Musiken på Dries van Noten var direkt tagen från Alfred Hitchcocks Vertigo. Uppblandat med lite rnb/rap-beats.

Plaggen var också som tagna ur filmen från 1958. Upplandat med lite sport – typ sweatshirts med avklippta ärmar och lite cargo. Där fanns också lite citychic och glam – en och annan guldfärg, smala byxor, stora solglasögon, etc. Då och då dök det upp typiska vackra Dries van Noten-tyger eller klänningar applicerade med massor av pärlbroderier – också typiskt Dries van Noten.

Det hela visade prov på hur duktig editering han gjort på dessa plagg – att kunna kombinera city men sport och sweatshirt med Kim Novak utan att det blir en modepastisch är skickligt! Det var helt enkelt bara chict och bekvämt.

Allt som allt kan visningen sammanfattas som Kim Novak-sportchic, och det var vackert och förlåt jag somnade visst. För även om det var en fullkomligt perfekt sammansatt visning – där allt kanske egentligen kretsade kring kapporna och kavajerna med markerade midjor – så var det snark. Jag tror kvinnor vill se ut så här – jag tror det är en perfekt modern(?) look, men det är inte så kittlande för fantasin, om du frågar mig.

Dries van Noten är väl mest känd för en lite bohemisk etnotant? Nu har det blivit alldeles för mycket sportchic över det hela. Men saker och ting förändras väl, antar jag.

Lite längre ner på gatan utanför låg ett Zara och ett H&M. Och många av plaggen från Dries hängde redan där – absolut inte till i närheten av samma kvalitet eller skönnhet naturligtvis – men just de militäriska inslagen, sweatshirtplaggen och de markerade kavajerna. Det kändes alltså som en väldigt citynära look. Den enda plagget som kedjorna behöver kopiera nu var väl de stora böljande kjolarna (och de har väl inget val – efter både Dries och Prada?)