Petra, a two tone strech satin and lace pantsuit, 1994

Den här Inez van Lamsweerde-bilden finns på Moderna att skåda just nu. Det är i deras utställning där de grävt fram alla sina bra foton ur samlingen. Jag såg den förra helgen och det lyfte min dag, inte minst för att tvärs över museiytan hängde en lika enorm Cindy Sherman-bild. Dessa är mer min typ av foto än Jeanloup Seiff, har jag förstått.

Sedan var Eva Löfdahl-installationen (som jag främst traskat till Moderna för att se) också något för sig. Det är en installation som ger en  speciell känsla att befinna sig i. För mig fördes tankarna till det där mellanrummet [i världen?] som jag tycker är intressant (annorstädes kanske är det egentliga rätta, ålderdomliga, svenska ordet). Mellanrummet kan vara det som aktiverar vad som känns som ett sjätte sinne: Det i oss som detekterar känslan av surrealism. Hur vet vi att något ger en overklig känsla egentligen?

Att jobba med annorstädes, mellanrummet, är inte helt främmande i Japan, där man sedan urminnes tider skapat arrangemang där man dels tittar på mellanrummet mellan exempelvis blommor, möbler eller byggnader (mellanrummet blir lika viktigt som tinget i sig) och samtidigt fokuserar på en meditation. Det var något som jag tyckte smög sig på i Eva Löfdahl-installationen… Kanske för att jag var beredd på det, men i alla fall. Jag lyckades vandra iväg.

Hon gjorde säkert många hänvisningar till konstnärer inom den postmoderna historien, men jag [dilettant i denna värld som jag är] tänkte såklart på Comme des Garçons. (Och jag är nog inte ensam om det i sådana här uppenbart surrealistiska sammanhang.) Jag började tänka på hur Comme också jobbar mycket med surrealism och i mellanrummet där olika plagg får finnas. Ganska bokstavligt till och med i sommarkollektionen (lite för bokstavligt?), där tre eller fyra plagg syddes ihop och där minst ett av dem bara hängde där, helt utan funktion.

Sedan kommer jag såklart att tänka på Hussein Chalayan – det här med mellanrummet är hans huvudsakliga arbetsområde, om än kanske ur en helt annan aspekt än Comme. Mer om det om ett ögonblick.

Bilder: FirstView, Comme des Garçons och Auckland Art>.
 

Jag har ingen ANING om vad jag ville säga med denna post – tanken var bara (som vanligt) att endast lägga upp den översta bilden + länk. Så, alltså, bry er bara om bilden överst, den heter: Petra, a two tone strech satin and lace pantsuit. Det säger allt. Och det var allt för nu.

Agnes Grefberg Braunerhielm

NIQABITCH

Vi ska inte stifta lagar mot sätt att klä sig. Vi kan inte lagstifta bort en kvinnosyn. Däremot kan man lagstifta fram intolerans och oförstående mot andra. Det har skett i Frankrike idag. De cirka 1900 kvinnor i Frankrike, troligtvis muslimer och troligtvis födda och uppvuxna i Frankrike (som om det spelar någon roll i sammanhanget men whatever) kan idag inte gå utanför dörren med ansiktet täckt, som de brukar, det är mot lagen. Sker det får de böta 150 euro. Upprepanden av denna ”störning av ordningen” kan leda till fängelse och böter upp mot 30 000 euro.

Från och med idag kan ingen i Frankrike gå utanför dörren med ansiktet täckt om man skulle få lust, och särskilt inte om du är kvinna. För då är du ett vapen?? I lagen finns dock ett par undantag inskriva: Motorcykelhjälm, svetsarmask, jultomte. Det känns som ett skämt. Men det är det inte. Det är ett uppsving och en manifestation för den djupt konservativa, förtryckande syn på kvinnor och på andra kulturer som sjuder i väst.

Det här handlar inte om religion. Det är handlar om Nicolas Sarkozy och en annan drös främlingsfientliga politiker som inte har lust att se en viss typ av kvinna eller kultur på gatan. De vill manifestera sin makt och tvinga bort en viss typ av [mång]kultur som de inte tycker passar i deras samhälle. De lagstiftar bort ett sätt att klä sig, direkt riktat mot kvinnor, och de inbillar sig att det är ett steg mot jämställdhet? De använder just det som ett av [de falska] argumenten, nämligen, och man kan ju fråga sig var de plockat fram denna logik. Hur kan en lag som inskränker våra rättigheter på något sätt leda till öppenhet eller jämställdhet?

Jo visst. Niqab, chador eller bruka kan föra tankarna till förtyck som pågår just nu i Afghanistan, till sharialagar i exempelvis Sudan. Men sådana förtyckande lagar och förordningar – en sådan syn på kvinnor inskrivet i lagen – är ingenting som existerat på gator i Europa. Fram till nu.

 

Eftersom det här är en modeblogg så varför inte exemplifiera med två modeskapare som, för ca tio år sedan, gav sitt anförande i frågan:

Hussein Chalayan spring/summer 1998

Hussein Chalayan spring/summer 1998

Hussein Chalayan fall/winter 1997

Hussein Chalayan fall/winter 1997

Alexander McQueen s/s 2000

Alexander McQueen s/s 2000

Alexander McQueen s/s 2000

Alexander McQueen s/s 2000

Den blir alltså gripen på gatan i Frankrike, från och med nu, som går ut i något av ovanstående.

Detta är även något som Salka Hallström Bornold tar upp i en artikel i förra numret av Plaza. Där omslaget pryds av en niqab. Detta plagg som nu är kriminellt.

Ett modetidningsomslag för historien.

Salka tar t ex upp hur flera looks ur bl a Vuittons pre fall 2011-kollektion numera är kriminella.

”Vogue-à-Porter”, Paris Vogue, feb 2010.

Jag har lyckats jaga upp mig själv nu. Måste sätta punkt här så länge… Men hur känner någon ev. läsare? Kommentarfältet is all yours.

Agnes Grefberg Braunerhielm
Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
april 2011
m ti o to f l s
« Mar   Maj »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930