Tydligen fick Sarah Burton fram de där porslinsklänningarna ur Alexander McQueens höstvisning, genom att ta 10 bitar porslin, måla på det som om det vore trasigt, kartlägga det efter en överkropp och sedan skapa bitarna och nitiskt pussla dem på en korsett. Berättar hon i en intervju på youtube:

“We hand-painted 10 different plates. Then we sort of dissected them as if it was broken, so we did a pattern like it was broken. Then we engineered the image onto a bodice. Then we handcut all the porcelain pieces out from the mold we had. Then we made each of those pieces again individually and numbered them. It was like a jigsaw puzzle.”

Som om inte det här vore nog bevis, nämner Sarah Burton också i videon det som alla förstått är anledningen till varför hon valde att fortsätta med Alexander McQueens modehus: det finns så mycket hantverksmässig designkunskap inbyggd i det modehuset att det vore skam att låta det försvinna iväg med McQueens aska.

För att vädra en personlig åsikt…tycker jag Sarah Burton tveklöst är en fantastisk designer, men, jag kan inte heller låta bli att tycka att den där höstkollektionen är rätt tacky på sina ställen.

De säger att Burton är mer feminin, mjuk och romantisk än McQueen var, men jag ser mer en stelhet i hennes plagg, mer som en rustning än vad McQueen någonsin var? Om om ett McQueen-plagg någonsin varit något att ställas ut i en museimonter (snarare än visas i en visning eller modeplåtning, eller, ha på sig) så känns det som nu under Burton. Hantverket är inspirationen.

Men fortfarande. Fantastiska plagg. Det säger ju sig självt. Osv.

Ur vårkollektionen 2012 av Alexander McQueen/Burton (en kollektion som jag, faktiskt, tycker är helt underbar) gillar jag speciellt t ex den klänningen som är i spets och chiffong med applikationer i spets av laserutskuret läder. Hur de fått ihop den är också omöjligt att förstå. Verkligen otrolig.

Alla bilder: Alloverpress.