När jag kliver över tröskeln till ett hem och redan då vet och förstår personen som bor där, då blir jag lycklig. När det hänger och står saker framme som betyder något för (eller säger något om) just den personen – fult eller fint – gör mig lycklig. För jag känner mig som hemma då.
Förra veckan i Stockholm hälsade jag på Isabella som precis har flyttat till en ny lägenhet. Där bor hon tillsammans med Mattias i lägenheten “med korpen på dörren”, som har ett guldigt skåp “med våra fina saker i”, en rödmålad bokhylla “tillsvidare”, heliga symboler bredvid halvnakna modebilder “lite förbjudet” och allt annat som gör den just dem. Jag trivdes så att säga.




































Kommentera
2011.02.07 14:16