Många (med mig) verkar ha samma förhållningsätt till Made in China-kläder som till veganism: så länge ost är gott så spelar det ingen roll hur många dokumentärer man ser inifrån fabriksfarmar. I eftersnacket som följde på Kalla Faktas reportage om H&M:s fabriker i Sydostasien konstaterade Nöjesguidens moderedaktör Sanna Samuelsson att kunskapen om hur textilarbetarnas situation ser ut trots allt är förhållandevis spridd, men att många kanske lite hoppfullt väljer att ignorera detta. Pierre Börjesson som ansvarar för sociala hållbarhetsfrågor på H&M framhåller i samma program att H&M skapar arbetstillfällen i produktionsländerna och att de ständigt arbetar för att höja minimilönerna. Samtidigt flyttar H&M sin produktion från länder som Filippinerna till länder som Kambodja och Bangladesh, där minimilönerna är lägre.

På 90-talet myntades termen CSR, Corporate Social Responsibility, vilket är ett sätt att reglera ett företags i första hand juridiska och därefter etiska och filantropiska ansvar. Sedan dess har de flesta svenska klädleverantörer (bland andra Acne, H&M och Fabric Scandinavien som står för Weekday, Monki och Cheap Monday) en person som ansvarar för CSR-frågor. När granskningar av Kalla Faktas typ dyker upp – vilket de gjort länge och med viss regelbundenhet utan att arbetarnas situation nämnvärt förändrats – är det dock lätt att få intrycket att ”CSR-ansvarig” mest blir en punkt att bocka av. Att ständigt förhålla sig till minimilönen snarare än en lön som täcker en rimlig levnadsstandard sänder en tydlig signal om vems intressen som försvaras.

När SvD Näringsliv frågar H&M:s vd Karl-Johan Persson varför det är så svårt att se till att arbetarna på fabrikerna som används får löner de kan leva på svarar han att det dels ”inte finns fastslaget vad en levnadslön är” och att det är ”svårt att kräva det av leverantören då.” Dels att H&M inte är ensamma köpare hos en leverantör och att det då skulle bli ”uppror” om H&M höjde lönerna för just sina arbetare.

Jag tror – eller vill åtminstone – att H&M har mer makt och resurser än att de behöver avfärda frågan om sina textilarbetares rättigheter med ”svårt”. Tills vidare: vi stannar hemma på Margielasläppet på torsdag, va?