Dag tjugosex | Paris | Född så här

Mugler-visningen verkar ha handlat helt om Lady Gaga. Och med det kommer en show, en wow-känsla och en freakfaktor: Mode som underhållning.

Men det fanns lite referenser till den ursprunglige Thierry Mugler också – korsetter, spetsiga axlar, latex, och en minimalistiskt övermänsklig fetischistisk känsla som man alltid förknippat med Mugler.

Men på något vis känns spektaklet väldigt mycket som en extra del i en kampanj att marknadsföra Lady Gagas nya skiva. Hon dök upp två gånger på scen (ena gången rakt ur fotografberget) i 60 centimeter höga klacklösa platåskor och slingrade sig över catwalken. Eller scenen, då. För det här var en show.

Kläderna påminner lite om den supermänskliga rymdstil Gaga lagt sig till med inför släppet av sin ”Born this way”-skiva, med extra bulor, pucklar eller bucklor under eller ovanpå plaggen. Och det kanske inte är så konstigt – å andra sidan – när den nya chefdesignern är Gagas stylist.

Born this way-estetiken går också igen i vissa plagg som ser ut som de ”kläcker” sin bärare, att hon kommer ut ur plagget likt ett ägg, att de transformerar henne till en annan varelse.

Tydligen var det väldigt dålig belysning och plaggen syntes inte så väl på själva catwalken (scenen). Och därmed är det roligt att läsa recensionerna, hur åtskiljt modetyckarna uppfattade Formichettis visningsgrepp: Medan Alex Fury på Showstudio beskriver det som en av de bästa visningar han någonsin sett (”When a show slaps you in the face with that kind of legendary energy, impact and raw power, you’re more than happy to look at the clothes in a showroom.”), så tycker Nicole Phelps på Style (hon som i och för sig alltid varit en förkämpe för ”bärbarhet”) att det hela var mer eller mindre en smärre katastrof (”The collective vibe as Gaga’s magic spell dispersed and the crowd shuffled into the night was one of bemused disappointment.”) och Suzy Menkes verkar se det som mer eller mindre okej (”The show had an unbridled energy, and, as Mr. Formichetti put it: ‘I just wanted to bring the fun back. It’s not so much about the clothes.‘”) med Gaga som största attraktion.

Cathy Horyn å sin sida, passar på att erkänna att hon bar en Theirry Mugler-klänning den gången ca 25 år sedan då hon skulle träffa drottningen av England, Queen Elizabeth II (”Don’t ask me what I was doing there; I couldn’t tell you”) och hon verkar gilla det håll Formichetti för märket (”What I think is so promising /…/ is that he created a look for the runway; for magazine stylists like himself; for performers like his friend Lady Gaga, /…/ and for the girls who love fashion and always have some place to go”).

Själv så förstår jag tanken i att göra en visning som inte försöker ge en bärbar look som sedan redaktörer kan kopiera rakt in på sina modetidningssidor (eller på sig själva, Anna dello Russo-style), utan faktiskt göra en riktig show när man får chansen till det (och är man Lady Gagas stylist är det kanske närmast en skyldighet). Där någonstans ligger också vägen till att få fram lite poesi bland modevisningarna, som Daniel skriver så fint om.

Men det här är knappast poetiskt. Det är energifyllt, dock – fast mycket av den så välspäckade energin går i mina ögon förlorad eftersom resultatet, levererat med all denna pompa, varken är särskilt nytt eller spännande. Platåskor, transparens, spetsiga axlar, behåring, latex, goth- och freak-a-leek-mode är grepp som mest kan likas vid teater och som vi sett i modebilden för bara någon säsong sedan.

Mugler är i slutändan mode som bara handlar om Gaga – så om det faktiskt fortfarande finns någon som vill klä sig exakt som hon(?), det vill säga vara en vandrande rymdshow, finns nu ett fullkomligt perfekt märke för ändamålet i handeln.

Plötsligt – dock – mitt i detta drabbas jag av känslan hur Mugler kanske skapar en välbehövd backlash på backlashen av freak-stilen, i spåren av all minimalism och ”såhär-bör-riktiga-kvinnor-klä-sig”-tyckande som slukat modevärlden det här året.

Bilder: Getty.
Agnes Grefberg Braunerhielm
  1. Malin skriver

    Hej Agnes! Jag vill mest bara säga tack för att du skriver. Du är så jävla viktig. Det du gör. Och det nästan läskigaste.. Du är ensam om att göra det.

    Svara

  2. A skriver

    Från Derek Blasbergs Twitter

    Please note @LadyGaga’s finale caused Anna Wintour to smile, an event I haven’t seen since Lee McQueen’s They Shoot Horses show in Oct 2003.
    about 18 hours ago via OpenBeak

    Svara

    • Agnes B skriver till A

      A: Haha! roligt! då måste det ju ha varit en succé….vi måste skaka fram en video??
      Malin: Åh vad snällt sagt av dig, jag försöker….även om det knappast alltid blir 100% bra.

      Svara

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
mars 2011
m ti o to f l s
« Feb   Apr »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031