Osminkat och frigjort…

När det blir inne att gå osminkad (kanske var tredje år eller så?), varje gång det kommer på tal, får jag skrämda känslor inombords. Jag brukar snabbt argumentera hårt mot: Att det är så fruktansvärt tråkigt, icke-kreativt, och TYPISKT att man ska vara ”naturlig” etc osv. Fast egentligen, egentligen så gömmer jag ju mig bakom smink. Jag kan inte bära en ”naturlig look”. Och jag vill inte vara den muppen med kladdig kajalpenna i en grupp av fantastiskt naturligt vackra, naturliga gudinnor. (i mina ögon).

Därför vill jag promota mycket smink så ofta som möjligt – varje gång det dyker upp en snygg lösning där man är välkommen att kladda på ännu mer tar jag gärna emot.

Men sedan gillar jag ju smink också för de uppenbara Comme des Garcons-vibbar man kan skapa med make: finns ett ansikte, egentligen? Möjligheterna är öppna att tänka på helt andra sätt och skapa sig i ny version varje dag. Att det är ett val man gör. Och inte bara i smink, alltså.

På samma sätt som en ”naturlig look”-trend för fejan ofrivilligt ger mig kalla kårar tror jag det var av samma anledning jag blev obekväm av höstens mode. Jag blev på något vis störd när jag förstod att den inbillade kurviga hemmafrulooken med retro Mad Men-klänningar var höstens stora trend. Och att nyskapande Prada var den som befäste den mest.

För mig är new look-stilen, tragiskt nog, en ”naturlig look”. (Självklart är egentligen den stilen, precis som ”osminkad”, lika skapad och tillgjord men det här syftar på de normer vi har inbygda). Det är en kvinnlig look. Folk uppfattar den som verklighetsförankrad och ”sann”. Och det finns inget utrymme för att vända på folks perspektiv i den, det är en look så självklar och vacker – likt ”osminkad”. Du vet vad du har framför dig: En [oftast väldigt tilldragande] kvinna.

Många tycker att det kurviga Mad Men-modet är en bra look för kvinnan, en look som i allmänhet alla kvinnor gillar, tillåtande. Men i själva verket ställer den väl enormt höga krav. Jag måste leva upp till att vara en kvinna i den looken, det finns inget som tillåter mig att vara något annat.

Det är därför jag får lite ångest tror jag. Och det är därför jag i dessa fall hellre förespråkar det unisexa likt Damir Doma eller Jil Sander. Rad Hourani och Nakkna tillhör kanske de mest könsupplösande fallen. Idag är inte ett könlöst mode asexuellt likt Sixten Herrgårds overall en gång var – det finns en sexualitet där, men det är en sexualitet man själv äger. (Céline däremot, det är rätt asexuellt, och inte unisex för mig.)

Veckans upplaga av Krönikör Björks alltid lika fantastiska och bitska krönikor handlar om att unisex ytterst är ett sätt för mode att ”tvinga folk att banta” (jag vet att han medvetet tar i hårt här, och det är så man skriver en bra krönika). Att vurmen för unisex handlar om att vara smal. Jag tänker: om man väljer att se på det unisexa ur den synvinkeln så är det självklart helt sant, men det är också samma synvinkel där hela modebranschen som bekant handlar om att ha smal kropp.

För mig så är det unisexa ett mode som inte tilltalar ett visst kön och som står för ett öppet och ett kreativt sinne. Och trots att det har 40 år på nacken tycker jag det både förändras och utmanar. Idag ligger grunden till det unisexa delvis i att föra in tidigare feminina drag och låta dem bli unisexa (kanske är det en förklaring till att modevärlden helt plötsligt vill erövra hemmafruklänningen, den sista feminina aposteln?) som t ex högklackat och mjuka, draperade plagg. Det unisexa tycker jag handlar om en frihet. Och kanske lyckas den även lösa upp den hårda knut som sitter runt den manliga könsrollen. Ville bara påpeka det.

Tod Lynn & Damir Doma.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • Maila artikeln!
  • Google
  • TwitThis
  • Skriv ut artikeln!
  • Tumblr

_Agnes B

2010.08.27 14:27

7 Kommentarer på "Osminkat och frigjort…"

  1. Agnes V den 2010/08/27 15:12

    2. Åh, du är så bra <3

  2. ”Det onda uppstår utan ansträngning, naturligt(…)” - Rodeo Snygg | Rodeo Magazine den 2010/08/27 15:34

    3. [...] Pheobe Philos Celine-kollektioner och vilket skönhetsideal de eventuellt förespråkar här. I Agnes kommentar till krönikan finns något väldigt viktigt, hon skriver om hur smink blir något att [...]

  3. Annelie den 2010/08/27 18:21

    4. Jag tycker att smink ar en rolig grej for att man kan andra sitt utseende och roligt med det. Men det gar lika bra for mig att vara utan smink, lagger ofta upp bilder pa mig utan mitt ”ansikte” pamalat, pa vag till gymmet till exempel…

  4. Ellen den 2010/08/27 19:24

    5. Bra skrivet!
    Jag gillar hemmafru-looken, men också unisex, även om jag bara känner mig dum i det.

  5. Lisa den 2010/08/27 20:55

    6. Oj, vad detta ämne berörde mig tydligen. Nu har jag läst – och kommenterat – både Lisa och Daniels texter i ämnet. Men ditt inlägg lägger orden bättre i munnen (fingrarna) på mig. Frihet. Tack, det var det jag sökte efter. Varför anta att det unisexa är ett sätt att överföra manligt mode på kvinnor (kostymgrejen)? Kan det inte få vara sådär skönt mitt emellan så man får göra vad man vill med det. Kurvor eller inte.

  6. Hanna den 2010/08/27 22:42

    7. Agreed. Försökte själv trippa runt i tajt knälång pennkjol och lågklackat idag, med betoning på trippa. FY. Är egentligen helt magiskt hur kläder ändrar hela ens beteende. Plötsligt måste man gå med små små steg, alltid ha benen i kors och se prydlig ut i håret även efter hel skoldag och jobb på det.

  7. Ida den 2010/08/28 08:36

    8. Bra skrivet!! håller med på allt det där!