Ann Karine Thorbjörnsen

För två veckor sedan intervjuade vi Karin Malm som precis tagit sin Bachelor i Fashion Design från Central Saint Martins, nu är det norska Anne Karine Thorbjörnsens tur, som med sin spektakulära och arkitektoniska kollektion fick äran att öppna Central Saint Martins examensvisning

Berätta lite om dig själv?
Jag är 27 år, norska och växte upp lite utanför Oslo. Innan jag började på Central Saint Martins studerade jag designteknologi på TEKO Center i Herning i Danmark, sen tog jag en Foundation i Fine Art på University College of Creative Arts i Maidstone i Kent.


Anne Karine Thorbjörnsen, källa: Catwalking

Hur var det att studera vid TEKO Center i Danmark och University College of Creative Arts i Maidstone, Kent jämfört med Central Saint Martins?
TEKO var en bra start för mig. När jag började där kunde jag varken sy eller konstruera och jag hade ingen kunskap om kläder. Det en väldigt teknisk utbildning och fokus låg hela tiden på marknaden. Det handlade om verkligheten och om att designa kommersiella kläder. Jag valde att bara gå där i två år och inte fortsätta det tredje året och ta en Bachelor eftersom jag ville göra något mer kreativt.

Så då sökte jag in till Antwerpen, men kom inte in. Det var då jag bestämde mig för att söka en Foundation i Fine Art – jag behövde verkligen en radikal förändring i hur jag uttryckte mig. Och det året med Fine Art var exakt vad jag behövde. Jag hade sådan tur med att ha en otroligt engagerad lärare, Chloe Briggs, som verkligen gav mycket av sig själv för att

få oss (elever) att nå dit vi ville. Man kunde använda sig av universitetets alla faciliteter, så som printerrummet, mörkerrummet, 3D-verkstaden och fashion-avdelningen. De pressade en verkligen att använda de talanger och kunskaper som man hade.

Det var under det året som jag bestämde mig för att jag ville studera på Central Saint Martins, Antwerpen blev för mycket kostym. Jag tror inte att jag hade kommit in på Central Saint Martins utan det där året på Maidstone. Jag jobbade verkligen hårt med att öppna ”låsta dörrar” inne i mig själv och att våga bli mer personlig i mitt arbete.

Jag ser på dessa tre år före Central Saint Martins som en Foundation i sig själv, och en viktig utveckling som jag inte skulle vilja ha varit utan. När jag slutade där kunde jag experimentera och pröva på saker utan att tänka på begränsningar.

Varför sökte du till Central Saint Martins?
Jag sökte till Central Saint Martins för att jag anser att skolan är den bästa inom mode. Jag tycker det mesta som Central Saint Martins producerat är intressant och modernt och kontemporärt.

Det kanske är svårt att prata om nu, precis efter att du slutat, men kan du inte berätta lite om dina upplevelser av att plugga på Central Saint Martins, vi har fått en känsla av att lärarna är mycket hårdare där och snåla med beröm, stämmer det?
Mina tre år på Central Saint Martins har varit väldigt upp och ned. Man arbetar med många olika lärare på olika projekt och förväntas hela tiden att prestera 100%. Det är också mycket självständigt arbete även om man har tutorials i grupp eller en och en så måste man hela tiden vara väldigt målmedveten och kunna motivera sig själv. För min del tycker jag att det är bra att lärarna förväntar sig så mycket av en. Det gör att man pressar sig själv ytterligare och jobbar de där extra 5 timmarna för att man vill vara en av de som skiljer ut sig från mängden. De ger inte bort beröm gratis, men har du gjort något bra så får du höra det, och om du har gjort något dåligt så får du höra det också. De tar inte i en med silkesvantar på Central Saint Martins, men om du har problem med något så kommer de att hjälpa dig med det.


Anne Karine Thorbjörnsen, källa: Catwalking


Anne Karine Thorbjörnsen, källa: Catwalking

Vad kommer du ta med dig från din tid på Central Saint Martins?
Jag har lärt mig otroligt mycket på Central Saint Martins, det gick verkligen upp för mig under det sista året. Något av det viktigaste jag har lärt mig är att göra ordentlig research – både på djupet och bredden och verkligen känna researchen under huden. Och att göra research på saker som verkligen intresserar en, vad det än är. Först då kan du skapa något som bara är din design. Dessutom så har jag lärt mig att ta det där extra steget, våga pröva och misslyckas.

Kan du berätta om dina tankar kring din examenskollektionen?
Min kollektion var en fortsättning på sommarprojektet som vi gjorde sommaren innan tredje året. Jag lyssnade på Rachmaninovs pianokoncert nr 3 och tecknande byggnader från den ryska arkitekturen efter revolutionen. Jag fortsatte att i min dissertation, vår skriftliga uppsats som man måste göra tredje året, skriva om rysk konstruktivistisk teori i relation till olika kontemporära konstnärer och designers, där jag tog min utgångspunkt i struktur och konstruktion. Speciellt Alexander Rodchenkos Spatial Constructions, enkla råa träskulpturer, har varit något jag hela tiden har gått tillbaka till. Så jag prövade mig fram med trä för att se hur jag skulle implementera det i tyget i förhållande till kroppen, för att kunna skapa en struktur. Det utvecklades också till att handla om illusionen av 2D/3D – av platt och volyminöst, hårt och mjukt – och till att visualisera rummet runt kroppen. Det skulle hänga samman och kroppen skulle vara en del av konstruktionen. Jag tänkte mycket på kroppen som en maskin – en struktur och att det skulle ha en funktion. Träet skulle inte bara vara en dekoration, utan det skulle ha en nytta också. Och det är just träet som skapar spelet mellan 2D och 3D och framhäver rummet runt kroppen.


Anne Karine Thorbjörnsen, källa: Catwalking


Anne Karine Thorbjörnsen, källa: Catwalking

Hur har det känns att se din kollektion på catwalken för första gången?
Det var jättekul att se kollektionen röra sig. Jag hade sådan tur som fick öppna showen så jag fick med mig ganska mycket av catwalken. Kollektionen var gjord så att något nytt skulle hända när det var i rörelse, att rummet runt kroppen, samt förhållandet mellan kroppen, som en maskin, och tyget, skulle komma i fokus. Så det var skönt att se att det blev precis så som jag hade tänkt. Man blev ju också lite stolt att man hade kommit dit man ville.

Har du läst något som skrivits om den? Och i så fall hur känns det att läsa om andras tolkningar och reaktioner?
Jag har läst några reaktioner på kollektionen, bla så skrev fashion156 ”Anne Karine Thorbjoernsen’s opening collection had an interesting way of conveying its 3D nature – building upwards from oriental wooded inserts in the back of lapelled dresses, to a transformative climax of angular arms that catapulted the silhouette to lateral new heights”, och Amelia’s Magazin skriver ”illusory wicker-work creating wonderfully hazy silhouettes, highlighting the female form”. Många tänker ”Japan” så fort de ser träpinnarna, och jag förstår det. Det kan nästan se ut som en sushimatta. Andra har sagt att det ser ut som krigare, samurajer, eller att man precis har vaknat och att persiennerna sitter fast på kroppen. Det är alltid kul att höra olika åsikter.


Anne Karine Thorbjörnsen, källa: Catwalking


Anne Karine Thorbjörnsen, källa: Catwalking

Hur ser dina planer ut till hösten?
Allt är fortfarande väldigt osäkert, men planen är att jobba som designer. Det är ju det jag utbildat mig till.

Vad gör du ikväll?
Jag har blivit sjuk så min kväll ser väldigt tråkig ut. Jag ska försöka att sova mig frisk, annars ska jag läsa igenom ett manuskript till en teaterpjäs som jag kanske ska göra kostymerna till.

Ge oss ett sommartips!
Njut av den! Spendera tiden tillsammans med bra människor och njut av det. Mitt mål är att komma hem till mitt sommarparadis och köra vår fina träbåt på vattnet.

Hav + sommar = Sant.

aplace
Promotion

I lördags hade Aplace klubb på Kåken!

I lördags var det tredje gången som vi hade vår månadsklubb på Kåken och den här gången var det Minimarket som gästade oss. De hade låtit fotografen Peter Gehrke plåta deras höst/vinter 2010 kollektionen och resultatet presenterades under kvällen. Utställningen kommer att hänga kvar i en knapp månad, så för den som är intresserad är det bara att gå förbi Kåken, ta en öl, och njuta av de vackra bilderna.

Annars började kvällen som vanligt med ett hip-hop-quiz, den här gången var det Simon Lamprecht som knåpat ihop det. Efter det drog Aplace-gänget (dopade med Andreas Lindström och hans vinylsamling) igång kvällen med gammal god 90-tals hip-hop!

Ett stort tack till alla som kom!


aplace

Sommarrea!

I morgon startar vår stora sommarrea i Aplace-butiken på PUB (plan 2). Alla vår- och sommarkollektionerna är nedsatta med 30-50%!

Kom och fynda plagg från:
Our Legacy • Minimarket • Blank • Samsøe & Samsøe • The Local Firm • Carin Wester
Pour • Mini for Many • Burfitt • Nakkna • Julian Red • Rickard Lindqvist • Diana Orving
Uniforms for the Dedicated • 3J • Cheap Monday • Soulland • Norse Projects
Peter Jensen • Patrik Ervell • Diesel Black Gold • Opening Ceremony • Common Projects
Nom de Guerre • Nike Sportswear • RAF by Raf Simmons • adidas Originals by Originals
Stine Goya • Hernández Cornet • Tuss • mini rodini • Franka

Varma hälsningar från Aplace

aplace

Utförsäljning med Nudie, Wester, Blank och många fler!

Här kommer ett lite tips!

Below outlet på Bråvallagatan 2, st:Eriksplan, har öppet en sista vecka innan de stänger för sommaren med märken som Nudie, Carin Wester, Blank, Minimarket, Uniform for the dedicated och Diana Orving.  Idag mellan 16-21 har dom dessutom vip afterwork med gratis öl. Givetvis är du som läsare av den här bloggen välkommen på detta. Om du inte kan gå idag så har dom öppet från imorgon till nästa onsdag mellan 11.30-18.00 varje dag.

aplace

Rasmus Wingårdh för Project NN07

I torsdags presenterade före detta Filippa K designern Rasmus Wingårdh sin senaste Project NN07 kollektion, vilket är en lite mer exklusiv underlinje till det dansk-svenska märket NN07. Rasmus har jobbat som designer i snart 12 år och tog sin examen från Borås textilhögskola. Efter det började han, som de flesta svenska nyexaminerade designers, jobba på H&M. Enligt Rasmus själv var han nog den sämsta assistenten de någonsin haft och perioden på H&M blev extremt kort. Det verkar fortfarande vara lite oklart om de sa upp honom eller om han sa upp sig själv. Några år senare var han med och startade upp POUR tillsammans med Robert Berggren. Det första egna märke hette Rage by Camioux, och var en hyllning till Jack Cousteau , det bestod av ”väldigt mycket knasiga skepparkavajer”. För ungefär åtta år sedan började Rasmus att jobba för Filippa K, men när han för ett år sedan träffade killarna från NN07 bestämde de sig för att göra någonting spännande ihop, vilket resulterade i Project NN07 som nu är Rasmus heltidssysselsättning.

Rasmus Wingårdh, källa: Project NN07

Berätta om Project NN07?

Absolut, Project NN07 är kärlek till fantastiska kvalitéer och schyssta passformar, sen är det nog mer moderelaterat än vad huvudlinjen, NN07, är. Jag har ju fått väldigt mycket fria händer vilket har lett till att den visar mer av min personliga stil och mina värderingar. Idag är det 100 % jag, vilket som designer är väldigt befriande.

Jag skulle beskriva det som ”sloppy-chic”; det avslappnade möter det eleganta. Jag ville försöka hitta den balansen. Det handlar mycket om hur jag klär mig själv, skruffigt och sloppigt, nästan bohemiskt, fast jag gillar egentligen excentriskt och eklektiskt bättre. Man har en bild av bohemiskt som kanske inte är så attraktivt. Man kan tänka sig en skruffig konstnär som måste gå på en galleri-grej och tvingas ta på sig en tuxedojacka över sina smutsiga målarkläder.

Jag hatar att vara underklädd och överklädd så min lösning har varit att aldrig vara varken eller alltid vara både och.

Du kallar kollektionen för “The Mustache Made Me Do It” kan du förklara varför den heter så? Finns det någon berättelse bakom?

Ja, det började egentligen med förra kollektionen, för någonstans så hänger ju alla mina kollektioner ihop med varandra.  Det går ju aldrig från att vara något helt annorlunda den ena säsongen till den andra. Förra säsongen gjorde vi några väldigt uppstyltade och professionella modebilder, men så tyckte vi att det var lite för skitnödigt. Då ritade vi mustasch på bilderna, för ja, jag har ju en mustasch och var lite insnöad på hela den grejen just då. Plus att det blev ett element av humor i det hela, vilket kändes ganska roligt att få in. Och det var i ungefär samma skede som vi började jobba med den nya kollektionen. Förra kollektionen hette ju ”Le Club de Mustache” så då döpte vi den här kollektionen till ”The Mustache Made Me Do It”, det syftar lite på att när man har en mustasch så går man ut och lattjar runt…

Hur tänker du när du utformar en ny kollektion?

Jag utgår väldigt mycket från vad jag själv vill ha och vad jag saknar. Sen är det lite av ett projekt jag har att få känslan av kollektionen att kännas handplockad. T.ex. när man går in i en jättebra butik och allt känns väldigt mycket som ett personligt urval. När man gör kollektioner kan man bli lite för konsekvent, allt ska passa ihop och hänga ihop med varandra, vilket gör att det känns väldigt mycket som en kollektion. Så min startpunkt är att försöka undvika det och istället tänka: vad är supernice? Och lirar de här grejerna ihop? Allstå, kan man bära de här grejerna ihop utan att känna sig som en skyltdocka? Det värsta som skulle kunna hända med min kollektion är att du är dressad i topp till tå i Project NN07-kläder och känner dig som en Project NN07-kille. Jag vill att du ska kunna vara dressad från topp till tå i mina kläder men du ska inte känna dig som en skyltdocka. Och med det ursprungsläget blir det ganska lätt att jobba. Speciellt när det inte är rotat i att hitta ett skönt tema eller följa en trend. Jag vill inte följa trender med den här grejen utan det är mer ett personligt val och jag tror att det är så man startar trender. Sen är det klart att jag gör som alla andra designers, jag åker på inspirationsresor, läser mycket bloggar och tittar på mycket bilder och läser tidningar och grejer. Men det är ju något man gör hela tiden och det ger en också konstant en massa sköna idéer man vill förverkliga. Men sen inspireras jag ju mycket av film. Det blir ju ofta så att man ser någon karaktär i en film som man tycker är väldigt cool och så försöker man skapa de där grejerna så man kan vara lika cool själv.

Källa: Project NN07

Tidigare var ju du chefsdesigner på Filippa K herr, hur skiljer sig Project NN07 mot det? Har du större kreativ frihet nu?

Absolut! Filippa K var ju ett väldigt trevligt jobb att jobba på men där fanns det ju ramar man var tvungen att hålla sig inom och det var mer demokratiskt. Här är jag ju lite mer envåldshärskare och gör det jag vill göra. Där måste man övertyga folk om att det man vill göra är rätt och motivera varför man ska göra något. Men den egentligen största principiella skillnaden är att man tidigare tvingades designa en byxa som ska kosta 1500 istället för att man designar en byxa som sen visar sig kosta 1500. För mig är ju det senare förhållningssättet mycket bättre för det är mycket friare. Jag vill inte ens veta vad det kostar. Och det kanske låter lite oansvarigt, för man vill ju att plaggen ska sälja och folk ska ha dem på sig. Men vi tar ju inte ut några överpriser för att det är ett varumärke, däremot väljer vi att jobba med material som är fantastiska, och ibland är de jättedyra och ibland är de inte det. Och då får man en dynamik där. Det känns väldigt omodernt att prissätta någonting dyrt bara för att figurera i ett segment. Fan, jag vill göra bra stuff och då blir det ofta dyrt, men det är inte galet dyrt.

På NN07s hemsida står det att ni bryr er mer om miljö och kvalité än trender, men kan du berätta lite mer exakt hur ert miljöarbete ser ut?

Ingen aning faktiskt! Jag jobbar ju egentligen som frilandsdesigner för NN07 och har kanske lite andra värderingar. Vi på Project är inte så politiskt korrekta utan är väl mer intresserade av konst, musik och porr.

Att göra hållbara kläder är ju på ett sätt miljövänligt, men du har inte någon översikt över hur det ser ut i produktionen av Project NN07?

Vi har ju majoriteten av vår produktion i Europa, nu behöver ju inte det betyda att det är schysst bara för det, men det är i alla fall lättare att kontrollera när man pratar om mänskliga rättigheter. Sen har vi ingen miljöaspekt som egentligen är värd att tala om förutom att det inte är masskonsumtion, vilket jag ändå tycker är där man kanske borde fokusera. Så egentligen kan jag inte säga att vi är så schyssta mot miljön, för det är vi inte, och speciellt inte när man pratar om jeans. Indigovärlden är inte helt superskön för miljön. Jeans är kanske det sista man ska köpa om man ska vara miljömedveten och det har inte så mycket med ekoligisk bomull att göra utan det är mer tvättarna. Så fort man har tvättat jeans kommer det ut väldigt mycket kemikalier. Så det är inte så bra, vi är mer de onda!

Det är ju i alla fall ett ärligt svar!

Haha, ja men det värsta är ju när folk går ut och säger att ” vi är så himla bra för miljön” fast det inte ligger så mycket bakom det, och det har ju varit lite väl mycket sånt på sistone.

Vad har du för planer nu, när kollektionen är klar, blir det lite semester?

Nja, jag kommer nog jobba lite och vara lite ledig när jag kan, chilla lite sådär. Jag skulle ju helst vilja lägga in mig på något yoga-ställe i två veckor och rensa mitt blod, men jag tror inte riktigt att jag kommer hinna det. Det är ju väldigt nice att vara i Stockholm på sommaren, så jag kommer vara här. Nu är jag ju från Göteborg så jag kommer nog vara lite där också.

Fast jag fick en lustig tanke igår, jag blev väldigt sugen på att åka till Monaco, så jag kanske tar en weekend där. Det rullar så fint på tungan, Monaco…

Några killar i Project NN07 kläder, källa: Project NN07

Om ni inte fått nog av Rasmus Wingårdh så bloggar han också här!

aplace

Karin Malm, del 2

Här är del 2 av intervjun med Karin Malm!

Vad vill du göra nu efter att du slutat?
Jag har ju inte bott här i Stockholm på fem år så det ska bli kul att se vad som har hänt här i kläddesignbranchen. Jag håller ju på att starta upp mitt eget märke men kan ta lite tid eftersom jag inte har pengarna för tillfället, men så småningom. Jag håller på att uppdatera min hemsida. Snart kan man se kläderna på www.karinmalm.co.uk

Vad tror du att du gör om 5 år?
Just nu kan jag knappt tänka så långt fram i tiden, jag ska försöka fokusera på vad jag ska göra de närmsta veckorna först. Jag designar förhoppningsvis kläder.

Nämn tre saker med London som inspirerar dig?
Människorna, små lustiga saker som finns överallt i stadsmiljön,konst man förvånas ständigt.

Du har ju precis kommit hem till Sverige, vad har du haft för dig de senaste dagarna?
Jag är faktiskt inte riktigt hemma än. Har en utställning kvar i skolan som öppnar den 17e juni. Så jag ska åka tillbaka och vara med på vernissagen och vakta utställningen i några dagar. Jag har passat på att träffa mina nära o kära nu när jag varit hemma, i den mån jag har hunnit. Har varit tvungen att jobba också.


Karin Malm examensvisning Cetral Saint Martins, källa: catwalking

Vad har du för planer för sommaren? Blir det några roliga utflykter?
Nu känns ju Stockholm nytt igen så jag kan ju turista på hemmaplan när jag är ledig.

Vad är bästa stället att vara på i sommar?
Oj! Nu känner jag bara att det inte spelar så stor roll var jag är, mest vem jag är med. Har varit som i en bubbla, bara jobbat o jobbat i London så att komma tillbaka till Stockholm känns skönt. Jag ska åka till min sommarstuga utanför Nora och fira min mammas 60-årsdag och ha lite semester i augusti så får se vad som händer då.

Karin Malm

aplace

Central Saint Martins och Karin Malm

Aplace fortsätter att utforska skandinaviska designers bosatta i modemetropolen London. Denna gång är det svenska och nyexaminerade Karin Malms tur. Hon har precis tagit sin BA på Central Saint Martins Fashion Design och hade sin pressvisning för bara några dagar sedan. Nu är hon tillbaka i Stockholm och vi passade på att prata lite med Karin om St Martins, London, hennes examenskollektion och sommarplaner. Här är del 1 av intervjun:

Vi har fått för oss att den svenska modeutbildningen är mycket snällare och minde hierarkisk än St-Martins. Stämmer det? Hur ser du på modeutbildningen på St Martins?
Jag har ju inte pluggat på en modeutbildning i Sverige så svårt att jämföra men jag har ju erfarenhet av St Martins där jag gått i fyra år. Jag tycker inte att jag har känt av en hierarkisk stämning eller den konkurrens som många pratar om. Däremot är det väldigt tydligt att lärarna försöker att få dig som elev att vara självständig och prestera maximalt. Det är inte så vanligt att de säger hur fantastiskt bra det du gjort är även om de tycker det. Jag är ju lite äldre om man jämför med de i min klass som var 19 år när de började första året så är jag mer säker på vad jag gör och behöver inte vara så orolig för konkurrens eller hierarkier. Kanske är det därför jag missat det, ha ha…

På ett sätt kan jag känna att det är bra med beröm för att utvecklas men det kan också vara bra att få kritik och bli pressad och se det du gjort utifrån ett annat perspektiv. Det är så lätt att vara i en egen bubbla, och bli lite blind när det gäller sitt eget skapande. Men till slut måste man själv veta vad man vill., man lär sig lita på sin instinkt. Om man ska jobba som egen designer och bara ha sig själv att lita på så är det väldigt viktigt. Det är korta deadlines hela tiden och nu när jag gått i mål och klarat av det känns det fantastiskt, som att jag är förberedd. Det kan jag tacka St Martins för.

Vad är bäst med att plugga på St Martins?
Att det finns många bra lärare som är öppna och nyfikna på nya idéer och som har egen erfarenhet av att designa kläder och att de ger dig en frihet att jobba på ditt egna sätt. Det finns inga restriktioner. Och det gör att man kan vara så kreativ som möjligt. Och det ska man ta vara på när man går i skolan.

Du har precis haft pressvisning, hur kändes det att visa upp kollektionen?
Det kändes kul, jag blev verkligen stolt. Första gången jag såg kläderna i rörelse kändes det så skönt att det funkade som jag hade tänkt det. Nu vill jag ju bara visa dem mer. Och jag skulle gärna bygga på kollektionen. 6 outfits är ju inte så många.

Karin Malm examensvisning Central Saint Martins, källa: catwalking

Kan du berätta lite om idén bakom kollektionen?
Man kan sammanfatta inspirationen bakom kollektionen och säga att den kommer från olika personliga minnen. För jag har flera olika idéer som bakgrund till kollektionen. Jag såg en pjäs i Stockholm flera år sedan där en kvinna sprang över scenen iklädd en klänning som betedde sig som om den vore blöt. Den liksom fastnade på kroppen och skapade skulpturala veck. Jag hade gått med den bilden i huvudet i några år och blev nyfiken på att göra något kring den detaljen. Så jag började jobba med våta tyger på dockan och utifrån det kom fler former att utvecklas. Jag börjar alltid med att drapera efter att jag fått en första idé sen byggs det på.

Jag ville skapa en viss stämning, som jag ofta gör när jag designar en kollektion. Och i detta fall handlar det lite om mystik och gömda lager. Jag har ett minne av Romska kvinnor som bodde i närheten av där jag bodde när jag var liten. Jag minns deras otroligt spektakulära klänningar och hur fascinerad jag var av deras kjolar. Jag träffade Tamara, en Romsk kvinna i höstas i Stockholm och gjorde en intervju med henne inför min dissertation, den uppsatsen som vi skriver sista året, innan vi börjar med slutkollektionen. Det var väldigt intressant att höra henne berätta om deras traditionella klädedräkt. Hon klädde mig i den 10 kg tunga kjolen och där byggdes idén på om att skapa något där midjan och höfterna är centrala och också att jobba med lager av tyger. Det var väldigt tungt och jag fick en speciell hållning när jag bar kjolen som satt stadigt på höfterna. Som jag minns det från när jag var liten hade de just en sådan ståtlig hållning och de verkade lite mystiska på nåt sätt. Den känslan ville jag jobba utifrån.

Jag har också inspirerats av min morfars kreativa målningar med lager av färg. Jag hittade ett foto som jag fastnade för där han hade målat ovanpå ett familjefotografi. Dessa lager skapade en humoristisk men samtidigt lite märklig stämning i bilden.

Imorgon kommer del 2 av intervjun med Karin!

aplace

Hej Konsument!

I helgen pratade vi lite med en av våra kunder som precis hade slagit till på ett par fina skor från Minimarket.

Vad har du handlat idag? Jag har köpt ett par svarta ballerinaskor från Minimarket.

Vad har du tänkt ha dem till? Oj, så långt har jag nog inte riktigt planerat än, men de är ju låga så det blir lite vardagsstil.

Hur vill du se ut i sommar? Hm, jag använder nästan bara klänningar eller kjolar i 50-talsstil. Så det blir mycket stora kjolar med åtsittande midjor, gärna blommiga eller mönstrade.

Kan du beskriva din stil? Min stil är väl en lightversion av 50-talet. När jag går ut brukar jag anstränga mig mer med håret än med kläderna, ibland har jag t.ex. samma kläder som på dagen men så fixar jag håret istället.


Minimarket Ballerina Black Zipper kostar 1495kr och finns på Aplace (PUB, plan 2) och på vår hemsida

aplace

Mats Rubarth

I gårdagens Nike-turnering på Zinken så gick det hett till. Till en början så levererade vårt lag (Steinsland Berliner) ordentligt och föll först semifinalen (på straffar) mot de slutgiltiga vinnarna Lag Tessinparken (skivbolaget Service). Men redan i gruppspelet small det. I matchen mot Kåken fick jag smaka på två sträckta från Solna när Mats Rubarth inte klev undan som jag hade tänkt/trott… Resultatet av detta ser ni ovan

(ryktet gick om att Mats fick en årsförbrukning `Old Fashioned` för att ställa upp med Kåkens lag…)

Citat Johan Mattson, Kåkens lagledare: ”Kalle, lite dumt att ge sig på Allsvenskans mest utvisade spelare…”

Matchen? Den vann vi med 2-1.

En grym dag och Mats, vi ses nästa år…

/ Kalle

aplace

Aplace kickar boll

Sportsko-företaget Nike anordnar en stor fotbollsturnering nu på Söndag. Från 14:00 och framåt så samlas Stockholms hipsters och sparkar boll (kan hipsters lira boll..?) på Zinkendams Idrottsplats. Fixed-cyklar är förbjudna (på plan) och våra vänner på Highbrow (sic) har lovat att agera linjedomare i finalen. Efter bitterheten i att inte blivit inbjudna la sig så har jag (Kalle) och Kristian nu lyckats ljuga oss in i galleriet Steinsland & Berliners lag…

Mer info om turneringen hittar du här.

Hoppas vi ses på söndag!

aplace