Chanel Cruise i Venedig

chanel

Varje år visar Chanel sin Cruise-kollection i en ny stad. Efter Los Angeles och Miami kom turen till Venedig. Igår, vid solnedgången på stranden vid ett Venetianskt slott – om Peggy Guggenheim bar Chanel:

 

chanel

Chanel

chanel

chanel

dorothea

dorothea

87236986

87230653

elsa

87232191

Chanel

610x-2

87232122

Bild 10

Chanel

87237038

Chanel

Chanel

Chanel

87236999

Chanel

Chanel

87230342

 

610x-3

610x-5

610x

Karl och Tatiana Patitz.

Så vackert.

@The Moment: “Only Lagerfeld could combine Fellini, Visconti and Pasolini on a beach– a real-life rondo veneziano at the Chanel No.5 party in Venice.

@Vogue’s Derek Blasberg: “Chanel show in Venice: Out. Of. This. World. On the beach boardwalk, in Peggy Guggenheim wigs, non-stop resort decadence. What recession?

 

 

Agnes Grefberg Braunerhielm
Promotion

Och just nu (&då) i Cannes

 

Hallå, filmfestivalen i Cannes pågår ju. Det vill säga en sällsynt Röda Mattan Europe Edition. (Dvs: mer kul än USA.)

Förhoppningen är fortfarande att någon ska lyckas slå Björk & Catherine från Cannes 2000:

Bild 2

Men det är nog omöjligt. (Isbjörnsväskan.)

 

Men, kan bli kul ändå, särskilt när Tilda Swinton är aktuell med filmen Io sono l’amore. Det betyder alltså Rödamattan-getup!

Det blev på premiären av inledningsfilmen Up. Och den blev vinröd. Men håret fortfarande blont.

sxb2d737

sxb2e81b

^Haider Ackermann borde det vara. Mycket fint. A plus.

 

sxb2d741

Jag gillar även regissören Agnes Vardas stass. (Kan det vara Lacroix?) Och älskar hur hon låter gråa håret växa ut så! Hennes hår ser liksom ut som Tilda Swinton.

 

Bild 4

Agnes V ville också föreviga Tilda i Haider.

 

sxb2d744

Ta tillfället i akt.

 

sxb2d740

Det röda går fint med Tildas gröna ögon. (Gah! Ögonen!)

sxb2d861

Ok, så här ser de ut i vanligt ljus.

 

Så bara en sista Björk sedan det får vara slut på Röda Mattan för nu. Återkommer när Tilda gör det (dvs snart!).

Bild 3

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

Klargörande

Vill bara påpeka att jag håller med alla som kommenterade i föregående inlägg – Beckmans var så fint och håller hög nivå i år, och alltid, ju. Man blir så glad för våra bra designskolor och alla bra modedesigner vi har i Sverige, där de flesta faktiskt vill göra sådant som är viktigt och intressant.  – Strökollade just på lite visningar från Toronto Fashion Week. Vilket skräckscenario, allt såg ut som postorderkatalog -02.

 

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

Beckmans examensmode

Nu kommer äntligen lite om Beckmans avgångskollektioner. Det tar ju ett tag att låta tretton skilda visningar sjunka in. Jag har även inväntat att Beckmans ska uppdatera sin bildbank, (vilket är gjort nu, delvis) då mina bilder var kass. Hur jag ska göra med bilder är ju en annan fråga förresten, det var ju tretton visningar à sex till tio looks, och jag är ju bra på bildbomber men någon måtta får det väl vara… Samtidigt som jag vill visa mina egna bilder, hur det såg ut på plats. Tillslut fick Gickr komma till min hjälp, så jag hoppas att allas datorer klarar av GIF-animation. (UPDATE: Jag la in dem som länkar i stället eftersom t.o.m. min egen dator krachade av 13 på raken)

Att recensera avgångskollektioner är krångligt, när det kommer till kritan handlar det egentligen om den personliga utvecklingen hos eleven, hur skolan har lyckats bredda kunskaperna hos de som från början sållats genom den hårda ansökningen tre år tidigare. Vissa ser sig kanske inte ens som färdig designer ännu, utan tänker sig fortsatt utbildning på annat håll (och många från Beckmans tenderar ju att hamna på Central St Martins), andra blir uppsnappade av H&M för en femårig inskolning. Och när en del kanske vill starta sin egen linje, kvarstår faktum är att de flesta bara vill söka ett jobb som designer på ett bra företag. Att leta efter visioner, ett eget språk eller intressant teknik är det första man tänker på som åskådare, men det kan också te sig onödigt att leta efter om en elev bara ser sin kollektion som en jobbansökan. 

Ska eventuella draperingar fungera och sömmar vara helt klanderfria, eller är det viktigare att se ett uttryck som känns genomgående och personligt, är frågan, och hur man ska förhålla sig till uppenbara referenser till de stora modehusen (och finns de verkligen ens där eller är det bara jag som är yrkesskadad/ond skeptisk modemänniska?).

Det jag i alla fall kan våga mig på att påstå är återkommande med Beckmanselever, är ett väldigt bärbart mode som kanske ibland är rätt ‘hårt’ men oftast bara estetiskt tilltalande. Eller typiskt svenskt; ‘enkelt och snyggt med en knorr’. Tillskillnad från andra modeskolor i världen försöker Beckmanselever ofta göra mode som ser oansträngt ut, det ligger säkert hundra tårar och blodspill bakom varenda plagg, men det syns inte. Något som oftast är exakt vad en designer vill nå (tänk högsta nivån på effortless; Alber Elbaz) men just i en avgångskollektion kanske man saknar den där kreativa sprudlande och galna känslan. (Fast vad jag förstår kommer den komma nästa år, när nuvarande åk 2 går ut).

 

Wellwell strunt i allt nu, här är i varje fall de tretton avgångseleverna:

http://gickr.com/results/anim_2b45360c-069d-02e4-f904-4e6d7f1ff114.gif

 

Lisa LjungbergLisa Ljungberg

Lisa Ljungberg, “Control Release”. Ömsom transparens, ömsom draperingar och fin, bleknad färgpalett. Gömma, dölja, visa och drapera bort, kändes som temat, särskilt med klänningen där tyger var draperade under ett annat, genomskinligt.

 

http://gickr.com/results/anim_64d76db1-826e-e244-0da9-1f27dadd2df4.gif

Alma Ekman, “Illusory Cut”. Plaggen skulle ha trompe l’oeil-tryck i form av att se utklippta eller utrivna ut. Det är svårt att få till ett bra trompe l’oeil och på vissa plagg förstärktes känslan genom att ha en transparent klänning i mesh över, som faktiskt var klippt i. Kappor och byxor var “ihopnålade”, och på något sätt såg ‘säkerhetsnålarna’ överdimensionerade ut, som om de plaggen var uppförstorade barbiekläder. Kollektionen var helt grå och de tygerna som inte var tegelmursmönstrade hade ett blått mönster som såg ut att vara ditmålat med bläckpenna.

 http://gickr.com/results/anim_56b94d11-d806-fb34-1152-12d0bd4328ea.gif

Anneli Arn, “Silent”. Stora till ännu större veck på jackor, små veck som övergick i större på klänningar. Att utveckla sådan teknik och förfina ögat som skär ett plagg kan bli nyckeln till makt, hur man kan få tygerna att lägga sig precis som man själv vill. Det kändes som att kontrollen fanns där.

 

http://gickr.com/results/anim_4ef09e40-f5e1-64e4-dd5a-d6c0b857346a.gif

 Emma Redeskog, “Fantasia”. Emma Redeskogs färgglada kollektion bestod till stor del av plagg i läder eller tunn mocka, med skärskilda utskurna mönster. Den chockrosa dressen (tshirt + byxor i mocka) samt de gula mockabyxorna hade ett mycket bra utskuret mönster, det ville man titta närmare på. Fuskpälsjackan skapad av en drös lite tuffsiga och färgglada peruker(?) var nog Beckmansvisningens mest färgglada inslag.

 

 http://gickr.com/results/anim_f0b78a5c-9cb1-12c4-31b8-d1dfa4e3b8bd.gif

Kristina Lundsjö

Kristina Lundsjö

Kristina Lundsjö, “Adorable”. Vad namnet Adorable har för innebörd återstår att ta reda på, men kanske har det att göra med männen i snickarbyxor och stickade tröjor med djurmönster? En tröja var rosa och helt täckt av leopardfläckar, två andra bar tigerränder och en annan hade ett stort svart stickat ‘hål’ på magen, vilket uppenbarligen kunde bäras tillsammans med skinnjackan. Det här var som pappakläder, i kontrast till mammakläder då – perfekta att bäras medan kvinnan hans väntar barn? En blandning av en legogubbe och docka i väldigt välskurna skjortor? Jag bara spånar.

 

http://gickr.com/results/anim_924f6d2a-5d12-1ec4-010d-cf7706b9fe63.gif

Hittade en youtue-film!

Du måste ladda ner och installera Adobe Flash Player för att kunna se den här filmen.

Anna Hjerling, “Geometriche Sinnlichkeit”.  Många spår en framtid för nya typer av draperingar på marknaden (slippa “gudinnedraperat”, yes), Anna Hjerling kunde sina draperingar. Grämer mig att jag inte fick bättre bilder, men kollektionen bestod av ett antal draperade plagg i färgskalan svart till ljust beige, med fina stora smycken i genomskinlig plast. Draperingarna låg i lager över varandra eller över byxor. Här handlar det mycket om att känna till kroppen, antingen så kan man drapera den eller så kan man inte. De flesta dagar vill jag bara gå runt i stora draperade sjok, och då får de gärna se ut precis så här. En väldigt bra kollektion som helhet.

 

http://gickr.com/results/anim_80660d51-c426-f7d4-9512-f345b01f728b.gif

valerija-ullkappajpg_345

Lena Glendor, “Force of Attraction”.  Jag tänkte mycket på Pradakvinnan när Lena Glendors kollektion gick förbi, det är något i de där enkla, kvinnliga, lite smått sportiga plaggen med den återkommande ryscheringen av tyget. Den tekniken kanske behövde lite förfining, men det var en fin kollektion, enkelt och en genomgående grundidé.

 

 http://gickr.com/results/anim_996b16b4-2c54-f384-71c9-736a7a6a2dba.gif

Sofia Palm, “The Butterfly Effect”.  Draperingarna fortsatte. De här var ju även de väldigt tilltalande,  Sofia Palm kan skära tyg, det syntes om inte mest på de snygga kostymbyxorna, och kapporna likaså. Men hon valde tydligen att göra en variant på Ann Sofie Backs AW08-kollektion vilket kändes förbryllande.  Jag vet inte vad som menas, men jag har lustigt nog på mig exakt den där vita blusen just nu, bara det att den är i svart siden och det står Ann Sofie Back i ryggen.

 

http://gickr.com/results/anim_6f4d5d0d-e363-e724-35b4-7c28d28c2a13.gif

Catharina Götherström, “Revealed Sharpes”.  Vecken, särskilt i den svarta kappan och beiga klänningen, liknade någon form av byggnad eller skyskrapa. Förutom de syntes byxor med lätt draperad gren, samt en spetsig läderjacka och -kjol, där veckeffekten återkom. Just klänningen lyckades ändå se ganska lätt ut rent tyngdmässigt, trots den stora mängden tyg.

 

http://gickr.com/results/anim_6b514244-56f5-3174-3989-923a60faff23.gif

Du måste ladda ner och installera Adobe Flash Player för att kunna se den här filmen.

Frida Ringström “The Foam Rubber Collection”.  Hehe, var det många som utbrast när Fridas namn kom upp på väggen. Och det är lätt att bli full i skratt, men det var nog ett par med mig som inte heller förstår hur hon har gjort för att få fram det här. Och att det är tänkt just för män, för de här plaggen skulle ändå kunna vara, hrm, unisex? Skulle gärna se henne utforska materialval i en ännu mer fullfjädrad kollektion.

 

http://gickr.com/results/anim_25c85765-9075-f504-8567-0491b2985a90.gif

del-1jpg

_del-2-rightjpg

Lisa Knutsson, “Within the Tides”. Det här var ett slags havstema, med turkosa volanger, utskurna snäckskal och en klänning helt i paljetter i vad som liknade snäckskalsmaterial. Det var kommersiellt, jag kan se det på H&M.

 

http://gickr.com/results/anim_181240aa-510d-ffc4-8156-459af504ee33.gif

Anders Berggren “Virtual Sexuality”.  Anders Berggren var jättebra. Förutom att kläderna var redo att hängas upp på en galje i vilken exklusiv butik som helst, alltså rent sömnadsmässigt, hade han skapat olika varianter på något fantasitskt mönster som bäst kan liknas vid halvt övermålade ådringar på träplankor. Väldigt bra kappor, som såg ut att vara i gummi utan att vara det, och jeans och blusar med någon slags sprayad effekt. Ett par byxor var gjorda så de såg ut som lårhöga boots upptill. Ja se mer här. Anders har bland annat varit intern på Ann Sofie Back, och hans hemsida finns här.

 

http://gickr.com/results/anim_2e343f0d-284c-99b4-997d-63ce31c2f98a.gif

Hanna Lindblom, “Oil, mirrors and infinity”. Utskurna trianglar var huvudtemat, även trasiga speglar och en effekt av olja på tyget eller lädret återkom. Jag hade kanske sett färre utskärningar, eller kanske på ett annat sätt, även om det var effektfullt.

 

Vilken gillade ni? Och vad kan man säga om årets upplaga? Att draperingar, transparens, bleka paletter, utskärning och mocka var återkommande behöver kanske inte påpekas. Om det blir någon ny designstjärna återstår att se. De flesta brukar gå rakt in på H&M (men man vet ju aldrig i recessionstider).

 Se mer här och här, och på examensutställningen som öppnar på måndag såklart!

 

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

Aj

INFphoto_971904_copy

Proenza Schoulers designer Jack McCullough bröt tydligen näsan på tre ställen. Alltså på grund av Keifer Sutherland som helt omotiverat skallade honom på Costume Institute-partajet. Kommer Jacks näsa för alltid se bruten ut nu? Visst brukar de bli så?  Ouch.

Men nu beger sig Proenza Schouler till Europa. Så långt bort från galna Hollywood-kändisar de kan komma, ha. Proenzas nästa modevisning (eller presentation), för Pre Spring 2010, kommer ske i Milano i mitten på juni. Det blir deras första visning i Europa, och eftersom deras senaste visningar har varit rätt så fina så det är väl välkommet. I Europa är de väl dessutom fortfarande mest kända för sina bustierklänningar så nu får de en chans att visa något nytt.

^Förresten verkar ju Jack McCullough inte ha särskilt tur när det gäller brutna kroppsdelar…det här var efter ss07-visningen.

 

 

Agnes Grefberg Braunerhielm
Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
July 2016
M T W T F S S
« Aug    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031