En tandlös man med ett Burberry-paraply, en fattig indisk kvinna med en Etro-väska. Modereportaget i det första numret av Vogue India skapade enorm debatt i augusti 2008. Men vad bottnar egentligen kontroversen i? Rodeos Lisa Ehlin hittar en mer komplex bild av det postkoloniala Indien när hon skrapar på ytan bortom retuschen.

Uppslag ur Vogue India, augusti 2008.

”Lighten Up”

Fotografiet kommer från det allra första numret av Vogue India. Det visar en man och en kvinna utanför en lerhytta. Mannen är barfota, bär turban och håller i ett Burberry-paraply. Kvinnan ler stort. I sin hand håller hon en handväska från Etro. Bara paraplyet kostar runt 2000 kronor, men bildens omgivning markerar parets faktiska status.

Den här bilden, och reportaget i sin helhet, skapade enorm debatt när numret kom ut och kritiken kom både inifrån och utifrån Indien. Varför gjordes reportaget? Chefredaktören för Vogue India, Priya Tanna, svarade på kritiken i ett pressutskick som sedan blev citerat oräkneliga gånger på Internet:

”Lighten up […] Fashion is no longer a rich man’s privilege. Anyone can carry it off and make it look beautiful. You have to remember with fashion, you can’t take it that seriously. We weren’t trying to make a political statement or save the world”.

Att faktiskt titta på bilden berättar andra historier. Ska accessoarerna som de två ”modellerna” håller dölja eller förstärka deras position? Är de rika eller fattiga? Indiens identitet är intressant överallt i bilden. Det gamla och det nya stöter ihop; å ena sidan den anade fattigdomen hos de anonyma personerna (de har inga namn i reportaget) och å andra sidan de lyxiga och nya accessoarerna. Det är en världarnas kollision då bilden illustrerar ett Indien i förändring.

Här finns någonstans en medvetenhet kring hur Indien ses utifrån, men också vad deras egen identitet handlar om. Indien har exempelvis en stark egen modescen, djupt förankrad i både textilindustri, sömnadstradition och Bollywood. Bilden förenar och problematiserar dessa aspekter samtidigt. Indien är ett framgångsrikt land, samtidigt som människor lider.

Så varifrån, och mot vad, kom kritiken? Tannas svar var för många kallt och cyniskt, och på olika bloggar och forum kallades bilderna ”distasteful”, ”an example of vulgarity” och ”to spit in the face of the poor”. Mycket av kritiken kom också från ett västerländskt håll. Tanna är själv indisk, och även om Vogue är en västerländsk tidning introducerad till Indien, och med en specifik läsare i åtanke, så finns det i bilden en aspekt av Indien i relation till sig själv. Ett Indien som tar ett steg ifrån just en västerländsk uppfattning om indisk identitet som essentiell och homogen.

Det är ambivalensen i bilden, hur den drar i olika riktningar samtidigt och vägrar att ge oss en sammanhängande bild av indisk identitet som kan frigöra oss från idén att den är en och samma. Kanske är Indiens olika identiteter inte möjliga att verbalisera, men de skiner igenom det visuella mediet eftersom bilder kan vara just tvetydiga på ett sätt som ord inte kan.

Bilder ur brittiska Vogue, från reportaget “Indian Summer”, fotograferat av Patrick Demarchelier.

Som motpol kan vi se ett annat reportage med indiska inslag från brittiska Vogue kallat ”Indian Summer” (2007) där vi ser den (vita) australiensiska modellen Gemma Ward poserande framför indiska barn och män i turban. Här blir istället imperialismen svår att undvika. Framför allt för att gränserna mellan ”vit” och ”den Andra” så tydligt kontrasteras. ”Lighten Up” komplicerar däremot själva tanken om nationalitet och den Andra. Genom fotografiet lyfts så en tanke upp om nationell identitet som en hybrid, kanske till och med att idén om den Andra egentligen är i oss.

Texten ”Lighten Up” (här i en kortad version) är en del av Lisa Ehlins essä ”Nationell identitet och modebilder: The World According to Vogue”, tidigare publicerad vid institutionen för modevetenskap, Stockholms Universitet. Lisa Ehlin bloggar på Rodeo tillsammans med Jon Lax.