Så får jag min brodyr tillslut. Efter att ha fått rutor till våren. Ursäkta mitt infantila språk just nu men: Bara gah, tappar andan. ÄLSKAR brodyr. (vet det är skumt men inget jag kan rå för)

Det är även mycket, lack, läder, spets och andra applikationer, som synes.

Mitt första intryck är: Helt amazing. Men sedan är jag också färgad av den där Nancy Reagan/Jonestown-vårkollektionen som jag (som alla vet) totalt fastnat för, på gränsen till skamligt mycket.

Bilder: fashion156.com och Daylife

Ok ska jag vara helt instiktsfull så förvånar inte någon av skärningarna hittills på bilderna ovan. Men brodyren. Jag älskar den ändå [and 4-ever].

Sedan är det också ett väldigt lätt och beprövat sätt att sälja en höstkollektion på. Bara: lack, läder, applikationer, spets, tyllblus och miniklänningar.

Men helt strålande, det är det ändå.

Jag har förut nämnt en smått besatthet för patchwork [på ett nytt sätt] och brodyr.

Kanske är det därför jag gillar Louise Gray. (som jag visst nämnt tidigare, också) Hon gick nyligen ut från St Martins, och samarbetar med stylisten Judy Blame. Jag gillar inte bara hennes patchworkaktiga klänningar och färger, utan också hur hon tuffsar till materialen lite.

Bilder: style.

Så fint. Jag skrev tidigare att det såg ut att vara andra material än stickat men tydligen så lurades mitt öga. Det var stickat, inte siden.

Och det kanske inte syns så tydligt men en del av klänningarna verkar även vara integrerade med pärlor i hologrameffekt.

Anouck Lepere och Harley Morley, (sist här ovan) är båda två hans kampanjmodeller för satsningen på den billigare underlinjen Faster by Mark Fast, vilket innebär plagg som alltså inte tillverkas i hans ateljé i London utan på fabrik i italien(så priserna startar på ca 800) och säljs på Browns. De andra klänningarna är alltså handgjorda och sjukt dyra.

Och visst gör det förresten skillnad att han använder sig av olika typer av modeller, nämnda Harley ska ha blivit överöst med jobb efter att hon gick hans vårvisning i höstas. Han säger att det ingår i hans karaktär som designer, att använda modeller av alla typer. En bra modell är en bra modell, skönt att någon designer äntligen kommit på det.

Harley Morley

Detaljer. Bilder: Vogue.co.uk

bilder: Zimbio

En annan personlig favorit i mitt hjärta är mannen stickorna (och med stickmaskinerna), Mark Fast.

Att man gillar hans casting goes without saying (Crystal Renn? Anouck Lepere? yes) och i år ser det fint ut att hans plagg även fått mer volym och längd, blivit mindre avklädda. Och: bra att det syns andra material än stickat, som siden, och skymtas en mocka så slät att den liknar siden? Inväntar fler, lite proffisgare, bilder…

Om ungefär två timmar visar Ann Sofie Back i London. Kollektionen ska vara inspirerad av avatarer, men då inte den utpoiska white-man-saves-the-world-filmen utan vår tillgängliga avatavärld – onlinespelet Second Life. Kring stereotyperna och kläderna där.

Hon injicerade sig själv in i spelet, och blev till en ensam kämpande strippa.

Som Ann Sofie Back säger till Dazed:

“We created ‘me’ in this game and as it turns out, nobody wants to be friends with me! I make money through stripping. This is the easiest and quickest way of making money in this game.  … It’s a really crap game, not very well programmed and it’s very slow. Nothing much happens. What’s interesting there is the fashion – it seems to me, most people are there buying things for their avatar person. And what people mostly want to do is to look like a Page 3 girl which was quite surprising but fascinating. So the collection is inspired by the “people” that I meet there.”

De verkar alltså tagit fram en kollektion som förkroppsligar de stereotyper som gynnas…En studie i mänskligt beteende, om vi fick bli till exakt den vi ville. (Och alla verkar villja se slampiga ut? Eller – det får vi se om två timmar.)

Samtidigt som Back inspireras av vår tids verkliga avatarer verkar ett annat Avatar-tema också vara tydligt i modet… Det som relaterar till filmen då. McQueen skickade ut Avatar/Pandora-varelser till sin vårkollektion redan innan filmen kommit. På couturen tog både Valentino och Jean Paul Gaultier :

- fasta vid filmens drömska Na’vi-folk och Pandoras oförstörda magiska värld.

“I saw the Avatar and, like everyone, found it extraordinary”, sa Gaultier tidigare, “and from there I began thinking of nature and ecology, and the Latin American tropics.”

Får en känsla av att detta kanske kommer att influera fler kollektioner under modeveckorna (om inte annat kanske till vårkollektionerna 2011). Det här med natur vs teknik. Och det låg väl lite i luften även innan Avatar-filmen.

En teknik-parantes: På tal om Valentino-kollektionen som ju var ett steg i en helt ny riktning för Valentino – så skrev den fd Valentino-chefen [och partnern] Giancarlo Giammetti på sin Facebook wall att han inte gillade vad de hittat på. (“We have always supported the new designers and we love them, but this time we have to distance ourselves from this ridiculous circus.”) Det försvann fort igen. (Vad är det med Facebook som gör att även vuxna tror att ingen ser dem?)

Medan chefen på Marc Jacobs Robert Duffy höll sig till det mer vuxna twitter och gjorde ett slags twitter-marathon (Daniel skriver om det här) som var som en enda lång stream från backstage (något som Ann Sofie Backs chef gör lite gann också faktiskt, dock inofficiellt, hehe).

Burberry använder sig å sin sida av tekniken från Avatar som vi alla blivit nyfrälsta på och som gjorde filmen till en kassasuccé – de kommer att livestreama sin visning i 3D på utvalda ställen i världen. (Kassasuccé var nog nyckelordet där.)