Helt vanligt

Jun Takahashi på Undercover presenterade kläder för hösten som ser helt vanliga ut. Som vanligt , dock, är de inte riktigt det när man tittar i detalj. Vad är det för material på den där kappan egentligen? Vad är byxerna gjorda av? Hur sitter sömmarna ihop, var börjar och var slutar dragkedjan? Det känns som guerilladesign på nåt sätt. Han slänger in nya idéer om plagg och kläder där man kanske aldrig skulle kollat efter dem. I helt vanliga plagg.

Men man kan också se det så här: När man vet att det är Jun Takahashi som gjort det, då kollar man extra noga.

Men det är lite kul i alla fall, man börjar tänka typ Har jag någon gång sett nån gå klädd så där? Är den där parkasen i sidenchiffong eller bomullscanvas? Och jo, varför inte sätta nylonfoder på en koftcape?

Håret och sminket ser helt vanligt ut. Kläderna också, bekväma, enkla (det mesta) att kränga på sig. Men det är ingen vanlighet man sett förut?

Och precis som om Undercover vägrar lyssna på vad alla andra gör eller ser på saker så var modellernas öron förvandlade till kristallkronor. Eller är det strassörhängen, eller vad är det?

Älskar förresten hur Undercover förra hösten lät Takahashis fru Riko presentera hela kollektionen – framför projektioner av olika ”dagliga” miljöer.

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

Dag tretti | Paris | Katt

Så, både Jun Takahashis Undercover och Ricardo Tisci på Givenchy sätter nån form av katt på sina bombarjackor och tröjor. Ska vi tolka det som nåt slags tecken?

I vilket fall föredrar jag själv Undercovers skräckslagna stillebenversion framför Givenchys hip-hop gear. Men det är bara fråga om en smaksak. Egentligen så tror jag det inte är så mycket att bry sig om.

Agnes Grefberg Braunerhielm

Dag tjugosex | Paris | Undercovers första parfym

Jun Takahashi och Undercover hade lansering för sin första parfym här i Paris – eller närmare bestämt två: Holygrace och Holygrapie.

Man kan kalla dem en fortsättning på hans pågående projekt med de teddyliknande Grace-dockorna: de tar doftform.

Holygrace är tänkt som modern Holygrapie är dottern i parfymparet. Lanseringen skedde genom att Jun byggde upp sina teddyliknande Grace-dockor och hade gjort om ett antal parfymflaskor i Grace-skrud (med antenner och allt).

(teddybjörnsnosar!)

Mr Takahashi.

Jag fastnade för modern, Holygrace-doften. De sa att den skulle lukta ”tvål, elegans och gift” – jag känner peppar, ingefära, bärnsten och bergamott.

Kanske var tanken att denna modersdoften skulle lukta som en mor också – för den här luktar i alla fall lite som min; nån gammal Dior/Guerlain-parfym blandat med hårmistspray och makeup. Den andra luktade mer sött, som en baby.

Behållningen ska vara att den verkligen ska sitta hela dagen utan att släppa och att den anpassar sig tydligt ’efter varje unik kvinna’.

Jag gillade även att den enkla flaskan var så naiv, ful och ickedesignad – ungefär som att de inte vill sälja på mig någon coolness utan bara en väldigt bra doft. (Sedan såg jag på förpackningen: den tillverkas av Comme des Garcons Parfum S.A. Jag borde anat…Hehe.)

Agnes Grefberg Braunerhielm

Louboutin trash

Recessionen är här… – när Louboutin gör en sko av skräp ??

loubou

^Christian Louboutin for Barney’s Trash Platform Slingbacks.

Fast det är ju inte vilket skräp som helst. Det är ”noga utvalt skräp” från Barneys. Täckt av PVC. Och ditt för fyra tusen kronor, per sko.

Jag håller med vad Daniel sa förut, att som designer i en lågkonjunktur säga ”men vi kan väl passa på att ha kul!”  och bara ösa på ännu mer känns inte särskilt modernt eller genomtänkt. Ska inte mode handla om samtiden?

610x

Men det finns väldigt många olika sätt att se på det: När Marc Jacobs skickar ut en totalt crazy färgglad 80-talskollektion och motiverar med ”- Hur ska det hjälpa konjunkturen att jag gör allt svart och sobert?” har han delvis en poäng. Man vill ju inte ha en avskalad, svart och tråkig Marc, man gillar sin Marc FET. Men ful? När han skickar ut en kvinna exakt som hon existerade för tjugo år sedan – är inte det bara ett bevis på hur oinspirerad han är? Hur oinspirerade alla som drar den där ”let’s all have cake”-motiveringen måste vara?

Det blir tydligt när Junya Watanabe samtidigt gör en totalt spektakulär kollektion, den bästa på länge, helt totalt i svart.

610x-1

WATA_AW09_0617 WATA_AW09_0662

Skillnaden är innovationen. Kanske är jag til och med taskig som över huvud taget jämför någon med japanerna, de kommer alltid vara bäst. Undercover som teamar med Nasa och gör fantastiska kappor och jackor – som exempelvis samlar på sig värme inomhus, för att sedan släppa ut den när kappan möter kyla. (!)

^Undercover.

610x-2

610x-3

Och Rei för Comme des Garcons, hon gör kläder dolda i kläder. Riktiga kavajer dolda innanför caper, trompe de l’oeil-tår påmålade på skor. Och falska paljettkyssar på kinderna. Som om att allting som är äkta just nu ligger dolt, vi kan bara känna det på ytan och endast vänta på att det ska komma fram. Äkthet? Snart?

Alexander McQueen å sin sida, som använder egna gamla plagg och Escher-tryck uppblandade med trasiga och fetischpimpade versioner av Diors New Look och Hubert de Givenchys Audrey Hepburn-klänningar, men lyckas ändå skapa något nytt, något som är magiskt och något som relaterar till samtiden och hur både mode och vi själva väljer att hantera den. – Pengarna från våra löner(skatten) ska ösas in i bankerna, som om vi köpa dem fria från våra egna krediter som inte ens är baserade på värden som existerar. På samma sätt verkar vissa designer resonera; lassa på så mycket som möjligt och vi kan köpa oss fria från den här konjunkturen och den rent allmänna svackan i modet. ‘Så länge folk köper så är det bra mode!‘ , den osanning som styr just nu.  Allt det säger McQueens kollektion.

12mcqueen-600

En helt annan sak, bör kanske tilläggas, Marc Jacobs visning t ex handlar mycket om stylingen. Det gör ofta många visningar, de handlar inte alls om hur kvinnor borde klä sig utan är snarare en show om sin egen vision.  Oftast är visningarna koncept dragna till sin spets och de multitusenkronorsplaggen endast tänkta som pr för det egna huset. Visningarnas tema älskas sedan av stylister som också använder de där ”price-upon-request”-plaggen i fantastiska bilder.

Men säger det inte något om tiden när Balenciaga visar sin första rakt och slätt bärbara kollektion på länge. Vilken kvinna som helst kan klä sig så utanför ett fashionkontext och ingen skulle tycka det var märkligt, bara vackert. Kanske för att vi har sett det förut – det är YSL och ‘Paris chic’. Men, hur bärbart Balenciaga än ser ut, så handlar det i slutändan om att de där tröjorna kostar 400 000 kr. Vilket ju inte är bärbart..

Fast: som Karl Lagerfeld säger är det oundvikligt otroligt fult att tycka att något inte borde finnas bara för att man inte kan köpa det. Det skadar ju ingen att Nicholas Gehsquiere har med en väldigt dyr tröja i sin show? Men vad är modernast i dag? Att frossa i styling och mode för modets skull? Att söka sig mot innovation eller att markera en protest, eller kanske, som Jil Sander herself, börja designa för Uniqlo, mode som folk faktiskt kan ha på sig? Eller, likt Minimarket och Nikolaj d’Etoiles i Sverige, starta billigare underlinjer? Det är svårt att säga, men frågar du mig är det minst moderna en stor modedesigner kan göra att skapa utifrån en annan verklighet och tid än den som råder. Och utgå från någon uttänkt kunds begär, snarare än sin egen kreativitet. Som att exempelvis sälja årshyrandyra  skor av skräp som ingen kan gå i – och låtsas som det regnar. Eller är de en kommentar snarare än ett negligerande? Kanske är den omoderne inte upphovsmannen, utan den som faktiskt köper dem.

Agnes Grefberg Braunerhielm
Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
april 2014
m ti o to f l s
« Mar    
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930