

“I keep on focusing on the evolution of fashion, keep on the evolution of shape. And, in my case, I have always a desire to bring an emotion into it also.”

“Do you feel yourself as an artist?”
“No. I am a fashion designer.”

Jag har gagglat i nästan två veckor om Jil Sander-kollektionen på kontoret. Och varit uppspelt kring Suzy Menkes-intervjun på Telegraphs sida. Nu har Johan hunnit skriva om den före mig, men jag måste nämna det ändå. Suzy Menkes intervju förändrar bara inte den tidigare obefintliga mängd rörlig Raf Simons på internet, utan även hur vi säger Jil Sander. Vi måste här och nu lära oss bryta på flamländska, “Jil Sande[R]“, långt bak i svaljet. Jil Sandechrrr. Cchrrrc. Man måste ju säga som the boss.

Raf å sin sida förändrade som vanligt uppfattningar om mode i nya Jil Sander-kollektionen. Han gjorde klänningar i skulpturliknande former som, som Cathy Horyn uttryckte det, “såg utan att utmana tyngdlagen”. Han får oss att fundera, kan Sander, märket som är rena definitionen på minimalismen, se ut så här? Är det här minimalism, verkligen.
Minimalism inom mode är väl egentligen något ännu mer konstruerat och skapat än kreativa överdoser – att ta en “vanlig” skapandeprocess där kreatören fått löpa fritt och sedan dra tillbaka allt som anses vara en “applikation”. Vi tror att vi raderar ut skapandet och går tillbaka till någon slags grundnivå. Alltså blir modeminimalism [vad vi lurar oss till att tro] ett plaggs ultimata grundstadium. En kavaj som är absolut minimalistisk, ska vi tro, är en kavaj precis i det ögonblicket den går från att vara massa ihopsydda tygstycken till att vara just en färdigsydd, designad, extremt raffinerad kavaj i skarpa linjer. Men inte mer än så. Ingenting tillagt.


Minimalism.
Men där lurar vi oss själva. Det ligger mycket mer tankeverkasamhet bakom äkta minimalistiskt mode, i alla fall mer beräknande tankeverksamhet, av typen “nu ska vi ta fram grundstadiet för en kavaj”. . Men eftersom en kavaj inte är någonting som existerar naturligt finns egentligen inget grundstadie.
Det är här vi når japanerna (helu, Rei), när det plösligt blir tylidgt att det bara är vi själva som sätter ramarna för vad som är acceptabelt som plagg att sätta på sig. En minimalistisk klänning kan alltså visst innehålla en massa utskjutande partier. Det Raf Simons visar är att minimalism existerar utanför några påstådda ramar för vad som gör ett plagg. Han hjälper oss att tänka bort fantiserade grundstommar när det kommer till att klä sig och skapa, vilket kan bli någonting viktigt när det är de ramarna som begränsar även den mest kreativt utspårade designern, men även dig och mig i dagliga val (medvetna såväl som undermedvetna) av klädsel/ord/åsikt/fördomar/partner. Han gör det likt japanerna, men han gör det med minimalism istället för dekonstruktion.
När Helmut Lang gjorde minimalism blev hans mode unisex, könlöst. Visade han att när vi applicerar på plagg, så applicerar vi även kön?
Raf Simons gör [i år] kurviga kappor för män som är varken kvinnliga, manliga eller könlösa och drejade klänningar för kvinnor som inte är skapade utifrån någon uttänkt mall för hur en kvinna bör se ut för att ‘passa in i sitt kön’.
Uggh, jag vet inte vad jag försöker få fram här, men i vilket fall var Jil Sander magiskt.

Klänningarna var skapade utifrån vaser av Pol Chambost.

2009.03.13 01:32
Jag kikade igenom nya Prada-kollektionen igen häromdagen, dels för att den är så bra, men också denna gång med ögat ‘om det finns något jag själv faktiskt vill bära’ inställt. Jag kom fram till allt, egentligen, till och med de där vadarna. Sexiga. Allt, mja förutom skorna med högklackad gummisula (aldrig varit min grej), och inte heller den där dubbelknäppta röda sammetskappan. Skulle nog likna lite gardintyg. Fast mönstret är å andra sidan ett typiskt Prada.

Så, bah Givenchy front row i förrgår:

Och titta vad glad hon är! (typ *budad direkt från Milano*)
Men den var ganska fin på henne måste jag medge.
O vem mer var på Givenchy förresten, om inte…yes of course:

” – Jag hade paxat den där platsen.”

Men Kanye ser nog sådär glad ut av en anledning, hans nya chick Amber Rose drar upp hans coolness en del.


^Hon får till och med den där modebloggande klänningen att se lite ball ut.

Men, för att återgå till någon med coolhet att bräcka hela första raden,

Muccia Prada gör tydligen omslaget av april-I-D. Hennes vän Francesco Vezzoli har fotat och, bäst av allt, innuti är en stor intervju där de pratar konst. Och mode…Något att se fram emot, färdiginramat att sätta upp på väggen (om hon nu inte såg ut att ha blåtira).
2009.03.11 14:08
Omvälvelse! Min tidigare personliga osäkra ambivalens kring Ann Sofie Back-hösten 2009 kan ta och gå och gömma sig. Som den patetiska ynk till åsikt den var. Jag hade kanske förväntat mig att ASB skulle fortsätta spinna på kändis- och utseendefixerade kultren som hon utforskat de två senaste kollektionerna, eller något liknande mer konceptuellt tema (med en typsk ‘kommentar’), men jag borde vetat bättre och mer belyst hur hon istället utforskar ett nytt spår. Man brukar säga att svenskt mode är “enkla prisvärda basplagg med en twist”, men med Ann Sofie Back får man känslan av att det är lite omvänt, hon utgår från twisten och bygger upp den till ‘enkla plagg’. Alltså twistade plagg som är enkla att bära.
I Paris fick jag titta mycket nära på den slasherfilminspirerade kollektionen och det var svårt att inte bli pepp och rätt såld. De uppskurna plaggen är i dubbla eller trippla lager som ger mönstret en extra effekt. Jag personligen gillade de slicade svarta byxorna och den hängiga “uppskurna” chiffongkjolen bäst (fast jag i vanliga fall aldrig någonsin skulle bära volanger). Hela kollektionen hade också ett tema lite av amerikanska high school-stereotyper över sig, det var kul – de som blir mördade i slasherfilmerna alltså. Minst bärbart i den trista verkligheten ter sig kanske vid första anblick de rejäla lädersnickarbyxorna(som då slasherfilmens burtala mördare alltid bär?) – men bara under första dagen hade de sålt in ett helt gäng till olika butiker i Berlin.. He. Får nog åka dit.


Uppslicade klänningar…
Tre lager på slicet…en 3D-effekt alltså..

Jag var där med Elinor från Weekday, hon provade den fina kavajen som hade en en variant på ASBs signaturaxlar.

Dragkedjedetaljer gör även så att du själv kan transformera plagget.

Dreamcatch me!

Snörningar framtill på byxor.

Mönstret ser ut som att det sipprar…

Naglar har rivit i skjortor, klänningar och jeans…




Så fin bombarjacka med snörningsdetaljer och läderärmar. Lite high-school-jock-kille som förnedrar en Inidan Burial Ground blir mördad i skärckfilm. Även lite butch. Hela kollektionen kändes tidvis lite butch faktiskt. Ha.




Min favorit, jag gillar att kjolen liksom bara hänger helt rakt ner och att ‘volangerna’ är oregelbundna.

Är det ormskinnsmönster? Eller är det fjädrar? Som en blandning, förvridet, ormskinn.
Spetsplaggen tillhör den dyrare “Ann Sofie Back”-linjen och alltså inte underlinjen Back som är den som köps in av Sverige.
Den här klänningen var helt otrolig! Helt överöst i handgjord spets, med detaljer som dragkedjor, en riktigt tung sak. Kommer alltså kosta därefter. Men, tänkte jag. perfekt att gifta sig i…

Den här klänningen var helt otrolig, sammansatt av snörning i olika lager och delar. Och absolut det dyraste plagget i kollektionen.

Bloddrypande solglasögon..
och skärp och smycken i samarbete med Sheefun.
För mer bilder, se här
2009.03.11 12:40
Så Stefano Pilati verkar ha skapat en lädertappning på Yves Saint Laurent för hösten. Förutom läder är det självklart väldigt fina ullmaterial och perfekta byxor och kavajjackor, men inget särskilt spektakulärt. Kanske hade man förväntat sig ett större statement från Pilati. Inte ens användandet av ett annorlunda läder (det från insidan av dyra lyxsportbilar) kunde få det att kännas nytt.
Stefano Pilati stylar alltid alla sina visningar själv, (dvs minimalt). Tillsammans med mastermindsen som är Julien D’Ys (hår) och Tom Pecheux (smink) har Stefanos tisdenliga prägel som legat över de senate tre kollektionerna fått dem att kännas häpnadsväckande moderna. Det här däremot, även om det är tidvis vackert och helt enligt YSLs estetik (nu mer befäst än någonsin), får det bara inte samma slags genomslag? Det är helt enkelt inte en särskilt nyskapande Yves, knappt en allt igenom vacker sådan. För jag vet inte ens om de tunga läderkapporna, de raka veckade kjolarna eller på sättet de böljande ärmarna är skurna känns särskilt modernt, oansträngt, eller stiligt. Eller kanske är tiden för genomslag bara inte inne ännu? Fast det på något vis känns som den redan passerat.
(Flörten med Helmut Newton var rolig, men inte nog tillräckligt tydlig, kanske skulle hela kollektionen baserats på honom?)



2009.03.10 08:03
Så, man kan nog inte riktigt längre gå runt och muttra kring det faktum att Weekday var tvungen att säga upp alla sina externa varumärken nu när H&M blev boss. Efter samarbetskollektioner med Carin Wester, Minimarket och Beckmansstudenten Nhu Doung(kommer i vår) följer nu Nakkna. Och det är knappt mars. Dessutom samarbetar Göteborgs-Weekday just nu med modetextilhögskolan i Borås med ett vernissage (som kanske leder till något mer i framtiden…?).
Nakknas Weekday-kollektion finns i alla fall på Weekday från imorgon den 11:e mars. Och om du beger dig till butiken på Drottninggatan i Stockholm, gör även ett stopp på PUB och den nya +46-butiken där ju Nakkna har ett eget “hörn”. Du lär se viket det är. Det är svart.

Förresten, om du är i London, så har Topshop även börjat sälja Nakkna! Samt Camilla Norrback, Resteröds och Diana Orving. De gillar oss i Sverige i London.


^Ur
huvudkollektion, från Topshop i London. Men som alltså även finns på exempelvis PUB eller Tjärhovsgatan.
2009.03.10 07:05