Krönikör Björk

Goda och onda kläder

Unisex är tydligen stort nu. Det var stort på Stockholms modevecka enligt City. Det är också avantgarde, trots att det har 40 år på nacken. Alla älskar Rad Hourani och Damir Doma. Det är modernt – för vem behöver könsroller idag, 2010?

Men handen på hjärtat. Finns det inte egentligen en enklare orsak till modevärldens unisexvurm? Det är ju alltid modemänniskor som älskar unisex. Vanliga konsumenter, not so much. De fortsätter köpa fodralklänningar och skaffa bröst som om Phoebe Philo fortfarande var mammaledig (för hello, Céline-looken är också unisex).

Och vad älskar modemänniskor över allt annat? Mer än till och med färgen svart? Mer än de älskade Alexander McQueen?

Unisex är bara ett nytt sätt att säga att man ska vara smal. Det kvittar om vi pratar Hourani eller Doma eller Philo – bröst får inte plats i plaggen, eller får dig att se ut som en fruktbarhetsgudinna. Deras kläder bygger på att man har en indiepojkes kropp.

Är det verkligen en slump att samtidigt som debatten om kroppsstorlek har tagit fart på ett sätt den aldrig gjort tidigare så börjar det viskas om unisex. Kolla på Houranis kläder och tänk er dem på en kort, rultig tjej med d-kupa. Damir Domas kvinnor skulle förvandlas till Montserrat Caballé om hon inte var en size zero. Till och med Céline-looken signalerar slankhet med sin maskulint inspirerade 70-talslook – och sjuttiotalet var ju som alla vet unisexets guldålder.

I Sverige tycker vi alltid att unisex är något slags framsteg. Det signalerar jämlikhet mellan könen, rättvisa och modernitet (eller framtid, ibland vet man inte). Gör en kollektion som raderar ut skillnaderna mellan könen, få applåder från modejournalister. Svårare än så är det inte. Och vice versa, gör en kollektion för kvinnliga kvinnor och få huvudet avhugget – när till och med helgonet Miuccia Prada fick sig en törn efter sin Mad Men-kollektion vet man att det är modemänniskornas största faux pas.

Vi tenderar att dela in kläder i bra och dåliga, moraliska och ickemoraliska. Det är naturligt. Men det finns inga goda eller onda kläder. Hemmafrulooken upplevs som bakåtsträvande, men för alla kvinnor med kurvor – eller, för att inte prata modespråk, normala kvinnor – tror jag det känns skönt med kläder som är lite mer tillåtande.

För modemänniskor är unisex dock en win-win. Det är kläder som är både moraliskt goda och tvingar folk att banta. Det kan inte bli bättre. Därav vurmen.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • Tumblr

_Daniel Björk

2010.08.27 11:18

20 Kommentarer på "Goda och onda kläder"

  1. Lisa den 2010/08/27 11:24
  2. Tycker detta är din mest träffsäkra krönika hittills!

  3. Julia den 2010/08/27 11:24
  4. Word.

    (Det gäller också i viss mån, slår det mig, för många avslappnade, flowing, jordnära kollektioner – inte heller de klär särskilt många rultor, hur äkta och o-ytliga de låtsas vara.)

  5. Philip den 2010/08/27 11:43
  6. Riktigt bra! Jag tror även att unisex-plaggen får en begränsad målgrupp för att priserna troligtvis är högre i förhållande till hur lättburna de är. H&M har lättburna kläder till låga priser medan Damir Doma har motsatsen

    Philip, badhusgatan

  7. jessica den 2010/08/27 12:19
  8. Äntligen vågar någon säga som det är.

  9. Nina den 2010/08/27 12:56
  10. Arvida Bystöm skrev välidigt bra om androgynitet. Intressant är att det är mycket lättare för män än för kvinnor att passa in i den så kallade androgyna looken. Det visar vem som är norm helt enkelt.

    http://touristmagazine.co.uk/#arvidabystrom.php?id=33

    [...] upplaga av Krönikör Björks alltid lika fantastiska och bitska krönikor handlar om att unisex ytterst är ett sätt för mode att ”tvinga folk att banta” (jag vet att han [...]

  11. Unisex - Lisa C | Rodeo Magazine den 2010/08/27 14:30
  12. [...] inte att läsa Daniel Björks fredagskrönikor här på Rodeo? Veckans ämne är unisex och Daniel föreslår att när modevärlden hyllar unisex är det bara ett sätt att säga att man ska vara smal. Phoebe [...]

    [...] Daniel Björk kan knappt öppna munnen här på Rodeo utan att alla känner sig berörda och måste kommentera. Vilket är bra, han engagerar både oss skribenter och er läsare som så duktigt kommenterar och för diskussionen framåt. I dagens krönika skriver Daniel om ”goda och onda kläder”, hur modemänniskor gärna moraliserar andras kläder och bestämmer sig för att naturliga och minimalistiska plagg är mer demokratiska än Pradas hemmafrulook (Daniels exempel). Jag kommenterade i våras Pheobe Philos Celine-kollektioner och vilket skönhetsideal de eventuellt förespråkar här. I Agnes kommentar till krönikan finns något väldigt viktigt, hon skriver om hur smink blir något att gömma sig bakom, kanske ett sätt att slippa undan en kvävande kvinnoroll.  [...]

  13. Victoria den 2010/08/27 18:12
  14. Tänk om man hellre vill dölja sin kropp i de unisexa kläderna?
    Varför måste man som kvinna visa upp sina kurvor?

  15. Evert den 2010/08/27 19:11
  16. Varför lägga all skit på unisex?
    Existerar inte smalhetsen överallt undrar jag?
    Känns som den omsluter hela industrin.
    Vilket stort modehus gör kläder som passar bra för mulliga och kurviga kvinnor?
    Det känns inte som att slimmade,tajta,korta,uringade “kvinliga” plagg skulle vara för alla heller. Det går att vänd på allt.
    Är det en sådan provocerande tanke att män och kvinnor faktiskt vill och gillar att klä likadant?

  17. Lisa den 2010/08/27 20:30
  18. Njae. Jag är kort och kurvig. Jag vill faan inte se ut som nån hemmafru. Varför tror alla att vi kvinnor med “kvinnlig” kropp vill framhäva detta jämt? Omlottklänningshelvetet och decimeterklackarna. Måste jag spara ut långt hår också för att jag egentligen är förtryckt av unisexmodet och innerst inne bara vill bekvämt pysa ut i all min sensuallitet och moderlighet?

    För mig är unisexmodet fantastiskt. Gärna om jag får tolka det svarta, raka på mitt sätt, tex. med att visa benen. Två lite korta knubbiga ben i ett par kängor och så en svart fyrkant på toppen. Nog så snyggt i min värld.

  19. lina den 2010/08/27 21:52
  20. Det irriterar mig att så fort det ska göras feminint mode så återgår alla till 50- tals modet. Det är ju retro. Det är som det feminina modet stagnerat helt, det händer ingenting och ingen är villig att utveckla det och skapa något nytt.
    Tycker det är irriterande att det antas att man vill visa upp eller flasha sin kropp bara för att man bär otvivelaktigt feminina klädet. Det handlar ju om att inte gömma den bara. Har inget emot unisexmode och håller med om det som Agnes b uttrycker om det. Gillar själv stora sjok på överkroppen, men gillar även feminina skärningar i kläder som har att göra med midja och höfter. Synd att det verkar överges och inte vidareutvecklas, och ibland ses ned på inom modevärlden.

  21. sonja den 2010/08/28 09:53
  22. Älskar unisex! ser inte problemet.

  23. A den 2010/08/28 12:22
  24. Det finns väl inget egentligt problem med varken unisex eller det “feminina modet”. Det som problematiserar är vår grundläggande strävan efter godkännande.
    Att “modeindustrin” påstår att unisex inte klär på en kort och rund/storbystad tjej hindrar inte tjejen (teoretiskt sett) ifrån att personligen känna sig grymt het i sin Rad Hourani stass. Det som i många fall hindrar personligt uttryck via mode är omgivningens dömande blickar och den kollektiva uppfattning om att man ska klä sig för att göra “det bästa” av det man har, sin kropp.
    Jag kanske trivs som fisken i vattnet i min Hourani kokong, tills jag utsätts för den kollektiva uppfattningen om jag jag borde framhäva kurvor för att “komma till min rätt” och “se bättre ut”.
    Om hemmafrulooken är sexistisk eller en hyllning till någon slags “ursprunglig kvinnlighet” (förutsatt att en sådan finns) är en tolkningsfråga. Det handlar ju i grund och botten om vad vi associerar med kläderna, vad de uttrycker och framför allt, hur vi bär upp dem. Väldigt få människor ser bra ut i kläder som de inte trivs i.

  25. Billy den 2010/08/28 12:40
  26. Det största problemet med krönikan tycker jag är att den är alldeles för enahanda – då unisex bör behandlas utifrån båda könen, inte bara från ett kvinnligt perspektiv. Så som Agnes B så korrekt påpekat tidigare så har manlighet och “Herrmodet” definierats utifrån vad män inte kan ha på sig, vilket har resulterat i (enligt undertecknad åtminstonde) ett väldigt restriktivt,bakåtsträvande,tråkigt,förutsägbart,gubbigt & framför allt heteronormativt klädspråk som ofta ryms under benämningen “Klassiskt Herrmode”

    Med detta i åtanke så menar åtminstonde jag att killar är de stora vinnarna när det kommer till Unisex/Könsneutralt mode, då vi under väldigt lång tid varit
    väldigt begränsade rent Mode mässigt – för att citera Agnes igen
    “Så medan kvinnor numer kan röra sig i ett nästan hur brett spektra som
    helst rent modemässigt, är mannens frihet begränsad”

    För mig har det inneburit en enorm frihet, att kunna transcendera en påtvingad silhuett som aldrig varit min. Dessutom har det gett mig klarsyntheten att
    kunna bryta ner den mentala barriären som “skiljer” Herr & Dam plagg åt. Då jag ofta finner att kläder på Dam sidan inte bara ibland passar mig bättre rent storleksmässigt, utan att de rent design mässigt är mer intressanta – främst pågrund utav ovanämnda påstående angående “Herrmode”

    Jag ser inte riktigt att det skulle vara “något nytt under solen” när det kommer till att designers propagerar för ett väldigt Smalt mode och en rak silhuett. Som en annan ovanstående kommentar påpekar så har väll mer eller mindre inga av de större klassiska modehusen varit särskilt förtjusta i “större” storlekar? Detta går väll nästan att applicera på “Designer-Mode” rent generellt, att graderingen mellan storlekar ofta är
    ganska liten, till skillnad från större konsumtionsaktörer så som H&M osv?

    Hurvida detta är ett problem i sig låter jag vara osakt, min tes är att ifrågasätta
    hurvida det är relevant att dra slutsatsen att Unisex modet skulle vara Modevärldens senaste ursäkt för att propagera en väldigt smal silhuett.

    Handen på hjärtat, och detta menar jag inte på något som helst nedvärderande sätt, så har väll ändå kvinnor en ofantlig mängd Designers att välja mellan som inte hänger sig åt Unisex modet? Det jag menar är helt enkelt att om man inte gillar det, eller inte passar i det, så finns det ju så otroligt mycket för dessa att välja mellan att de få designers som praktiserar denna modeform knappast kan utgöra ett problem? Passar man i det (och har råd..) go for it, för smalt & snävt för dig? Fine, välj
    något annat ur det enorma modeutbud vi har idag. Live & Let Live.

    Angående Unisex modet´s “Modernitet” så blir det återigen från mitt eget (manliga) perspektiv. Ofta hör man att Unisex modet och dess Designers, så som Hourani & Doma men också svenska motsvarigheter så som Odeur & Nakkna, faller in under benämningen “Avantgarde” Detta verkar ibland ifrågasättas, och i detta fall uppfattar jag som om krönikören är kritisk till denna benämning.

    När tidningen Dorian nyligen recenserade Nakknas visning på årets modeveckan så avslutas texten med :
    “Med tanke på den moderna, mindre snävt definierade manligheten, och ökande globalisering, är det kanske dags att sluta kalla allt herrmode med voluminös skärning för avant garde?”

    Det borde kanske vara så tänker man, men tyvärr är vi, enligt min erfarenhet, långt därifrån. Manligt mode är fortfarande fjättrat i en alltför heteronormativ & begränsat formspråk. Man måste komma ihåg att de designers som hänger sig åt Unisex är förhållandevis få & en liten minoritet på den stora modekartan. Även i “Världens modernaste land” Sverige är vi långt ifrån så öppna som vi vill tro, Killar i tights/leggings, Draperade plagg på killar & andra plagg av traditionellt “Feminin” karaktär möts inte bara av förundrade utan också äcklade och häcklande blickar
    vid en promenad genom Stockholm. We´re not there yet folks…

    Avantgarde definieras som “benämning på personer eller verk som för sin tid är experimentella, nyskapande eller innovativa” och så länge majoriteten av Herrmodet ser ut som det gör så kommer de uppstickare som praktiserar Unisex modet att ses som just “Avantgarde” då de utgör en Antites till det rådande status quo – och detta är Fine my be då jag inte har några som helst problem att klä mig “Avantgarde” snarare tvärtom.

    Nu blev det här ganska långt märkte jag, får se om någon orkar ta sig igenom min haranger…

  27. Sofia den 2010/08/29 04:05
  28. Vill bara säga: JÄTTEBRA KRÖNIKA!

  29. Joline den 2010/08/29 23:13
  30. Jag tänker lite som Evert: “Varför lägga all skit på unisex?
    Existerar inte smalhetsen överallt undrar jag?”
    Det spelar ingen större roll vad som skickas ut på catwalken. Det mesta, tycker vi, klär bara smala människor.

    Problemet tror jag egentligen beror på hur vi ser på den kvinnliga kroppen. Som våran kultur ser ut nu ska man vara smal. Självklart tycker vi då att smala människor, oberoende av stil, bär upp kläderna bättre. Det vi måste ändra på är våra tankar angående kroppen, inte modet.

  31. sara den 2010/08/30 10:12
  32. träffsäkert!

  33. Fredrik den 2010/08/30 16:44
  34. Måste vi verkligen ändra på idealet? Jag tycker folk verkar må förhållandevis väldigt bra nuförtiden. Folk tränar, är medvetna om olika fetters betydelse osv. Jag tycker att det är ett rätt bra ideal vi har. Aldrig har vi ju levt så länge heller. Och det är omöljigt bara att vård och medicin är så pass utvecklad.
    Man väljer ju dessutom någonstans vilket liv man vill leva när man är en vuxen individ. Tycker man att det är värt att spendera 4 timmar per dygn på ett gym och resten av dagen vara hungrig så kan man ju göra det. Då är man ju nöjd med det.

  35. Joline den 2010/08/31 00:06
  36. Svar till Fredrik:
    Jag menar inte att vi ska ändra idealet till något som säger att vi ska vara tjocka. Självklart är en hälsosam livsstil att föredra. Men det faktum att kvinnor drivs till att att bli sjukligt smala är inte det minsta bra. Jag tror knappast att de som spenderar 4 timmar på gymmet och går hungriga är nöjda med det. Då handlar det om en sjukdom som de är maktlösa emot, hur gärna de än vill vara friska.