Mode

Love looks not with the eyes

I september och oktober i år kom det inte mindre än tre böcker om Alexander McQueen. Och två av dem verkar vara sådana som går rakt till hjärtat.

I ”Love looks not with the eyes: thirteen years with Lee Alexander McQueen” får vi fyra hundra sidor bilder från Anne Deniau, den enda fotograf som fick följa med och fota nära inpå under Lee McQueens alla visningar. Eller i alla fall 26 av dem, från september 1997 (Givenchy-tiden) till den sista i oktober 2010. De två jobbade nära varandra och blev också väldigt nära vänner. Så det verkar vara en extremt personlig bok för Anne Deniau.

Så här berättar hon om boken och om Lee, i två olika intervjuer:

After Lee passed away there was this legend about his dark side, that he was a tortured man, that he had some macabre side, and that is absolutely not the man I knew. He had dark moments like any creative artist, great highs and downs, but apart from that he spread such light. He was very generous, he was faithful, a lovely person, he was very cheerful. I wanted to do something as close as possible to the man I knew. ” [TELEGRAPH]

 I started to think about the book in 2006, because it would have been ten years [since I started to shoot], and I decided to wait. I made the decision in September 2011. After Lee, um, disappeared, I couldn’t look at any images until October and November of last year. This is very difficult to say, because 2010 seems like yesterday. Sarah [Burton] asked me if I had a picture of her and Lee, so I had to reopen the boxes; it’s film, so I have boxes. I thought, if I’m not doing it now, I will never do it, because I knew it would be tough. It was full of joy, too, because it was full of souvenirs, and you remember everything, but it’s been the most painful thing I’ve ever had to do. I’m so happy for Lee that the book exists; I’m relieved.” [ELLE]

Den andra boken, ”Alexander McQueen: The Life and the Legacy” är skriven av Judith Watt, chefslektor på modehistoriska institutionen på Central St Martins. Den verkar vara en detaljerad beskrivning av McQueens livsverk från tiden innan examen på Central St Martins fram till den sista ”Plato’s Atlantis”-kollektionen. De två böckerna verkar helt enkelt komplettera varandra perfekt.

Så här berättar hon för Fashionista.com:

It’s about his life but it’s not a biography. It’s about the importance of his work and the life behind his work. There’s stuff in this book that no one’s researched before, and photos and drawings no one has ever seen before.  He operates on lots of different levels–designer as artist, his genius of tailoring, his braveness of standing up and making your mark and having your own voice as a designer. He leaves a legacy of creating clothes that are about women being brave, standing their own ground, not being victims of men. …  I want people to get the scale of him, the scale of his ideas, and his great collaborations [with artists]–they were phenomenal. There are a handful of truly great British designers, and he’s one of them.”

Även om jag älskar Harold Kodas bok från The Met-utställningen, var det något som saknades, något av just den här kalibern – å ena sidan närgånget, å den andra kontextualiserat. Det har knappt gått tre år nu sedan McQueen dog, och hans ojämförbart briljanta modevision med honom, men den känns som en evighet. Kan inte vänta till jag får läsa de här två böckerna. Finns på Amazon för ca 300 respektive 130 kronor.

 Bilder: Anne Deniau / Love looks not with the eyes.

Agnes Grefberg Braunerhielm
Promotion

17.03.1969 – 11.02.2010

Isabella Blow och Lee Alexander McQueen

Idag är det ett år sedan Alexander McQueen tog sitt liv. Samtidigt som det känns overkligt att han är borta känns det ändå som en mörk evighet sedan han försvann? Jag blir arg när jag tänker på det.

Monika Fagerholm skriver i Rodeos vårnummer en text om Alexander McQueen. Vi frågade henne och ni kan ju tänka er lyckoruset när hon sa ja. Faktum är att hon så gärna ville skriva den texten att hon tog sig tid trots stor tidsbrist på arbetsfronten i sitt liv. Det är jag så himla LYCKLIG för.

Det är skrivet på hennes särskilda prosa och arbetet har beskrivits lite som ett work in progress inför att hon tänker sig skriva en bok om mode. Jag ser det som att hennes språk i en bok om mode skulle kunna vidga hela sättet att skriva om mode på.  LÄS HÄR – De skyggas styrka (Om Alexander McQueens firgurer).

Ny, och ändå på något sätt bekant. Det är nästan arkaiskt, hur man känner igen henne; som en figur i en, som man alltid vetat funnits men aldrig sett. Men där står hon nu, på scenen. Och ett ögonblick slår det mig med väldig kraft att allt jag lärt mig om att vara kvinna, alla tankar idéer föreställningar, kan vara fel.

Möjligheten av fågel. Alla Alexander McQueens figurer är ju inte fåglar; inte ens hon, den röda, från höst- och vinterkollektionen 1998 — som jag kallar Eldfågeln i alla fall. Men hon kan ju också ses som orm eller djävul eller ’’det skakade barnet som finns i oss alla’’, som jag läser i en artikel. Ändå, så mycket hos Alexander McQueen handlar om fågel, att flyga. Möjligheten — den uteblivna möjligheten.

Här och här finns även andra minnestexter från ett år sedan.

Idag är en sorgens dag… Och jag har fortfarande svårt att tro att det är sant. Jag blir som sagt arg. Samtidigt, känner också vördnad, inför döden, likt temat i Hamlet tränger sig in i huvudet. Och att det skedde, han tog sitt liv, han självmördade sig, en vecka efter att hans mamma dött. Hans mamma.

Bilder: Firstview.
Agnes Grefberg Braunerhielm

Nick Knight och Björk, till minne av McQueen

<3

Så vacker film (även om det hade kunnat få vara ca x10 längre).

Den återspeglar McQueen på ett ärligt sätt. Aggressionen finns där, och romantiken, dödligheten, och symmetrin, det eviga. Björks röst vrider sig och roterar runt med bilden.

De plagg vi ser är bland annat…

Den bevingade träkorsetten från s/s 1999.

Den vadderade klänningen från s/s 2007.

Klänningen av snäckskal, s/s 2001.

En version av blomsterklänningen, s/s 2007, som verkar spruta ifrån sig blommor.

De helt otroliga fjäderklänningarna från f/w 2009.

Klänningen av glas och fjädrar från Voss s/s 2001.

Ur s/s 2010.

Paljettklänningen med huva, f/w 2009.

s/s 1998.

Och klänningen ur Saint Joan, f/w 1998.

Förresten, så kan man redan nu förboka McQueen-boken som The Met kommer att göra i samband med utställningen i vår.


Bilder: First View.

Agnes Grefberg Braunerhielm

Outstanding Achievement in Fashion Award


s/s 1997.

Idag äger British Fashion Awards rum. Alla priser kommer sedvanligt att delas ut under nån stor gala i London ikväll.

I förväg får vi veta att vinnare till Outstanding Achievement in Fashion Design tilldelas Alexander McQueen, postumt.

Style File berättar att Nick Knight för galan gjort en hyllningsfilm tillsammans med Björk. ‘To Lee, With Love, Nick‘ innehåller alla ikoniska plagg genom McQueens karriär (fantastiskt att de fick användas innan de for iväg till The Met) och filmen kommer att sändas under galan, och via Knights hemmaarena: SHOWstudio.com.

Knight berättar för Style: “It is being styled by Edward Enninful and will feature black models only.”

På BFC finns ett fint bildspel över McQueens karriär.

Agnes Grefberg Braunerhielm

Dag trettiotre | Paris | Sarah Burton | Nytt gräs

Nu är bilderna från kollektionen inne.

Och om jag får spekulera här, så verkar det som att vad Sarah Burton försöker göra (bortsett från den uppenbara homagen där man ser gamla McQueen-klassiker som går igen i exakt varenda look) är att visa varför hon ska fortsätta att designa McQueen. Hur mycket kunskap, hantverk, dedikation som finns innanför husets väggar. Allt det som är uppbyggt kring McQueen som bara skulle upplösas och försvinna ut åt olika håll om de inte fortsatte. Och klassiska McQueen-snitt som skulle glömmas bort.

Det har inte ens gått åtta månader sedan han tog livet av sig. Och här lägger Burton nog någon slags grundplåt, McQueen-grunden som hon ser den och möjligheterna som hon kommer jobba utifrån och applicera sig själv på. Hon har valt att fokusera på ”det vackra” i McQueen och skapa därifrån.

Plaggen, från tyger till snitt, är omisskänneligt McQueen men samtidigt inte alls McQueen. Det är absolut inte en kollektion McQueen skulle ha gjort. Men det är inte heller meningen, att tänka så vore nog poänglöst.

Hennes ramverk ser i slutändan fantastiskt fint ut. Man gillar det: Och det skulle troligtvis Alexander McQueen också gjort. (Och gud, det är så mycket bättre än mycket annat i Paris.) Det är vackert, varken mer eller mindre.

Men i slutändan gör bara Burtons McQueen-plagg mig aningen mer sorgsen. Man ser och känner ännu tydligare hur mycket av sin själ Alexander McQueen la i sina kollektioner.

Bilder: Getty.
Agnes Grefberg Braunerhielm
Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
juli 2014
m ti o to f l s
« Jun    
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031