Mode

STOCKHOLM SS13: AGNES SAMMANFATTAR STOCKHOLMS MODEVECKA – DAG TRE

Hope vår/sommar 2013.

Hope såg till att väcka modeveckans sista dag på en riktigt bra sida. En riktigt fin casting, och bra musik dånade i Brunogallerians högtalare också: Kanye West. Inte vad jag hade förväntat mig av Hope, om jag ska vara ärlig.

Jag har alltid gillat det Ann Ringstrand och Stefan Söderberg gör (jag minns fortfarande med behållning en perfekt Hope-visning på Hallwylska palatset där Coco Sumner uppträdde, samt ett roligt Fred Tomaselli-inspirerat kroppsdelsprint för fyra vintrar sedan). Men vad de saknat desperat, frågar du mig, är bara så lite som en hint av glitter, glam, sammet – vad som helst som får dig att vilja slå på din festligaste spellista, lägga ansiktet och klä upp dig för kvällen (eller dagen). Så plötsligt: Silvriga skor. Skimrande blusar. Gult, och byxor nedstänkta med färg. Det här är Hope från sin modernaste sida igen. Och samma dag öppnade de sin fjärde Stockholms-butik i Brunogallerian.

Det är kul att se att det går bra för Hope, att kan gå utanför det väldigt bekväma och enkla och samtidigt inte tappa vad de vill göra (någonstans lurade en inspiration från tre hundra år gammal svenska sjömänstraditioner). Modellerna log belåtet när de skred förbi.

Hope vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.


Hope vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.

Hope vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.

Stämningen med en ”krispig” tappning på en avslappnad hiphop/street-vibb kom att fortsätta under dagen. Josefin Strid stod för en skräll. Hon har gjort sig känd som en duktig, avantgardistisk designer (främst herr) som hittar konceptuella inspirationskällor hos Elfride Jelinek. Nu gick hon en helt annan väg, men inte utan att ta ett kliv framåt i samma veva.

Josefin Strid vår/sommar 2013.

 

Josefin Strid vår/sommar 2013.

Josefin Strid vår/sommar 2013.

Narcissism, minimalistiskt klädda modemän och hiphop-stilen beskrivs som startpunkten för Josefin Strids vårkollektion. Det är en avslappnad silhuett i andra tyger än vi brukar se den: lätt vit organza, silvermetallic, ärmlösa hoodies i läder, rosa blomstertryck, genomskinliga shorts och accenter i mörk- och mintgrönt, randlig bäckebölja (om jag inte tar fel) och sist men inte minst magväskor och enorma ryggsäckar.

Josefin Strid vår/sommar 2013.

Josefin Strid vår/sommar 2013.

Publiken blev genast energisk av det här, och det blev jag också. Jag skulle vilja påstå att den här typen av välgjort, sportigt och modernt herrmode syns till stor del i London, men hittills har jag inte sett någon som gör den här typen av modernt herrmode i Sverige. Och den androgyna tjejen såg också lovande ut. Josefin Strid har officiellt ställt sig i den nya truppen som utgör 10-talets generationsväxling tillsammans med som Altewaisaome, Hernández Cornet, Common Affairs, Anna Sara Dåvik och Nhu Duong. Och det är härligt att se.

Josefin Strid vår/sommar 2013.

Agnes Grefberg Braunerhielm
Promotion

Mode

STOCKHOLM SS13: AGNES SAMMANFATTAR STOCKHOLMS MODEVECKA — DAG TVÅ

-

J.Lindeberg vår/sommar 2013.


J.Lindeberg vår/sommar 2013.
Ca två sekunder tidigare har Dorothea Barth Jörgensens båda klackar gått av.
Märktes det på henne? Nej då. Foto: Beata Holmgren för Rodeo.

Dagens näst sista visning var ett energifyllt J.Lindeberg. Modellerna kände sig extra snygga i det här, det kändes. Kanske för att J Lindebergs in house-stylist Lalle är  fullkomligt övertygad i det han sätter samman för märket. Jag hann skriva: blått, snabbt, modernt, ungt skrädderi, fest, geometri. Men det var ett så pumpat tempo i visningen, att glo ner i något papper var det sista man kunde fokusera på.

Och när Dorothea Barth Jörgensen stompade ut var det med sådan kraft att båda klackarna på hennes blå, lackade, högklackade loafers knäcktes. Ett jubel steg över hela publiken när hon till synes helt oberörd fortsatte att gå, på tårna, och en man kastade sig ut på visningsgolvet och lyfte upp den avbrutna klacken som en trofé över sitt huvud.

J.Lindeberg beskriver hur designern Jessy Heuvelink (född i Hilversum, Holland, med bakgrund inom både sportmode och couture) inspirerades av det svenska landskapet sett ovanifrån för den här kollektionen. Jag kan tänka mig att det var därifrån han hämtade färgerna – midnattblå, skogsgrön, sandbeige, etc. Med ett stänk av rosa och orange. Jag föreställer mig plötsligt hur det måste vara att se huvudstaden Stockholms landskap ovanifrån: minst lika mycket grönska som betong. Därför ligger plaggen också någonstans mellan natur och stad, sena nätter och friluftsliv. Egentligen det mode som Sverige är känt för men med lite mera lyx och känsla för detaljer: J.Lindeberg är bäst i sin nisch.

Flickorna har hollywoodlockar i sidbena och killarna stryker sitt hår varsamt bakåt.

 

J.Lindeberg vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.


J.Lindeberg vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.


Cheap Monday vår/sommar 2013.


Cheap Monday vår/sommar 2013. Foto: Cheap Monday.

Efter en något förvirrad middag och ett besök hos ELLE som slagit upp läger på Vau de Ville mitt på Norrmalmstorg, missade jag bussen till Cheap Monday och Rålis skatepark. Hjärtat började bulta som en sparv. Det här är inte en visning man vill gå miste om. Lyckligtvis klämde jag mig in i en Mercedes Benz-bil, egentligen är till för internationell press. (De internationella gästerna verkade förresten vara en hel hög i år, läs Rodeos inbjudna gästrecensioner här).

Jag hann precis i tid.

Temat för Cheap Mondays vår är aliens – eller rymdbesök –  och uppenbarligen ser ju cementparken under Lilla Västerbron ut som en månlandskap! Vilken genialisk idé. Cheap Monday är numera kända för att anorda modeveckans mest pampiga visningar, och de besitter ju både möjligheten och kompetensen, så gud välsigne dem för det. Dessutom bjuder de alltid på den bästa musiken, signerad Erik Haal.

Cheap Monday vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.

Cheap Monday vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.

Så. Aliens och ett månlandskap. Skjortor tryckta med texten WE COME IN PEACE. Skor och accessoarer i blank metallic, prassliga plagg i på gränsen till fluorescerande rosa och grönt, camouflagemönstrade kepsar och ben…och fyra första looks som såldes i en ”sneakpeek-shop” redan innan visningen. Om detta ter sig lite väl bokstavligt UFO och FRAMTID vid första anblick, ska man komma ihåg att det här är Cheap Monday: signerat bland annat tankeverkstaden hos Ann Sofie Back och Frida Hofslagare.

Aliens kan också betyda främmande, avvikelse. Och där jag satt var det också svårt att avgöra vilka modeller som var män och vilka som var kvinnor (eller pojkar/flickor kanske). Androgynt, könlöshet och queer är vad kollektionen egentligen handlar om, omskrivet till rymden: sådana ”anomalier” som ju oftast blir bemötta som UFOn. Att bära texten We come in peace får en helt annan innebörd i den kontexten.

Cheap Monday själva skriver i sin visningstext: ”För att förstå vår värld, delar vi människor saker i kategorier. De är ofta motsatser: dag/natt, människa/djur, sjuka/friska. Genom kategorisering skapar vi en känsla av trygghet. Avvikelser existerar i mellan dessa kategorier.Vid bemötandet av en avvikelse kan vi reagera med skräck, avsky eller rädsla. Reaktionerna är ofta fysiska och vårt intellekt är inte alltid inblandad. /…/ The Alien, konstgjord, tvetydig, stark, konstig och könlös, är central för kollektionen.

Cheap Monday vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.

Cheap Monday vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.

Cheap Monday vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.

Och, till sist såg vi såklart en hel del bra skor och plagg, som hängsleklänningar i sammet, skinande parkaser och särskilt jeansplagg: fantastiskt bra hela looks i i uteslutande denim. Det klagomål jag vill komma dragandes med är att det tog slut för fort. Jag må ha varit redo för kudden långt tidigare under kvällen men hade mer än gärna suttit där i i alla fall tre minuter till.

Cheap Monday vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg. Den nya byxan heter ”Omega”.

Som en parantes, har en gåta fastnat i mitt huvud: Hur fick Cheap skejtarna ur sin park?? Ryktet gick att de helt enkelt mutat med gratis jeans. Well done, i sådana fall, att de har sådan street cred. Men man har svårt att tro att det gick hem bland alla som brukar nattskejta i Rålis. Kanske gav Cheap dem i utbyte att pumpa bort vattnet ur en av de där trasiga poolerna. Oavsett, var det en sådan häftig scen att det nog var värt att reta ett par skejtare för en kväll.

PS: Missa för GUDS SKULL inte Shampoo Risnings referat av Cheap-visningen! HÄR.

 Läs och se mer av visningarna under Rodeos recensioner. J Lindeberg: här, och Cheap Monday: här.

Agnes Grefberg Braunerhielm

Mode

STOCKHOLM SS13: AGNES SAMMANFATTAR STOCKHOLMS MODEVECKA — DAG TVÅ

Dagmar vår/sommar 2013. 

Det hade äntligen blivit sol igen på tisdagsmorgonen. Dagmar inledde dagen med en visning att matcha.

Dagmar har flyt just nu. Deras höstvisning var en av de mest kritikerrosade, varefter de som enda svensk blev nominerade till det stora modepriset Woolmark, och de ser framåt när de utvecklar sitt signum: det stickade, det färggranna. Det är fortfarande där de är bäst. Och för att inte glömma: de räknar numera Net-a-porter som en av sina återförsäljare. Det lär bli spännande att följa Dagmars utveckling nu när de når ut så pass globalt.

Dagmars vårkollektion 2013 skulle egentligen ha presenterats på det nyinstiftade konst/mys-centret i skärgården, Artipelag. Men chefen (tillika babybjörnens uppfinnare) ändrade sig plötsligt och Dagmar fick inta det kyliga, enorma tältet i Kungsträdgården i stället. Som så många andra hade de dock inte svårt att fylla upp det. Men jag är övertygad om att Dagmars somriga, färggranna kollektion skulle gjort sig utmärkt mot skärgårdsnaturens fond, snarare än mörkret i tältet.

 Dagmar vår/sommar 2013.  Foto: Kristian Löveborg.

JÅAL Atelier vår/sommar 2013.

Det var nog fler än jag som ivrigt inväntade nykomlingen Josefina Larssons Stockholms-debut med sin JÅAL AtelierHon har tidigare jobbat på Preen, tagit en master på Central St Martins, visat på examensvisningen, och nu kommit tillbaka till Sverige för att öppna eget (vilket hon alltså redan gjort, sin design säljer hon redan via hemsidan). JÅAL står för Josefina Åsa Anna Larsson, vilket inte bara är hennes namn, utan även namn på betydelsefulla kvinnor i hennes släkt. Kreativt drivna kvinnor spelar en stor roll när Josefina Larsson designar, hon komponerar nogsamt ihop kollektioner som uttrycker en väldigt karaktärsfull kvinnlighet.

Våren 2013 har hon även hämtat inspiration från ”Man Ray, hypnoser och skolgårdsintriger”. Jag ser det som en mycket stark debut, trots visningstältets långa avstånd när vi skulle behövt intimitet. Men publikens intresse stannade genom hela visningen. Välskuret, fokuserat och intressant.

De lila plaggen med ett modifierad kamouflage/hypnos-print var kanske de mest kommersiella – förutom de perfekta skjortorna och fickförsedda kappan såklart. Mest svårburet är kanske de plisserade byxorna med dubbla resår i midjan. Men min poäng här är att Josefina Larsson besitter en fantastisk talang som vi lyckligtvis får tillgång till genom JÅAL Atelier. En vi ser fram mot att följa genom framtida modeveckor.

Och trota att JÅÅLs design kan beskrivas som både sansad, enkel och fokuserad står hon för något annat är den likriktning vi blivit så vana vid inom begreppet svenskt mode.

 JÅAL Atelier vår/sommar 2013.   Foto: Kristian Löveborg.

JÅAL Atelier vår/sommar 2013.   Foto: Kristian Löveborg.

The Local Firm vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.

The local firm skakade inte bara fram fiskarhatten ur byrålådan, utan en och annan supermodell följde också med. De brukar vara bra på det där, att smörja in sina visningar i energi. Få modeartärerna att riktigt pumpa. Jag kan tänka mig att det sår WERK på deras skyltar backstage.

Det blir helt enkelt väldigt tydligt att The local firm älskar mode ungefär på samma överdrivna sätt som när Diana Vreeland kunde gorma: FASHION! (fast utan att TLF är hennes stil såklart) Och vi vet ju att det inte behöver vara en dålig sak. Men jag minna när The local firm gjorde debut, då var vi alla eld och lågor. De fyllde upp ett tomrum med sin råa stil och oängsliga anspråk. Kanske behöver de kolla upp var det där tomrumet har skiftat till idag – för att inte tappa sin coolhetsfaktor. (Är det verkligen skäggiga män i fiskarhatt?)

 

The Local Firm vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.

 Maria Nordström vår/sommar 2013.

 Maria Nordström vår/sommar 2013.

Maria Nordström är alltså ännu en av våra nya couturedesigner i Sverige. Hennes förra kollektion – och första visning under modeveckan – var en mörk historia som involverade fjädrar och andra naturrelaterade delar som musslor. Jag såg hennes stil då som gotisk. Den här gången visade hon en helt annan sida av sig själv. Hon har gått från ”01 Purgatory” – skärseld –  till ”02 Shields” – sköldar. På sätt och vis finns de mörka elementen kvar i hur hon beskriver plaggen: sköldar mot det urbana landskapet vi lever i och ensamheten som ryms där. Det här känns lite mer, hon gör nämligen ett statement istället för att plocka fram fjädrar som en symbol för känslor. Och Maria Nordström måste rört sig ganska långt utanför sin komfortzon. Från en designer som är expert på drapering fick vi intre direkt mycket av den varan – men expertisen syns i de vackra vida byxorna och kjolen med volang. Lönade det sig? Ja det skulle jag säga. Hon har inte nått ända fram men är på god väg.

 Maria Nordström vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.

 Maria Nordström vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.

 Diana Orving vår/sommar 2013. 

 Diana Orving vår/sommar 2013.

Under en modevecka pågår så mycket mer än bara modevisningar. Visningarna är det viktiga – det är de som tillsammans i förlängningen skapar en bild av vår tid. Men som deltagare under veckan är det mycket mer som händer runt omkring.

Du träffar en aldrig sinande mängd människor, och du behöver bete dig korrekt i alla lägen (för att inte nämna: se stabil ut?), under en visning blir man lätt distraherad av modeller som ser väldigt unga eller smala eller på andra sätt spöklika ut, av musiken eller av vinglig gång i skor som är alldeles för små. Mellan visningarna ska du hinna trycka i dig någon mat och dessutom smälta intryck och spotta ur dig något smart om vad du sett. Kameror, högklackade skor och vitaminvatten är din omgivning och du pratar med alla men ändå ingen. Det är lite som en klassträff där du förväntas känna varje person men vet i själva verket ingenting om den som står eller sitter bredvid dig, dens historia eller känsloliv. Allt det här ligger i slutändan till grund för hur du uppfattar en visning. Det gäller alltså att helt kunna fokusera när lamporna över visningspodiet väl vrids upp. Om inte visningen i sig får dig att stanna upp och tappa andan och glömma allt, det vill säga. Glömma att du ens är en entitet.

Diana Orvings visning var en sådan stund. Egentligen direkt, när musiken vreds upp och en bredaxlad, smutsbeige, trench skred ut, knäppt nästan hela vägen upp. Redan då kände nog alla som var där att det skulle bli något annat. Men: 40 looks. Varav kanske hälften helt handgjorda av Diana Orving själv. Inte ens i Paris får du se 40 looks, som alla bär. Det var inte en enda sekund som du ville att visningen skulle/borde ta slut.

Två kvällar tidigare hade Diana Orving haft ett vernissage för ett tygkonstverk i taket på restaurang Riche. I april tidigare i år visade hon en helt handgjord atelier-kollektion genom ett koreograferat dansperformance i Operans guldfoajé. På Operan har hon dessutom skapat kostym för en av baletterna som visades där under våren. Hur kan det rymmas så mycket talang i en enda person? Det ekade i mitt huvud senare, men det var inte vad jag tänkte på när jag satt där. När du är fångad av ögonblicket är du bara där, i det. Trots att vi befann oss i det kalla distanserade visningstältet rann tårarna på mig och på många andra. Dödsklockorna slog i musiken, klockor för en ny dag, Billie Holiday sjöng Don’t Explain med sin raspiga stämma och i finalen följde Diana Orving sina modeller ända ner till slutet. Hon stod där stolt. Jag kände mig också lycklig, över att ha fått vara där.

 
Diana Orving vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.

Diana Orving vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.

Diana Orving vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.

Diana Orving vår/sommar 2013. Foto: Kristian Löveborg.

Agnes Grefberg Braunerhielm

Mode

Diana Orving SS13: video

Modeveckans vackraste, nu och alltid. Jag grät.
(mer…)

Agnes Grefberg Braunerhielm

Mode

STOCKHOLM SS13: BACK SS13: video

Video från BACKS visning på Bonniers Konsthall.
Musik av Erik Haal.

Agnes Grefberg Braunerhielm
Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
oktober 2014
m ti o to f l s
« Jun    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031