HOW TO DRESS WELL | ”VI FÖRLORAR SAKER HELA TIDEN”

Han beskriver sitt debutalbum som “helt galet”. Under hösten har How To Dress Well följt upp med Total Loss.
Inför spelningen på Färgfabriken i Stockholm satte sig Rodeo ner med Tom Krell för att prata om filosofi och varför han vägrar jämföras med Frank Ocean.

Text: Ida Grundström Nyberg
Foto: Christian Gustavsson för Rodeo.net

Det är en rätt så trött Tom Krell  vi möter på Färgfabriken denna kalla oktoberonsdag. Han gör nu sin tolfte spelning på 14 dagar och har cirka två veckor kvar på sin turné. Kvällen innan har han spelat i Malmö och efter Stockholm bär det av till Köpenhamn. Åkandet fram och tillbaka kan kännas ologisk geografiskt sett men han skyller på konsertpolitiken. Trots en viss trötthet är Tom Krell glad att vara tillbaka i Stockholm, det var här han gjorde sin första spelning någonsin och han har spenderat en hel del tid i staden. Han berättar också om sin spelning i Annedalskyrkan i Göteborg under Way Out West  i somras som något fantastiskt.

– Klockan var fyra på morgonen och våra projektioner blev gigantiska, och projekterades även över den stora Jesusstatyn som hängde från taket. Med alla de tända ljusen blev det en väldigt speciell känsla. Att spela på häftiga ställen är alltid kul med det viktigaste är att publikens hjärtan sitter på rätt ställe.

Själv lyssnar han just nu mycket på Kanye West senaste skiva Good Music, vilken han anser vara mycket bättre än hans tidigare. På frågan vilken skiva hans inspirerats mest av svara han I’m a bird now av Antony And the Johsons och Love vs. Money av The Dream. Han har svårt att förstå att hans musik av vissa kallas för “hipster R&B” när han själv inspireras av Antony And the Jonsons, The Dream och Tracy Chapman.

I flera intervjuer har det skrivits om att det inte går att placera din musik i en speciell genre av musik, att du nästan har en egen genre. Kan du förstå detta?
– Jag vet inte riktigt. När jag lyssnar på min musik har jag själv svårt att förstå vilken typ av musik det är och jag antar att det är någonting nytt. Folk pratar om Frank Ocean och säger att hans musik är väldigt ny och cool men för mig är hans musik retro. Det låter som ett Stevie Wonder-album eller något vilket är coolt. Jag gillar själv Stevie Wonder men för mig finns det inget nytt eller modernt med den skivan. Det är en väldigt vacker skiva och han har gjort ett väldigt bra jobb men för mig låter det ingenting som min skiva och vice versa.

Du pendlar mellan att bo i New York och i Berlin. I New York är R&B-scenen stor men hur är den i Berlin?
– När jag får frågan vad jag tycker om den nya R&B scenen förstår jag inte vad de pratar om, i USA är den enda R&B-musiken som går att höra på radio producerad av David Guetta och det är väldigt långt från vad jag håller på med. När jag bodde i New York var jag mest inspirerad av ljud och musik runt om kring mig. Jag går inte så mycket på livekonserter men såg en gång Coco Rosie spela i Berlin och jag anser att deras musik är närmare min än till exempel Frank Ocean. När det kommer till att göra musik och att bli inspirerad av vart jag befinner mig så försöker jag mitt bästa var jag än befinner mig. Jag tittar inte ut genom fönstret och försöker känna in vad som pågår där utanför utan det handlar mer om en känsla jag har. Jag försöker skiva mer efter hur jag känner inuti än vad som händer runt om kring mig.

Du läser även filosofi och håller nu på att doktorera i ämnet, är det något du sen använder i din musik?
– Nej, jag kombinerar inte min musik med filosofin, jag har inte ett filosofiskt tänkande när jag skriver musik eller tvärtom. För mig är de båda två saker som jag tycker väldigt mycket om att ägna mig åt och de tar båda fram rätt så djupa och starka känslor. Jag lär mig mycket om just känslor, livet och mig själv men de går båda i helt olika riktningar och de har så olika tagningar på livet. De har väldigt olika sätt att visa sanning även om det ofta är samma sanning och det har båda ett väldigt vackert sätt att presentera den på.
– För mig handlar filosofi mer om livet och att leva, om spirituella relationer och när musik egentligen rätt och slätt handlar om mänskliga känslor.

Så man kan säga att på ett sätt är de väldigt olika men att de fortfarande har ett visst inflytande på varandra?
– Jag tror att jag har lärt mig mycket om att vara känslig och sann i mig själv och hur man är mot andra människor genom filosofin och musiken. Genom att jag läser mycket filosofi, skriver musik och lyssnar på musik så har det haft en påverkan på mig men det är mycket sällan som jag läser något inom filosofin som jag sen gör musik av och vice versa. Det är så pass olika saker men det gemensamma är att det finns en sanning i både musik, filosofi och konst. Som när man tittar på en film och blir inspirerad, du skriver inte en låt om filmen men om känslan du får när du sett filmen. Du försöker hitta vilken melodi som filmen skulle haft om det vore en låt.

Din senaste skiva heter Total Loss, vad är det för förlust du menar?
– Det handlar dels om personliga upplevelser men också om att inse att vi förlorar saker hela tiden, saker förändras och tiden går. Till exempel att inte längre vara ett barn, ens föräldrar dör och personer i ens omgivning som inte tar tag i sig själva. På så sätt blir den passerande tiden en konstant känsla av förlust, tid vi inte längre har. Meningen med skivan har kommit att bli att så här är det, även om det kan låta deprimerande så är det sanningen och om hur kan någon vara hoppfull och glad om detta är sanningen? Den blir också ett försök att hitta någon form av lycka på andra sidan av allt detta.

Total Loss känns mer personlig än din första skiva Love Remains, håller du med om det?
– Den är inte personlig på det sättet att det är en kille med akustisk gitarr, den är inte utlämnande. Den är mycket mig men den är inte om mig, det är inte berättelsen om mitt liv. Love Remains är mycket mer personliga texter, till exempel om drömmar som jag haft. Suicide Dream är till exempel en extremt personlig låt, det är nog historien om mitt liv.

Soundet känns mycket ruffigare på Love Remains och på Total Loss är det mer cleant och vackert.
– Ja, men det är inte så att jag jobbat mindre med soundet på Total Loss, jag har inte bara lämnat det där utan det har varit mycket jobb att få det att låta så öppet och lätt som det är nu. Mycket har det att göra med att jag känner mig mognare och vågar mer nu med andra skivan och det är också så att jag ser de olika skivorna på helt sätt. Alla olika releaser har låtit väldigt olika. Som på till exempel nästa skiva kommer det vara mycket akustiska gitarrer och mycket piano men även mycket ljud, den låter väldigt olik allt annat jag gjort så här långt. Jag måste våga lita på min musikaliska intuition och inte vara rädd för att testa nya saker men samtidigt vill jag inte bli för kaxig men vad jag gör.

Du jobbar en hel del med kontraster mellan olika ljud i din musik, till exempel i låten When I Was In Trouble där du mixar hårda ljud från en järnväg och ett tåg med mjuka och vackra toner från ett piano. Kan dessa kontraster vara en anledning till att det är svårt att sätta en genre på din musik?
– Ja, absolut! Det här är också varför jag inte förstår när man jämför mig med till exempel AlunaGeorge för de av mina låtar som är mest poppiga och rakt på har fortfarande passager med skumma ljud och psykadeliska vibbar. Jag är väldigt intresserad av att experimentera med ljud och precis som du sa använda mig av kontraster på ett sätt som jag inte hört någon annan göra. Jag lyssnar inte på något av den musik som folk jämför min med men jag har inte hört någon låt som låter som just When I Was In Trouble. Beskrivningen av kontrasterna var ett väldigt bra sätt att beskriva låten. Jag satt på ett tåg som åkte längs vattnet och lyssnade på musik samtidigt som det hårda ljudet från tåget som åkte liksom trängde sig igenom musiken.

–  Jag har ett väldigt annorlunda mål när jag skapar min musik. Jag använder mig av former för popmusik men jag gör inte populär musik som till exempel AlunaGeorge. Där känns det mer som de bestämmer sig för att göra en hit-låt och sen är de det som kommer ut. Självklart vill jag också skriva hittar men jag går aldrig in i skrivandet med målet att det ska bli en hit.
– Som tur var så lyckades jag göra en väldigt konstig skiva men som samtidigt gjorde det möjligt för mig att tjäna pengar på konserter och sånt och jag känner mig väldigt glad att Love Remains är min första skiva. Den har gjort att jag nu kan göra lite vad jag vill, men jag är fortfarande chockad över att den togs emot så bra för den är verkligen helt galen.