TAVI säger stopp

Tavi, henne har man ju alltid älskat. Tills hon blev insyltad IN I modebranschen. Det man älskar mest med modebloggar är ju hur (när) de står (stod) utanför allt. Inte beroende av något modesystem. Fria att skriva och tycka och se ut precis hur de känner för stunden.

Med Tavi har man märkt att ju mer hon fick sitta front row bredvid Anna Wintour, intervjua Rei Kawakubo och John Galliano, bli serverad macarons på lyxhotell, skriva vitsigt för Harper’s Bazaar, vara Rodartes musa ena dagen för att bli lurad till ”samarbeten” med Hervé Leger by Max Azria den andra – desto mer har energin, glädjen och det sprudlande sipprat ur hennes blogg. Därför ser jag denna dag som en milstolpe. Eller en nystart. En av världens mest älskade modebloggar avsäger sig modevärlden. Hon ska sluta skriva om mode. Eller i alla fall modebranschen.

Läs här. Ett citat ur hennes skildring från sin senaste front row-upplevelse:

I was wearing the sweater Kathleen Hanna gave me and felt kind of in the middle of an overdramatic identity crisis, like I had no right to wear the sweater OR sit next to Anna Wintour? And when I did look around a bit, no one looked happy and it was kind of a huge downer? So I let myself be kind of shy and quiet that night, to join the rows of sullen-faced people who looked as though they secretly wanted to be at home with their pets wearing comfortable clothing and eating fattening food.”

”I only really miss being obsessed with fashion the way you miss any aspect of a former self, in a nostalgic way, not necessarily as part of a desire to go back. Now I’m more intrigued by mixing fashion with the other stuff I’ve been enjoying. What’s that idea that one person had, about combining your ways of thinking so that you could hear a song as a color and taste a food as a pitch in a song? To me that’s much more interesting than relating fashion to fashion, to like, combine mediums, and absorb as many songs and movies and stuff that I can and let all the references intertwine until it’s something that makes sense to me.

Minns hur Lisa berättade att hon såg lilla Tavi under New Yorks modevecka. Omringad av papparazzi. Världens ledsnaste 13-åring var hennes beskrivning.

Själv känner man ibland som Tavi. Man älskar mode bara det att själva branschen och systemet ligger i vägen. Men utan dem två, inget mode heller, det är väl så.

Dock att Tavi, som hon är, är en konkretisering av mode i dess bästa form kan man nog säga. Kanske spelar det mycket in att hon knappt fyllt 15, men hennes öppna inställning till kläder (och livet), hennes punkiga attityd och hennes totala mishmashande i smarta (eller galna) referenser är ändå den grund som allt det bästa med mode hittas i. Och så länge hon fortsätter att lägga upp nån bild här eller där eller helst fortsätter att beskriva sina sprudlande tankegångar, så visst kommer hennes blogg fortfarande vara en av de bästa där ute att beskriva mode? Och annat.

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

En video som startar dagen ibland

Det är Alexander McQueen-visningen för s/s 1996. Om jag inte tänker fel nu så var det här två år efter att han gått ut Central Saint Martins MA. Och alltså hans tredje eller fjärde kollektion?

Energin! Den här är energin som får en att älska mode. Det McQueen gör är en pastisch på modevisningar från 80- och tidigt 90-tal. Modeller som snurrar, skrattar, flänger med höfterna, gör konstiga miner, äger. Just tiden runt 1996 låg kommersiellt mode i någon slags brytpunkt från tiden med sådant typ av mode till att bli mer allvarligt, dramatiskt, hårt.
Mode från tiden då visningar gick till så här skulle vara sexigt, skojigt och fånigt, aldrig röra vid något allvarligt eller intelligent – och det på blodigt allvar. Fylld över kanten med kärleken till mode och kärleken till att visa upp sig.

Om allt mode idag fortfarande bara skulle bestå av ett påklistrat leende, då skulle man nog inte riktigt orka med det till slut. Men energin saknar man ju. Därför uppskattar man när McQueen anspelar på det!

Senare samma år vann McQueen pris som Designer of the year på British fashion awards.

Nästa gång flyttade han sina visningar till New York. Älskar även höst/vinter 1996 som snarare var mystisk, poetisk och suggestiv i stämningen. Men ändå lika kaxig och sexig.

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

Den här är värd att posta igen

The Colour of Beauty, starring Renee Thompson.

http://www.nfb.ca/film/colour_of_beauty

Agnes Grefberg Braunerhielm

Över 60

Jag har legat lite krasslig i sängen den senaste tiden. Det var då när jag passade på att lyssna om på Stil i P1 utmärkta avsnitt om Dries van Noten (missa inte! särskilt inte den fina intervjun med Barbro Slotts i slutet) som jag åter igen kom att tänka på The Cutting Class: Denna fantastiska blogg som ser till att vi inte glömmer bort allt det arbete på detaljnivå som ligger bakom kollektionerna.

I inslaget med Stils fina Dries-intervju framkommer bl a hur besatt han är av tyger och mönster. Vilket kanske i och för sig inte varit någon direkt dold hemlighet för den som bara kastat ett öga på en Dries-kollektion. Tygerna är en unik och väsentlig del av Dries designidentitet.

Och the Cutting Glass har också rent bokstavligt bekräftat det åt oss, när de (han? hon?) tittat närmare på Dries senaste kollektion – den inspirerad av David Bowie och Ballet Russes (en kombination som inte direkt tryter på inspiration) – och räknat antalet olika tyger och material som Dries använt sig av i kollektionen. Hen blev de tvungen att ge upp efter 60 pga orkade helt enkelt inte fortsätta räkna.

Att föreställa sig en hög med över 60 helt unika tyger och att skapa en hel kollektion baserat på dem känns rätt svindlande. Och Dries har helt säkert en väl utarbetad metod för att lyckas få ihop det, det ser i vilket fall väldigt bra ut även denna säsong.

Kostymer för Thamar, Ryska Baletten i Paris, 1912, av Léon Bakst.

Léon Bakst, Narcisse.

Léon Samoilovitch Bakst, 1912, för Ida Rubenstein som Helena från Sparta.

Dries van Noten höst/vinter 2011, bilder: FirstView.

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

Clara

Äntligen har jag skaffat fram en ram till denna fina print jag kom över på Konstfacks julmarknad i julas…

Illustratören är ju den fantastiska Clara, densamma som gjort alla de fina illustrationerna här på Rodeo!

(Nu ska vi se hur lång tid det tar innan jag faktiskt lyckas välja någonstans att spika upp den.)

GOD FREDAG med en till fab bild:

Isabella Blow.

Agnes Grefberg Braunerhielm
Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
mars 2011
m ti o to f l s
« Feb   Apr »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031