Mode

POST-modeveckan post

 Erïk Bjerkesjö SS14 Backstage. Foto: Märtha Thisner.

Erïk Bjerkesjö SS14 Backstage. Foto: Märtha Thisner.

Minna Palmqvist SS14.

Minna Palmqvist SS14.

Minna Palmqvist SS14.

Lena Adelsohn-Liljeroth invigde modeveckan genom att dels tala om osunda modellideal och ätstörningar, dels ge en kunglig medalj till H&Ms Margareta van den Bosch och Pär Engsheden.

Och båda dessa medaljmottagare besitter en faktiskt enorm makt, (kanske utan att själva förstå hur den implementeras?) i det ämne Lena pratade om först. Som creative director på H&M samt lektor på Beckmans kommer de från å ena sidan från en enormt bred kommersiell del av mode, respektive en med flera klasar framtida modevisionärer i sin hand. Vad de tror på eller lär ut när det kommer till exempelvis ideal får en stor genomslagskraft. Jag vet inte om Lena eller de själva gjorde den kopplingen, men det vill jag ändå tro.

Lena Adelsohn Liljeroth. Foto: AOP.

Lena Adelsohn Liljeroth. Foto: AOP.

Men vad jag kan säga är att absolut ingen i Berns Stora Salong ville höra idrotts- och kulturministern stå med en mic och prata om anorexia precis innan modeveckan skulle sätta fart, en modevecka som helst av allt bara vill slippa tänka på att kroppen finns. Modellerna som kom att presentera modeskaparnas visioner veckan igenom var på det stora hela unga vita streck, med några få undantag.

Ibland känns det som att denna modell-verklighet inte är någonting som modebranschen ens vill själv, men att ”det bara blir så”. Det är via dessa kroppar vi har vant oss vid att identifiera mode. Sorgligt nog. Hur vi ska hitta en väg mot något annat är ett ämne som går djupare än modet självt, kalla det intersektionellt betingat. Rådande ideal och modets rädsla för kroppslighet hör ihop med strukturell rasism, kapitalism och antifeminism.

Minna Palmqvist SS14.

Minna Palmqvist SS14.

För mig brukar det vara klart att, när det gäller en liten modevecka som Stockholm; ju benigare, yngre och reducerade till ett ingenting modellerna är, desto sämre blir modet. Här finns också ett av de positiva aspekterna med att befinna sig på en så liten modevecka faktiskt: på en modevecka som inte har hantverksmässig skicklighet, lyx och svindyr skönhet som fokus kan den som vill göra motstånd med små medel på ett ganska tydligt sätt.

Det breda budskapet är att ditt värde som människa i ett västerländskt konsumtionssamhälle står i direkt relation till din kropp. Du känner dig usel, och du vill ha nya kläder och en ny kropp för att känna dig värdefull igen, säger samhället. Överallt levereras budskapet att du ska skämmas, sedan hur då kan övervinna skammen, genom exempelvis inte bli gammal, ha en dyr klocka, springa jätteofta, le på ett snyggt sätt. Jag har rört vid ämnet tidigare, men idag är det som att en designer, oavsett vilken modevecka vi pratar om, inte klarar av att se sina plagg på en kropp. Alltså urs, vad töntigt. Jag letar alltid efter andra idéer, de som säger något om mig, om kvinnor, om manlighet, om poläritet, om sexualitet, om politik, om skönhet, om en nice höststil. Inte bara gömma sig bakom kommersialism eller minimalism. SÄG NÅGOT. Svara inte på frågan (som är mer en uppmaning) ”VAD SKA JAG TA PÅ MIG!”. svara på frågan ”VAD VILL JAG TA PÅ MIG?”

Minna Palmqvist SS14.

Minna Palmqvist SS14.

Well, i vanliga fall är detta elementärt, att det är detta vi letar efter när det kommer till mode. Och den här modeveckan när jag spanade efter någon på denna våglängd, hittade jag Erïk Bjerkesjö och Minna Palmqvist. Båda gjorde debut.

Medan många andra modevisningar under veckan, som sagt, tycktes göra sitt bästa för att undvika kroppen över huvud taget, ville Minna Palmqvist inget annat än att prata om den genom sin estetik. Hon tar med båda händerna tag i den kropp som vi försöker att gömma, glömma, skämmas för och som ingen helst vill kännas vid och gör själva ”unwanted body shapes” till hennes ”shapes”, till hennes silhuetter och hennes estetik.

Minna Palmqvist SS14.

Minna Palmqvist SS14.

Det är sagt att det är en form av västerländsk kontroll – inte ett dugg olik t ex den så av västvärlden hatade burkan – att vår kropp ska vara ett negativ för att ha ett värde, det är ju ‘farligt’ det där, med okontrollerade, odefinierade kvinnor i individuella kroppar. När Minna Palmqvist utgår från de kroppar och former som modevärlden i vanliga fall vill trolla bort eller låtsas som om de inte finns, och gör mode av dem, är det inte bara en uppgörelse med rådande ideal och med den modevärld hon nu ingår i, det är också ett sätt att placera kvinnan i centrum och utrusta henne med en makt som säger att hon inte låter andra kontrollera henne och hennes sexualitet.

Minna Palmqvist SS14.

Minna Palmqvist SS14.

Minna Palmqvist SS14.

Minna Palmqvist SS14.

Detta kan spåras till något som hijabupproret, tänker jag, den här underliggande viljan att hela tiden kontrollera vad kvinnor får och inte får göra i det offentliga rummet.

Vi kan traggla det klassiska tragglet: Chanel frigjorde kvinnan, Yves Saint Laurent utrustade henne med makt. Är det här del i en rörelse mot det nästa steg vi väntar på? (Jo, att slå på stora trummor är min grej.) Minna Palmqvist är modeskapare, men hon är även utbildad vid Konstfack och kommer från konsthållet. Och det måste vara sånt här som gör hennes forna klasskamrater och andra renodlade konstnärer så avundsjuka på mode: dess omedelbara kraft och möjlighet att forma identitet och samtid. Konstnärer, kanske mer än modeskapare, är djupt medvetna om modets kontakt med sexualitet och psykologi.

Erïk Bjerkesjö SS14.

Erïk Bjerkesjö SS14.

Även debutanten Erïk Bjerkesjö visar prov på en mängd idéer och experiment med kropp och hantverk. Bjerkesjö är tidigare känd för sina skor, men ger sig alltså nu in på modekonfektion. Han är född i Sverige men bor och jobbar i Italien där alla hans kollektioner produceras. Hans skor har något klassiskt och elegant, samtidigt quirky över sig (typiskt norditalienskt?), så det var vad jag väntade mig innan visningen satte igång. Men hans kollektion kändes ung och nyfiken, och mest full med idéer än något tydligt budskap.

Erïk Bjerkesjö SS14.

Erïk Bjerkesjö SS14.

Eller, jag skulle ändå tro att budskapet fanns i en respekt för hantverket: jag tror vi såg det i kavajer som såg in-och-ut-vända ut och shorts med revärer som egentligen var samma sömmar en hittar på insidan av just samma slags välsytt herrskrädderi.

Erïk Bjerkesjö SS14.

Erïk Bjerkesjö SS14.

Erïk Bjerkesjö SS14.

Erïk Bjerkesjö SS14.

Det jag fångades av var hur Erïk Bjerkesjö kunde kombinera mängden av hantverksmässiga passningar och detaljer med en stil som är så pass ung och inspirerad och progressiv. Det här är en debutant som gav oss så många kul uppslag att vi ska kunna hållas till åtminstone nästa sommar (då jag hoppas att Erïk visar igen).

Det om det.

En modevecka kan skådas ur många vinklar. Det går egentligen att hitta något intressant i varenda visning, för den som tittar noggrant. (Ja, det gäller även för alla er modehaters där ute.) Så även om jag just skrivit sjuttio tolv tusen tecken om endast två av veckans alla visningar finns det mer att säga. Jag hoppas att jag kan samla tankarna litet och återkomma igen.

Till exempel – om J. Lindeberg inviger modeveckan med en Gucci-osande visning där kvinnorna närmast framstår som accessoarer, vad säger det om modeveckans heterograd? Jag sa till någon under dagarna att jag läst ett pressmeddelande fel precis innan veckan skulle sätta igång: rubriken var “Ökat herrfokus på modeveckan” och inte som jag läste, “Ökat HETEROFOKUS på modeveckan”. Var det en freudian slip som jag undermedvetet projicerade?

J.Lindeberg SS14. Foto: Gustav Broström.

Om jag är den enda att skriva om vilken grad av heteromode J. Lindeberg visade prov på, säger det mer om mig än om J. Lindeberg? Jag känner att heteromode är den där kategorin på mode som inte utvecklas, som inte är subversiv och inte egentligen har lust att utmana sin egen position som den dominante.

Men samtidigt, om man stirrar tillräckligt länge, kan man även i den-populära-i-klassen-modet se skiftningar och nya viljor, nya maktutövningar, bara genom tankar kring vad som ger mest status för han som är på omslaget till det senaste (hetero) herrmodemagasinet.

Det finns många aspekter på mode och lika mycket att hämta för den som kan behålla koncentrationen (/fattningen) tillräckligt länge.

Och då har vi inte ens tänkt på allt fysiskt SLIT som ligger bakom, det hårda jobb som till stor del utger vad vi egentligen ser under en modevecka.

Och och och!!! Denna modefråga som ändå är bland de viktigaste i huvudet en septemberdag som denna: VAD är min höststil?? (Ett ämne att återkomma till!)

Agnes Grefberg Braunerhielm
Promotion

Mode

STOCKHOLM AW 2013 | INTRYCK | TEAM IDA

Finalen på Ida Sjöstedt höst/vinter 2013 basunerar ut: TEAM IDA.

Jag fattar inte riktigt.

Vem skulle inte vara Team Ida??

Har dessutom aldrig sett en mer fullsmockad Ida-visning. Bea Åkerlund i matchande leopardkappa med Noomi Rapace front row.

Så, nästa gång får nog Ida Sjöstedt se till att göra något som de två knappt kan vänta på att ta på sig. Hon är kanske halvvägs där.

PS. Skriv ner: Smells Like Teen Spirit Skall För Alltid Bojkottas På Modevisningar (speciellt de som inkluderar rutigt).

Agnes Grefberg Braunerhielm

Mode

STOCKHOLM AW 2013 | MINJU KIM | INTRYCK

 

Vinnare av H&M Design award 2013: Minju Kim från Sydkorea, utbildad på Antwerpen royal academy of Fine Arts.

Okej. Jag har bestämt mig för att bara komma med intryck och bilder, och spara alla längre (kanske till och med uppskattade och läsbara), tankar till torsdag och fredag. Det går inte så bra annars.

Men ungefär så här gick mina tankar under sydkoreanska Minju Kims vinnarvisning av H&M design award tidigare idag:

Jag hoppas Erik Litzén vinner. Jag vill verkligen bära hans kläder. Vorde det inte fett om hans androgyna kollektion hamnade på H&M?? Vilken avdelning skulle den hängas på, liksom. Hur skulle storlekarna se ut? En utmaning.

Men visningshäftet ligger ju på stolen. Aha.

Minju Kim är vinnaren. Ändå fett. Stockholms modevecka kommer nog aldrig igen bli serverad den typ av visning hon kommer bjuda på.

OMG.

ÄR DET WALTER VAN BEIRENDONCK SOM SITTER DÄR BORTA.

Klart det är. Han är väl Minju Kims lärare på Antwerpen royal academy.

Tänk om hans kläder kunde säljas någonstans i Stockholm. Eller: Tänk om H&M kunde göra ett samarbete med Walter van Beirendock? Eller. Tänk om en ung tjej från Sydkorea, upplärd av Walter van Beirendonck, kunde ha sin examnenskollektion såld till massan på H&M. Alltså. Okej, detta känns ju gött.

Första looken. Hur kan jag redan vara såld? Detta är mer välgjort än något annat på veckan. Men har såklart ett annat syfte. Det är handgjort, det är en examenskollektion. Men åh vad befriande att få se sådana här idéer helt plötsligt. Det här gör mig glad. Underbar att H&M faktiskt lägger detta pris i Stockholm.

Att gå på Antwerpen-skolan är så jäkla svårt. Att ens hålla sig kvar kan ses som en övermänsklig bedrift. Denna Minju Kim måste vara helt salig just nu. Hon har vunnit 500 000 kronor och all denna uppmärksamhet.

Åh vad skönt det skulle vara att gå klädd sådär på jobbet ändå. Med flickan som inspiration. Tänk att sitta sådär vid datorn. Jag tror min kontorsgranne Margret skulle bli stolt. Att få glömma allt vad folk har för föreställningar hur man ska se ut som kvinna. Är det här den klädesmässiga motsvarigheten till nagelbonanza-bling bling??

Skorna. När ska vi prata om skorna? De måste produceras. Det blir inte komplett utan skorna.

Minju Kim inspireras av mangakaraktärer hon själv ritar och sedan tar till verkligheten med hjälp av kläder, huvudbonader och skor. Det här är alltså manga för den verkliga världen…

Så några looks är fuskpälsjumpsuits. Men de smälter in ändå, kollektionen är ju mycket större än en vanlig examenskollektion? Kanske har Minju fått dryga ut den för att få visa lite mer? Bra i sådana fall.

Efter visningen ska jag höra från Efva Attling att den där fuskpälsen, den lär ju inte gå hem hos publiken. Nej jag har svårt att se någon här bära den. Men det finns GOTT OM TJEJER som redan går klädda så, kära ni. Vi är en piss i, ja ni vet.

Om de där lolliga ryktena att Balenciaga är H&Ms nästa designsamarbete stämmer, får de nu få lite att öva med!

Inte nog med att Minju Kim tokler och vinkar under tacket efter att visningen är slut, hon skuttar fram och kastar sig om halsen på H&Ms chefdesigner Ann-Sofie Johansson. Som ger henne en blomsterkvast. Så mycket lycka! Och så gullig. Tänk, att se en glad modeskapare kan göra mig så gla.

Till Rodeo.net säger Miju Kim:

“Jag ser verkligen fram mot att jobba, jobba med andra designer och lära mig mer om mode och hur det fungerar. Senare kanske jag kan bli min egen designer. Men en behöver öva och få mycket erfarenhet.”

Agnes Grefberg Braunerhielm

Mode

STOCKHOLM AW 2013 | STOCKHOLM PÅ STYLE.COM

Yeah: Style.com dokumenterar Stockholm Fashion Week. Det händer faktiskt.

Uppenbarligen väljer de ut vilka visningar värda nog att inkludera i sitt visningsgalleri – hittills: BACK, The Local Firm, Carin Wester och Hunkydory. (Vågar jag även gissa på, att, åtminstone, Cheap Monday,Whyred, Altewaisome, Dagmar, Diana Orving, Tiger, J.Lindeberg och  H&M Design award kommer läggas till?)

Dock saknar man ju recensionerna. Självklart. De gör Rodeo.net HÄR.

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

Mode

STOCKHOLM AW 2013 | DAG ETT | INVIGNING, THE LOCAL FIRM & MARIMEKKO

Stockholm visade sig inte från sin bästa sida när solen gick upp för modeveckans första dag. Slask. Gamla hårda droppar kastar sig från taken rakt ner i din bena. Män i (ändå rätt snygga) varselkläder slänger sand på Dramatens entré. Pölar av sörja lämnar spår efter dig inomhus.

Kanske, å andra sidan, fungerade skitvädret som en bra ursäkt att glömma januari och lägga alla förhoppningar på nästa höst och vinter istället. Och se hur svenska modeskapare tänker sig att vi kan, bör, måste gå klädda.

 

Bea Åkerlund inviger modeveckan. Foto: Instagram.

 

Likt förra årets garderob, var Kronprinssesan Victoria nu utbytt. Istället invigdes modeveckan den här säsongen av en sas aningen mer spännande person, och det är ingen slump att hon på front row satt tätt intill förra höstsäsongens bandklippare, Noomi Rapace.

Modeveckan startades officiellt när stylisten Bea Åkerlund klippte bandet, och (iförd en BLKDNM-läderklänning i form av en mc-jacka där dragkedjan fortsatte ner till fötterna, sidenfodrad i rött och med en spik-tiara i håret – vem behöver någon annan royalty?) parafraserade Yves Saint Laurent: “Mode förändras, men sann stil består. Var kreativ och sann mot dig själv.” (fritt översatt och hämtat ur mitt minne).

 

The local firm höst/vinter 2013. Foto: Kristian Löveborg.

 

Sedan kunde allt starta. Berns stora salong var smockfull. The Local Firm först ut.

Med den ständiga inspirationskällan Berlin (den här gången i lyckoruset bakom Berlin-murens fall) ger The local firm oss sin take på kostym hösten 2013: Rak slips och hoodie, sneakers och smala byxor. Gråskalan utgjorde en total takeover (säkert 50 nyanser) och soundtracket en hård musik (ska kolla upp exakt vad det var).

Den tidigare nämnda Noomi Rapace satt front row, det gjorde även Adam Tensta. Det gick att se båda dessa stjärnor bära den här kollektionen. Ett bra betyg.

 

The local firm höst/vinter 2013. Foto: Kristian Löveborg.

 

 

Jag kan samtidigt inte släppa tanken på att jag gärna skulle se TLF go lite west istället för att bara blicka mot Tyskland och östberlin. Liksom, Noomi Rapace delar ju modesmak med Kanye West, men skulle han och Kim ta på sig något av detta? Hm, det saknas nog en oomph som krävs för att nå in i deras garderob (för jag förutsätter att de delar). Kanske skulle denna look (och den svenska marknaden) må bra av en stänk lyxig streetglam till nästa gång. (Varsegod kära läsare för den välformulerade kritiken.)

För övrigt lägger The local firm ibland till en lite mer utsvävande stil, men, denna gång, utan att tappa det enkla i det där dytopiskt skräddade, med hoodies och smala jeans. Bra. Det dök exempelvis upp en tjej i chaps och korsett. Jag ville genast veta vart hon var på väg (och kanske följa med dit?). 

 

The local firm höst/vinter 2013. Foto: Kristian Löveborg

 

Marimekko höst/vinter 2013. Finska supermodellen Kirsi Pyhonen öppnar visnigen, såklart.

 

Från det ena till det andra. Finska designhuset Marimekko visar i Stockholm för första gången.

Och det finns något otroligt gulligt över Marimekko, något som gör att jag bara vill plocka upp det och krama om det i min famn, jättehårt, typ som med en pytteliten tax eller ett litet, lockigt barn.

Marimekko har prints som expertis (och kollektionen heter ”The Art of Prints”). Kanske skulle de kunna presentera sina prints på ett mycket mer inspirerande sätt än genom en modevisning där själva plaggen inte har något att berätta för oss som vi inte redan kände till. Finland är (för att uttycka mig rakt) ett sjukt coolt land. Jag vill med 100% säkerhet säga att det finns mycket mer intressant mode där som vi skulle kunna flyga hit och få ta del av under Stockholms modevecka. 

Uppdatering kommer snart om resten av dagens visningar! Det finns för mycket att säga…

 

Agnes Grefberg Braunerhielm
Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
november 2014
m ti o to f l s
« Jun    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930