Krönikör Björk

Väx upp

En av mina vänner hatar Comme des Garçons. Eller, det är inte riktigt sant. Hon hatar de som arbetar i Comme des Garçons-butikerna, särskilt den i Paris.

Ingen hatar Comme des Garçons. Iallafall inte offentligt. Om det finns heliga kossor inom modet, då är Rei Kawakubo den heligaste av dem alla.

Förra veckans diskussion om unisex och androgynitet fick mig dock att tänka på en sida av Comme des Garçons som kanske är problematisk (oh no!).

Comme des Garçons (”som pojkar”) antyder redan genom sitt namn att det är kläder som inte står för det traditionellt kvinnliga och Enligt Modern Fashion Encyclopedia handlar Rei Kawakubos kläder ”not so much about the body as the space around the body and the metaphor of self.” Inte så mycket om kroppen alltså.

Herrmodet förändrades under 1800-talet till en klädstil som just handlade om att dölja kroppen. Den främsta färgen blev svart, uniformen blev en fyrkantig kostym. Det var en look som syftade till att avlägsna den moderna mannen från de kroppsarbetande, från kroppen, och göra mannen till ett subjekt vars intelligens var hans främsta tillgång. Färg och form sammankopplades med kvinnor, och damkläder syftade, tvärtemot männens kläder, till att rikta blicken och uppmärksamheten mot kroppen.

Kanske är det också detta som ”comme des garçons” betyder, att märkets kläder ska frigöra kvinnan genom att rikta blicken bort från hennes kropp så att även hon blir ”som pojkar”. Ett subjekt istället för ett objekt.

Ungefär samtidigt som Rei Kawakubo slog igenom i Paris i början av 80-talet förändrade så Giorgio Armani herrkostymen genom att göra den mjukare och mer följsam. Den manliga kroppen fick helt plötsligt framträda även i det mest konservativa av plagg – kostymen. Sedan dess har männens kroppar sexualiserats och objektifierats till den grad att det i dag är omöjligt att vara en manlig kändis utan att ha ett sexpack och svällande biceps. Att en hel värld sitter och dreglar över en 16-årig Taylor Lautners bringa är det också ingen som är det minsta upprörd över, samtidigt som den ropar på 18-årsgräns för modevärldens tjejer. Det verkar som om män och kvinnor håller på att byta plats.

Det är självklart skönt att kunna slippa sin kropp och att kunna klä sig så att den inte är i vägen. Men det är inte alltid ett framsteg. Genom den filosofiska och religiösa historien har kroppen alltid setts som ett problem, något som binder oss till verkligheten, vars lustar står mellan oss och frälsningen, underordnad förnuftet. Det kan lät slå över i asketism och ett förakt för allt kroppsligt.

Finns inte just det här asketiska draget hos Comme des Garçons? Kläderna ”handlar inte om kroppen”, något som ändå är rätt underligt inom en disciplin som mode. Så starkt är det antikroppsliga draget hos CdG att jag ibland undrar om inte många som älskar Kawakubos kläder egentligen bara är missnöjda med sin kropp.

Jag vet inte om mode kan tänkas ha en uppgift, men jag känner inte att Comme des Garçons är någon egentlig lösning på det dåliga kroppsförtroende som så många tjejer har. Att ta bort kroppen ur ekvationen tar oss bara ännu längre bort från möjligheten att faktiskt känna stolthet över den. Och är det inte något djupt oroande när vi hyllar mode som verkar säga att allt nedanför nacken är utan mening eller poäng? Filosofen Nietzsche kritiserade redan på 1800-talet den här uppdelningen i kropp och själ. Han kallade den ”barnslig”. Det är kanske dags att gå vidare även för oss inom modevärlden.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • Tumblr

Taggar: , , ,

_Daniel Björk

2010.09.03 12:06

11 Kommentarer på "Väx upp"

  1. CdG - Hotspot | Rodeo Magazine den 2010/09/03 12:20

    2. [...] är möcke att göra just nu. Medan jag inte bloggar så kan ni ju passa på att läsa när Daniel ger sig på modets heliga graal  – Comme des Garçons. Spara / dela med [...]

  2. M den 2010/09/03 14:01

    3. Att man inte vill framhäva sin kroppsform för andra betyder väl inte att man är missnöjd med sin kropp? Jag tror det kan vara tvärtom. Att använda kläder som visar mycket “kropp” och former kan väl lika mycket bero på ängslighet och ett stort bekräftelsebehov… Tycker du själv bekräftar att den tesen är helt fel i slutet på texten. Om man nu är missnöjd med sin kropp så hjälper det ju inte att försöka ta bort den ur ekvationen… Jag tror snarare man måste vara ganska lugn och trygg i sin kroppsuppfattnign för att våga bortse från den. Några av de vackraste kvinnorna är de som är så trygga i sin kropp att de inte behöver framhäva den.

  3. Ferferi den 2010/09/03 14:53

    4. Väldigt intressant, bra skrivet herr Björk. Jag börjar bli ett fan av dig.

  4. lina den 2010/09/03 14:55

    5. M:s kommentar gör mig mörkrädd! Herregud.. det ligger väl ändå i hur någon beter sig inte i om tjejen ifråga har klänning som råkar nypa åt i midjan..

  5. lina den 2010/09/03 15:15

    6. Och en sak till.. varför skulle kläder som visar form vara något som betyder att man visar upp sig för andra? Misstänker ibland att en av andledningarna ( en av många olika förstås) till att många ryggar undan sådana kläder är just att omgivningen tenderar att tänka något liknande det som M uttrycker. Observera att jag inte talar om att vara uppmärksamhetsvulgär a la typ lil kim.

  6. Victoria den 2010/09/03 18:14

    7. Egentligen är den här krönikan väldigt lik förra veckans krönika (unisex) – båda behandlar krönikör Björks egen svårhet att acceptera att bara för att man är kvinna så kan man välja att inte visa upp sin kropp…

  7. E den 2010/09/03 19:07

    8. Håller med m!!!!!

  8. miriam den 2010/09/04 09:31

    9. Kawakubo är bäst<33333333333333 om det gör mig till en i mängden i denna mainstream värld så ok hah.. jag skulle inte vilja ha en klänning klänning som "råkar" nypa åt i midjan dock som lina skriver i en kommentar ovan… men det kan beror på att jag inte vill framhäva mina höfter/kurvor? hm.. det kanske finns en poäng i det hela iallafall men jag gillar rei för att hon just inte utgår ifrån kvinnans form i hennes design för det gör att man lägger fokus på annat än sina komplex eller nu vad det är.. men måste detta vara någonting negativt?

  9. alec den 2010/09/05 16:07

    10. för mig handlar cdg om iden att kommunicera tankar om oss själva som handlar om andra saker än den biologiska “sprida våra gener” estetiken, första anhalten kring iden om den kroppsliga dekorationen. mode.
    indirekt kan cdg d tolkas som ett slags kroppsligt komplex.
    vad är fel med det?

    vissa är trygga i sin fysiska skepnad, för andra är det en begränsning.
    det e nog snarare denna frekvens av tankar som gör cdg intressant för vissa.

  10. Fredrik den 2010/09/05 20:00

    11. Jag tänker absolut inte så kring CDG. När jag tänker på CDG så tänker jag eskapism och nya idéer. typ. Jag har aldrig ens funderat över kroppsförhållningen i kläderna. Jag tycker inte att det är det som är CDG’s koncept längre heller.

    Däremot ser jag verkligen ett problem i att placera Rei Kawakubo i en Christopher Kane-look. Det skulle verkligen se helt fel ut. Där har man kanske något man kan fundera över.

  11. Jesper den 2010/09/06 02:29

    12. Modigt att skriva nedsättande om Comme des Garcons.

    Men skulle Comme des Garcons ha något slags ansvar för unga tjejers (eller vem som helst) “kroppsförtroende”? Jag tycker att det låter märkligt.

    Comme des Garcons ser bort från kroppen. Det handlar inte om att vara missnöjd, och att försöka dölja det – det handlar om att inte bry sig. Det handlar om andra värderingar.

    Jag tycker att den här krönikan missar poängen, tyvärr.