Mode

Inget mera Yves

Att Hedi Slimanes första realisering som ny chefdesignerYves Saint Laurent är att byta namn på modehuset. Den nyheten är, ja vad ska vi kalla det? Sjukt stort.

Det Hedi Slimane gör är att ta tillbaka den gamla grafiska versionen på loggan, och döper modehuset till vad Yves själv kallade sin första pret-a-porter-linje 1966: Saint Laurent. Hedi byter dock slutändelsen ”Rive gauche” (som i Seines vänstra strandkant) till rätt och slätt Paris. Saint Laurent Paris.

YSL-logon, som en gång ritades av legendaren Cassandre, kommer däremot sparas, och fortsätta att användas på de produkter där den brukar figurera. (Smink, nyckelringar och väskspännen och sådant, väl?)

Och sedan kommer sjukt stor grej nr 2Pierre Bergé är mycket glad. Pierre Bergé gillar Hedi Slimane och de nya visionerna. Pierre Bergé är nöjd. Och det – förstår vi – innebär att Slimane kommer få gräva hur mycket han vill (mja, men nästan) i Yves Saint Laurents arkiv, som ägs av Bergés stiftelse. Vilket kommer ge Hedi Slimane (och modet) enorma fördelar.

Stor grej nr 3? Hedi Slimane flyttar sitt Yves Saint Laurents, eller, Saint Laurent Paris, designkontor till LA. Till USA. Los Angeles är ju staden han bott i sedan han slutade på Dior Homme för fem år sedan, och han vill inte flytta. Hur ska vi reagera på det? Kanske med Pierre Bergés ord i en artikel i WWD: ”Den kreativa ateljén återfinns i en designers huvud. Den finns inom personen. Hedi bor i Los Angeles. Han borde få göra mode i en stad han gillar. … Och han gör sig bättre att studera Melrose Avenue än Avenue Montaigne i Paris.

Stor grej nr 4 (okej nu ska jag sluta): på torsdag i Paris visar Hedi Slimane sin första herrkollektion för YSL sedan tolv år (han var herrdesigner där 96-00) och kanske framför allt – sin första damkollektion någonsin(!). Det blir bara en resort, men ändå. Och, det blir bara en ”intim presentation för inköpare”. Men ändå. Bilder lär ju läcka ut. Förväntningarna är redan i taket.

Så. Bara en avslutande observation här. Det är lusigt hur, när Raf Simons lämnar Jil Sander och byter till Dior, vi förlorar vi en väldigt viktig herrkollektion från en väldigt inflytelserik herrdesginer (lyckligtvis fortsätter dock Raf med sin egen herrlinje Raf Simons), och vinner istället en haute couture-kollektion.

Samtidigt tar Hedi Slimane över YSL och vi får ytterligare en extremt talangfull herrdesigner som aldrig tidigare gjort dam. Jag gillar att tänka på hur Yves Saint Laurents fd musa Betty Catroux kommenterar det hela:  ”Jag klär mig alltid som en pojke. Men jag är säker på att Hedi Slimane nu kommer att hitta ett nytt sätt att göra flickor till magi igen. Hedi kommer att fortsätta i Yves anda. Han är YSL av i dag. Så allt är som det ska vara.

En sista aspekt på detta? Raf Simons tar över Dior och verkar vara fixerad vid 50-talet och New look-revolutionen. Hedi Slimane tar över huset för Diors efterträdare, Yves Saint Laurent, och väljer att trycka på ”reset” någonstans runt 1966: när Yves lanserade pret-a-porter, New lookens motbild, som revolutionerade modet för alltid. Hur kommer dessa två tolkningar stå mot eller bredvid varandra idag? Raf Simons sista kollektioner på Jil Sander har nästan varit i klass med Hedi Slimanes herrmode för Dior Homme en gång, om vi talar inflytelse för den breda modebilden. (Raf har ju precis börjat bli varm i modekläderna).

Men vem, om någon kommer sätta agendan nu? Jag personligen, har aldrig fastnat för det här med rena linjer, höga ideal, lyx och oskuldsfull skönhet. Vilket var allt vad Dior stod för och vad Raf Simons verkar blivit helt fixerad vid. Jag känner istället att, i min bok, kan nog Hedi x Yves 1966 bli riktigt stort. Men att ”göra flickor till magi igen” lär nog båda försöka sig på.

 

Agnes Grefberg Braunerhielm
Promotion

Mode

tips: Genusfotografen

HÄR kan man lyssna när P3 Gillar fick besök av Tomas Gunnarsson, alias Genusfotografen, i förra veckan (18:e juni).

Ingen har nog missat det han skrev om Arlanda Xpress helt sjuka porträtt på Sveriges mästerkock Louise Johansson.

Det Tomas Gunnarsson gör leder till att en massa hat  riktas mot honom. (Och lite mindre hat, t ex en Facebook-grupp med tolv ensamma män som medlemmar, vilka alla är där för att stödja ”Riktiga och normala fotografer”).

Så fort kvinnors och mäns könsroller behandlas i någon form, är motståndare mot detta blottläggande där och hatar (något man kan lyssna mer om HÄR) vilket tyvärr leder till att samtalet aldrig förs framåt. I och med Genusfotografens blogg och den uppståndelse de tankarna väcker, blir det återigen alldeles uppenbart att genus borde göras till huvudämne i grundskolan…

Här är programmet, här är Tomas Gunnarssons blogg.

Agnes Grefberg Braunerhielm

Mode, Skönhet

den 2:a juli smäller det

Raf Simons för Jil Sander höst/vinter 2012. Foto: AOP.

Raf Simons scoutar just nu efter lokal till sin första HAUTE COUTURE-visning för DIOR. Jo, det är bäst att skriva det i versaler. Jag har fortfarande svårt att fatta att detta faktiskt är en sanning:

Raf Simons, belgaren som fram fram till för för 6 år sedan aldrig hade skapat mode för kvinnor, men däremot var känd som en riktigt subversiv rebell på herrsidan, ska nu ta över världens mest ikoniska modehus. Och han inleder med HAUTE COUTURE. Versaler igen.

Men bakgrundshistorien är såklart värre än så. Backa tre Jil Sander-kollektioner och det står helt klart att innan dess, hatade Raf Simons mode. Mer specifikt modevärlden. I alla fall vägrade han släppa positionen som en outsider. Jag tror, om jag får spekulera, att han var så hemma i sin rebellroll att han helt enkelt aldrig sett på mode ur ett annat perspektiv än ungefär hur en datahacker ser på en riktigt välspinnande och auktoritär programvara. Inget man vill vara en del av, men kanske förändra, skriva om, hacka sönder med hjälp av unik känsla och kunskap. Från insidan.

Och han hackade systemet. Han kom in och käckte kod och samtidigt fick enormt med uppmärksamhet riktad mot sig på Jil Sander. Men det var först för tre kollektioner sedan som sagt, när Raf Simons gjorde maximalism av minimalism, när han började på riktigt leka med färg och form och tog fram kollektioner som inte alls hackade systemet, utan snarare uppgraderade det och blåste liv i gammalt trött serverutrymme, som Raf Simons blev älskad. Hyllad. Av alla. Jil Sander-visningarna (det är alltid två, en för viktiga och en till strax efteråt för mindre viktiga) blev proppfulla.

Så, det var 2010 och Raf Simons hade börjat älska mode och dess historia. Han ville nu göra den mest besatta modepubliken tillfredsställd. De som gillar mode för modets skull. Men Jil Sander-huset verkade inte veta vad de skulle göra av Simons nyfunna intresse för neon och couturens guldålder.

Så därför kan man nog kalla rokaden som precis sker inom modevärlden fullkomligt perfekt: Jil Sander är tillbaka på sitt eget modehus efter sju år på fri fot, och Raf Simons kan ta över det modehus som varit i limbo i över ett år (och som han i stort sett skickat jobbansökningar till genom de senaste Jil-kollektionerna): Dior.

Men om minimalism varit Raf Simons ledord de senaste åren, kommer det nu bytas ut: mot romantik. Han säger att femininitet är vad han kommer skapa hos Dior, eftersom ”det är vackert, oändligt och permanent”. ”När jag ingår äktenskap med ett modehus, omfamnar jag fullt dess ursprungliga avsikt, dess ursprungliga arv och innebörd”, har han sagt.

Många är det nog som hoppas Raf Simons inte helt glömt sin rebelliska sida. Men det tror jag inte. Får jag gissa tror jag vi kommer få någonting rakt upp och ner vackert i Raf Simons första couture-kollektion på måndag. Och nog är det rebelliskt?

 

Agnes Grefberg Braunerhielm
Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
juni 2012
m ti o to f l s
« Maj   Jul »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930