ett dessertbehov som fanns exakt vid den exakta tidspunkten av hennes lansering. Cherry cherry boom boom.


Agnes Grefberg Braunerhielm

Acne

Alla som kollar bloggar har säkert redan lagt märke till att Acne hade pressdag för höst/vintern igår. (Se exempelvis här och här för mer)

Här är lite av det som syntes,

Till skillnad från tidigare säsonger är inga plagg ur visningen showpieces, utan kommer alla att tillverkas. Allt, förutom dessa väldigt extrema skor ovan…

…och de här smyckena. De är en fortsättning på samarbetet med Husam El Odeh, juveleraren som gjorde silverapatches på jeans i den förra kollektionen.

Smyckena är enorma och gjorda för att sitta på benen (modellbenen).

Däremot så har en av de där rörliknande länkarna plockats fram och gjorts till ett armband som kommer att komma i produktion och säljas.

(Och den som inte står ut med suddiga bilder vill jag härmed varna för att bläddra vidare)

Men det betyder alltså att dessa ökenpälsjackor i kommer att säljas. (Den dyraste, vilket jag tror är den på bilden, ligger på 21 000.) Det fanns även en svart modell.

Här ser ni mitt tappra försök till att leka skyltdocka. Visst är jag även en riktigt undermålig pälsmotståndare. Enligt Acne är dock pälsarna gjorda endast av olika typer av fårskinnspäls, där köttet sedan sålts som mat.

Fastnade även för denna bombarjacka med olika former av kryptiska märken.

Som de flesta kanske hängt med på, så är kollektionen inspirerad av Star Wars och Clone Wars. Det militäriska är alltså självklart, men samtidigt finns något spirituellt, och en känsla av öken och apokalyps. Typ som jedi-riddare i strid på någon röd sandplanet, kvinnliga livvakter till prinsessan Padme som bor i öknen och skyddar sig mot sandstormar. Och lite han den där, vad heter han, Yoda? Hans stil. Mycket tunna lädermaterial och tvättat siden, men också den del tekniska dekorationer – mycket fina fickor.

En till pälsjacka.

Den här jackan hade läderärmar som såg ut som ålskinn.

Mycket klänningar/jackor/blusar/byxor med militäriska fickor…fint.

Ok så jag måste bara infoga denna tröjan också, den var stickad av en tunn tråd i metall, som fick den att i verkligheten se ut exakt som en tunn ringbrynja.

Inseasonkollektionen är mer romantisk, i rosa och vitt.

Men nu vet jag att alla vill se skor.

De här fina herrskorna var som små djur.

Andra fina herrskor.

På damsidan, de här bootsen var tuffa.

Dessa var också fina.

Boots för Sverige.

Själv fastnade jag för de här…

Vårens spikformade stilettklack stannar kvar, denna gång utan rost.

Allt som allt; en fantastiskt fin höst från Acne, vill jag säga.

Ding dong, det var månadens Acne-bildregn.

Agnes Grefberg Braunerhielm

sporadiskt

Måste erkänna, att jag ibland när det blir för stressigt helt sporadiskt för pekaren bort från allt annat, bort till ett gammalt bokmärke, som är den här gamla eBay-auktionen. Och stirrar, och suckar lite för att jag inte hade råd att vinna, men mest stirrar. Det är en gammal Alexander McQueen-dräkt.

(Om nån här vann, hör av dig, du kan få pengar bara jag kan få prova en gång…)

Agnes Grefberg Braunerhielm
Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
mars 2010
m ti o to f l s
« Feb   Apr »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031