Ett fåtal inbjudna, främst från modepressen, sitter förväntansfulla i villan Skridskopaviljongens hall, på enkla fällstolar. Carin Rodebjer ställer sig bakom en liten talarstol, säger hej och välkomna. Vi får veta att tankarna bakom hennes vår- och sommarkollektion för 2011, som snart kommer att presenteras, började gro under en lyxig semester i South Beach Miami. Hur Carin kom att tänka på familjen Vanderbildt och den avslappnade livsstil det kan innebära att vara ekonomiskt oberoende. Hon berättar om yachter, frihet, livslyx, lyxen att få vara nära naturen, längtan efter att inte behöva bry sig – ja om verklighetsflykt. Hon avslutar med sanningen: “med mode kan man kliva in och ut ur världar utan att ha särskilt mycket pengar”.

Kollektionen är just så: avslappnat exklusiv, överflödigt komfortabel och tillåtande. Ett av de plagg som lockar fram flest “åh” är en mörkblå cape i fin ull med en vit fyrkant tryckt på, som perfekt för svenska sommarkvällar. Den är stor och döljer kroppen på ett fördelaktigt vis, den är en tillflyktsort. Ett annat påtagligt lyxigt och uppskattat plagg är en lång, beige sidenrock med sjalslag som för tankarna till morgonrockar i boudoir-stil. Bäst bärs den med byxor i samma material, de är vida och fladdriga.

En stor del av kollektionen utgörs av långklänningar eller fotsida kjolar med matchande tröjor. De kommer i beige nyanser men också mönster som en förvrängd rand eller ett intensifierat prickmönster som blir till konfetti. Här finns också det realistiska och vardagliga: en senapsgul kofta som kan knäppas på olika vis och därmed ändra uttryck, en stickad ytterväst att bära över kostymen till jobbet eller över solklänningen på väg hem från stranden.

Efter visningen vill jag gå bakom för att fråga Carin om alla härliga kvinnor jag ser framför mig, alla mustiga damer genom historien som på ett eller annat sätt inspirerat henne och som finns med i kläderna. Men det är alldeles för mycket folk i rummet, gäster från visningen som även verkar vara hennes vänner vill säga grattis . Och när jag går därifrån, utan en kommentar, tänker jag att det kanske inte gör så mycket för jag stått mitt ibland dem som inspirerat henne. Härliga och högst verkliga kvinnor.