Londons modevecka har redan börjat! Den känns ibland som den bästa modeveckan. Det ryms så mycket energi.

Idag är det här det kanske mest intressanta:

13:15 Topshop Unique 
14:30 Emilio de la Morena
15:45 Mark Fast
15:45 Mary Katrantzou
19:00 Ann-Sofie Back

Jag är fortfarande under filtar. Camilla är på plats.

Nästa samarbete för Weekday: de två St Martins-examensstudenterna Oden Wilson och Laura Mackness.

Mackness & Wilson tog båda sin MA från St Martins i våras (samtidigt med David Koma).

Ur Laura Mackness lekfulla examenskollektion (det är alltså en ny tappning på lekfullheten vi får på Weekday):

En intervju med Mackness finns på Dazed.

Och ur Oden Wilsons exkollektion, inspiration i couture och kunglig volym:

Fast det verkar ju som att Odens Weekday-kollektion blir mer geometrisk och strukturerad än den ovan.(“A bold and updated take on urban fashion”, som de säger)

Oden har, läser jag, bland annat jobbat med att göra mönster på Hussein Chalayan och sätta print och drapera på John Galliano. Han vann även L’Oreal-priset för MA-studenterna 2009. Läs mer på AnOther.

Ur hans BA-examenskollektion 2007:

Roligt att Weekday samarbetar med nyutexade studenter från St Martins! Och två på en gång dessutom. Tror nog att dessa i sin estetik är bra val för Weekday också. Ska nå butikerna nu på torsdag den 25:e.

På söndag sänder tv-kanalen Star! en In Memoriam av Alexander McQueen, med några av hans kollektioner från 2005 till och med 2009, avslutar med ett porträtt.

Till minne av Alexander McQueen, Söndag 21 februari med start klockan 15.00 på Star:

15.00 Raw Alexander McQueen Spring/Summer 2005
15.30 Raw: Alexander McQueen Fall/Winter 2005
16.00 Raw: Alexander McQueen Fall/Winter 2006
16.30 Raw: Alexander McQueen Spring/Summer 2007
17.00 Raw: Alexander McQueen Spring/Summer 2008
17.30 Raw: Alexander McQueen Spring/Summer 2009
18.00 Raw: Alexander McQueen Fall/Winter 2009
18.30 Raw: Alexander McQueen Spring/Summer 2010
19.00 Fashion Television: The Showman Alexander McQueen

Programmen tror jag är Jeanne Bekers Fashion Television (bästa modebevakningen i TV, även om det i vissa fall ju ska vara lite “skojigt”)

Missa inte heller att Star även har en ordentlig bevakning av Fashion Week by Berns. !

Jag hade egentligen tänkt skriva om detta i måndags innan jag blev sjuk men men. I alla fall:

Svd 25 okt 2009.

När Svenska Dagbladets Kulturdel hade detta som omslag den 25:e oktober förra året blev jag så glad. Satte upp på väggen. (Det var Susanna Strömquist som skrev om modemånaden som precis gått, 00-talets mode och det som komma skall; med avstamp i just McQueens visning).

Nu gör den mig lite olycklig att titta på så jag har bytt ut den mot den gångna söndagens:

Svd 14:e feb 2010.

Så himla fint att de som enda(?) svensk tidning(-sdel) förstod hur viktigt det var och hade McQueen på omslaget. (Det var ju omslag på i stort sett varenda dagstidning genom de Europeiska storstäderna.)

De har tagit in Daniel (genidrag) och han skrev fantastiskt om McQueen på sex sidor. Porträttet finns att läsa på nätet, om någon lyckats missa det.

I DN på lördagen skrev Linda Leopold (ja just! så nu kan man sätta igång att prenumerera igen) också fint om det hela (verkar ju ej finnas på nätet, dock).

Det är även lite fint hur båda oberoende av varandra avslutade med samma citat, av Alexander McQueen i senaste Love:

”När jag är död kommer det här huset förhoppningsvis att fortsätta. På ett rymdskepp. Hoppandes upp och ner ovanför jorden”.

Och det var till det jag skulle komma. Det finns en intervju med Lee när han diskuterar det där med att återuppliva eller fortsätta med modehus utan kreatören. Jag hittar det via Malin Crona på DN. Hans ståndpunkt: “I’d just burn the place down”  [Lite smärtsamt att titta på]. : 

Men samtidigt: När han gjorde som han gjorde kan han nog knappast längre brytt sig om vad som skulle ske med hans modehus.

Och hans avtryck i historien består för alltid, det visste han nog.

På sätt och vis är det fint att namnet kan leva vidare, att det inte tar slut här, att det inte blir som ett bortglömt Madame Grès eller Paul Poiret. Fast jag håller inte alls med mig själv där. Visst minns man dem ändå (de är alla på det där rymdskeppet?).

Och skräcken är att det finns en stor risk att det blir som med Margiela. Det är knappast någon som idag kan redogöra för vad hans storhet var, varför han var/är viktig. Det som var Margiela försvann väl typ 2005, precis då det också började bli en kommersiell framgång.

För övrigt. Jag gissar: Giles Deacon blir den som får ta över på McQueen. Om de nu utser någon ny kreativ chef. (Hoppas på “team”). Vem det än blir önskar man ju att den kunde få fortsätta på sin egen vision, istället för att försöka tolka någon annans (och aldrig någonsin kunna leva upp till det).

Lisa skrev redan i början av New York-veckan om den röda sammeten. Men nu blir det nästan lite fånigt. Lite grann. Se bara (och jag har inte ens gått igenom alla kollektioner jag missat ännu) :

Ovanifrån: Zac Posen, Alexander Wang, Altuzarra.

Zac Posen var inspirerad av 40-talet, Altuzarra av Tom Ford, och Alexander Wang av “kvinnorna som stjäler” (dvs zigenarna! i sammet! man bara: va???). 

Jag vet inte alls varför jag skriver det här, kanske för att rött sammet är ett så fascinerande material. Men i vilket fall tippar vi väl på att de två lookerna från Alexander Wang kommer gå hem. (kanske för att de är de enda som inte kör topp-till-tå.)