Mode

PARIS AW 13 : MARIGELA GENI

Håret på Margiela stoppades in i en flärp på  ryggen, som kom baktill på flera jackor. För alla med långt hår känns detta som en briljant idé…

Workwear, uniformer och en tappning på maskulint skrädderi var temat för kollektionen i övrigt.

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

Mode

Lite mer om de där Margiela-grejorna

Jag lovade ju att skriva lite mer om den där Margiela-kollektionen som släpps på torsdag på H&M.

Nog redan överhypead, men likväl. Det är ju inte vilka plagg som helst som Maison Martin Margiela tagit fram med H&M.

Det är ”re-editions” som sträcker sig så långt bak som den ursprunglige Martin Margielas första kollektion, vår/sommar -89, som visades i Antwerpen 1988. Som vi alla vet lämnade Martin Margiela sitt modehus nån gång runt 2007-2008, så det här är som en sista chans för oss att köpa versioner på hans gamla grejor till ett ok pris. (Man kan ju sondera vintagemarknaden också, men chansen är inte så väldigt stor att hitta nåt, även om jag iofs en gång hittade tatueringstoppen från våren 1989 för 50 dollar…)

Modehuset Margiela har, enligt vad jag läst mig till, försökt att producera så exakta kopior som möjligt med H&M på allt från strumptröjor till in-och-utvända jeans. Allt för att kunna erbjuda sina kanske mest ikoniska plagg till stor publik. Och stärka sitt varumärke så klart. Nu blir Margiela plötsligt känt för en mycket bredare publik än någonsin.

Men låt oss ta det från början och kolla tillbaka lite på de där gamla plaggen? Jag ska försöka att inte blaja på så mycket – så att det här inlägget faktiskt går att läsa. Men här kommer några föregångare jämte re-editions ur kollektionen som släpps imorgon:

1988-1989.

Så. Vi börjar där allt startade. 1988. Vår/sommar 1989. Martin Margielas första kollektion som han presenterade i någon källare i Antwerpen. Vi ser lappen som användes i plaggen då, överst, och Graca Fisher under visningen i en av Margielas kända första tatueringströjor.

Martin Margiela hade då precis avslutat tre år som Jean Paul Gaultiers närmste assistent. Och vad är en av Gaultiers [bland många] signum idag? Jo, hans transparenta tribualtatueringströjor. 1988 ser vi dem hos Margiela. Vem var först? Det vet jag inte. Men vad vi ser är Margielas första lek med trompe l’oeil, en av hans återkommande signaturer. Och imorgon kan vi köpa den där första tatueringströjan på H&M, fast inte transparent utan i nån puderbeige färg. Precis här över ser vi H&Ms till vänster och Margielas första version ur s/s 1989 till höger.

 

 

 

 

Den här kavajen var kanske det som stack ut mest när Margiela gjorde sin debut. Ni minns ju 80-talet, eller, har i alla fall sett bilder på det. Kvinnor och män gick runt med vaddar stora som taxar på axlarna. Den här kavajen har avsmalnade axlar, åtsmitande, de går till och med inåt istället för att breda ut sig. Ni kan förstå hur märkvärdig den uppfattades då.

Det här är ett av Margielas mest ikoniska plagg, jag tror de fortfarande gör versioner på den här kavajen. (Och, som ett instick, de vita kryssen sydda som manschetter gör den inte direkt mindre perfekt.) Varje gång någon frågar mig om det är värt att köa den 15:e tänker jag att jag ska skriva ut en bild på den här och trycka den i ansiktet på hen. (Eller nä, något mindre våldsamt, men ni förstår.)

Kavajen allra överst är alltså ur kollektionen 1989 och ovan syns H&Ms version för 999:-.

I visningen våren 1989 trampade modellerna iklädda Margielas tabi-skor i röd färg innan de gick ut på catwalken, där golvet var täckt med vitt tyg. Tyget trycktes med fotavtryck och användes sedan till att skapa plagg i nästa kollektion. 

Höst/vinter 1990. En tröja med konstruktionen på utsidan. (Ur visningen överst, H&Ms version nedan.)

Höst/vinter 1990. En tröja med konstruktionen på utsidan. (Ur visningen överst, H&Ms version nedan.)

En gammal bild ur i-D där några kvinnor bär Margiela ur tre säsonger: S/S 1989, A/W 1989 och S/S 1990

.

Höst/vinter 1991. En tröja ihopsydd av strumpor.

 

I mitten syns en bild av en instruktion som Margiela gav då, hur man själv kan sy ihop den där strumptröjan (och H&M-upplagan syns på båda bilderna nederst här ovan, de andra är vintage Margiela). Precis så här jobbade ju Margiela – gav gamla plagg nytt liv genom att sy ihop dem till nya. Gamla jeans kunde bli en kappa, dockklänningar en blus, några bälten en jacka (som syns i herrkollektionen av H&M-samarbetet).

Jag tycker det är kul att H&M gör strumptröjan, men samtidigt ser man också hur väl genomförd Margielas ursprungliga är i jämförelse (tröjorna överst). Hälarna placerades då nogsamt på axlar, armbågar, byst, och sticker tydligt ut och gör sig påminda. H&Ms kostar 799:-.

Vår/sommar 1990 var den första visningen i Paris, och hölls i närheten av en gammal skruttig lekpark i Bastille. I publiken satt en ung Raf Simons, som bestämde sig där och då att genast lämna karriären som industridesigner och istället göra mode. Idag är han chefdesigner på Dior… 

Höst/vinter 1992. En klänning gjord av innerfoder.

Höst/vinter 1992 igen. En av Kate Moss första visningar? Hon bar den här klänningen av ullfilt med råa kanter. Alla modellernas hår färgades rött. Den där bilden av Kate blev ganska känd, så kanske inte förvånande att denna klänning blev en del av samarbetet.

Om den här kollektionen skrev New York Times ”Mr. Margiela has evolved into a master of cut without abandoning his Deconstructivist roots.” Det handlar i grunden om skärningen hos Margiela. Han var känd för sina ”konstiga” plagg, men det är aldrig plagg som bedrar bäraren. Du blir inte löjlig. Han är för smart för det, och skärningarna för prefekta. Ska bli intressant att se hur H&M klarar det?

Btw: 1997-2003 var ju Margiela inte för intet chefdesigner för Hermés. Och de kollektionerna var helt perfekta.

Hösten 1994 – ett år efter sin första, kaxiga ”retrospektivkollektion” – gjorde Margiela Doll’s wardrobe. En dockgarderob. Här förstorades dockkläder upp till mänsklig storlek. H&Ms Margiela-dockkofta är den vita till höger. Margiela petade här i ögat på vår uppfattning av vem och vilka kläder kan vara till för. Alla Margielas kollektioner präglades av en form av finurlig humor, skulle jag vilja säga.

Som t ex:

Dunetäckekappan. Nu hoppar vi till hösten 1999. Annars kommer det aldrig bli slut på det här inlägget.

Vid den här tidpunkten hade Margiela verkligen blivit det mest hyllade modehuset bland den initierade skaran. Den här kappan presenterades i en stor glasmonter inne på Barney’s i New York. Du fick två ”påslakan” med på köpet, plus ett i plast för regniga (eller snöiga) dagar. Hos H&M tror jag man får ett extra påslakan i grått och att ärmarna på kappan faktiskt går att plocka av.

Hösten 1998 presenterades kollektionen på femton marionettdockor i mänsklig storlek.

 

Istället för en visning med mänskliga modeller tog de in dockmästare som lät de specialgjorda marionetterna traska ner catwalken iklädda den nya kollektionen. Plaggen befann sig för övrigt i endast två dimensioner. Typ. På galgen hängde de helt och hållet platt, först när de träddes på en människa fick de sin form. En diskussion om det mänskliga i kläder, kanske.

Och så – 00-talet:

 

Höst/vinter 2000. Här förstorade Margiela upp vanliga plagg till en storlek italiensk 78. Man kan ju tänka sig vilka problem det ställde till för maskiner och mönsterkonstruktörer som är vana vid mänskliga storlekar. I kollektionen ingick också en tröja som stickats så den såg ut att ha används i decennier, med uttöjda armbågar och säckiga axlar.

Kanske illustrerades det bäst av Mark Borthwick i Purple:

Någon kanske minns it-bubblan btw. Det gick inte så bra för Margiela år 2000. Just i denna veva köpte Diesels ägare Renzo Russo upp modehuset Margiela. Han gjorde det för att han älskade häftigt mode. Han ville vara en del av Margiela. Det säger kanske allt om början på slutet. Margiela blev för inne för sitt eget bästa. Renzo Russo hade stora expanderingsplaner, och ca tio år senare var Margiela dött. Idag fungerar det dock som ett väldigt roligt märke om man vill plåta något annat än Céline-mode. Som moderedaktör älskar jag [även] dagens Margiela. Men det har lite eller inget att göra med ursprunget. På gott och ont –  Martin Margiela har troligtvis slutat som modeskapare för att han inte har något att säga längre. Allt är sagt – och det finns i hans livsverk. Vi har bilderna och texterna att läsa in oss på. (Och nu H&M-kollektionen att köpa in oss på, om det känns nödvändigt.)

Vår/sommar 2005, Chloe Sevigny i Purple, och H&Ms re-edition på samma klänning. Det ser ut som att den kramar dig ovanifrån. Alt. ligger på dig som en avsvimmad påse potatis.

Så, nu måste jag nog sätta punkt. (fast känner jag mig själv rätt kommer jag nog uppdatera med lite till av det jag kommer på, imorgon, jag tycker inte riktigt jag är klar, eller redigerad nog, ska jag vara ärlig. well.)

Men för att sluta hos mannen själv, Martin. Han är ju känd som den osynliga designern. Aldrig har ett officiellt porträtt tagits på Martin Margiela. Men han finns ju faktiskt.

Blunda nu om du inte vill få illusionen förstörd. (Fast jag tror det nog redan är för sent.)

Här är fem bilder på Martin Margiela:

(Här i en t-shirt från kollektionen a/w 1990 btw)

Agnes Grefberg Braunerhielm

Mode

PARIS SS13: MARGIELA-SKORNA

Okej. Nu tar visst alla batterier slut men jag hinner i alla fall nämna skorna i Margiela-kollektionen, som fortsätter att lura ögat. Det är visst en platt stilett. Kanske får vi något liknande i H&M-samarbetet i november?

Agnes Grefberg Braunerhielm

Mode

sveper om mattan

Så jag har fått någon slags influensa igen, tredje gången på två månader. (?) Det gör att det känns som att jag hallucinerar just nu vid skrivbordet.

Men till en annan sak istället. Lina Scheynius kanske ni läste om och såg bilder av (fotade av henne när hon var tio år) i förra numret av Rodeo. Hon är en fantastisk fotograf från Sverige.

Och jag såg nu (bilden ovan) att hon fotat Marigelas mattklänning av paljetter ur vårkollektionen på det kanske bästa sättet i år. (update: den kan bli någon rik persons! hahah mah lord dör av detta faktum – tänk er själva 60 000 kronors ”avant-garde statement” gör entré)
Bilderna finns i aprilnumret av Modern Weekly. Se mer här.

Agnes Grefberg Braunerhielm

Mode

PARIS AW12 | PÅ MARGIELA

Tekla har varit hos Maison Martin Margiela.
Hon berättar att de lackade skorna är målade med nagellack och de andra är gjorda av betong (!) där en graffitikonstnär målat en vägg med skorna som fond.

Här kommer bilder, uppdaterar snart med lite text.

20120310-132336.jpg

20120310-132352.jpg

20120310-132407.jpg

20120310-132418.jpg

20120310-132441.jpg

20120310-132503.jpg

20120310-132515.jpg

20120310-132548.jpg

20120310-132605.jpg

20120310-132620.jpg

20120310-132639.jpg

20120310-132720.jpg

20120310-132750.jpg

20120310-132802.jpg

20120310-132812.jpg

20120310-132822.jpg

Agnes Grefberg Braunerhielm
Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
april 2014
m ti o to f l s
« Mar    
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930