Nu eller då?

Uppifrån: Marc Jacobs, Prada, Chanel, Gucci, Dries van Noten, Bottega Veneta, Dolce & Gabbana, Burberry, Michael Kors.

Bilderna till vänster är höst/vinter 2010. Till höger ser vi looks av samma märke men ur kollektioner som är 10-15 år gamla.

Det är style.com som rotat i arkiven och grävt fram dessa självrefererande visningskopior, eller klassiker och ”returning to the roots” som style så ridderligt kallar dem. (Troligtvis för att de inte vill känna sig för taskiga.)

Nu är frågan vilken version vi skulle välja. Blir det till höger per automatik mer modernt eftersom det är lite retro? (Och vad är egentligen det för resonemang?)

Jag väljer dock höger-looken i nästan hundra procent av fallen…Sorgligt nog. Förutom i tre: Marc Jacobs (där är vänster helt enkelt ännu mer retro – och därför mer modernt??), Chanel (om det stämmer att vänsterlooken är fuskpäls – väljer man ju alltid fusk framför äkta), och Dries van Noten (även om vänsterlooken nästan känns alldeles för uppenbart glossy och city-chict modern  – så har nog kjolen från 2000 lite för mycket gardin över sig)

Kanske är det ytterligare ett bevis på att en revival ändå aldrig lyckas bli lika snygg eller intressant som ursprungslooken. Kanske är det också skillnaden mellan att bara kopiera eller faktiskt göra något nytt. Särskilt när du kopierar dig själv. Tänk själva framför spegeln på morgonen – det är skillnad mellan att ha en särskild stil eller känsla man gillar, eller bara att vakna varje dag och kopiera sig själv. Vem gör det?

Agnes Grefberg Braunerhielm

Agnes och Johanna diskuterar Lady G och Jonas Åkerlund-kitsch

För att fira Lady Gagas födelsedag – eller i alla fall ha det som ursäkt – tänkte jag bara lägga upp en grej.

Lady Gaga är född samma år som jag och som min vän (och gamla Rodeo-kollega) Johanna K. Vi är faktiskt nästan exakt jämngamla alla tre, uppdelat mellan ungefär hundra dagar.

Johanna tog kontakt härom dagen med mig och ville specifikt diskutera Lady Gaga, hon hade en del att säga om henne och Jonas Åkerlunds video till ”Telephone”.

Jag hade i gengäld inte så mycket genomtänkt att svara med, förutom att skylta med min redan (välkända?) fascination för Lady G. Något som jag inte direkt är ensam om att ha (man kan ej värja sig?).

Men jag vill gärna dela med mig vad vi sa. Vad Johanna sa. Mycket handlar det om ifall Gaga bara är ett gäng gående accessoarer och Madonna-referenser utan varken tanke eller innebörd, eller inte. Varning för mycket gaggande om Lady Gaga alltså, och väldig internvarning.

Bör kanske tilläggas: en av sakerna som Johanna skriver om kritiskt for a living är musik, samtidigt som hon flänger mellan Malmö, Damaskus, Beirut, LA.

Jag representerar de villkorslöst Gagaavantgarde-älskande modemänniskorna. (Förresten har det blivit något fel med typsnittet som jag ej kan fixa. Ha överseende.)

Johanna K__Ok. Jag såg videon till ”Telephone” först nu – efter alla rykten om att MTV skulle ha beslutat sig för att vägra visa den?

Agnes B__Vad??

JK__Det lät rimligt först, eftersom tidigare Gagavideor blivit efterredigerade, men efter att ha sett 9-minuters verket känns det verkligen inte som att det någonsin var aktuellt på riktigt att faktiskt bannlysa den. Tycker att den är extremt ofarlig. Min youtubeingång visar dock en varning, en ruta där jag måste kryssa i att jag är 18.

AB__OJ. Nej det har jag inte hört. Och fattar ej vad de skulle behöva varna för eller MTV-bannlysa för?? Ciggsolglasögonen? Eller kanske tjejhånglet. Bara: FARLIGT! För det kan ju inte vara det där med massmordet.

JK__Kanske att Gaga är utan trosor i början, där när hon klättrar på cellgallret.

AB__JA men just det ja. Hon visar ju fittyn. Hotet mot civilisationen as we know it. Fast den är blurrad. (Undrar om det är meningen att vi ska fundera över vad de två kvinnliga guardsen säger precis innan: ”Told you she didn’t have a dick?)

JK__En rolig sak är hur videon till Video Phone verkligen var Beyoncé featuring Lady Gaga medan videon till Telephone är så extremt mycket Lady Gaga featuring Beyoncé. De har kastat om vem det är som bestämmer och sätter tonen.

AB__Ja det måste varit villkoren. Att de själva fick vara stjärnan i sina respektive videos. I ”Video Phone är det helt självklart att Beyoncé ÄGER. Gaga tar sig någon slags mycket förminskad Beyoncépersona, eller Beyoncéstil i den videon, och här är det tvärtom, Beyoncé gör Gagastilen, med kläderna, sminket, knäppa dansen och lite smått morbida grepp. Telephone rockar ju bäst, både som video och låt!


JK__Det där är intressant eftersom Beyoncéstilen varit ett så mycket mer självklart inslag på hitlistornas översta placeringar under senare år än vad slafsiga tjejer har varit. Men att det nu verkligen börjar vända.

AB__Öh, vänta nu. Slafs? Vasaru?

JK__Sett till slafset är det ju inte heller förvånande att de väljer en smutsälskarman som regissör. Jonas Åkerlunds första video åt Gaga tror jag var Paparazzi. Den är lika förvriden som den här, men Telephone har ju Michael Jackson-videolängden och de inlagda replikerna. Jag tror det är storyn i videon jag har problem med mycket mer än sångerskornas looks. Om man nu har världens två största Billboardartister i sin lilla hand, varför väljer man att göra ett Thelma & Louise-referat av dem? Var det den nyaste referens regissören kunde komma på?

AB__Öh, mm. Jag har ingen direkt koll på Jonas Åkerlund. Mer än att jag vet att han gjort Madonna-videos etc. Och reklamen för MQ. Jag blockerade dock allt från Madonnas American Life-tid då det begav sig, för jag var då fortfarande så heartbroken att hon övergett looken från Frozen-videon. Den bästa looken! (minus hennatatueringarna) Men…VAD menar du med ‘slafset’? ”Telephone” är ju så sjukt snygg.


JK__De flesta Jonas Åkerlund-filmer har ju kretsat kring samma rockliv, men förut fanns också stunder där han kopplade sina videor till ett nu istället för kitsch. Som Prodigys Smack My Bitch Up eller alla flaggorna bakom Madonna i hennes American Life - det var precis under Irak-invasionen och ingenting mer hände i videon än att olika världsflaggor fick vara bakgrund åt M medan hon sjöng, USA:s flagga kom allra sist, när resten av jordklotet redan flaggat förbi, som för att visa att det finns fler länder och fler liv än det amerikanska.

Beyoncé och Lady Gaga är två listregerare som hade varit så otroligt starka symboler om de tilläts snudda vid någonting känsligt eller känslostarkt men jag tycker att alla hyllningar till dem och skildringar av dem går ut på att noggrant undvika känslor.

AB__Hm. Du har en poäng. Med Madonna-videon i jämförelse. Men det kan väl vara känslor även utan att göra ett sådant statement? När jag såg Telephone-videon tänkte jag mig den bara som en, typ, hyllning till Quentin Tarantino? Med kanske lite väl mycket produktplaceringar av Richard Branson-telefoner och dateingsidor online. Men vi fans ska ju kunna se videon gratis också.

Och Thelma och Louise-grejen, ok lite halvt cheesy, men gillar ändå som en referens till starka kvinnor. Det finns ju inte så många sådana på film att dra referenser till. Jag tycker det är så fint för jag får känslan att de vill göra den här videon för oss, för fansen, hur vi delar den med oss gratis över hela internet och blir helt uppspelta.

Tycker du inte att de ÄGER i den här videon? Jag tycker det… Bara: ciggsolglasögonen. Där har de mig fast.



JK__Tidningen Vibe debatterade med Perez Hilton i veckan över vem som egentligen är världens största popstjärna just nu, av Gaga och Beyoncé. Perez radade upp statistik över hur många fler arenor Lady Gaga säljer ut i dagsläget, hur mycket snabbare hennes singlar blir listettor och så vidare. För mig är det ganska fånigt att påstå att Gagakarriären skullle ha haft ens en fjärdel så stort inflytande som Beyoncé Knowles hunnit ha under sin poptid. Däremot är de jämförbara symboler för varsin Billboard-era, och varsin verklighet för radiolyssnande tonåringar att leva i.


AB__Mmm, frågar du mig så är ju Beyoncé störst, hon är liksom drottningen. Hon och hennes man är kunglighet. Men det är ju rätt logiskt så, hon har varit med så länge. B kammade väl dessutom hem 6 Grammys nu på senaste Grammys, det har aldrig hänt att en kvinna gjort någonting liknande – någonsin?

Grammys ökade också sina tittarsiffror med ungefär 35% - till samma nivå som American Idol drar varje vecka – de har sagt att det troligen var för det där med Michael Jackson i 3D men säkert också pga att Beyoncé, Lady Gaga och Taylor Swift stod i programbladet. De tre tjejerna är väl de största artisterna just nu, och de är ju väldigt särpräglade på var sitt sätt – men du måste ändå erkänna att Beyoncé och Gaga är rätt lika stilmässigt? De står väl för samma saker? Varför så mycket agg mot just Gaga?


JK__Beyoncé kommer från ett extremt positionerade som the girl next door. I princip varenda hitsingel hon haft, solo eller med Destiny’s Child, har handlat om vilken ”sorts tjej” hon är, eller ännu hellre vilken ”sorts tjej” hon verkligen inte är – jag är inte en tjej som går omkring i inga kläder (”Nasty Girl”), jag är inte en tjej du kan hänga med utan att fria (Single Ladies Put A Ring On It), jag är inte en tjej som blir ihop med killar som inte är street (”Soldier”).

Gaga däremot gör ju sitt allra bästa för att övertyga oss om att hon inte har några ideal över huvud taget. Att hon knappt är en verklig människa. Hon är en artist som aldrig behöver stå till svars för någonting därför att hon aldrig utgett sig för att stå för ett enda litet budskap, meddelande eller statement. Inte konstigt att alla ni modemänniskor älskar henne! Hon är modets absoluta dröm – den ansiktslösa, ständigt formbara klädgaljen som världens alla modekontor samt Jonas Åkerlund kan ösa attiraljer över.

AB__Mmm. Eller…Hörrdudu, vänta nu…

JK__Under alla Gagas tidigare jobb som pianospelande svarthårig barsångerska, skivbolagsanställd och låtskrivare blev hon slagen på fingrarna av sina chefer för att aldrig vara tillräckligt kommersiell för dem – som om NÅGON klarade uppgiften att vara tillräckligt säljande under åren efter Napster – och till slut tog hon igen det genom att klä ut sig till ufo och nynna fram jättebra melodier med texter som aldrig i livet skulle få för sig att mässa om hur lyssnaren borde leva sitt liv.

När jag intervjuade Gagas producent RedOne förklarade han deras framgångar med en mening som jag inte har kunnat få ur huvudet sedan dess. Han sa: ”jag tror det handlar om hur folk mår”. Detta om hits som ”Just Dance”, ”Poker Face”, ”Bad Romance”, ”Telephone”. Han skyllde succérna på lågkonjunkturen.

Jag vet inte hur det där uttalandet kunde ta mig så hårt men sedan dess har jag inte kunnat följa modevärldens Gagahyllningar, se Jonas Åkerlund-kitsch, eller lyssna på radiolistornas upprepade vigselakter mellan David Guetta-produktioner och Akon-refränger. Det handlar inte om att jag nödvändigtvis tycker låtarna är särskilt dåliga eller kläderna särskilt fula. Jag tycker bara inte om bilden de tillsammans målar upp av vilken poptid vi just nu lever i.


AB__Men….det behöver inte vara en dålig sak? Att Gaga är utan budskap i sina låtar? Jag tror inte att man dansar till Single Ladies för att man identifierar sig med att man är en ”tjej som man tar på allvar” och gifter sig med, utan för att man tycker det är kul att dansa med sina tjejkompisar till en bra låt. Spela roll om man är singel, gift, eller tillsammans med en idiot. Jag tror att BK är musik som tjejer kan identifiera sig med, inte på grund av texten utan på grund av själva musiken, noterna. (Förutom HALO möjligtvis, där det kanske är både och.)

Sedan Lady Gaga: Hela hon bara utstrålar ju, absolut inte ideal (för vem vill utstråla ideal?), men individualitet, oförutsägbarhet, en ingen-säger-till-dig-vem-du-är-grej. Du kan vara crazy men behöver inte vara djup! Du kan vara för mycket och in your face. Tjejer behöver inte titta på dig och tänka ”så där vill jag se ut” utan det handlar om att förmedla en känsla till människor. Som individer.

AB__När man ser henne så förväntar man ju sig något så fruktansvärt avantgarde, typ Björk? men så öppnar hon munnen och ut strömmar hennes Bad Romance-pop som alla tar till sig oavsett om de försöker värja sig.

Många brukar säga att det inte handlar om musiken med Gaga, men jag tror allt i slutändan handlar om musiken. Den är villkoret för Gaga-manin. Det vid sidan om är bara ett grepp att lansera en artist på, med fokus på vår törst efter spektakulärt mode.

Jag tror inte RedOne ställer sig varför-frågor egentligen, (han jobbar väl på kommersiell instinkt) jag tror bara han sitter och smörjer sitt krås. Gaga, hon är konststudenten som brukade skriva låtar till Pussycat Dolls. Det är samma låtar, men inte åt Pussycat dolls. Utan åt Gaga. Och det är i alla fall nåt…

Men det jag gillar är att hon uppmuntrar till att vara en individ, vilken kändis har gjort det på sistone? Hon får ju till och med ARMANI, den perfekt idealiserade och sofistikerade kvinnans URKÄLLA att skapa någonting sådant här:

och det är värt något i min bok. Det är nog försa gången Go Fug Yourself kallar något från Armani för en ”futuristic prom rave murder sparkle cable installation”.

Och The Fame Moster, den uppdaterade delen på Fame, är väl faktiskt bra på riktigt? Med ”Bad Romance”, ”Telephone” och, särskilt, ”Speachless”? Den sista tycker jag påminner lite om The Ark när de var som bäst.

JK__Hey, Agnes! Don’t read all this bitterness into me! Själva förutsättningen här är att vi diskuterar musik som man dansar med till sina tjejkompisar, inte djupanalyserar. Noll noll noll fel med det. Så klart. Det hindrar dock inte att de hitsen, medvetet eller ej, kan säga något om en tidsera.

The girl next door var inte en djup eller bra förebild med många viktiga statements men hon hade i alla fall viljan att faktiskt HA ett ideal. Motsatsen, Lady Gaga, står för en mer modekorrekt världsbild och det är antagligen därför du försvarar henne MEN det enda jag säger är att det är obehagligt att höjden av eskapism slår igenom just nu. Att de medverkande i Lyxfällan måste lyssna på höjden av eskapism, att Lady Gaga-kaoset är som allra mest säljbart just nu medan moralpopen regerade för fem år sedan. Jonas Åkerlund älskar det säkert. Armani älskar det säkert. Om jag aldrig hade pratat med RedOne den där Los Angeles-morgonen hade säkert också jag ryckt på axlarna åt det.

Det du säger om The Fame Monsters högre låtskrivarkvalitet så JA, absolut. Där i ligger själva grejen. Gaga KAN komponera men hon väljer att tona ner det, väljer att RedOne-isera sig, väljer att lansera en överexponerad recession chic. Alla som hört henne live vet att hon är en råbegåvad musiker men hon står tillbaka från de produktioner hon hade kunnat göra och fryser hitlistorna i ett stillastående sound. Varför beskrivs den taktiken genomgående som smart, rätt och beundransvärd? Känslan jag får av hennes karisma är att vara fattig, men tröstäta. Tröstäta stora mängder mode, snarare än att etablera den mer långvariga comfort man kan få av en mer genomtänkt stil. Genom den här taktiken fyllde hon ett dessertbehov som fanns exakt vid den exakta tidspunkten av hennes lansering. Cherry cherry boom boom.


Agnes Grefberg Braunerhielm

Håret det rosa

Okej eftersom jag fått så många frågor tänkte jag ge den rosa hårfärgens förklaring i några korta steg.

Först: bilden på huvudet jag la upp allra först.

Det här var alltså mitt hår precis efter frisören. Där jag färgat det. Hon gjorde en rosa infärgning och använde sedan ett balsam som endast består av rosa färgpigment. Jag fick med mig lite hem i en gummihandske. Det verkar endast säljas på salong dock.

Sedan,

I Paris. Så började färgen försvinna lite. Särskilt när mitt pigmentbalsam tillslut tagit slut.

(Nu blir det jag jag som posar på bilder hära men vad gör man inte för en hårguide)

Väl hemma,

Så tyckte jag att nästan all rosa färg gått ur. Egentligen inte om du frågar mina oroliga mamma men jag tyckte det.

Så jag gick in på

Hairdyegallery.co.uk. Alltså älskar denna sidan. Där kollade jag in hur de olika märkena på färgglada hårtoningar blir. Det går inte direkt att hitta dem på Åhléns men jag visste att Blue Fox säljer Directions Hair Dye.

Så jag gick till Blue Fox. Blev nostalgisk där inne. Aaah.

Köpte i vilket fall färgerna

Pastel pink

och

Carnation pink.

Och en såndär penselborste.

Så igår morse gick jag upp lite tidigare och tog en kopp, blandade en mycket liten del Carnation pink med kanske 2/3 Pastel pink-färgen och 1/3 balsam. För att späda ut styrkan lite. Tvättade håret, handdukstorkade håret, kladdade på med borsten i hårbotten och med händerna över hela håret. Väntade kanske en kvart. Tvättade ur.

Färgen blev inte lika bra som hos frisören men det blev ok. Här är en photobooth-innan & efter. Det syns ändå en skillnad? Hade jag tagit mindre balsam hade det nog blivit starkare.

Dock så kan kanske tilläggas att färgfördelningen inte är superjämn, med det gör inget.

Jag har även lärt mig av alla dessa självporträtttaganden att jag kanske borde sminka mig mindre som om det vore kväll på dagen. Ja ja.

Inspirationen, förutom att det var en trend för typ tre år sen, kom bland annat från;

Italienska Vogue november 2009.

Lisa Milberg of course.

Zosia på en Marc Jacobs-visning för tre år sedan.

Rodeo från maj 2009. Hår av Ali Prizadeh, make Anya de Tobon och foto Andreas Öhlund.

Att vara barnslig.

Så de här bilderna har redan figurerat överallt redan men ändå:

Lula tro det eller ej. För något nummer sen.

Förra numret av Pop.

Löshåret på Giles visning.

Katie Shillingford på Dazed & Confused. Egentligen vill man ju ha det sådär utblekt men tänkte att det kanske blir ett senare projekt.

Så ursprungskällan. Agnes Varda. Som långsamt blir gråhårig.

Agnes Grefberg Braunerhielm

Kane, Nancy mot domedagen

Kane, från en atombombsresort till Nancy Reagan i Vita Huset, förtryckta lolitor, och sorgsna brudar ofrivilligt bortgifta till religiösa sektledare.kane

Vissa (jag) gillade inte atombombstrycken. Mest eftersom Kane inte kommenterade dem. En del kanske tycker att det är upp till oss att betrakta och själva se något djupare, men jag befinner mig nog i någon backlash och tycker att ingenting får större värde än när vi tillskriver det. Prada blir ju ibland inte bättre än hennes kommentarer efter showen backstage. När Kane trycker Hiroshima på tiotusenkronorsklänningar och är tyst blir jag arg. Det verkar inte som att han bryr sig om meningen i vad han själv skapat. Dock kan jag förstå honom nu, atombombsklänningarna är kanske så uppenbara att kommentera att det skulle falla platt (och skrämma bort kunder).

KANE_SS10_0806

nancy reagan

Nancy Reagan

Nu går han i alla fall framåt. Han ger oss ett par ord som gör hela skillnaden, han säger att Nancy Reagan är utgångspunkt, och ovanpå det förtryckta sorgsna brudar som blir intvingade i giftermål med onda sektledare som redan har fjorton [olyckliga] fruar. Att han säger detta är ju ganska riskabelt. För vem vill vara det liksom?

Jo kanske alla, om Kane menar att det ser ut så här. Rutigt, bustiereffekter och oklanderliga skärningar. Han har sagt hur han älskar cirkeln och sfären som form. Det är fortfarande tydligt hur hans design och rent ut sagt underverk till klänningar byggs via cirkeln – trots att allt är rutigt.

kane4

kane2

kane5

 2christopherkane

Han säger: ”Youthful beauty being kept down” och ”Think Jonestown”.

Jonestown refererar till sektbyn tillhörande Folkets Tempel och sektledaren Jim Jones där över 900 amerikaner begick massjälvmord (vissa hävdar att det var påtvingat) 1978. (resultatet)

Så, han tar bilden på Nancy Reagan och gör henne till sorgsna flickor som ska tvingas in i ett sektäktenskap (och kanske massjälvmord).

Nancy Reagan kallades Queen Nancy mot slutet av Reagans tid då det ryktades att hon var den i Vita Huset med all egentlig makt. Men hon jämfördes också med Marie Antoinette:  Nancy blev kanske mest känd för sin garderob och stil (tänk den uppskattning Michelle får dag) och sitt förhållande med Sinatra. Men också hur hon under den kraftiga recession och lågkonjunktur som Reagans ogenomtänkta ekonomi ledde landet in i ändå genomförde en ingående uppglammning av Vita huset (hon var van vid hollywoodglamour) för miljontals dollar. Och fortsatte att spendera på allt från kläder till porslin. Hon utmålades som att sitta på sitt slott och äta sin kaka och spendera medan landet var i finanskris och skuldsatt med en triljon dollar – för att Usa spenderat pengar de inte hade. Amerikanska staten la alla pengar på försvar och sänkte samtidigt skatterna. Känns det igen? George Bush? Irak? Finanskris? Kan man säga att kollektionen är en kommentar till hur vi lever i 80-talet igen, utan att visa något 80-talsmode?

Om vi är Nancy har vi den egentliga makten i en värld som bara säger: let them have cake. Let them ALL have cake, all the time. Alla säger att vi kan fortsätta spendera, faktum är att det är just vad som ska ta oss ur den här knipan. (Var inte det vad som satte oss iden?)  Vi följer det. Konsumrerar som fan. Som aldrig förr, trots finanskris. Men, om vi ska tro de sorgsna flickorna iklädda Kanes rutor – vi, säger han, är ju alla bara rent metaforiskt intvingade in i en sekt och ett ofrånkomligt [metaforsikt] massjälvmord. Vi spenerar kol på oss. Överexcessen och modeveärldens Marie Antoinette-beteende har oss i vårt grepp. Världen går under. Atombomskrig eller tre graders temperaturhöjning, sak samma. Vi vet vad som vänta i slutet. (Men vi är medvetna omdetta = vi är inte så oskyldiga som vi först kan se ut.) Ett ganska mörkt budskap från en så ljus kollektion.

nancy reagan 2

 

On a side note, angående tidigare atombomsklänningar:

Anledningen till att Folkets tempel från början flyttade från Kalifornien till sydamerikanska Guyana och bildade Jonestown sägs har varit tron på ett hotande kärnvapenkrig (kalla kriget etc).

Reagan-admninstrationen var verksam då Kalla kriget tog slut och Sovjet föll samman.  Vägen till fred kom ur tidiga överenskommelser mellan de två att sluta rusta och börja avveckla kärnvapnen.

Nu är jag kanske helt ute och cyklar i allt detta, vem vet. Förlåt för den osammanhängande historielektionen. Men det är i alla fall vad de där tre orden från Kane skulle kunna ge. En strålande kollektion är det, men också, men lite vilja, en koppling och en kommentar till världen?

(On a side-side note å andra sidan, lyckas Alexander McQueen säga allt det där + mer utan att yttra ett ord.)

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

Rad Hourani & unisexualitet

radhourani1

radhourani2

radhourani3

Rad Hourani. Foto: Jak & Jil.

En av de bästa sakerna med mode är hur det definierar vem vi är. Och kanske det yttersta exemplet är hur olika ramar för olika kön endast bevaras i vad man tar på sig och inte kan ta på sig. Framför allt gäller väl det män – för mig existerar den så eftertraktade och känsliga maskuliniteten bara i fördomar mot sådant som hotar den (vilket oftast är att inte tillhöra en grupp, att bry sig lite för mycket om saker, att vara odefinierbar) och den uppstår faktiskt i vad kvinnor tar på sig – de bär klackskor, kjol och läpsstift och manligheten existerar i att han inte bär det. Så medan kvinnor numer kan röra sig i ett nästan hur brett spektra som helst rent modemässigt, är mannens frihet begränsad. Nu älskar ju mode det här förhållandet såklart, att leka med sådant som tänjer på gränser – könsrollerna går ju som allt annat i trender, där de växer sig mer eller mindre starka för att sedan röra mot en upplösning etc. Men, konstigt nog,  betraktas de utpräglade kösrollerna ändå som ‘normaltillståndet’ trots att det är det mest fignerade.

Ovanpå detta är ett av modets absoluta favoritföreteelser referenser. De flesta skapar mode som är fullt av referenser till sig själva och historiska mode- och sömnadstekninker (Galliano) andra försöker få in så många referenser det bara är möjligt och däri skapa något nytt (Marc Jacobs), vissa gör kollektioner helt baserade på nutida kultur, samhälle och ungdomsscen (Jean Charles de Castlebajac) etc.

På senare tid har en ständig fråga dykt upp kring det här (och den har säkert dykt upp tidigare i en annan livstid också): Går det att göra mode helt utan referenser, och helt utan kön – och blir det då inte det bara själlöst, asexuellt, distanserat?

Rad Hourani, ny modeskapare som visat både i Paris och New York, gör lårhöga klackboots för män, samma som har gör för kvinnor (egentligen gör han dem alltså för människor). Han gör design som är slängig, asymmetrisk och i mörka sjok men samtidigt ändå konstruerad, rak och sammanhållen, och exakt lika för båda kön.

Bild 10

Detta väcker såklart uppmärksamhet. Jak&Jil är en av dem som blivit helt tossig.

Hourani är född i Jordanien men uppvuxen runt om hela världen, han har kanske längst tid bott i Montreal. Just nu bor han ingenstans. För två år sedan startade han sin egen linje och ville göra den precis som han själv; utan utbildning, utan bestämd bakgrund och utan begränsningar som kön och säsong. Den första kollektionen blev jämförd med både Helmut Lang och Ann Demeulemeester av bl a style.com.

radhourani1-1

radhourani3-1

Bild 2

 

Han har sagt att han inte vill göra något som ligger i tiden eller tillhör en trend – men jag tror hans inställning är något som många söker sig till och efter just nu. En önskan om sexighet befriat från könsroller.

Jag tycker Hourani är intressant för han verkar skapa med så starka åsikter kring just roller och ursprung, så jag bestämde mig helt enkelt för att fråga: 

HEJ RAD. JAG UNDRAR HUR DU NÄRMAR DIG KLÄDER OCH MODE NÄR DU SKAPAR EN NY KOLLEKTION?

__Mode för mig handlar om kläder som överskrider enkel funktionalitet och får en symbolisk frammanande makt genom att delta i dialog med sin omgivning och tid. Mode är ett verktyg för att uttrycka sig själv och uppfinna sig själv. Jag måste säga att jag tänker mycket på mig själv när jag designar. Det är klart att jag inte skapade mitt märke bara för min egen skull, men jag tror att ha mig själv som utgångspunkt för designprocessen är den metod som blir mest sann för mig, det tillåter mig att vara fokuserad på mitt estetiska kännetecken och samtidigt bemöta bärbarhet, funktionalitet och komfort.

OCH DU SKAPAR KOLLEKTIONER UTAN HÄNSYN TILL SÄSONG?

__Med hänsyn till hur mode fungerar måste jag presentera två kollektioner per år men jag utformar dem från tanken att de kan bäras av vem som helst, när som helst. Därför skapar jag inte varje ny säsong utifrån ett visst tema eller koncept, utan tar snarare fasta på kontinuiteten från ena kollektionen till den andra. Jag kan inspireras av någon på gatan, eller en bok, eller en diskussion. Sedan sätter jag bara in det i ett par raka linjer.

RAD Rad Hourani 

HUR FÖRHÅLLER DU DIG TILL SEXUALITET OCH OLIKA KÖNSROLLER?

__Omständigheter har fått mig att ständigt flytta runt under hela min uppväxt, något jag nu känner mig hemma i och fortsatt med även som vuxen. Erfarenheterna har fått mig att alltid se saker ur bredare perspektiv. Jag vill förmedla ett världsövergripande begrepp och skapa kläder som kan användas var som helst av vem som helst när som helst. Genom att välja enkla, raka linjer strävar jag efter att grumla begränsningar sammankopplade med könsroller – mina kollektioner är avsedda som unisex, könsneutrala.
 

rad 

 

HUR GÖR MAN DÅ UNISEXMODE UTAN ATT DET BLIR ASEXUELLT, KÖNLÖST?

__Långt, rakt, hårt, svarta och smidiga silhuetter, geometriska former som, med hjälp av ädla flytande material, vaknar till liv genom rörelsen hos bäraren. Uppenbar enkelhet med en förfining i detaljer. Tryggt och kraftfullt, lite som en sorts tyngdlös pansar. Jag vill göra kläder som ger bäraren en djärv närvaro utan att verka krystad eller överarbetad. Jag hoppas att nå människor som inte definierar sig främst som män eller kvinnor, som rör sig över eller vid sidan av typiska demografiska kriterier. Människor som uppskattar det sobra men som vill se oansträngt glamorösa ut alltid.

ÄVEN DINA HÖGKLACKADE BOOTS ÄR UNISEX. KAN MÄN I HÖGKLACKAT SES SOM EN SORTS FRIHET FÖR BÅDA KÖNEN, ELLER ÄR DET BARA MODE UTAN NÅGON HÖGRE LADDNING ÄN SÅ?

__Jag har själv alltid varit ute efter en höga klackar som inte ser alltför fetischistiskt feminina eller maskulina ut, bara en perfekt balans. Jag har aldrig lyckats hittat det. Så nu när jag har min linje var det dags för mig att göra dem. Och ja, varför har inte båda kön klackar? Det ger ju den absolut bästa silhuetten!
 

 

Bild 8

Rad Hourani A/W 0910.

Rad Hourani

Bild 9

radhourani5

radhourani2-1

radhourani3-2

 Rad fotas av The Sart.

 Rad kanske inte gör helt häpnadsväckande mode rent hantverksmässigt (om man bortser från att han är oskolad) men det känns ändå på sätt och vis viktigt för nuet, någon som håller med?

 

Agnes Grefberg Braunerhielm
Agnes B

Agnes Grefberg Braunerhielm bloggar på rodeo.net om mode och är tillsammans med Elin Unnes chefredaktör för magasinet Rodeo.

Kontakta Agnes på: agnes@rodeo.net.

Editor-in-chief at Rodeo magazine. Contact: agnes@rodeo.net

Kalenderarkiv
april 2014
m ti o to f l s
« Mar    
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930