Jag skakade fram nån fotobok och ett tolv år gammalt Purple-nummer hemma med fler Anders Edström-bilder i.

Ur Purple:

Fotoboken:

Det kan ju verka vid första anblick som att Edströms bilder är helt vanliga. Idag ser du bättre bilder bland dina vänner på Instagram, typ. …Skulle någon kunna säga.

Men först bör det kanske sägas att Anders Edström var först med “snapshot”-fotografit…före Juergen Teller om jag inte minns fel. Inte för att det spelar någon större roll för ett konstnärskap vem som “var först”.  Edströms bilder och stil är som en rigorös form av återbekantskap med det redan familjära. Ett ointresse för det glamorösa och förtjusande är tydligt och självklart ett intresse för ljus. Bilderna för nästan tankarna till Undercovers mode. Intresset för det till synes vanliga, komplexiteten och känslan som redan ligger där. Det handlar varken om att reducera eller repetera, inte heller om att skapa eller återskapa en verklighet eller en dröm. Det är modebilder som lämnar för mig en enkel och melankolisk känsla men samtidigt är en kreativ livsbejakande hyllning.