Where you with him the moment he died?
– Of course. I had decided to go to Montreal for a weekend to visit an exhibition when I got a call from the doctor. He said that it was a question of maybe one or two weeks. Before and after that, I sat by his side.
He had brain cancer. Did Yves Saint Laurent know that his death was approaching?
– Not at all. He never knew. The doctor told me that there was nothing more to do and we mutually decided that it would be better for him to not know. You know, I have the belief that Yves would not have been strong enough to accept that.
…
Would Yves Saint Laurent hate the fashion industry of today?
– Of course! Yves retired at the right time and he died at the right time. I am sorry to tell you that, but it is very difficult for me to understand what has happened to the fashion business. It is all a question of money and marketing. We never talk about talent – it’s not the point. We only talk about sales. Yves Saint Laurent would have hated that.
…
Mr. Bergé, is it true that you met Yves Saint Laurent for the first time at Christian Dior’s funeral in 1957?
– Well, you can see us both in a picture that shows the mourning guests, but in fact I met him on February 3, 1958 during a dinner organized by Marie-Louise Bousquet. I had come to congratulate him a few days after his first collection at Dior was presented. We were living together six months later.
…
What would you say was his biggest achievement in fashion? Especially in the ’60s, Yves Saint Laurent and the whole company around him really pushed into a new direction.
– Saint Laurent is, along with Chanel, the most important fashion designer of the 20th century. It was a different time of designers, a time of great masterminds. I’ve seen wonderful dresses by Balenciaga and Christian Dior – but the difference between those fashion designers and Chanel and Saint Laurent is that they stayed on the aesthetic field. Saint Laurent and Chanel went to the social field – they changed the lives of women around the world.
Because of what exactly?
– Chanel gave liberty to the women; I think Saint Laurent gave them power. We can see that today, everyday.
Pierre Bergé intervjuades på The Talks tidigare i år, vilket jag missat. Läs hela intervjun HÄR.
2012.08.06 22:53

Det blev enorma skriverier om Raf Simons haute couture- och Dior-debut förra månaden. (Men all rätt får man väl säga.) Hans ambition (lite blygsamt sådär) var att vända på begreppet haute couture (men utan att vända det upp och ner) och skapa en nytt syfte för den klädkonsten. Hitta en ny kund, kasta nytt ljus på gamla grunder och skapa ett nytt intresse hos allmänheten.
Så, tänker man då. Hur ser kläderna ut på?? Det här är inga plagg vi kommer se i butiker eller på gatan direkt. Men det är först när någon bär dem vi kan se vilken omedelbar inverkan de har.
Och rätt snabbt gick det ändå, innan någon bar kläderna. Kändisar, det vill säga. Marion Cotillard, Rachel Weisz och Jessica Biel, på olika premiärer.
I kommentarsfält på sådana här kändis-bär-en-outfit-sajter verkar läsarna vara extremt besvikna på sina kändisars val. Att de ser tantiga ut. Jag tycker nog att Cotillard och Weisz ser moderna ut, särskilt Weisz. (Bra val av naken-skor.) Om Cotillard kör den där ungdomligt propra looken, är ju Weisz faktiskt het. Och sedan finns det kanske inte så mer att säga än så. Men det vi måste prata om, det är Biel och den rosa klänningen. I ullcrepe och infälld bustier.
Kanske är det som när Prada lanserade sin Mad men-kollektion för några säsonger sedan: ögat behöver vänja sig.
Men hur mycket modetönten i mig än vill gilla allt som är Dior av Raf, så ser i mina ögon Jessica Biel utklädd ut, snarare än uppklädd. Nästan som en retroblogg som klätt upp (ut) sig till en Hitchcock-rulle. Eller nåt.

(smyckena ska vi inte nämna.)
Å andra sidan: när det handlar om att ögat ska vänja sig, betyder det ofta att här har någon tagit en risk. Och ett risktagande är alltid bättre än en självklar hit. Visst?
Det återstår att se vilken inverkan Raf Simons på Dior får. Nog ser vi hela bilden först när han lanserat sin första Dior ready-to-wear i oktober. Men ett är säkert: någonting händer just nu. I alla fall har Cathy Horyn redan förkunnat: “Mr Simons har sopat undan det mesta av modehistorien från de senaste 15 till 20 åren, inte minst postmodern ironi.” Är detvad vi ser här?

Rachel Weisz i en svart cocktailklänning i tweed, med en infälld strukturerad bustier i ullcrepe.

Marion Cotillard i en flerfärgad bustierklänning skiktad i mesh.


Rachel Biel i den där rosa bustierklänningen, som tydligen inte anpassades efter längden på catwalken. Modernt eller kostymlåda?
Hon hade i alla fall pimpade naglar. Och ringen, ja den är signerad JUSTIN.
2012.08.06 17:09
I Tokyos Harajuku-kvarter ordnas tydligen sedan något år tillbaka en modemarsch, Harajuku Fashion walk. Samordnare är Kuma “Party Baby” Miki, som sedan ett tag också fungerat som en form av knytpunkt och portalfigur för den levande Harajuku-stilen.
Det verkar inte finnas några marknadskrafter involverade i deras modemarsch. De verkar göra det för att ha kul, för att främja kreativitet och framhålla rätten att få uttrycka sig och utveckla sig själva. Samtidigt vill de också visa vad Harajuku betyder för dem, långt från turistböcker och shoppingguider.
Jag försöker föreställa mig om det skulle kunna utspelas något liknande i Sverige. En samlingspunkt kring mode (ej för branschfolk) som på samma sätt inte handlar om marknad eller avundsjuka utan kreativitet. Vad tror ni?
Förresten är det roligt att kolla japanska streetstylebloggar i allmänhet, och följa hur japanskt gatumode inspirerar och influerar modehusen i Paris och vice versa (i alla fall de mest moderna modehusen).


Här märks väl ändå ett tydligt Givenchy-utbyte mellan Riccardo Tiscis höstvisning för 2012/2013, och hur designern Kouhei (hans märke heter 4Jigen) klär sig, när han fasnat på streetstylebild i Tokyo.
2012.08.05 22:48
Och, på tal om höst, Comme, och att jämföra.
Vilken av höstens Rymliga Rosa Kappor gillar vi bäst?
Vi kollar.
Céline…i nån slags ullfilt och kör med röda byxer till.
…eller Chloé….som vill ha kapuschong…
…Comme des Garcons…som gör sin platt, som i 2D.
(här är btw Katy Perry i Comme-kappan i Vogue)
…eller Jil Sander. Som inte bara erbjuder minst fem olika rosa kappor i Rafs sista kollektion, utan ger dem lite extra rymd. (Men till skillnad från Céine, helt försvunna och rundade axlar)
Eller: vad man kan kalla ursprunget, eller i alla fall ett av dem. Här en kappa i fleece, jag tror att det är Pauline Trigère, fotad i Vogue 1965. Där beskrevs att den “fjädrar bort från kroppen som ett ljust spänstigt segel på ett hav av chiffongblommor” ……. (har modeinsäljningsspråket blivit bättre sedan dess? svårt att säga)
Den, precis som alla ovanstående, kom säkert till efter inspiration från både Dior och Balenciaga.
Dior 1960.
2012.08.02 15:05
V magazines snygga juli-omslag visar sina tre bästa Paris-kollektioner för i höst: Balenciaga, Givenchy och Comme des Garcons. Kan nog inte annat än hålla med dem.
Och så här skildrar Steven Meisel dem i det där juli-numret av Vogue Italia:
Balle.
Givenchy.
Och bästa, bästa, bästa: Comme.
En bubblare kom jag på, alltså till utnämning i kategorin vinnande-Paris-kollektioner, är ju Miu miu:
(Flickan har fått en kostym.)
2012.08.02 10:04