Ikväll!

Ikväll kids, kör vår kära jeansansvariga Mille sin klubb, Dream Baby Dream, på Landet. Upplägget rent ut sagt briljant. Jeans Wilder spelar och Stockholms finaste djs Lisa och Jon spelar skivor.

Kolla in eventet här, och pallra er sedan dit det kommer att bli grymt!

http://www.facebook.com/#!/event.php?eid=161794380542672

/Lisa

YouTube Preview Image

 

aplace
Promotion

En kvinna under påverkan.

Stand By är en modefilm av Jason Last, gjord för Stylecaster med Crystal Renn som nedsupen hjältinna på gränsen till nervsammanbrott. Renn är snygg i vanlig ordning, mest har hon tjusiga ögonbryn. Och jag tänker på porträtt av kvinnor som är mitt uppe i att gå sönder men som inte är lika snygga. Som jag tycker så vansinnigt mycket mer om. Som Gena Rowlands i A Woman Under the Influence. Fantastiska kvinna.

YouTube Preview Image
aplace

Skulpturala bilder.

Innan jag somnade med Gentlewoman i knäet på tåget mot Göteborg föll jag för det här fina modereportaget som Richard Burbridge har fotat och Robbie Spencer har stylat för Another Man. (Läs intervju här http://www.anothermag.com/current/view/986/Colour)

Fantastiska färger, fantastisk formgivning. Vissa av bilderna påminner mig om Barbara Hepworths skulpturer. Så jag sparar dem i mitt hjärta.

/Lisa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

aplace

Önskelista

Kändisar som tror sig kunna sväva lätt som svalor över till genrer som de uppenbarligen inte behärskar får mig att känna att det här med att bliva vid sin läst kanske inte är en så dum idé ändå. Kanye bör hålla sig till att göra musik och skrävla om sin storhet, Lindsay Lohan bör hålla sig till att dra linor och cruisa män på någon boulevard i Hollywood och Regina Lund som försöker freestyla loss inom på tok för många fält, bör mest hålla sig undan.

Men att Sylvester Stallone ska göra en klädkollektion fick mig att fundera lite på designsamarbeten som jag faktiskt gärna vill se. Sen att någon är död och någon är fiktiv, det är ett problem som jag valt att bortse från.

Candy Darling för YSL.

En smakfull och gränsöverskridande kollektion tänker jag mig.

 

 

 

 

 

 

 

Klaus Kinski för Bernhard Willhelm.

Det vore för enkelt att tänka att Klaus ska göra vita linnekostymer, perfekta att svettas ned någonstans vid Amazonasfloden. Men jag tänker: vårda vansinnet, släpp lös galenskapen och se vad som händer. Ta gärna in någon form av terapeut som kan se till att medarbetare inte slår ihjäl varandra under samarbetets gång.

 

 

 

 

 

 

 

 

Patsy Stone och Edina Moonsoon för Chanel.

Det mest naturliga hade varit att låta detta radarpar designa för Lacroix men för att bespara oss en ny våg av new rave-mode tänker jag att ett samarbete mellan Patsy och Eddy och Chanel skulle kunna skapa den perfekta grogg-haggan. Den något damigare varianten. För som Patsy säger, you can never have enough scarves, gloves and hats.

 

 

 

 

 

 

 

 

Gudrun Schyman för Jil Sander.

Gudrun är en classy lady och skulle göra ett fint samarbete med Jil Sander. Starka färger och enkla linjer.

 

 

 

 

 

 

 

 

P O Enquist för Dries van Noten.

P.g.a. Jag älskar P O. Och jag älskar Dries.

 

 

 

 

 

 

 

/Lisa

aplace

Alltså…

Jag saknar ord… Sylvester Stallone ska göra en klädkollektion. Jag vet inte… varför liksom…?

Jag menar this dude… vad i hela fridens namn ska det bli av det där? Det finns väl… inte så mycket mer att säga.

/Lisa

 

 

 

 

 

 

 

aplace

Fifth Avenue Shoe Repair A/W 2011

Fifth har letat sig tillbaka till sina rötter. Inget mer paisley, inga mer blommor eller argylerutor. Förutom att det till min stora förtjusning, syns på kläderna tycker jag även att det går att ana på valet av manlig modell, både den här säsongen och kommande. Dessa tonårstrotsiga modeller med huliganuppsyn funkar ju sjukt bra till kollektionerna.

Yuri Pleskun i A/W 2011.

/Lisa

 

aplace

Yamamoto

Fantastiska Yohji Yamamoto pratar om sitt samarbete med Adidas, och Yohji Yamamoto pratar med Showstudio om sin karriär i samband med pågående utställning på Victoria and Albert Museum.

När jag ser hans kreationer så tänker jag att jag alltid kommer att älska svärta.

http://www.nowness.com/day/2011/3/21/1372/y-3-yamamoto-s-dream

http://showstudio.com/project/in_conversation

Bild från fashion-forum.org

/Lisa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

aplace

Mika Modiggård

Mika flyttade från Stockholm till Berlin 2007 för hon ville se om det gick att försörja sig som designer utan behöva ta ströjobb. Efter lite olika projekt släppte hon i höstas sin första kollektion under eget namn. Märkets fokus är sustainable street fashion, och kollektionen är helt ekologisk. Jag mötte upp henne en åskdimmig vårdag på the Soho House i Mitte för att prata om att jobba i Berlin, att inte kunna ett språk och om en hård stadsdel.

Berätta om din första kollektion.
- Jag flyttade helt själv till Berlin, och hamnade i en stadsdel som är ganska hård. Jag tänkte mycket på hur stämningen här är. Det var en ny atmosfär som jag var tvungen att anpassa mig till. Det provocerade mig att jag inte kände mig trygg när jag gick själv på gatan om nätterna. Att folk anser sig ha rätt till mig som tjej. Så jag tänkte mycket på integritet, och skydd.
Jag tittade på olika skyddselement. På hur militärer klär sig och olika uniformer. Men också på hur olika djur skyddar sig som igelkottar och eremitkräftor. Jag kände ett behov av kläder som jag kände mig trygg i. Samtidigt vill jag kunna känna mig snygg och uppklädd.

Hur var det att anpassa sig, rent språkmässigt?
- Det tog tid att lära sig, och jag är tacksam över att så många hade så mycket tålamod och lyssnade. I början sänker man ju konversationsnivån till en femårings ungefär. Det är ju inte direkt intressanta samtal man för när man lär sig ett nytt språk.

Hur är det att jobba med mode i Berlin?

- Rent kreativt är det en väldigt dynamisk stad att vara i. Jag inspireras mycket av kontrasterna här, det finns så många olika typer av liv i den här staden. Jag ser att det kommer mycket bra mode, som kanske inte är så känt ännu. Rent stilmässigt är det lite mer avantgardistiskt, och inte så chickt.
Sen är det en stor fördel att jag kan producera allt lokalt. Det finns en liten produktionsfirma som några unga tjejer startade och vi har all vår produktion där. Vi cyklar liksom dit och hämtar upp grejerna själva. Produktionen är fortfarande ganska liten, och jag försöker ibland samarbeta med andra designers och köpa in tyg tillsammans. Det känns schysst att hjälpa varandra med sånt när man är i samma bransch.

Ser du att du får fördelar som svensk designer?

- Absolut! Många vet att det finns mycket bra skandinaviskt mode och det hjälper såklart att kopplas ihop med det. Sen gillar tyskar svenskar av någon anledning.

När kommer nästa kollektion?

- Jag satsar på att presentera den till hösten. Jag jobbar inte säsongsbundet eftersom jag inte riktigt ser poängen med det. Allt går så himla snabbt och jag vill kunna sakta ner tiden lite. Jag menar, plaggen jag har gjort nu kommer att vara precis lika snygga om ett halvår eller ett år och jag vill att mina kollektioner ska kunna leva bredvid varandra och utvecklas med varandra.
Har du några förebilder rent designmässigt?

- Jag gillar Margiela men också Jean de Castelbaljac, de är ju designers som gör vitt skilda saker och det säger kanske ganska mycket om mig som person.

Hur kommer nästa kollektion att se ut?

- Nästa kollektion kommer att spegla rytm och hur fort saker och ting går. Lite som en bergochdalbana. Det kommer inte att vara lika svart och hårt. Nästa kollektion kommer att vara en positiv kollektion!

Kolla in Mikas design på www.mikamodiggard.com

/Lisa

aplace

Vårdjävulen.

Våren väckte tonåringen i mig och får mig att längta bort. Det känns precis såhär.

Willy Vanderperres video för Dior Homme S/S 2011.

YouTube Preview Image
aplace

Framtidsmode

Det här är ju en fantastiskt fin vision av mode år 2000. Och med vissa saker var de ju inte helt ute och cyklade ändå. Den där telefonvästen är ju helt makalös, och dök väl upp någon gång under nittiotalet i form av de där hölstren som vissa latenta bindgalningar förvarade sina mobiler i.

Fickor med ”candy for cuties” i är ju också högst tveksamt, men jag skulle lätt slänga på mig kostym/aftonklänningen och fläta upp håret en sån där tjusig bulle, om jag bara kunde.

(via www.ashadedviewonfashion.com)

/Lisa

YouTube Preview Image
aplace