Agnes B


Marc Jacobs



geni.

´

Efter Richard Prince, Murakami och Stephen Sprouse, samarbetar Vuitton med Yayoi Kusama. De måste vara så extremt glada att de får göra det. Hon är fantastisk.

Marc Jacobs sa i nån intervju hur han beundrar hennes energi och den känslan hennes verk ger. Och att han ser poängen med samarbetet som ett sätt att visa upp Kusamas värld och konstnärskap  för en ny publik, “genom Vuittons ögon”. Kollektionen består (likt de tidigare) av kläder och produkter som Vuitton satt konstnärens signatur på. I detta fallet Kusama och hennes prickar.

Yayoi Kusama tillhörde den progressiva konstvärlden i New York på 60-talet. Redan då sålde hon kläder under namnet Kusama Fashion Company på Bloomingdales. Hon flyttade tillbaka till Japan i början av 70-talet, efter ett nervöst sammanbrott. Sedan dess bor hon på ett mentalsjukhus i Tokyo där hon lagt in sig själv. Hon har sagt att “Om det inte vore för konsten skulle jag tagit mitt liv för flera år sedan“. Men kanske är hon en av de mest mentalt friska konstnärerna just på grund av att hon faktiskt erkänner detta… Frimodigt uttryckt. Hon skriver ut sig själv då och då och jobbar i omgångar om cirka tio dagar, fortfarande aktiv som konstnär vid 83.

Om sitt konstverk Flower (Delayed sleep phase disorder) från 1954 (alltså innan hon flyttade till New York) ska hon ha sagt:

“One day I was looking at the red flower patterns of the tablecloth on a table, and when I looked up I saw the same pattern covering the ceiling, the windows and the walls, and finally all over the room, my body and the universe. I felt as if I had begun to self-obliterate, to revolve in the infinity of endless time and the absoluteness of space, and be reduced to nothingness. As I realized it was actually happening and not just in my imagination, I was frightened. I knew I had to run away lest I should be deprived of my life by the spell of the red flowers. I ran desperately up the stairs. The steps below me began to fall apart and I fell down the stairs straining my ankle.”

Och det måste varit där hennes prickar startade.

Marc Jacobs träffade Yayoi första gången för över sex år sedan (ni minns, innan han började solduscha och skaffade linser, klippte håret och slutade dricka och knarka?) , så Vuitton-samarbetet kanske legat i görningen ett tag.

Det som är glädjande här, är ju hur Marc Jacobs vill uppmärksamma och hylla Kusama. Men annars är vi väl rätt mättade på den här typen av samarbeten. Det som blir så påtagligt i mina ögon blir bara hur mycket de vill kränga produkter, när de för över Kusamas prickar på LV-väskor och försöker sälja det med någon modell med glipande läppar.

Just ja, det ska finnas en app också, där du kan morfa vad du vill till Kusama-estetik.

 

Taggar: , ,

_Agnes Braunerhielm

3 Kommentarer

2012.07.12 17:07

original mash-up?

Typiskt mig att bli dödssjuk (nä ok men det är så det känns) mitt under ett enorm deadline och mitt under modeveckorna. MEN något ska jag försöka klämma fram.

Jo. En sak med Marc Jacobs-visningen (den var förra veckan jag vet men det var ungefär då jag fortfarande hängde med) var ju alla dessa hyllningar. Han hyllas alltid i New York, Marc Jacobs. Jag misstänker att jämfört med det enormt hetsiga och kommersbetonade New York-schemat flyger han in som en återfriskande vind. Typ ett helt annat perspektiv på mode. Och det är ju bra.

Men när jag först såg bilderna tänkte jag: vilken kvinna går klädd så? Sedan föll allt på plats, när jag fattade att Marc Jacobs inspirationskällor var Advanced Style-gurus som Anna Piaggi och Lynn Yeager.

Man brukar säga att det Marc Jacobs ägnar sig åt i sin design är en mash-up av olika sinnesuttryck (och kanske ibland även andra modeskapares idéer). Men då är Piaggi och liknande modiga kvinnor the original mash-ups, de som kan det där med att blanda och ösa på tills det helt plötsligt stämmer.

Jag tyckte det var härligt att tillägna en kollektion till dessa kvinnor, som gemene man säkert skulle tycka ha en helt vansinnig stil. Men är det en värdig hyllning? Reproducerar Marc Jacobs verkligen kraften i Anna Piaggis lek med färger, eller det självklart livsbejakande hos Lynn Yeager och hennes likar?

Jag skulle nog ställa mig lite tveksam till dessa hyllningar faktiskt.

Anna Piaggi säger hej.

Taggar:

_Agnes Braunerhielm

1 Kommentar

2012.02.21 21:52



Dag trettiotvå | Paris | Nattportieren

Ironin, med tanke på modevärldens senaste skandal, i hur Louis Vuittons visning gav vibbar av [de sunkiga] kultfilmerna The Night Portier och Ilsa. Filmer som delvis kretsar kring nazism alltså. Det syntes i hattarna, långa rockar coh ridbyxor.

Men visningen gav också vibbar av [den extremt bra filmen] Belle de Jour, för det var fetischism som var ledordet här. Sexualiteten och magnetismen i ledare, och glädjen hos anhängarna. Fetischen och kulten kring prylarna – en del av vad som gör att Vuitton säljer i första taget?

Den fetischisering som finns kring Louis Vuittons produkter (och kring mode i allmänhet för den delen) var här framställd så bokstavligt att modellerna till och med var fastkedjade i sina väskor med handklovar. Känningarna pryddes med tryck av masker och skor.

På slutet dök Kate Moss upp, rökandes i hotpants som vore hon modets bordellmamma.

Även om visningen i sig var både dragande och maffig, där varje modell gjorde entré genom en hiss, så är väl inte kläderna så mycket att ha? Marc Jacobs är väldigt bra på att smälta ihop massor med uttryck osv och skapa en sammanhållande kollektion. Hans sätt att skapa på känns unikt och fokuserat, och även om hans inspirationer syns så tydligt är det aldrig fråga om en kopia. Men plaggen känns så stela, utförda med en precision som ter sig lite tung och gammal. Om det är sexuell energi han är ute efter så ser i alla fall inte jag någon… En kollektion om fetischer inte värd att fetischera?

Visst kan man se det som en kommentar till modeindustrin, men som modet ser ut idag vill man snarare ha en pangkollektion än en kommentar. Men väskorna kommer säkert sälja bra.

Förresten, alla är väl medvetna om att man kan ha olika åsikt. Showstudio verkar älska det och formulerar sig som alltid bra:

“What was the overall take away from this collection? The power of Vuitton, yes, but also the power of Marc Jacobs. In one fell swoop, he simultaneously gave us the best versions of three of the season’s major themes: man-woman dressing, fifties-meets-sixties retro, and fetish. Oh, add a fourth. Chic. Everything in this collection was faultlessly, fantastically chic. That’s some major bang for your buck. And all before midday.”

Taggar: , ,

_Agnes Braunerhielm

4 Kommentarer

2011.03.09 16:40

Dag trettiofyra | Paris | “Som Candy Darling i sjuttiotalets YSL på syra”

Bilder (nowfashion fixar det i nästan realtid) börjar dyka upp från Louis Vuitton. Marc Jacobs verkar totalt ha gått loss på Yves Saint Laurent, Kina via Suzie Wong, giraffer, tigrar och zebror och starkt färgade sidentyger. Jag gillar det för att det är så showigt.

Och snart ska vi se vad Gaultier hittar på (för galenskaper?) till sin sista Hermès-kollektion…

Taggar: , , ,

_Agnes Braunerhielm

3 Kommentarer

2010.10.06 15:32

Yes, the madness! Blame in on the Facebook…

Jag instämmer med Lisa, vad händer!?

vuitton

Bilderna från Louis Vuitton dyker upp och den enda känslan man lämnas med är: att desperat begära ett motiv!

Louis Vuitton brukar väl ungefär gå ut på att skapa “excentrisk kvinna kommer till Paris”. De senaste kollektionerna har denna kvinnan varit lite “som Madonna”, i något bortglömt 1920-/1980-tal. Typ. Marc Jacobs är ju en mästare på att häva ur sig en miljon olika referenser i varje kollektion. Efter ett tag brukar man förstå…

lv1

Jag tror inte mitt öga riktigt vant sig än nu – jag förstår inget. Det jag förstår är att det är en miljon olika referenser från New Age till cyber-punk, harajuku-flickor, hippie, katolsk skolflicka, cykelbud, Foxxy Cleopatra, världsmedborgaren (just precis, hon! kläder för en resenär!) och jag vet inte vad mer.

Vad vi dock vet är att denna visning livestreamades på Facebook. På Facebook! Inte på egen hemsida eller specialuprättad sådan tillsammans med något tekninskt avantgardemodekollektiv. Utan på Facebook. Det här är alltså ett sätt för Vuitton att bli friends med alla kids, att nå den så socialt nätverkande köpkraften…

Därav denna söta och framåtskridande världsresänär i taxklackade moccasinboots med fjädermustasch. (Lägg även märke till att varenda modell kånkar en väska. Mycket uttänkt.)

lv

Marc Jacobs egna visning och den för Louis Vuitton brukar som bekant aldrig ligga särskilt långt från varandra. Nu undantaget. Ingen japank kabaret direkt. Det liknar snarare ett missmash av plagg från underlinjen Marc by Marc.

Ironiskt nog måste väl WWD vara glada nu, detta är ju precis vad de efterfrågade i recensionen av Alexander McQueen. En visning anpassad efter den tänkta livestreamade publiken, full med bärbara looks och potentiella köpeplagg! För alla som har råd att lägga studentpengen på ett par Vuitton-träskor med mustasch!

Jag vill påstå att detta precis är rädslan med livestreamde visningar. Att designern anpassar sig efter den väntade publiken. ‘Den vanliga massan!’ Varför nu en Facebook-publik skulle vilja ha något annat än en regelmässigt vacker Paris-visning…

Kan man säga att inspirationskällan för hela kollektionen helt enkelt är Facebook? Och alla olika typer av människor som använder sig av det?

Och enligt Marc Jacobs handlade kollektionen, förutom alla referenser, om show-off. “I think people love to show off. No one I know is living such a private existence that they don’t want people to see that they’re carrying the newest bag or wearing the newest clothes. Even if they don’t want to admit it, there’s a kind of joy people get from the recognition.” Och show-off är precis vad man gör på Facebook, väl? (fast förutom med en väska är det lite mer, med sitt liv).

Och till sist, för att bete mig som den tangentbordknapprande potentiella kund jag är :

RT @womensweardaily: Giant afros on all the models at Vuitton; Grace Coddington whooped with delight at the first sight of them!

Där Grace gillar har man väldigt lätt att humoristiskt instämma (vem har inte känt sig dragen till afros?).  Resten däremot kommer nog ta ett tag att bestämma sig kring… Allt har blivit en gimmick.

Taggar: ,

_Agnes Braunerhielm

6 Kommentarer

2009.10.07 23:06