Intervju

WEEKDAY <3 STINE GOYA

Stine Goya är tillbaka med en ny kollektion för den svenska klädkedjan Weekday. Hon är lika dålig på svenska som jag är på danska så vi struntar i att försöka förstå varandra på modersmål och sitter istället och snackar en stund på engelska inne på Weekdays lager medan festen pågår för fullt en trappa upp. (Bilderna från kalaset hittar du här.)

BERÄTTA OM DIN STIL.

– Jag försöker jobba mycket med färg och hur olika färger funkar tillsammans. När jag studerade på St. Martins arbetade jag mycket med tryck, och medan andra använder många starka färger tillsammans försöker jag hitta ett sätt att jobba med olika nyanser av färger tillsammans med kanske en starkare färg – det är något man alltid kan se i mina kollektioner. Sen är det alltid något som är väldigt feminint eftersom jag gillar när kvinnor ser attraktiva och sensuella ut, och när tygerna faller fint på kroppen.

HUR MYCKET AV DIN EGEN STIL HAR DU KUNNAT FÅ IN I KOLLEKTIONEN FÖR WEEKDAY?

– Jag tror att man ser att den här kollektionen är väldigt mycket jag. Du har både den lite lösare stilen med tryck och samma färgskala som jag ofta använder. Sen har du den tightare stilen som är skuren för att sitta snävare på kroppen. Privat gillar jag att klä mig i både de slappa, mjuka looksen och de tighta, hårdare stilarna.

HUR SKULLE DU BESKRIVA DEN HÄR KOLLEKTIONEN?

– I den här kollektionen har jag gjort ett svantryck som jag inspirerats till under mina promenader till och från jobbet. Varje morgon går jag förbi sjöarna i Köpenhamn och ser alla dessa vackra svanar, och därför ritade jag det här trycket. I kollektionen finns även sådana gulddetaljer som jag alltid brukar använda, så det är nitar på de flesta plaggen, tjocka gulddragkedjor och faktiskt väldigt trevliga material. Jag tror att de kommer att hålla sig fina länge.

HUR GÅR DIN STIL IHOP MED WEEKDAYS OCH HUR JOBBAR NI TILLSAMMANS?

– Det sker väldigt naturligt, bland annat för att de är väldigt lätta att jobba med. Vi arbetade ju tillsammans med en kollektion tidigare och det är därför jag har valt att jobba med dem igen. Jag tror att det har visat sig vara en bra kombination – min stil och deras företag.

VAD ÄR DEN STÖRSTA SKILLNADEN MELLAN ER?

– Jag skulle nog säga att det är valet av material. Men sjävklart tänker man hela tiden på Weekday när man designar kollektionen, så det är ju något som även passar deras kunder.

VAD TROR DU ÄR DEN STÖRSTA SKILLNADEN MELLAN ERA KUNDER DÅ?

– Jag tror att deras kunder är lite yngre än mina, men det är ju också för att mina priser är lite högre, och unga människor har inte alltid råd att köpa mina kollektioner. Men det är det som också skapar ett sånt stort intresse för sådana här samarbeten, för då kan de gå in och köpa mitt universum i en Weekdaybutik.

ÄR DET ANLEDNINGEN TILL ATT DU VALDE ATT GÖRA EN ANDRA KOLLEKTION?

– Ja, och jag tror också att det är för att den första gick så bra. Folk köade i Danmark för den och jag har dessutom hört att den sålde väldigt bra, så jag tror att det är bra att tillfredsställa en sådan typ av publik också. Jag vill verkligen ha en stor publik med både de väldigt unga och de som är runt trettio, och ibland älskar även min mammas generation att ha på sig mina kläder. Det är coolt att se kollektionen på olika åldersgrupper.

SKULLE DU VILJA GÖRA EN TREDJE KOLLEKTION?

– Jag det tror jag, men vi får se med tiden.

VEM TJÄNAR EGENTLIGEN MEST PÅ DEN HÄR SORTENS SAMARBETE?

– Jag tror definitivt att det är en ”win win” situation. För oss känns det väldigt intressant eftersom vi gärna vill öka medvetenheten kring vårt märke i andra länder och Weekday finns ju nu bland annat i Tyskland, Finnland och Norge. Så för oss är det jättebra att göra vårt namn känt och för Weekday tror jag att det bidrar med en annan sorts designstandard.

JAG VET ATT DU HAR VALT ATT JOBBA MED PATRIKSSON PR SOM DIN SVENSKA PR-BYRÅ. TÄNKER DU ERÖVRA SVERIGE NU?

– Ja, vi skulle verkligen vilja komma in mer i Sverige, för jag tycker att responsen här har varit riktigt bra, och dessutom har presskontoren varit efter mig så länge nu. Alla har sagt typ ”snälla kom”, och jag säger alltid ”åh men jag säljer på så få ställen i sverige…”. Så vi försöker definitivt erövra Sverige nu, också för att vi tror att ni behöver ett märke som mitt. Det är en väldigt stark modekänsla här, men det är en väldigt speciell stil, så jag tycker att det skulle vara coolt att få in lite av min stil här också.

KOMMER DU ATT ÖPPNA EN BUTIK HÄR?

– Jag skulle verkligen vilja det någon gång, men just nu måste vi bara ta reda på om folk fortfarande har något intresse för mitt märke.

SÅ VAD HÄNDER ANNARS MED MÄRKET STINE GOYA?

– Vi fokuserar väldigt mycket på Skandinavien de kommande två säsongerna, och sen planerar vi att åka till Paris modevecka för att kanske ha en visning där. Men du vet, vi måste vara redo. Internt i företaget måste vi vara riktigt förberedda för att göra något sånt. Men jag tror att det är dags för oss att gå vidare snart.

Text: Johanna Andersson

Taggar: , ,

_Johanna Andersson

Kommentera

2011.05.09 09:28

Varför tog det sådan tid, COS?

Den 20 maj slår COS äntligen upp dörrarna till sin första butik i Sverige, på Biblioteksgatan 3 i Stockholm. Varför tog det så lång tid för den H&M-ägda klädkedjan att nå Sverige? (COS lanserades 2007 i London, två veckor senare öppnades butiker i Tyskland, Belgien och Holland, Stockholmsbutiken är den 39:e butiken i det 9:e landet.) När COS bjöd till presslunch på Moderna Museet passade Rodeo på att prata med designern Karin Gustafsson för att ställa de frågor vi så länge velat ha svar på.

Karin Gustafsson


DEN FÖRSTA FRÅGAN SOM JAG SJÄLVKLART MÅSTE STÄLLA ÄR: VARFÖR HAR DET TAGIT SÅ LÅNG TID FÖR COS ATT KOMMA TILL SVERIGE?

– Vi har velat komma väldigt länge, men vi har inte hittat rätt lokal förrän nu. Nu har vi den och känner att den är klockren.

MEN COS TILLHÖR JU H&M?

– Ja vi är i H&M-gruppen, det är vi ju.

DÅ KUNDE MAN JU TÄNKA SIG ATT COS SKULLE ÖPPNA HÄR FÖRST EFTERSOM H&M ÄR SVENSKT?

– För oss är location väldigt, väldigt viktigt. Det har ju skrivits att vi är den saknade länken mellan high fashion och main street och det är väldigt svårt att hitta en lokal i Stockholm som ligger just emellan de två lägren. Nu tycker vi att vi har hittat den perfekta lokalen så nu är vi jätteglada.

HUR SKULLE DU BESKRIVA COS DESIGNIDÉ?

– Vår kollektion är modern och vi tänker mycket på handkänsla – vi är noga när vi väljer våra tyger. Vi gillar när tyger låter och är väldigt intresserade av hur plagg känns när man har på sig dem. Vi jobbar väldigt mycket på docka, ofta draperar vi på docka som start och sen ”händer det”, haha! Vår kvalitet och design är ju arbetad på ett sätt som kanske är mer high fashion, men priserna är mer tillgängliga är så. Vi jobbar mycket på vår tillskärning också, även om det är en enkel klänning är det viktigt hur den faller på kroppen. Jag tycker att det är hur vi skär till våra kläder som gör oss unika.

HUR SKULLE DU BESKRIVA HÖSTKOLLEKTIONEN?

– I höst tror vi mycket på färg och kollektionen är även inspirerad av alperna och skidkläder. Vi har använt geometri när vi skärt till kollektionen och arbetat med runda och fyrkantiga former. Så vi har en fyrkantig blazer, en rund blazer och så vidare. Sen har vi även jobbat med origami – vikt och draperat på docka. Vi tror mycket på scubakvalitéer, mjuka foamiga dubbel, dubbelsided, mycket tekniska, sportiga kvaliteter och tight jersey. Skipants med vävda t-shirts…

COS KÄNNS JU VÄLDIGT SVENSKT EGENTLIGEN MED SIN MINIMALISM OCH RAKA LINJER. DÄRFÖR KÄNNS DET SOM ATT DET FINNS ETT STORT SUG EFTER COS HÄRIFRÅN, HAR NI MÄRKT AV DET?

– Man förstår ju det när man träffar vänner och bekanta som kommer över för att hälsa på och handla. Vi hoppas ju att det ska gå jättebra i Sverige och vi har fått väldigt bra respons på kollektionen överallt, även i press. Det är ju en ganska minimalistisk kollektion, men det är inte som att vi tvingar oss själva att vara minimalistiska. Vi känner att det passar den moderna kvinnan.

JA COS KÄNNS JU VÄLDIGT ATTRAKTIVT FÖR MODEINTRESSERADE SVENSKAR OCH MÅNGA HAR KANSKE TILL OCH MED VARIT LITE ARGA PÅ COS FÖR ATT NI INTE ÖPPNAT TIDIGARE SAMTIDIGT SOM DET DÅ SKAPATS ETT ENORMT SUG, ÄR DET HÄR MEDVETET?

– Det är inget medvetet, det är precis som jag sa att vi inte hittat rätt lokal innan. Vi ville inte öppna på fel ställe utan ville att det skulle bli den rätta butiken när vi väl öppnade.

VAD KAN VI FÖRVÄNTA OSS AV BUTIKEN?

– Det är en ganska stor butik – 520 kvadratmeter. Tanken är att det ska vara som en canvas för kollektionen så den är ganska enkel, som en backdrop. Kollektionen är uppdelad i fyra olika koncept – leisure, casual, classic och party. Själva butiken är uppdelad så att man går från ett rum till ett annat efter hur kollektionen hänger. Jag tror att det kommer att bli bra.

JAG HAR SETT ATT NI ÄVEN HAR EN VISS TYP AV MÖBLER?

– Den här Finn Juhl-soffan har vi ofta. Vi tycker att det är viktigt att det finns lounger om man till exempel går med sin partner som kanske inte känner för att shoppa eller om man har barn med sig. Vi brukar också ha en Aimsstol i butik. Vi tycker att det är viktigt att det finns en liten lounge med tidningar så att man kan sätta sig ner och tänka lite.

KOMMER NI ATT ÖPPNA NÅGONTING MER I SVERIGE NU?

– Vi skulle vilja det, men just nu har vi bara den här butiken planerad.

HUR ÄR EXPANSIONEN I ÖVRIGA DELEN AV VÄRLDEN?

– Vi ska öppna i Madrid och en tredje butik i Paris till hösten. Vi öppnade nyss i Bilbao i Spanien. Med Sverige blir det 39 butiker i nio länder.

HUR GÅR DET FÖR COS?

– Det går jättebra, vi är nöjda. Vi är framförallt nöjda med responsen vi får från den vanliga kunden men även i modepressen, vi är jätteglada över att det känns som att folk verkligen gillar vår kollektion.

VAD KOMMER ATT HÄNDA FRAMÖVER?

– Vi kommer att fortsätta på samma spår. Förhoppningsvis fortsätter vi att öppna butiker i en lugn takt som passar oss.


Text: Johanna Andersson

Taggar: , ,

_Johanna Andersson

5 Kommentarer

2011.04.18 10:56

Superhjälten Viktor Norén

Viktor Norén har liksom brorsan Calle pausat det gemensamma bandet Sugarplum Fairy för att satsa på en solokarriär under artistnamnet Viktorious. Med nytt alias ska han erövra världen med sina electro-poppiga hits och subtilt rock-glammiga image. Med åsikter och spännande tankar om det mesta berättar han om sitt tvetydiga internethat, relationen till mellanbrodern och det nya projektet Club Viktorious.

DU ÄR JU DEN YNGSTA AV MUSIKBRÖDERNA NORÉN, HUR SKULLE DU SÄGA ATT DU SKILJER DIG FRÅN DINA SYSKON GUSTAF OCH CALLE?

Jag tror att vi är ganska lika egentligen, och det är väl därför vi har fallit in inom samma intresseramar. Ända sedan vi små då vi svansade efter varandra, gjorde samma saker och köpte samma kläder. Och eftersom jag och Calle startade bandet så tidigt (1998 reds. anm.) tror jag att vi närmast har utvecklat en kompisrelation snarare än en brödrarelation. Andra människor verkar ha med distans till sina syskon men förutom de andra i bandet är ju Calle den jag har haft närmast relation till.

”Jag äter ju mycket hellre på en skitbra restaurang än hemlagat.”

 

Skinnjacka, Barbara i Gongini. Farfarslinne, Resteröds. Jeans, The local Firm. Skor, Acne. Halsband, Björg Jewellery

NÄR JAG FRÅGADE CALLE TIDIGARE VAD HAN TYCKER ÄR SKILLNADEN MELLAN ER MUSIK SA HAN ATT HANS MUSIK ÄR MER SOM HEMLAGAD MAT MEDAN DIN ÄR LAGAD AV PROFFS PÅ RESTAURANG. HUR SER DU PÅ DET?

Jag äter ju mycket hellre på en skitbra restaurang än hemlagat. Men sen är jag ju skitdålig på att laga mat också.

SÅ DU KAN HÅLLA MED OM LIKNELSEN?

Ja absolut, hans musik är mer hemlagad och min är mer som en skitbra, femstjärnig restaurang. Däremot håller jag inte med om att det skulle vara några proffs som lagar min mat, jag skriver ju all musik själv.

Jacka, Damir Doma Silent. Kofta, HUGO. T-shirt, Nakkna. Jeans, MTWFSS/Weekday. Skinnkängor, Polladium

VAD GÖR DIN MUSIK SÅ BRA DÅ?

Hehe. Ända sen jag var liten har jag lyssnat på de som jag tycker är de bästa låtarna av alla band och har aldrig varit intresserad av obskyra B-sidor med Pink Floyd från 66. Jag har alltid varit fascinerad av hits från Abba, Beatles och David Bowie – det är den musiken jag inspireras av. Calle lyssnar ju mer på Leonard Cohen, Bob Dylan och Neil Young, lite mer lågmäld musik, lite mer hemlagad. Det här är mer Michelinguidenrestaurang.

VAD TYCKER DU SJÄLV ÄR DEN STÖRSTA SKILLNADEN MELLAN ER?

Calle är mer lågmäld som person och jag har jämt varit mycket mer storslagen. Jag skulle inte vara bekväm med att sitta med en gitarr och luggen framför ögonen och sjunga poetiska texter, det är inte jag. I bandet lyckades vi hitta någon gyllene mellanväg för det där, men nu känns det som att vi har gått åt varsin extrem av Sugarplum Fairy. Jag tycker att det är tråkigt att Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray låter exakt likadant till exempel, de kunde lika gärna ha fortsatt tillsammans.

Jacka, Acne. Farfarslinne, Resteröds. Bälte med olika fickor, Fifth Avenue Shoe Repair. Jeans, MTWFSS/Weekday

”Jag tycker att det är tråkigt att Oskar Linnros och Daniel Adams Ray låter exakt likadant.”

 

I EN ANNAN INTERVJU SA DU ATT DU VILL FLY VERKLIGHETEN MED DIN MUSIK. DET MÅSTE JU VARA HELT MOTSATT FRÅN CALLE SOM BARA TAR UPP RIKTIGA PROBLEM OCH KÄNSLOR?

För mig har det alltid varit poängen med musik. Så fort jag känner någon form av ångest lyssnar jag på musik så att jag glömmer bort det. Då vill jag inte att sångaren ska skrika i mitt öra om min ångest.

VAD LYSSNAR DU PÅ FÖR MUSIK DÅ, NÄR DU VILL KOMMA BORT?

Popmusik. Inte pop som är berättande utan mer sånt som är abstrakt, typ som David Bowie. Jag kan inte säga vad Life on Mars egentligen handlar om, men det spelar inte så stor roll för jag glömmer bort alla mina problem när jag hör den.

VAD GÖR DU MER FÖR ATT FLY VERKLIGHETEN OCH FÖR ATT FÅ DE DÄR KICKARNA I LIVET?

Jag har gått ut och klubbat mycket det senaste året, och rest. Jag blir jävligt rastlös när jag inte har någonting att göra. Så jag har rest så jäkla mycket, har varit överallt och skrivit musik, lyssnat på musik och varit på klubbar. Och jag har ställt den diagnosen på världen att musik egentligen inte betyder någonting längre, men där den fortfarande betyder någonting är på klubbarna. Det tycker jag är det enda forumet där folk fortfarande verkligen lyssnar på musik och där den inte är präglad av internet. I alla andra delar är musiken så jävla präglad av internet, man lyssnar aldrig klart utan byter bara låt hela tiden.

DU HAR SAGT ATT ”INTERNET KILLED THE POPSTAR”, ÄR DET SÅ?

Ja så är det ju verkligen. Sen internet kom i slutet på nittiotalet har det inte kommit ett enda bra rockband eller riktigt bra popstjärna. Men jag tycker i och för sig att det har kommit typ fyra bra popstjärnor någonsin. Och jag tror att det har att göra med internet, det äter ju upp så mycket av ens tid. Man kan ju föreställa sig hur många extra låtar man hade gjort istället för att googla. Jag hatar internet!

Jacka, Damir Doma Silent. Halsband, Barbara i Gongini. Byxor, Fifth Avenue Shoe Repair. Skinnkänkor, Polladium

”Jag har ställt den diagnosen på världen att musik egentligen inte betyder någonting längre.”

 

SÅ SOM ARTIST SER DU INGA FÖRDELAR MED INTERNET?

Nej, men jag tror inte att det har att göra med att folk inte köper musik längre och att artister inte tjänar några pengar. Jag tror att människan är lat av naturen, och om man då lanserar någonting som kittlar människans lathet så stenhårt som internet gör, så tror jag att det skadar alla kreativa människor.

MEN DU KOMMER SNART ATT SLÄPPA EN FYSISK SKIVA?

Ja det kommer jag att göra. Men jag har också släppt en låt i veckan nu på internet och kommer snart att släppa en best of skiva med de bästa låtarna. Sen kommer jag att göra samma sak två gånger till. Varför jag gör såhär är som jag tidigare nämnt att jag alltid har lyssnat på ”best of-skivor”, därför ville jag att min första skiva skulle vara en sådan.

Skinnjacka med nitar, Weekday Wintage. Skjorta, Acne.

VAD KOMMER ATT HÄNDA MED DE LÅTAR DU INTE SLÄPPER PÅ SKIVA?

De kommer att finnas att köpa på internet. Det kommer kanske att komma ut 22-23 låtar på nätet och kanske tio på skivan. Min första idé som inte direkt var genomförbar var att jag skulle släppa en låt om dagen i ett år, och dessutom ge bort dem gratis. Men efter två år och 80 låtar kände jag att jag förmodligen skulle vara 40 när det projektet kunde börja.

HUR SKULLE DU SJÄLV BESKRIVA DIN MUSIK OCH DINA LÅTAR?

Rent musikaliskt är det ju någon cross over från rock till elektronisk pop. Lyriken är klassisk poplyrik utan specifikt tema eller röd tråd. Det handlar mycket om snabba känslor eftersom alla låtarna är skrivna under väldigt intensiva och korta perioder. Jag tror inte att någon låt är skriven under mer än en dag till exempel. Jag tycker att popmusik ska vara väldigt snabb och spontan, man får inte analysera den.

Kavaj, Damir Doma Silent. Byxor, The Local Firm. Skor, Boss Black Man

”Sen internet kom i slutet på nittiotalet har det inte kommit ett enda bra rockband eller riktigt bra popstjärna.”

 

VART HITTAR DU INSPIRATIONEN TILL LÅTSKRIVANDET?

Jag tror att det här med att totalt byta hantverk, från att alltid ha skrivit låtar på en akustisk gitarr till att göra all musik på datorn, det skiftet gjorde att det föddes massor av ny inspiration. Och att skriva på beats som andra människor hade gjort, att bara kunna fokusera på melodi och text vilket jag tycker är det roligaste, gjorde att det var väldigt lätt att bli inspirerad.

VAD KOMMER ATT HÄNDA NU FRAMÖVER?

Jag kommer att starta en klubb som heter Club Viktorious, vilket blir en slags förlängning av det jag har hållit på med i klubbvärlden. Den kommer att bli lite inspirerad av Rolling Stones Rock and Roll Circus och Cirque du Soleil – lite freakigt Ibiza där jag även kommer att spela live. Så istället för att göra en klassisk turné kommer jag att starta en klubb.

Kavaj, Acne. Halsband, Björg Jewellery.

Jacka , MTWFSS/Weekday. Kortärmad skjorta, Cheap Monday. T-shirt, Nakkna. Jeans, Cheap Monday. Skor, Fifth Avenue Shoe Repair. Armband, Björg Jewellery

”Jag tror att människan är lat av naturen, och om man då lanserar någonting som kittlar människans lathet så stenhårt som internet gör, så tror jag att det skadar alla kreativa människor.”

 

VART HUR NÄR?

Jag börjar i Stockholm och kommer sen att ta den vidare ut i Europa. Det blir en klubb som turnerar och är mer som en happening än en spelning. Förhoppningsvis blir det en helt galen utekväll där vi kommer att mixa DJ:s med att jag spelar live. Vi ska försöka göra den så galen och påkostad som möjligt.

HUR SKILJER SIG TITT ALTER EGO VIKTORIOUS FRÅN VIKTOR NORÉN?

Jag vet väl inte om han är så jätteannorlunda egentligen, men det är ju en rockstjärna som rör sig i electronica-popmiljö, vilket jag tycker är en ganska fascinerande kombination, speciellt som det inte hänt så ofta. Det är som om Mick Jagger skulle göra en cover på Lady Gagas Let’s Dance, det skulle jag tycka var jävligt häftigt.

T-shirt, Barbara i Gongini.

HUR SKULLE DU BESKRIVA VIKTORIOUS KLÄDSTIL?

Subtilt glamourös. Det är inte som The Ark, inga polkagrisrandiga kostymer. Jag tycker att det kan vara mer glamouröst att ha på sig en scarf. 

HUR MYCKET MICK JAGGERINFLUERAD ÄR DU?

Rent stilikonsmässigt tycker jag att Rolling Stones under Exile on Main Street när de var i Frankrike och hade flytt England är definitionen av rock’n’roll och popstil. Det är där jag har hämtat min inspiration.

HUR KLÄR DU DIG SÅ PÅ SCEN?

Jag skulle väl klä mig i lite kortare, tightare jackor kanske, lite smink och kanske lite mer sceniskt. Men jag tycker att det har mycket mer med attityd, utstrålning och karisma att göra, är du bra nog kan du ställa dig på scen och se ut hur fan som helst. Då kommer folk tycka att du ser ut som en rockstjärna ändå – om du har ”det” vill säga. Men jag tycker att det är skitviktigt att artisten ser ut som sin musik.

Skjorta, Acne. Mjukisbyxor, Damir Doma Silent. Halsband, Björg Jewellery

JAG HAR HÖRT TALAS OM DINA MUSIKALISKA SUPERHJÄLTAR, ÄR VIKTORIOUS OCKSÅ PÅ VÄG MOT SUPERHJÄLTESTATUS NU?

Ja det hoppas jag, det är ju den ultimata statusen man kan uppnå som artist eller idol. En superhjälte är ju en overklig person som man dyrkar. Det är synd att det här inte riktigt längre finns kvar, men det tror jag har att göra med det här att musik inte är lika viktigt längre. Förut var det media som behövde rockstjärnorna och nu är det ju tyvärr tvärt om.

Skinnjacka, Barbara i Gongini. Farfarslinne, Resteröds. Jeans, The local Firm. Skor, Acne. Halsband, Björg Jewellery.

TEXT: JOHANNA ANDERSSON

FOTO: EMMA SVENSSON

STYLING: GORJAN LAUSEGER

MAKEUP/HÅR: PARI DAMANI/AGENT BAUER

 

Taggar: ,

_Emma Svensson

1 Kommentar

2011.04.11 16:12

Together Bag – hypen från LA

LA-baserade Roni Brunn är en kvinna med många järn elden – minst sagt. Med ett välfyllt bagage innehållandes allt från en Harvardexamen till ett år i Stockholm och en karriär som rockstjärna är hon nu aktuell med sitt företag Thursday Friday och den superhypade väskan ”Together Bag”. En stor hit i LA där den enkla shoppingpåsen i canvas, med ett tryck föreställande Hermés Birkin-bag, säljer som smör. Ett hån mot designerväskan eller ett alternativ för den som inte har råd med den äkta varan? Ta reda på allt om populära Together Bag i intervjun med Roni nedan!

YOU SEEM TO BE A WOMAN WITH A LOT GOING ON, TELL US A BIT ABOUT YOURSELF AND WHAT YOU DO!

I’m creative director for the new LA label Thursday Friday, which I founded with my dear friend Olena Sholomytska. I’m also the singer/composer/producer for the indie band From, I blog about fashion, design, and Swedish music, and I run a recreational math club. I grew up in Israel and LA, went to school at Harvard, and lived in Stockholm for about a year.

“Beautiful luxury objects get fetishized to the point of becoming consumerist status symbols.”

 

TELL US ABOUT THE “TOGETHER BAG PROJECT”! HOW DID IT START?

Olena and I wanted to start a business together for a couple of few years, and it took a more personal turn when we realized we have a lot of the same idiosyncratic habits. One of them was using canvas bags to supplement our more serious bags, and the Together bag started out as a way to make fun of that habit.

Then we thought, why stop at mocking just our habits – it’s funny to us how beautiful luxury objects get fetishized to the point of becoming consumerist status symbols. We thought it’s a shame that these amazing design pieces get treated as images, so it’d be funny to see a direct representation of that process. We distilled a fashion symbol to a series of disjointed, manipulated photos – the image part – put them on a basic, neutral tote – a sort of anti-status commodity – and got something that asks provocative questions about branding. Wearing the Together bag is sort of the opposite of seeking out branded bags just for showing off the labels because the Together bag is so clearly not an expensive bag.

Olena Sholomytska och Roni Brunn driver tillsammans Thursday Friday som gör Together Bag.

 

WHAT’S GOING ON WITH THE TOGETHER BAG RIGHT NOW?

We’re now developing new editions of the Together bag as well as entirely new items in different categories. What runs common among these new Thursday Friday pieces are surrealism, instant graphic impact, and humour (we hope anyway).

HAVE YOU RECEIVED ANY RESPONSE FROM HERMÈS ABOUT THIS?

We can’t discuss other firms’ take on our work.

IS THE BAG A MOCKERY OF EXPENSIVE DESIGNER BAGS?

We love luxury goods – well, we love the craftsmanship, the uncompromising design, and the completeness of houses’ visions. We mock the consumerist obsession with some designer bags. We feel that this materialistic obsession cheapens the bags and has very little to do with actual high end fashion.

HOW DO YOU MAKE AN IT-BAG?

I wish I had a formula! I think that the Together bag is somehow at the intersection of a few timely elements: people are into eco, reusable totes; the price works for the current economic climate; there’s particular interest in classic-looking luxury bags; our post-modern attitude of combining irony with admiration is pretty current. Also, and most importantly: the bag works – it’s light, comfortable, well-made, and well-proportioned.

“You can’t carry the Together bag without a nod to its message. The joke is a big part of it.”

 

WHY DO YOU THINK THESE BAGS ARE SO POPULAR?

We’ve been really amazed to see how people respond to our message. I guess the bag expresses what people have been feeling for a while. I really wanted the Together bag to be the simplest, least compromised vehicle for this idea while still working as a bag. I guess people think it’s cute, too – I hope.

DO YOU YOURSELF USE THE TOGETHER BAG INSTEAD OF AN EXPENSIVE DESIGNER BAG IN LEATHER?

I do carry the Together bag as my only bag, but it’s not really a substitute for anything else. You can’t carry the Together bag without a nod to its message. The joke is a big part of it.

WHAT IS THE FUTURE PLAN FOR THE TOGETHER BAG?

We’re launching new editions of the bag for the summer. We’re also doing a style that features a bag I designed when I ran my Roni Brunn bag line. It’s all very exciting.

Text: Johanna Andersson

Taggar: , , , ,

_Johanna Andersson

1 Kommentar

2011.04.04 11:04

Modefotograf med en konstnärs status

Naomi Campbell, Palm Springs, 1989

Fredag eftermiddag och kvällssol. Ändå är det helt fullsatt i föreläsningssalen på Fotografiska. Det är ett tydligt tecken på hans storhet. Albert Watson fyller förmodligen en föreläsningssal oberoende av veckodag, väder och tid på dygnet. Den skotska fotografen som sedan 70-talet varit ett av modefotografiets största namn har med fler än 40 omslag för Rolling Stone Magazine och 200 omslag för Vogue en närmast legendarisk plats på modefotohimlen.

Modefotografiets status har länge varit väldigt omdebatterad. Fotojobb som tidningsomslag och reklamkampanjer har stått lägre i rang än annan så kallad fotobaserad konst eftersom de ansetts vara för kommersiella. Watson har lyckats kringgå denna debatt, han har bland annat blivit listad av Photo District News som en av fotografiets 20 viktigaste personer tillsammans med bland annat Richard Avedon och Irving Penn. Nu är han aktuell med en retrospektiv på Fotografiska. Hans arbeten för de största modemagasinen visas tillsammans med två andra fotouppdrag, projekten Marocko och Las Vegas, i vilka Watson visar sin tolkning av de båda ställena och dess invånare.

Samtalet inleds med en kort film där ett urval av Watsons verk visas. Min favoritbild på Prince finns med i det stjärnspäckade medleyt och mina förväntningar på samtalet höjs ytterligare. Watson visar fotografier på en ung Christy Turlington, Mick Jagger, Michael Jackson, Kate Moss, modejobb från 70-talet och framåt tillsammans med dokumentära skildringar från alla världens hörn. Så många skilda ämnen, avbildningar, stämningar. Den enda röda tråden är Watsons konstnärskap och de bilder vi ser har han noga valt ut för att vi ska få en förståelse för hur han arbetar. Hans projekt pendlar ständigt mellan modeuppdrag och dokumentära projekt, men han är noga med att påpeka att han inte värdesätter varken det ena eller det andra högre. Kommersiellt jobb eller inte, man kan alltid hitta en frihet i det man väljer att avbilda. Det som spelar roll är de personliga mötena. Han påpekar vikten av att finna tilliten till varandra. Det är en speciell känsla att känna att man får avbilda en annan person, vare sig det gäller en supermodell som fotas för Vogue eller en ung pojke på Rabats gator.

 

Kate Moss, Marrakesh, 1993

Watsons långa karriär resulterar i många berättelser kring hans personliga möten. Han påpekar att en bransch full med folk som nästan alltid får som de vill kräver en beslutsamhet och tilltro till sin intuition. Ett ev de fotouppdragen som han minns tydligast är en fotografering för Rolling Stone Magazine där Clint Eastwood kom till plåtningen iklädd en persikofärgad golftröja.

” Det var strax efter Clints Westernperiod. Han ville inte ha något med bad boyidealet att göra. Jag bad honom byta kläder. Jag menar, persikofärgad golfpiké på Rolling Stones omslag? Han skulle förlora så många roller. Clint ställde till med en scen. Sen blev han tjurig på sminkösen som var tvungen att pudra honom. Men han bytte kläder och iklädd smink blev han fotad som jag hade tänkt mig. Nu pryder det fotot hans självbiografi. Man måste hålla fast vid sina idéer och inte låta sig köras över. ”

” Ett annat Rolling Stonesomslag jag minns väl är när jag fotade Keith Richards och Mick Jagger tillsammans. Jagger ville ha omslaget själv, han vägrade bli fotad med Richards. Tillslut gick han med på att ta en gemensam bild och det blev mycket riktigt det fotot som blev valt till omslaget. Jag jobbar ofta väldigt hårt för att få kändisar att förmedla känslor på bild. den gången behövde jag inte jobba alls. Den upproriska och surmulna blicken är autentisk.”

 

Halima Ben Taj, Essaouira, Marocko, 1988

Watsons projekt Marocko från 1998 var även det ett uppdrag, men den här gången kom beställningen från Marockos dåvarande prins som hade sett Watsons tidigare arbeten och bestämt sig för att ge honom helt fria tyglar. Watson fick i uppdrag att driva ett fotoprojekt som hade som mål att tolka sina intryck av landet. Projektet gjordes analogt under 25 dygn i landet och resulterade efter många struliga vändor med förlag i en fotobok med dokumentär prägel.

Breaunna in cat mask, Las Vegas, Hilton, 2001

Efter Marocko drog Watson igång ett nytt dokumentärt projekt, helt olikt det föregående. Till skillnad från arbetet i Marocko som endast bestod av svartvita fotografier blev Las Vegas ett digitalt fotoprojekt där färgen och dekadensen fick ta över. Watson arbetade dokumentärt upp till 16 timmar om dagen med två assistenter som bytte av varandra för att få någorlunda humana arbetsförhållanden. Själv kunde Watson hålla på från tidig morgon till sen kväll. I Las Vegas kom han i kontakt med Breaunna, en performancekonstnär och mångsysslare som introducerade honom för stadens dolda sexhandel. Breaunna blev också en huvudperson i Las Vegasserien som till stor del visade en mörkare och råare sida av staden än den vi är vana att se. Tillsammans kunde de arbeta i timmar. Watson faschinerades av Breaunnas förståelse för kameran.

”Hon hade den närvaron som modeller får efter 10 år i branschen. Modeller är inte skådespelare och skådespelare är inte heller modeller. Breaunna var varken modell eller skådespelare men hade det där som jag som fotograf är ute efter att fånga.”

Den analoga fototekniken har alltid varit viktig i Watsons arbete. Det är först på senare tid som han låtit den digitala kameran ta alltmer plats. På frågan vilken teknik han föredrar och vilken kamera han använder nuförtiden drar han på mungiporna och säger att det måste vara den vanligaste frågan han får från unga fotografer.

” Fotografer är ofta extrema tekniknördar. De fullkomligt älskar sin utrustning. Jag brukar berätta historien om min pappa och hans bil när jag får den frågan. Min pappa hade en bil som han värdesatte över allt annat. Varje söndag satt han minst tio timmar och putsade på den för att sedan ta mamma med på en tur runt kvarteret. De var aldrig borta mer än en kvart. Det var inte åkturen som var viktig, min pappa älskade helt enkelt själva fordonet. Samma betéende ser jag ofta hos fotografer. De fäster så stor vikt vid utrustning och teknik att de glömmer bort att använda den.”

Att Watson inte glömt att använda sin kamera är säkert. Ett urval av hans fotografier från 70-talet fram till idag visas på Fotografiska 25 mars till 12 juni.

TEXT: Olga Krzeszowiec

Taggar: , , , , , , , , ,

_Olga Krzeszowiec

Kommentera

2011.03.31 09:12

This Is Head – popens framtid

Vilka är This Is Head?

Adam Jacobsson – trummor, Henric Claesson- gitarr, Tom Malmros – bas och Björn Wiking- synth och sång.

Varför heter låtarna på er senaste skiva sifferkombinationer?

De första låtarna vi gjorde var instrumentala. Så vi döpte låtarna till det nummer i ordningen som de blev skapade (för oss själva att komma ihåg dem). När vi sedan väldigt tidigt efter bandet precis börjat repa ihop fick en spelning på Möllevångsfestivalen hann vi inte ge dem riktiga namn. Så vi körde på det konceptet. Samtidigt tycker vi det är vackert rent grafiskt.

Hur skulle ni själva beskriva er musik?

Gungande, svängig och drömsk.

Vad är er styrka som band?

Vår styrka som band är att alla i bandet har ansvar för sitt egna instrument, man väljer själv hur man vill spela, på så sätt blir det inga diskussioner hur man ska spela, vi har ömsesidig respekt mot varandra. Eftersom vi skriver låtarna spelandes i replokalen så kommer låtarna fram när alla känner att det låter bra utan att behöva prata om det.

Vad inspireras ni av när ni skriver musik? Har ni några musikaliska förebilder?

Alla inspireras av olika musik. Vi lyssnar på både gammal och ny musik.

I P3 gulds motivering till årets Pop står det att ni är från ? det nya Malmö?. Vad är det, och vad är gamla Malmö?

Gamla Malmö tänker man kanske är -90tals Malmö och början av 2000 talet då det fanns en pop-scen i Malmö med band som the cardigans, eggstone etc Nya Malmö idag är kanske pop i form av repetativ musik.

Sprungna ur det nya Malmös spirande scen gör This is Head disco av ett helt livs musiklyssnande. Influenser från popkartans alla hörn smälts samman till en individualistisk helhet, som blickar både mot musikhistorien och mot popens framtid.

 

Ni sa på P3 Guld galan att ni har haft ett fantastiskt år. Berätta varför och vad som har hänt!

Vi släppte vårt debutalbum förra året som blev kritikerrosat av många musikskribenter vilket vi naturligtvis är väldigt glada och stolta över. Vi har spelat många konserter och även där fått god respons. Vi har redan under detta året spelat i Umeå i norr till Berlin i söder. Sen i april ska vi dessutom ut och spela lite i Europa och vi ser fram emot en festivlaspäckad sommar. Vi kommer spela på bla Siesta, Hultsfredsfestivalen, Emmabodafestivalen, Trästocksfestivalen, så kom och lyssna!

Varför tror ni att ni har sådana framgångar nu?

Vet inte, men det kanske beror det på att vi försöker tänka lite annorlunda när vi gör vår musik (jamma fram låtar) + att vi är ett band som spelar på ett analogt vis i dagens ibland vanliga spela-från-min-bärbara-dator musikvärld.

Vad är det roligaste ni har varit med om som band hittills? Varför?

Att vinna p3 guld var det mest surrealistiska vi varit med om iallafall. Det roligaste är nog att man får göra just det som man tycker är roligast dvs spela musik tillsammans, både live och i studion.

Har ni någon gemensam dröm eller något mål som ni kämpar mot?

Vi spelar ihop för att vi tycker att det är kul och så länge vi gör det kommer vi fortsätta spela. Något mål har vi inte satt upp för bandet.

Berätta vad ni kommer att bjuda på den 1a April på Slakthuset!

En spelning med mycket energi och groove. Kanske spelar vi någon ny låt också.

Detta är ett samarbete mellan Rodeo och Onitsuka Tiger.

_Emma Svensson

Kommentera

2011.03.29 12:42

Presstjejerna har koll på trenderna

Patriksson Communication är ett förnämligt presskontor i Stockholm som har hand om flera av våra största svenska märken. I det ljusa, fina showroomet på Östermalm är racken fyllda med härligt vårmode från designers som Filippa K, Hope, Whyred, Carin Wester, Minimarket och By Malene Birger (för att nämna några), och kommer snart på nytt att fyllas med härliga höstplagg. Vi tänkte höra lite med de coola tjejerna i showroomet – Elin Carlson och Anna Morén – om vilka de ser som de största trenderna i vår och vad som är det bästa med deras jobb.

VÅREN HÅLLER JU PRECIS PÅ ATT BYTAS UT MOT HÖST, HUR TRÖTTA ÄR NI PÅ VÅRPLAGGEN NU EGENTLIGEN?

Elin – Vi har ju arbetat med dem sedan början av oktober så man kan säga att vi är en aning trötta på dem, längtar redan efter höst!

Anna – Att jobba i en säsong för tidigt innebär att man alltid längtar efter fel väder. Nu vill man bara ha höst och är inte alls sugen på de ballerinaskor och vårklänningar som vi har hängande här…

“70-talet har verkligen varit den starkaste genomgående trenden”

 

NI MÅSTE JU HA GANSKA BRA KOLL PÅ VAD SOM KOMMER ATT KOMMA I PRESS NU I VÅR OCH SOMMAR. HAR NI SETT NÅGOT MÖNSTER ELLER SPECIFIKA TRENDER UTIFRÅN VAD TIDNINGARNA/STYLISTERNA HAR LÅNAT?

Elin – Den vita kostymen för dam har väl inte undgått någon, liksom den oerhört starka 70-tals trenden, tror att nästan alla tidningar har gjort jobb på det. På herrsidan har det varit mycket armyinspirerat men även välskräddade jobb.

Anna – 70-talet har verkligen varit den starkaste genomgående trenden, vilket är roligt då det känns avslappnat men samtidigt kan vara lite lyxigt.

VILKA VÅRTRÄNDER KOMMER NI SJÄLVA ATT KÖRA PÅ?

Elin – En av mina allra största inspirationskällor har alltid varit rockstjärnor och skådisar från just början av 70-talet så jag fortsätter med det.

Anna – Att undvika att inspireras av 70-talet är nog näst intill omöjligt, så någon utställd byxa och hatt blir det nog i vår och sommar.

Elin Carlson

VAD SER NI FÖR TEMAN OCH TRENDER TILL HÖSTEN?

Elin – Lite tidigt att förutse, men några är: fortsatt 70-tal, välskräddat, etnoinfluenser och mycket färg.

Anna – Starka färger som rött och rosa, etnoinspiration och mycket ponchos.

“nu börjar man t.ex. bli sugen på plagg från höstkollektionerna och det är inte ens april…”


FINNS DET NÅGOT SOM ÄR EXTRA BRA ELLER DÅLIGT MED ATT JOBBA MED KOLLEKTIONER SÅ LÅNGT INNAN DE KOMMER UT I BUTIK?

Elin – Det som är bra är att man har stenkoll på vad som komma skall och det är roligt, men samtidigt hinner man tröttna på plaggen innan de kommer ut i butik. Det resulterar ofta i att man tänker i helt fel säsong, nu börjar man t.ex. bli sugen på plagg från höstkollektionerna och det är inte ens april…

Anna – Det bästa är att man kan börja planera sina inköp redan innan plaggen kommit ut i butik, det sämsta är att man förmodligen redan tröttnat på dem när de väl gör det…

VAD ÄR ANNARS DET BÄSTA MED ERT JOBB?

Elin – Det bästa är alla roliga människor vi får jobba med, och mode i sig som såklart är ett stort intresse. Det är kul att vara en del i den kreativa kedjan från att det visas på modeveckan till att man till slut ser plaggen vi jobbar med och lånar ut i tryck i de olika modejobben.

Anna – Det bästa är att det alltid är full fart och stor variation på det man jobbar med från vecka till vecka, och alla härliga stylister som är uppe och hälsar på oss på kontoret. Sen är det så klart alltid lika kul att se plaggen från vårt showroom i alla fina modejobb!

ÄR DET NÅGOT SOM ÄR NYTT I SHOWRROMET I ÅR OCH FINNS DET NÅGOT ROLIGT NI KAN BERÄTTA SOM HÄNDER MED ERA MÄRKEN FRAMÖVER?

Elin – Det är lite hemligt innan pressdagen, men jag kan säga att det kommer fyra nya, väldigt roliga kunder, både stora och mindre varumärken!

Anna – Till vår pressdag i april har vi fyra nya varumärken att visa upp, vilket vi här på Patriksson är väldigt glada för och som jag tror att pressen också kommer att uppskatta!

Text: Johanna Andersson

Taggar: , ,

_Johanna Andersson

Kommentera

2011.03.28 17:17

Japanskt mode till Sverige

Rodeo träffade en av Onitsuka Tigers framstående huvuddesigners, Shuhei Numata, som just nu är på besök i Stockholm inför Onitsuka Tigers lansering i Skandinavien

You’re bringing Onitsuka Tiger to Sweden. What is the elevator pitch for the brand?

OnitsukaTiger is the Authentic Japanese sports fashion brand. We always put our effort to showcase the “Real Japan” through the products.

You spend quite some time in the contemporary art world before shifting to design. How would you describe the journey that ended up at Onitsuka Tiger?

I spent six years doing oil painting/drawing and contemporary art before I shifted to design. It was great experience for building the base of conceptual thinking methods and I could establish my hand drawing skills at the same time. When I was 25 I decided to move to Europe and at the same time I shifted my profession to Design. After two years of great time with the Adidas Originals team in Herzogenaurach, the (former) vice president of ASICS Europe, Kastumi Kato, caught up with me in a Chinese restaurant in Amsterdam and said to me “You are funny !”. I moved to Amsterdam…

What’s the connection between Onitsuka Tiger and ASICS?

“Onitsuka Tiger” is an original sports brand that ASICS founder, Kihachiro Onitsuka started in 1949 when he produced the first sport shoes. It continued to grow until 1977 when ASICS was born through the merger with two other sporting-goods companies. “Onitsuka Tiger” re­introduced as a fashion brand in the beginning of the 21st century and has been expanding globally since then. So, Onitsuka Tiger is the origin of ASICS and thus used to be the performance brand as ASICS is today.

Onitsuka Tiger was reintroduced in 2002 with a strong connection to the balancing heritage and innovation in sportswear design?

Yes we always put our effort to combine Japanese heritage and innovations on Lifestyle context.

What trends in sports design are relevant for you in your forthcoming collections?

Regardless of the temporary trend, we are always trying to produce timeless products which is strongly connected to our Japanese authenticity for aesthetics and our latest technology for the function and comfort. Of course, sustainability is also one of the key concept for us.

How close are the currents of the sportswear realm and the world of high fashion? What gap does Onitsuka Tiger fill within the fashion scene?

Sportswear has been always one of the key trend in high-fashion. It is the epitome of “Decoration VS Function” and “exclusivity VS Mass”. I believe OnitsukaTiger can smoothly and truly combine both in an authentic way, because we have a very firm technical background and authenticity and heritage.

With a Japanese heritage and a global market – do you think different consumers relate to the brand in different ways?

YES and NO, Each consumer has different perceptions, but the message from our brand is one, and we always put our effort to communicate our message as clear as possible as a brand.

Who is the typical Onitsuka Tiger wearer – and who would you like to see wearing the clothes in the future?

All the people who is interested in the story of the brand, and I am hopeful more and more people dig into the context of the products.

What was your inspiration for the Aisen collection?

Material itself.

Why is indigo so special to your brands DNA?

AISEN = hand dyed Indigo, and timeless. Color,function,method from aisen indigo has always been a part of the Japanese lifestyle. What I especially love about aisen indigo products is the aging effect, They are living with you and growing with you and naturally beautiful customized to your own garments. This experience is really special.

What are your expectations for the collection on the Swedish market?

I have sympathetic feeing to swedish fashion. its great mixture of Sophistication and streetness, which is my favorite part of Japanese fashion. I hope Swedish consumer can enjoy our Sophistication and streetness.

I have a sympathetic feeling toward Swedish fashion. It has a great mixture of sophistication and streetness, which is my favorite part of Japanese fashion. I hope that the Swedish consumer can enjoy our sophistication and streetness.

Do you have a dream for the brand for the future?

No time to dream for the future. Just put all the effort to create new excitement for the future!

AISEN-kollektionen från Onitsuka Tiger består av sneakers, accessoarer och apparel och kommer säljas exklusivt hos sneakersnstuff från och med april 2011.

Detta är ett samarbete mellan Rodeo och Onitsuka Tiger.

Taggar:

_Emma Svensson

Kommentera

2011.03.23 10:25

Anna Larson: “Jag vill hjälpa gathundar genom min linje”

Anna Larson har åkt till Sverige från New York för att vänta in sitt nya visum och passar på att hålla fest för press och vänner hos presskontoret Ibeyo, där hon samtidigt visar upp Erros senaste kollektion. Det är en utmanande look de fem utplacerade modelltjejerna visar upp med tighta, lågt skurna läderbyxor med snörning eller cut-outs, korta, tighta toppar, sjok av päls och grovstickade tröjor – allt i svart. Jag stämmer träff med Anna dagen efter för att fråga ut henne om det egna märket, pälsdjur och de bästa klubbarna i New York.

BERÄTTA, VEM ÄR ANNA LARSON?

Jag flyttade till New York för fyra och ett halvt år sedan för att plugga på Parsons och trodde att jag skulle vara där i ett år, men blev väldigt kär i staden och också väldigt inspirerad bara av att vara där. Efter ett år på Parsons startade jag ett annat företag där jag representerade andra designers och gjorde det i ett års tid. Men jag kände bara att jag var på helt fel sida eftersom jag ville jobba med den kreativa delen. Så efter ett år med det bestämde jag för att starta mitt eget märke, Erro, och det här är min fjärde säsong.

”Den här säsongen har jag gjort stickad kanin för första gången.”

 

VAD VAR DET SOM FICK DIG ATT VÅGA SATSA PÅ ETT EGET KLÄDMÄRKE?

Jag tror det var just när jag jobbade i showroomet och insåg att det inte var den biten jag skulle jobba med. Jag såg liksom de andra smådesignerna och kände att ”det här kan jag också göra”. Man har ju en bild när man kommer från Sverige om att allt är svårt och omöjligt, men när jag nu jobbade i det här insåg jag att det faktiskt går.

VART KOMMER NAMNET ERRO IFRÅN?

Det betyder att ströva eller vandra, typ som en gathund. Det är lite dubbel betydelse i det eftersom jag vill hjälpa gathundar genom min linje. Detsamma kan sägas om Errotjejen som också strövar, vandrar och söker efter nya saker.

HUR KOMMER DET SIG ATT DU HAR VALT ATT ENGAGERA DIG I GATHUNDAR?

Jag älskar hundar och skulle göra vad som helst för att hjälpa gathundarna. Jag håller på och letar efter ett hudhem som jag vill donera delar av säljintäkterna till. Men det är ganska svårt. Jag vill ju hitta något i Europa, men det är inte lätt att hitta något där man vet att pengarna går till rätt ändamål. Just nu letar jag även lite i New York vilket är en väldigt dålig miljö för hundar och där många av dem avlivas. Jag har tyvärr inte hittat något bra ställe än.

”Man kan väl säga att kollektionen är lite vild”

 

KAN DU BESKRIVA DEN HÄR KOLLAKTIONEN?

Det är egentligen samma koncept bakom alla kollektioner. Jag designar vad jag gillar, och alla kollektioner innehåller väldigt mycket läder och pälsar. Den här säsongen har jag gjort stickad kanin för första gången. Alla tyger är hårt tvättade – jerseyn är till exempel väldigt urtvättad och blekt.

MEN HUR ÄR DITT FÖRHÅLLANDE TILL PÄLS OCH LÄDER?

Det är ju en svår fråga, speciellt när jag vill hjälpa gathundar, men jag undviker att använda djur som mink, varg och räv. Jag använder får och kanin till skinnprodukterna vilket ändå är ganska accepterat, så där går min gräns.

HUR MYCKET TÄNKER DU PÅ SÅDANA HÄR SAKER?

Jag tänker inte så jättemycket på det. Om man ska börja tänka i de banorna måste man ju tänka så på alla punkter.

VAD INSPIRERAS DU AV SOM DESIGNER?

I New York är varje dag inspirerande. Man går ut och träffar folk, man sitter på gatan och ser människor med olika stilar gå förbi. När jag sätter mig ner och ritar så tänker jag: ”vad vill jag ha på mig och vad saknar jag?”. Därför skulle jag aldrig kunna designa något till kollektionen som jag själv inte skulle kunna ha på mig.

SÅ DU HAR INGEN ANNAN PERSON DU TÄNKER PÅ NÄR DU DESIGNAR ELLER SOM DU SKULLE VILJA SE KLÄDERNA PÅ?

Jag har faktiskt en väldigt oväntad person som jag skulle vilja designa kläder till. Du kanske vet vem James Goldstein är? Han syns på alla modeveckor, överallt i hela världen. En väldigt excentrisk man i 70-årsåldern som har de sjukaste kläderna på sig – alltid coola läderjackor. Jag har träffat honom några gånger och tycker det skulle vara kul att göra något litet projekt med honom.

VEM ÄR DET SOM KÖPER DINA KLÄDER?

Det är ju en ganska liten marknad, men om man plockar enskilda plagg ur kollektionen och inte ser det som en helhet blir den ju bredare. Min mamma har till exempel vissa grejer, men då kanske endast ett par läderbyxor eller något annat speciellt plagg.

”Just nu är jag lite besviken på utelivet i New York”

 

FÖR DET ÄR JU GANSKA UTMANANDE OCH ROCKIGT…

Ja, tar man hela looken så blir den ju det och man kan väl säga att kollektionen är lite vild.

PARTYTJEJ?

Ja!

TIPSA OM DINA BÄSTA STÄLLEN ATT GÅ UT PÅ I NEW YORK!

Just nu är jag lite besviken på utelivet i New York. Jag har varit där i fyra och ett halvt år och har gått ut en del, speciellt under de första två åren, och då var det roligare. Men idag skulle jag säga Boom Boom Room och Kenmare.

VARFÖR ÄR DU BESVIKEN PÅ UTELIVET?

Det finns inte så mycket att välja på just nu tycker jag. Boom Boom Room ska vara lite fancy och New York har alltid varit lite mer ”man får göra vad man vill”, vilket gör att folk har mer kul. Den klubben är jättefin och har fin utsikt, men det är lite för flott för att folk verkligen ska ha kul. Kelmare har nog funnits lite för länge liksom. Men det ska öppna lite nya klubbar snart, bland annat Le Baron från Paris. Jag håller mig uppdaterad.

Text: Johanna Andersson

Taggar: , , , ,

_Emma Svensson

1 Kommentar

2011.03.21 10:06

Cut Copy om “poängen med allt”

Det var ett tag sedan sist, men nu är Cut Copy tillbaka med nya skivan ”Zonoscope”, uppföljaren till 2008:s succé ”In Ghost Colours”. Under Stockholmsbesöket berättar det något gäspiga Melbournebandet varför låttexter är viktiga för dansmusik och hur de får varandra att sluta röka. De senaste tre årens ständiga resande verkar ha satt sina spår – gäspningar flyger ohämmat genom rummet i takt med att ögonlock motvilligt glider ner.

– Vi har varit på vägarna i två av tre år och det är inte lätt att vara hemifrån så mycket, men turnéverkligheten är att man är någon annanstans och måste ha en annan dygnsrytm. När man väl kommer hem tar det en vecka eller två att bli återställd och sen är det dags att resa igen, förklarar basisten Ben Browning. Men det är ju ändå det här vi vill göra, fast det är jobbigt emellanåt.

Det något oplanerade ältandet av livet på vägarna föranleds av Bens nedsjunkna gestalt i en av restaurangens fåtöljer och en uppsyn som signalerar att sömn kan komma vilken sekund som helst. Trummisen Mitchell Scott å sin sida har satt sig så rakryggad som det bara går för att kompensera kollegans trötthet och försöker förklara hur turnélivsstilen är påfrestande för både hälsa och vänskap.

– Ben är den som snabbast blir arg av oss alla när vi tillbringat för mycket tid tillsammans. Nu tjurar han för att jag sparkade honom i skrevet igår. Men det är för att vi försöker få honom att sluta röka.

HUR BRA FUNKAR DEN METODEN?

– Det gör den inte, muttrar Ben. Jag röker fortfarande.

Mitchell är mer optimistisk.

– Det kommer att ta ett par gånger, men vi hoppas se goda resultat snart.

Att det tog tre år för ”Zonoscope” att födas beror inte på att Cut Copy satt och funderade på hur de skulle kunna skriva något som var bättre än sist. Istället valde de att göra det de tror är utmanande för både dem och fansen. Ordet ”experiment” dyker upp gång på gång när Ben Browning och Mitchell Scott beskriver allt från koncept till inspelning.

ÄR DET ALLT DETTA EXPERIMENTERANDE SOM LETT TILL ATT “ZONOSCOPE” BESKRIVS SOM MER POP ÄN ERA TIDIGARE SKIVOR?

– Det var inget vi gjorde med flit, men jag kan förstå att man tycker att produktionsdelen möjligen är mer pop än dans, men den är möjligen också mer experimentell än tidigare, säger Ben.

– Jag tror att arrangemangen är mer komplexa och vissa specifika låtar är mer pop än förr. Popmusik är inget vi försöker göra med flit, men det finns många intressanta idéer i den genren som man kan kombinera med vad vi gör.

Den elektroniska musikens kommersiella uppsving under de senaste åren tillskriver Cut Copy teknologin och de ekonomiska fördelarna, men när det handlar om deras egna mål ville de inte bara få fansen att dansa. De vill också få dem att känna igen sig i texterna.

– I vår genre kommer text nog på en andra plats, men jag tror att texten kan vara viktig för en som lyssnare. När någon kan känna att en låt handlar om deras liv eller dem själva… Det är liksom poängen med allt. Så mycket av ens egna känslor trasslas in i musik via låttexter. En låt kan betyda en sak för dig vid en viss tidpunkt, sen går det några år och den får plötsligt en helt annan betydelse. Det textförfattaren menade är egentligen fullständigt irrelevant. Det viktiga är vad den säger till dig som lyssnar, säger Mitchell.

Men att få så många fans som möjligt är inget som intresserar Cut Copy, istället hoppas de behålla sin entusiasm inför musiken så länge det går.

– Vi vill bara bli bättre musiker, få ett bättre grepp om vad vi gör och aldrig sluta förundras. Om vårt mål var att få fler och fler fans och spela på större och större ställen skulle vi vara tvungna att sätta oss ner och fundera på hur vi ska skriva musik som hundratusentals människor gillar, och det är att börja i fel ände.

DET SÄGS ATT MAN ALDRIG BLIR PROFET I SITT EGET HEMLAND, HUR HAR REAKTIONERNA VARIT PÅ HEMMAPLAN?

– Publiken finns ju där och jag tror att våra kompisar är glada för vår skull, säger Mitchell. Vi försöker utnyttja den uppmärksamhet vi får till att rikta lite strålkastarljus mot våra polare i andra band. När det funkar tidsmässigt för alla jobbar vi ihop och tar med dem på turné. Det råder en rätt gemytlig stämning på Melbournes musikscen och det hade varit jobbigt annars. Tävlingsinstinkt är något som hör hemma i sport och inte i musik. När man var yngre så ville man ju att ens favoritband skulle komma överens, det var inte så att man gick runt och hejade på sitt eget band och hoppades att de skulle spöa skiten ur de andra.

Text: Iva Horvatovic

 

Taggar: , , , ,

_Emma Svensson

1 Kommentar

2011.03.18 08:35