Mode, Nyheter

Louis Vuitton blir Balenciaga (i alla fall nästan)

Nicolas Ghesquière.

“Louis Vuitton has always incarnated for me the symbol of ultimate luxury, innovation and exploration. I am very honored of the mission that I am entrusted with, and proud to join the history of this great Maison. We share common values and a vision. I can’t wait to join the team. Together we will build the future of the brand while preserving its precious heritage.” 

Igår bekräftades det från högt uppsatt håll: Nicolas Ghesquière, som nyligen hoppade av Balenciaga efter 15 år på posten som modevärldens kronprins, är klar som Marc Jacobs efterträdare på Louis Vuitton.

Modevärlden just nu skriker efter att få lägga ögonen på plagg av Ghesquière igen, och visst är det kul att han har fått ett enormt, rikt, hus att leka med. Men medan han fick göra precis vad han ville på Balenciaga (där han själv var delägare) hur lösa tyglar kommer han få på Louis Vuitton?

Vuitton är ett modehus som ändå är känt för en enda sak: sina väskor. Under Marc Jacobs har även deras konstsamarbeten blivit omtalade.

Kommer Vuitton våga att släppa tyglarna på Ghesquière och ge honom chansen att forma Vuitton till ett modehus som faktiskt kan tillhandahålla hans fantastiska känsla för kläder? (Vilket Balenciaga, i stor utsträckning, faktiskt även hade problem med.) Och hur kommer Ghesquière egentligen klara att lägga Balenciagas digra och, ja, helt sjukt fantastiska, arkiv på hyllan och bygga sin design utifrån Vuittons ”arv” av gamla resväskor?

SÅ MÅNGA FRÅGOR. Ghesquières första kollektion för Vuitton kommer visas i mars. Dags för nästa Ghesquière-era att börja, yey.

 

Agnes Grefberg Braunerhielm
Promotion

Mode

geni.

´

Efter Richard Prince, Murakami och Stephen Sprouse, samarbetar Vuitton med Yayoi Kusama. De måste vara så extremt glada att de får göra det. Hon är fantastisk.

Marc Jacobs sa i nån intervju hur han beundrar hennes energi och den känslan hennes verk ger. Och att han ser poängen med samarbetet som ett sätt att visa upp Kusamas värld och konstnärskap  för en ny publik, ”genom Vuittons ögon”. Kollektionen består (likt de tidigare) av kläder och produkter som Vuitton satt konstnärens signatur på. I detta fallet Kusama och hennes prickar.

Yayoi Kusama tillhörde den progressiva konstvärlden i New York på 60-talet. Redan då sålde hon kläder under namnet Kusama Fashion Company på Bloomingdales. Hon flyttade tillbaka till Japan i början av 70-talet, efter ett nervöst sammanbrott. Sedan dess bor hon på ett mentalsjukhus i Tokyo där hon lagt in sig själv. Hon har sagt att ”Om det inte vore för konsten skulle jag tagit mitt liv för flera år sedan”. Men kanske är hon en av de mest mentalt friska konstnärerna just på grund av att hon faktiskt erkänner detta… Frimodigt uttryckt. Hon skriver ut sig själv då och då och jobbar i omgångar om cirka tio dagar, fortfarande aktiv som konstnär vid 83.

Om sitt konstverk Flower (Delayed sleep phase disorder) från 1954 (alltså innan hon flyttade till New York) ska hon ha sagt:

”One day I was looking at the red flower patterns of the tablecloth on a table, and when I looked up I saw the same pattern covering the ceiling, the windows and the walls, and finally all over the room, my body and the universe. I felt as if I had begun to self-obliterate, to revolve in the infinity of endless time and the absoluteness of space, and be reduced to nothingness. As I realized it was actually happening and not just in my imagination, I was frightened. I knew I had to run away lest I should be deprived of my life by the spell of the red flowers. I ran desperately up the stairs. The steps below me began to fall apart and I fell down the stairs straining my ankle.”

Och det måste varit där hennes prickar startade.

Marc Jacobs träffade Yayoi första gången för över sex år sedan (ni minns, innan han började solduscha och skaffade linser, klippte håret och slutade dricka och knarka?) , så Vuitton-samarbetet kanske legat i görningen ett tag.

Det som är glädjande här, är ju hur Marc Jacobs vill uppmärksamma och hylla Kusama. Men annars är vi väl rätt mättade på den här typen av samarbeten. Det som blir så påtagligt i mina ögon blir bara hur mycket de vill kränga produkter, när de för över Kusamas prickar på LV-väskor och försöker sälja det med någon modell med glipande läppar.

Just ja, det ska finnas en app också, där du kan morfa vad du vill till Kusama-estetik.

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

Mode

original mash-up?

Typiskt mig att bli dödssjuk (nä ok men det är så det känns) mitt under ett enorm deadline och mitt under modeveckorna. MEN något ska jag försöka klämma fram.

Jo. En sak med Marc Jacobs-visningen (den var förra veckan jag vet men det var ungefär då jag fortfarande hängde med) var ju alla dessa hyllningar. Han hyllas alltid i New York, Marc Jacobs. Jag misstänker att jämfört med det enormt hetsiga och kommersbetonade New York-schemat flyger han in som en återfriskande vind. Typ ett helt annat perspektiv på mode. Och det är ju bra.

Men när jag först såg bilderna tänkte jag: vilken kvinna går klädd så? Sedan föll allt på plats, när jag fattade att Marc Jacobs inspirationskällor var Advanced Style-gurus som Anna Piaggi och Lynn Yeager.

Man brukar säga att det Marc Jacobs ägnar sig åt i sin design är en mash-up av olika sinnesuttryck (och kanske ibland även andra modeskapares idéer). Men då är Piaggi och liknande modiga kvinnor the original mash-ups, de som kan det där med att blanda och ösa på tills det helt plötsligt stämmer.

Jag tyckte det var härligt att tillägna en kollektion till dessa kvinnor, som gemene man säkert skulle tycka ha en helt vansinnig stil. Men är det en värdig hyllning? Reproducerar Marc Jacobs verkligen kraften i Anna Piaggis lek med färger, eller det självklart livsbejakande hos Lynn Yeager och hennes likar?

Jag skulle nog ställa mig lite tveksam till dessa hyllningar faktiskt.

Anna Piaggi säger hej.

Agnes Grefberg Braunerhielm

Dag trettiotvå | Paris | Nattportieren

Ironin, med tanke på modevärldens senaste skandal, i hur Louis Vuittons visning gav vibbar av [de sunkiga] kultfilmerna The Night Portier och Ilsa. Filmer som delvis kretsar kring nazism alltså. Det syntes i hattarna, långa rockar coh ridbyxor.

Men visningen gav också vibbar av [den extremt bra filmen] Belle de Jour, för det var fetischism som var ledordet här. Sexualiteten och magnetismen i ledare, och glädjen hos anhängarna. Fetischen och kulten kring prylarna – en del av vad som gör att Vuitton säljer i första taget?

Den fetischisering som finns kring Louis Vuittons produkter (och kring mode i allmänhet för den delen) var här framställd så bokstavligt att modellerna till och med var fastkedjade i sina väskor med handklovar. Känningarna pryddes med tryck av masker och skor.

På slutet dök Kate Moss upp, rökandes i hotpants som vore hon modets bordellmamma.

Även om visningen i sig var både dragande och maffig, där varje modell gjorde entré genom en hiss, så är väl inte kläderna så mycket att ha? Marc Jacobs är väldigt bra på att smälta ihop massor med uttryck osv och skapa en sammanhållande kollektion. Hans sätt att skapa på känns unikt och fokuserat, och även om hans inspirationer syns så tydligt är det aldrig fråga om en kopia. Men plaggen känns så stela, utförda med en precision som ter sig lite tung och gammal. Om det är sexuell energi han är ute efter så ser i alla fall inte jag någon… En kollektion om fetischer inte värd att fetischera?

Visst kan man se det som en kommentar till modeindustrin, men som modet ser ut idag vill man snarare ha en pangkollektion än en kommentar. Men väskorna kommer säkert sälja bra.

Förresten, alla är väl medvetna om att man kan ha olika åsikt. Showstudio verkar älska det och formulerar sig som alltid bra:

What was the overall take away from this collection? The power of Vuitton, yes, but also the power of Marc Jacobs. In one fell swoop, he simultaneously gave us the best versions of three of the season’s major themes: man-woman dressing, fifties-meets-sixties retro, and fetish. Oh, add a fourth. Chic. Everything in this collection was faultlessly, fantastically chic. That’s some major bang for your buck. And all before midday.”

Agnes Grefberg Braunerhielm

Dag trettiofyra | Paris | ”Som Candy Darling i sjuttiotalets YSL på syra”

Bilder (nowfashion fixar det i nästan realtid) börjar dyka upp från Louis Vuitton. Marc Jacobs verkar totalt ha gått loss på Yves Saint Laurent, Kina via Suzie Wong, giraffer, tigrar och zebror och starkt färgade sidentyger. Jag gillar det för att det är så showigt.

Och snart ska vi se vad Gaultier hittar på (för galenskaper?) till sin sista Hermès-kollektion…

Agnes Grefberg Braunerhielm
Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
september 2014
m ti o to f l s
« Jun    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930