Vi såg ikväll Rufus Wainwright på Brooklyns Operahus, BAM.
Han äntrade scen i svart t-shirt och i frackjacka. Skörten var fodrad med rött glittertyg. Till det bars det mest iögonenfallande, ett par byxor i rejäl guldmetallic. På fötterna hade han knallröda skor med vad som såg ut som Adidas-ränder. Ruby slippers av idag. De två första och två sista låtarna satt ett par svarta slimmade solglasögon som en mask över ansiktet. Han slängde regelbundet med huvudet bakåt och det rätt så långa hårsvallet ruskades om.

En söt liten man i publiken längre framför oss var nog Rufus Wainwrights största fan. Hela konserten befann sig hans händer i vädret och han bemästrade konsten att sittdansa som ingen annan i operahuset i Brooklyn.

Rufus Wainwright dedicerade låten Montauk till dottern han har med Leonard Cohens dotter Lorca, Viva, och sjöng Song for you för sin fästman Jörn (som dykt upp på konserten som en överraskning). I publiken satt hans pappa och syster och med på scen hade han sin svåger. Rufus Wainwrights musik, konsert och text är så otroligt personliga, att de skulle kunna beskrivas som en enda lång musikal om hans liv? En han spelar upp på ett otroligt mysigt och unikt sätt.

Det hjälper också att ha de två bästa körkvinnor jag någonsin hört i bakgrundsbackup (Charysse Blackman och Krystle Warren – googla).

När systern Martha gick upp och körde ett specialnummer solo lade sig en häpnande tystnad över alla i salen (förutom kanske det där extrema Rufus-fanet då).
Tack M för att du tog med mig på konserten !