Karl Lagerfeld är (likt Coco Chanel) en riktig citatmaskin (vet ej om de två skulle kommit särskilt bra överens dock).

Medan Chanel sa saker som “Att vara fattig är inte motsatsen till lyx, att vara prålig är.“, slänger sig Karl med det numera ökända “Chanel är en institution, och du måste behandla en institution som en hora – då får du någonting ur henne”.  Bland annat.

Den senaste tiden har han uttalat sig ganska flitigt kring konjunkturen och tiden vi lever i. Som vanligt uppvisar Karl exempel på hur verkar rätt schizo. Kalla det hans önskan att ständigt röra sig framåt. Till exempel, angående recessionen,

“This whole crisis is like a big spring housecleaning — both moral and physical… Bling is over. Red carpetry covered with rhinestones is out. I call it ‘the new modesty’”, sa han till BBC. Och fortsatte:

“I see it like a cleaning up – it was too rotten anyway – so it had to be cleaned up. I see it like a healthy thing – horrible but healthy, like some miracle treatment of the world.”

Det verkar ju poängfullt och sammanhängande. Men helt plötsligt släpper han också ur sig apropå sin överdoserande Chanel-Moskva-kollektion;

“We have no budget. We do what we want. Throwing money out the window brings money back in through the front door. The bottom line is I don’t deal with the bottom line. The luxury in my life is I never have to think about it.”

Typiskt Karl att bara, “the bottom line is I don’t deal with the bottom line”. Säkert sant, han bryr sig inte om hur konjunkturen ser ut när han skapar. och “…throwing money out the window brings money back in through the front door”… kanske är det rätt inställning om man är chef på Chanel och Fendi.

Efter överblingade Moskva-kollektionen gör han en totalt makalös couturekollektion där vitt papper är grundinspirationen. Karl säger i anslutning till visningen att det “bästa han vet är ett vitt papper”. Vilket man nästan kan tro på, det låter som hans grej, tomma vita papper. Och vad han sedan gör med det blir smått fantastiskt. Klänningarna ser ut att vara som skurna ur papper och huvudbonaderna är just det. En kollektion av papper; väldigt icke-bling. Något som passar in i konjunkturen. Men, såklart, Karl skulle ju inte vara Karl om inte papperskollektionen blir den dyraste någonsin typ. (Inget för de nyrika alltså, det ser ju inte överbling och dyrt ut.):

“It’s something that doesn’t look expensive, but when you’re up close you can tell it is. This luxury is for the rich, it’s not for the nouveau riche.”

Mitt i hela börskrisen lanserar han dessutom Chanel-PENGAR (samlarmynt) i begränsad upplaga, men passar på att påpeka: “I like money to be spent, not kept.”

Och, slutligen, sätter han såklart punkt på allt med sanningen han lever på: “It’s great to see things you may not buy because you don’t have the money. And it is very ugly to think they shouldn’t exist just because you can not buy them.”

Han har förövrigt även nyligen nämnt någonstans att hans dröm är att skapa transparent päls – att sätta pälsen på något genomskinligt istället för läder. Han har inte lyckats…(än.)

Karl har också nyligen lanserat ett fullfjädrat modemanifest som han läste upp på en modekonferens. Sanningar kring mode helt enkelt. De skulle kunna bli ett skämt – likt många av Karls citat och hans konstant oseriösa inställning till sig själv. Men dessa sanningar tar han på allvar, de är lika seriösa som hans inställning till sitt skapande:

• “There is a strange and invisible borderline when fashion is not only fashion, but becomes the most evident and most easily visible expression of an area.”

• “Fashion as history is beyond fashion, and it is not only limited to clothes.”

• “It is difficult to imagine today that people who shaped the fashion of the first 50 years of the 20th century never had an exhibition in a great museum during their lifetime. … Designers (called “couturieres”) were happy to dress people (mostly women of society). They designed with the icons of their times in mind — before that word was used as we use it today. They had muses then….For Chanel, it was simpler. She was only her own inspiration (what I admire).

• “The face of fashion is now in the hands of a small group of big companies and they often own several important and influential fashion brands. They also help to make it possible for museums to stage important shows.”

• “Fashion is today also about big shows like Hollywood productions. In the past, designers made fashion history by dressing people who had a real life in those clothes. We should learn a lot from that. Red carpet (another invention of our times) helps to distort fashion by giving it a fake and too glamorous face.”

• “The great designers of the past were certainly not humble people, but they worked in the days before media buzz. What helps most of us a lot in a way, promotion (and self-promotion), did not exist before. It’s also something that makes our approach to fashion different (too different?). But what will survive from all that?”

• “Fashion is about the harmony between utility and beauty. But the sense of beauty in fashion changes quickly — nearly as quickly as fashion itself. Some people tell us that utility is itself the essence of beauty. That may be OK for sportswear (such an important part of fashion today and not always the best). I think there has to be another dimension to it, and Harold is our visionaire in that area. You don’t design a dress only because it’s easy to wear. It should be — but that reason alone could make fashion a bore.

• “A new fashion can appear having the same origins in inspiration and admiration in the past of fashion. The danger is for us designers to be too exposed to the seduction of the past.”

• “It is difficult to work out your own vision of fashion without being haunted by the beauty of the work of the people before us — even if they were also not immune to all kind of influences and inspirations to achieve a strong vision and a unique style.”

WORD.