Krönikör Björk

Osvenskheten

Herman Lindqvist har efter mycket om och men upptäckt att folk brukar säga “osvensk” och mena något bra. Han tycker det är fel och ironiserar över att samma människor försvarar Sverige så fort de åker utomlands.

Det hade varit intressantare att ha en diskussion kring varför det osvenska är så attraktivt för så många svenskar, och kanske även funderat på om vår vilja att vara osvenska också kan vara positivt i det att vi faktiskt har mycket bättre koll på omvärlden än vad många andra länder har, nationer som därigenom är fast i sin egen kultur och sitt eget sätt att se på världen.

Jag har dock ett par iaktagelser. Dels att min engelske pojkvän tycker att det verkar som vi älskar svenska flaggan i det här landet. Alla flaggar i sina trädgårdar jämt och ständigt. Det hänger flaggor från vart och varannat hus. Det gör det inte i England (förutom i vissa områden där de känner sig trängda av alla nya britter). Inte i Italien heller. Vad säger det? Är det osvenskt? Eller är det kanske precis så som min pojkvän upplever det: som ett mycket starkt uttryck för patriotism och svenskhet?

Det andra är att jag osvikligt associerar till användadet av ordet obögig som precis som osvensk är en komplimang när den används om och av homosexuella män. Jag har alltid sett “obögig” som ett tecken på att man ser sig själv som underlägsen den straighte mannen. Att man inte är stolt över den man är. Att man nedvärderar det bögiga. Hur betyder inte det att också “osvensk” är ett problamtiskt nedvärderande av det man själv är?

Det finns dock en uppenbar skillnad. Obögig används av en minoritet i ett samhälle där de allra flesta är straighta. Osvensk däremot används som en komplimang av majoriteten. Den skillnaden betyder definitivt något.

Men den största invändningen är nog ändå något som började när Lisa Milberg i ett modesamtal för något år sedan påpekade att hon insett att svenskarna börjat gilla Sverige, i alla fall inom musik. Många tycker just nu att Sverige producerar den bästa musiken i världen. Den är inte längre bara “bra för att vara svensk”. På samma sätt kan en liknande trend ses inom modevärlden, där vi inte bara är stolta över Acnes och Cheap Mondays framgångar, vi tycker också att de bekräftar vår självbild som världens trendigaste folk.

I det mer radikala modet har det också under senaste år uppstått en vurm för gamla hantverkstekniker, omskolade för en modern tid. Vi har alla beundrat Sandra Backlund och Helena Hörstedt, men jag vill ge er ännu ett exempel som kanske tar det hela ännu ett steg längre: Emma Lundgren, som studerar vid Royal College of Art i London, men som tidigare har gått både på Beckmans och Central Saint Martins. Hon blandar traditionell kurbits och dalahästmotiv med älgar och östra London-känsla. På så sätt visar hon att det mest ursvenska är fullt kompatibelt med det allra mest urbana och moderna.

För när folk börjar prata om att vi ska prata om vad det innebär att vara svensk och vad svensk kultur är så tänker jag alltid tillbaka till min gamla gymnasieskola där föreningen Pro Patria tyckte att man skulle vurma för kungen, läsa Heidenstam och de andra nationalromantikerna. De hade ofta lite suspekta åsikter i övrigt, även om de inte alls var rasister.

Ni får ursäkta om jag är orättvis, men det känns alltid som om att när vi ska definiera det svenska – det ursvenska tillståndet – så känns det inte mycket modernare än några 1800-talsdiktare. Jag förstår inte vad det ska säga oss och vår samtid. Känns ju då mycket bättre att lyssna på Fever Ray eller gå klädd i The Local Firm, eller vad säger ni?

Så, jag ger er Emma:

emma lundgren 1

emma lundgren 2

emma lundgren 3

emma lundgren 4

emma lundgren 5

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • Tumblr

_Daniel Björk

2009.11.16 19:25

6 Kommentarer på "Osvenskheten"

  1. Anders den 2009/11/16 19:40

    2. Verklighetens mode!

  2. sanna den 2009/11/17 19:01

    3. Ibland tänker jag att svenskarna kanske är mest patriotiska av alla. Vi anser inte bara att vi själva är det mest trendiga landet, utan också det mest moderna, jämställda, progressiva(med våra mått mätt såklart). Allt är vi. Gud vad bra. Att folk använder ordet osvensk som komplimang är bara en cover-up för detta. mvh konspirationsteoretikern

  3. Emma den 2009/11/18 00:20

    4. Men ska vi inte vara stolta över vårat land, visa det mer och våga sticka ut mer. Är det inte dax att kanske lägga lagom på hyllan och gå ifrån gråskalan som så ofta används i olika sammanhang.

  4. Hanna J den 2009/11/18 10:34

    5. sanna, jag håller med dig! Svenskar är ju sjukt patriotiska. Känns inte hela den där jante vs. osvensk-jargongen lite som smala personer som pratar om hur lite de tränar, eller smarta personer som pratar om hur lite de pluggar? Vi är trendiga, moderna, jämställda och progressiva – dessutom har vi IKEA, ABBA och snygga blonda tjejer – men det är inget man skulle hålla på och vifta med. Inte som de där skräniga amerikanerna. Eller impulsiva sydeuropéerna. Bara det att vi visst viftar, och dessutom berömmer varandra för att vara osvenska medan vi gör det.

    Anyhow. Gillar Emma Lundgren – finns det inte någon Konstfackstudent som också håller på med kurbits? Eller blandar jag ihop dem? Annars tycker jag att näver är ett helt fantastiskt material.

  5. Hanna J den 2009/11/18 18:54

    6. Tänkte för övrigt på Klara Sjons Nilsson. Beckmans hon med, inte Konstfack.

  6. Palin den 2009/11/20 10:37

    7. Hellre svensk än osvensk.