Jag var ett osäkert barn, rädd och blyg för det mesta, kanske kan man säga att jag länge hade en något reserverad inställning till livet. Vad som var så farligt är enkelt, det var rädslan för vuxenvärlden, för verkliga känslor och för att någon gång älska en annan människa. Inget av det som hörde till en ungdom och ett vuxenliv tedde sig lockande, att vara i en skyddad bubbla av trygghet, det välkända och säkra var allt jag önskade.

För att nå fullständig anpassning söker vi efter referenspunkter och beteendemönster. Vi kopierar och härmar vänner, förebilder och personer figurerande i media i en ständig kamp för att passa in. Sökandet efter vad verkligheten egentligen innebär, och hur man nu förhåller sig till den, initieras som bekant någon gång under barndomen.

Som en person på god väg in i vuxenlivet tycker jag mig skönja en av de klaraste budskap till just det sökande barnet och ungdomen: älska dig själv innan du förmår älska andra! Exakt när jag kom i kontakt med detta budskap första gången minns jag inte, kanske i någon tidning. Just tidningar som riktar sig till unga människor vet att ungdomen är en sådan fas då man letar extra mycket, därför bidrar de mer än gärna med råd och tips. Viktigt är att få veta vad andra tycker, vad andra i samma situation säger om livet och kärleken.

Det hela görs säkert i största välmening, såklart är det en god tanke att tuta i oss att det enda vi behöver göra för att hitta en kärlek är att andas ut, slappna av och vara oss själva. Problemet är bara att få av oss vet detta: vem vi är eller hur det ens går till att slappna av. I budskapet får betydelsen av ett självförtroende stor betydelse, det är nyckeln till att vara omtyckt och accepterad, upptagen i bättre sammanhang.

Att så många svarar att självsäkerhet, -känsla och –insikt är de viktigaste egenskaperna hos en eventuell, framtida partner kan väl bara ses som rena önskedrömmar om att just de egenskaperna ska smitta av sig. I en kroppens och känslornas allians hoppas vi kunna utbyta vinnargener. Men, lilla människa, betänk då detta: vi delar så mycket annat i förhållandet. Det är en hemsk idé att människan måste vara hel och ren innan den är redo för förhållanden och relationer. Det är mer troligt att vi i kärleken till andra lär oss att älska oss själva, inte tvärt om. Oavsett om det handlar om kärleken till en partner eller vän ligger det viktiga i att utveckla och vårda ett emotionellt starkt band till andra människor.

Efter ett tag tvingas det trevande barnet ut i livet. Nya sammanhang skapas som skänker trygghet och öppnar upp för nya tolkningar. Att växelvis få bekräfta och bli bekräftad är vad som gör det hela uthärdligt.

BENJAMIN RASK