Berlin baby

Imorgon pallrar jag mig, med lite tur, till den här ljuvliga staden. Sist jag försökte med det konststycket bestämde sig en viss isländsk vulkan för att gå helt bananas och gjorde mig till ett askbarn i en vecka. Jag hoppas att snöstormar och andra irritationsmoment håller sig undan den här gången.

Jag ska dricka sekt auf eis och spela skivor på det här haket

Tillsammans med den här skönheten

Iförd de här små bebisarna

Det kan bli fantastiskt, kom förbi om ni befinner er i Berlin.

/Lisa

aplace
Promotion

För att jag är en skeptisk hagga.

Opening Ceremony och Margielas MM6 gör ett samarbete hösten 2011. Än så länge har de bara släppt en liten teaser, som egentligen inte säger mig någonting. Här är den. http://www.openingceremony.us/entry.asp?pid=2378

Jag tycker nog att det ska bli spännande att se vad de hittar på, men om jag ska vara helt ärlig så är jag skeptisk. Detta trots att jag för inte alls så längesedan med stor entusiasm uttryckte min förtjusning över just samarbeten. Men inte den här gången.

Jag gillar det svåra och oåtkomliga hos Margiela, vilket försvinner när de slår sig ihop med märket som låter gravt överskattade stilikonen Chloe Sevigny gå loss och skapa en kollektion fylld av små prickiga klänningar. Missförstå mig rätt nu. Jag gillar verkligen Opening Ceremony. Speciellt deras skor. Jag gillar att titta ner på mina mockakängor och låtsas att jag egentligen är någon helt annanstans. Men jag gillar Margiela mer. Jag fullkomligt älskar. På ett sådär himlastormande töntigt  tonårsvis. Så som jag älskade oskulden i Backstreet Boys, när jag var tolv.

Så jag tycker att de ska fortsätta vara svåra, hårda och endast kommunicera via fax. Speciellt efter att jag slängde min telefon i marken på juldagen, och nu verkar få sköta min egen kommunikation på liknande vis.

Jag tänker på det Bourdieu sa, om att det enda sättet för ett märke att överleva sin grundares död är genom kommersiell exploatering. Lite så är det. Sen tänker jag att jag måste skärpa mig, skriva klart min uppsats och komma över det här.

aplace

Idag

Startar mellandagsrean. Om jag befann mig i Stockholm, och inte halkade omkring som en mindre graciös variant av Bambi i Göteborg, så skulle jag lätt gå dit. Det finns mycket fina saker kvar.

Nu råkar den här bilden vara från igår. Men jag tycker liksom att den mest väsentliga informationen går fram, även idag.

aplace

Raf’s Army

Raf Simons fyller femton. Jag gillar Raf. Inte bara på grund av hans design utan också för att han verkar fin. Han säger saker som ”I’d like to see fashion slow down a bit. What freaks me out about fashion today is the speed—the speed of consuming, the speed of ideas. When fashion moves so fast, it takes away something I always loved, which is the idea that fashion should be slightly elusive. Hard to grasp, hard to find.” Och jag tänker ”Jag tror jag älskar dig”.

Dazed&Confused firar belgaren med modereportage i kommande nummer, och en film. Även den gillar jag. Svag som jag är, för hårda pojkar som slåss med varandra för att de egentligen är hemligt kära.

Filmen finns här.

/Lisa

http://www.dazeddigital.com/fashion/article/9197/1/rafs-army-exclusive-fashion-film

aplace

Jag och min uppsats, dag hundra.

Idag skulle jag egentligen jobbat i Brunogallerian och hjälpt folk att inhandla fina julklappar. Men jag har en uppsats som förföljer mig. Alltså jag är hemma och skriver. Vi är inte såta vänner, denna uppsats och jag. Stor del av tiden vi försöker umgås på ett normalt vis, slutar det med att jag ligger med pannan mot köksbordet och suckar djupt. Ibland gråter jag.

Jag borde fokusera på det här.

Och lite på den här gamle liraren. Honom är jag trött på ska ni veta.

Jag gör inget av detta. Istället stirrar jag maniskt på bilder av kaninungar, pratar om att #prataomdet och lyssnar på den här låten. Om och om igen. Det kommer att bli en strålande uppsats.

YouTube Preview Image
aplace

Min hind.

Precis när jag tittar på de här bilderna och tänker att ljuset är så vansinnigt vackert och jag längtar lite efter västkusten, trots att jag är fullständigt livrädd för den stora hockeyrink västra Sverige verka ha förvandlats till, får jag ett meddelande av min bästa vän. Han skriver att han har sett en hind, och om han varit en jungfru hade han fångat in den åt mig. Hans chanser att förbli jungfru har visserligen passerat för längesedan men det gör inget. För det är perfekt.

Bilderna är från brittiska Cunningtong & Sandersons kollektion Omitted, via http://www.ashadedviewonfashion.com/http:

aplace

Ikväll

Ikväll kära ni, bör alla komma till Kåken tycker jag, och fira att julen snart är här. Peppa med den här vackra, så ses vi om några timmar!

/Lisa

YouTube Preview Image
aplace

Fult men festligt.

Amerikanska märket Freemans Sporting Club må göra ganska tråkiga kläder. De må vara trista. De här må vara väldigt amerikanskt, men jag finner deras bilder till sin kollektion a/w 10 lite befriande festliga. Trots att de är fasansfullt fula på alla sätt och vis.

De driver ganska friskt med stereotyper. Dessa bilder passar kanske inte in på de svenska, men de är klockrena porträtt av amerikanska hipsters. Det är ju praktiskt taget omöjligt att ta sig fram på Lower East Side, eller i Williamsburg, utan att få en Whole Foods-påse slungad i nacken. Att ens överleva i dessa kvarter är lite av ett konststycke, då risken att bli överkörd av en skön snubbe på en sån där livsfarlig fixed gear-cykel, är relativt stor. Jag förstår fortfarande inte hur man gör för att bromsa. Men senast jag försökte cykla, på cykel med fullt normala bromsar, så välte jag och skrapade upp vänsterbenet. Så jag bör förmodligen bara vara tyst nu.

Sen är det den sista bilden som bara är ett stort frågetecken. Här tar det stopp i mina kulturella referenser. Varför har han flip-flops på sig? Varför bär han så många former av glasögon? Varför en Darth Vader-lampa? Någon som vet?

/Lisa

aplace

Julfest

På lördag kids, då smäller det! Då har vi julfest. På Kåken, var annars? vi vill att alla ska komma. Vi vill fira att julen snart är här och avsluta den här säsongen med pompa och ståt. Pukor och trumpeter. Bjällerklang och rusiga hjärtan. Festligheterna börjar vid tio, Aplace-crew spelar grym musik och vi tänkte dansa som om morgondagen inte finns. Kom, så ses vi där!

Osa här http://www.aplace.com/rsvp/julfest

/Lisa

aplace

Vilken musikvideo är mest Comme des Garçons?

Jag och min vän Kristofer pratar om vilken som är den mest fashionabla musikvideon som gjorts. Jag är simpel nog att tycka att ”Freedom” med George Michael är bäst, på riktigt. Jag gillar de gamla hederliga supermodellerna skarpt. Kristofer trilskas till en början och skickar videos med män klädda som korv med bröd. Det är visserligen är en outfit så god som någon. Jag har en gång blivit gränslöst förälskad i en man iförd en sån kostym, vilket såhär i efterhand känns helt vansinnigt. Det är även tämligen ointressant.

Kristofer vill hellre prata om sitt läppglans, som är för tuffa män och smakar tobak. Hävdar han. Jag har testat det. Han har fel. Till slut skickar han en fantastisk musikvideo och säger ”Den här är iallafall mest Comme des Garçons” Jag tittar och tänker, att kanske har han rätt. ”En långtdragen linje mellan de mest mörka sidorna i CdG”.

Vi behöver inte gå långt tillbaka och leta i gamla kollektioner. Det räcker egentligen med att titta på de skottsäkra västarna som var återkommande i A/W 10, för att fastställa faktum. Mörker och överskridande. Något hårt. Så är det. Ibland har han rätt.

/Lisa

YouTube Preview Image

aplace