Intervju, Mode, Mode/man

Intervju: H&Ms Ann-Sofie Johansson om årets vinnare av H&M Design Award

Ann-Sofie Johansson, designchef för new development på H&M.

Årets vinnare av H&M Design Award heter Ximon Lee. Rodeo har pratat med honom här (länk) och vi passade även på att fråga H&Ms designchef för new development, Ann-Sofie Johansson, om varför det blivit just han. Och vad betyder det att en herrdesigner har vunnit för första gången?

Hej Ann-Sofie! Berätta: Vad var det som i slutändan gjorde att ni fastnade för vinnaren, Ximon Lee

Ann-Sofie: Hans kollektion känns mest originell och kreativ av alla finalister. Samtidigt är den cool och modern och väl genomförd. Jag älskar alla lager av plagg i olika kvaliteter soom han gör, och hur väl genomtänkt allt är.  Några av plaggen i kollektionen har till exempel metallhandtag fastsydda så att du ska kunna använda dem för att bära med dig andra plagg eller dina ägodelar i.

Vad i Simons kollektion ser du mest fram emot att utveckla tillsammans med honom i en H&M-kollektion?

Ann-Sofie: Egentligen hela kollektionen för att få fram lager på lager-känslan och den rätta Ximon-looken, men kanske framförallt ytterplaggen som är starka och som är en utmaning rent konstruktions- och materialmässigt.

Hur mycket tänker ni på att det ska kunna översättas till en H&M-kollektion när ni väljer en vinnare? Spelar det stor roll eller är valet helt fritt?

Ann-Sofie: Vi tänker inte alls på hur de olika finalistkollektionerna kan översättas till en H&M-kollektion när vi väljer vinnare. Det vi väljer efter är kreativitet, innovation och hantverket. Vi hyllar kreativiteten framför allt.

Detta är första gången en herrkollektion vinner. Vad innebär det för priset?

Ann-Sofie: Det känns väldigt kul att en herrkollektion vinner!  Vi hade många starka herrkollektioner att ta ställning till i år. Även fler unisexkollektioner vilket kändes som en trend i år. Jag tror det är bra för H&M Design Award att en herrkollektion vinner. Priset breddas och fler får upp ögonen för det.

Kommer kollektionen i butik att vara för dam eller herr eller kanske lite som man vill?

Ann-Sofie: Den kommer att vara för herr men jag tycker absolut du kan bära den som tjej.

Ximon har berättat att hans kollektionen är inspirerad av hur hemlösa klär sig. Hur ser du på det?

Ann-Sofie: Som kreatör kan man inte skärma sig från intryck och det kan vara svårt att styra över varifrån man får en viss inspiration, men man har naturligtvis ett ansvar över hur man tolkar den här inspirationen och vad man gör med den.

Jag tycker det måste göras på ett respektfullt sätt med tanke och känsla. Ofta är det ju en första utgångspunkt som sen inte går att spåra i den kollektion som blir.

Vad tror du om Ximon Lees framtid? 

Ann-Sofie: Jag tror att han har en spännande och tid framför sig. Ximon är otroligt målinriktad och ambitiös och har en unik stil så jag är säker på att han kommer att lyckas. Med mycket hårt jobb förstås.

Vad hoppas ni på H&M att han får användning av priset till?

Ann-Sofie: Jag hoppas att vi på H&M kan lära honom massor under det här året han har framför sig och att han får en inblick i olika delar av modevärlden. Jag har vet att produktionsresan brukar vara väldigt uppskattad av våra vinnare – här får de besöka den fabrik som tillverkar deras H&M-kollektion och får se vad som går att göra och hur man kan lösa olika produktionstekniska utmaningar.

Här finns en film med årets finalister. 

Agnes Grefberg Braunerhielm
Promotion

Intervju, Mode, Mode/man

Intervju: Ximon Lee är vinnare av H&M Design Award 2015

 Ximon Lee

Ximon Lee

14-ximonlee

En look ur Ximon Lees vinnarkollektion, ”Children of Leningradsky”.

För första gången har en herrkollektion vunnit H&M Design Award. Vinnaren i år heter Ximon Lee och är en nyexaminerad modestudent vid Parsons school of design i New York.

Ximon Lee är idag baserad i New York men föddes i en liten gränsstad mellan Sibirien och norra Manchuriet och uppfostrades av koreansk-kinesiska föräldrar. Som vinnare av H&M Design Award får han nu en prischeck på 50 000 euro, en en visning under Stockholms modevecka samt en chans att utveckla en specialkollektion att sälja på H&M.

Rodeo hörde av sig till Ximon Lee för att gratulera och fråga ut honom om vinnarkollektionen Children of Leningradsky.

Ximon – grattis! Ska vi ta det från början: hur kommer det sig att du hamnade i H&M Design Award-tävlingen?

Ximon: Tack! Jo – några begåvade finalister ur tidigare H&M Design Awards inspirerade mig till att delta. Även om detta är bara andra året då tävlingen är öppen för amerikanska skolor har vi redan fått fram fyra finalister från New York. H&M Design Award fungerar redan som en värdefull plattform för att visa upp din examenskollektion och få feedback från branschen.

Vad betyder det för dig att du vunnit? 

Ximon: Att vinna H&Ms utmärkelse betyder mycket för mig som en ung designer som precis börjat sin karriär. Jag har svårt att föreställa mig hur jag skulle ha kunnat presentera min allra första kollektion på en catwalk utan denna sponsring. Prispengarna kommer gå till min nästa kollektion där jag kommer driva mitt koncept ytterligare.

Hur såg din personliga relation till H&M ut innan tävligen?

Ximon: H&M har alltid varit en del av mitt liv. Jag minns när H&M kom till mitt hemland där jag växte upp och plötsligt fick människor där tillgång till moderiktiga kläder med en prisvärd prislapp.

Hur ser din familj och bakgrund ut?

Ximon: Jag föddes i en koreansk familj. Mina morföräldrar flyttade till Kina under koreakriget. Min födelseort är en plats längst norrut där floden från Ryssland rinner ut Manchuriet. Jag har några minnen därifrån men som barn flyttade jag mest runt mycket med mina föräldrar när de startade upp ett eget företag. Vi bodde på en mängd platser runt om i Manchuriet, Ryssland och Kina – varje plats med olika kulturer, dialekter och subkulturer.

10-ximonlee

En look ur Ximon Lees vinnarkollektion, ”Children of Leningradsky”.

I H&M Design Award ingår en möjlighet att göra en egen kollektion på H&M. Har du börjat fundera över hur din skulle kunna se ut? 

Ximon: Jag är superglad för att kunna presentera min kollektion till olika regioner världen över och nå en helt annan kundgrupp. Jag vill se hur människor reagerar på min design, bra eller dåligt. H&M handlar om mångfald och mångsidighet. Jag tycker att H&M har gjort fantastiska samarbeten med designers tidigare när de har översatt designkollektioner till H&Ms kund. Min kollektion är väldigt experimentell men jag tror faktiskt att de flesta plaggen fungerar med H&Ms befintliga kunder. Några enkla skjortjackor i denim under en lång kappa skulle kunna bli perfekta vardagsplagg både för herr- och damsegment.

Vilka är materialen som du använt i din kollektion? Jag läste att du tillverkat flera av dem själv.

Ximon: Jag har använt denim, stickat och soppåsar i kollektionen. De flesta av de mer komplicerade plaggen består av industriella delar eller metallföremål som jag har hittat. Råa denimtyger har jag blekt i olika nyanser av blått. Min kollektion är en sammansmältning av mjukt och hårt och organiska och syntetiska material.

Vilka material är du sugen på att använda i framtiden eller fortsätta att utveckla? 

Ximon: Att experimentera med nya material och silhuetter är viktigt för mig eftersom jag då kan tänja på gränserna och se vad jag är bra på och vad jag saknar. Experimentella eller konceptuella outfits är oftast inte bärbara, men de besitter detaljer som du enkelt kan översätta till enklare outfits. Alltså – det jag vill nu är att utforska mina material ur den här kollektionen och göra dem mer lättillgängliga.

En look ur Ximon Lees vinnarkollektion, ”Children of Leningradsky”.

Jag läste att inspirationen till din examenskollektion hittade du när du såg dokumentären Children of Leningradsky, en smärtsam film som handlar om hemlösa barn i Moskva?

Ximon: Dokumentären Children of Leningradsky påminner mig så mycket om min barndom och min födelsestad. Den grå sovjetiska arkitekturen, de övergivna lekplatserna och de färglösa långa vintrarna väckte en djup nostalgi hos mig och väckte barndomsminnen till liv. Minnet av de där åren när jag var ett fritt och sorglöst barn i den där isolerade nordliga staden tog fram djupa romantiska känslor hos mig, som fascinerande mig. Jag storgrät efter att jag sett den dokumentären. Scenerna när barn i närheten av Leningradsky-stationen springer runt på Moskvas vintergator i överdimensionerade och slumpmässigt utformade kläder präntades in i mig. Jag blev väldigt inspirerad av hur barnen klär sig i kläder som de bara hittar. Jag började samla på bilder och videor om dessa barn och bestämde mig tillslut för att flyga till Ryssland och sammanställa mitt moodboard till min examenskollektion på Parsons. Kollektionen döpte jag till Children of Leningradsky och det är en mycket personlig kolektion där varje lager av plagg avslöjar något om min barndom.

Du har berättat att du har använt den kartong runt halsen som många människor som lever på gatan bär som ett medel för sin överlevnad, och abstraherat den till ett plagg. Du ser det inte som cyniskt att skapa mode ur elände och hemlöshet?

Ximon: Min kollektion är mer av en sammanställning av mina starka barndomsminnen av att bo i norra Manchuriet. Resultatet är en återspegling av verkligheten i dokumentären.

Hur har din uppväxt påverkat dig tror du?

Ximon: Som en koreansk-kinesisk minoritet lärde jag mig att vara mångsidig. Det fanns för mig ingen kulturkrock eftersom jag upplevde olika kulturer och världsbilder redan från början, men det fanns motsättningar mellan hur det var i min familj och i skolorna jag gick, som var olika internationella skolor. Jag började forma min egen världsbild och ta inspiration från kulturerna både hemma och i skolan. Jag har aldrig känt att jag har tillhört någon kultur mer än någon annan.

Det finns små textrader skrivna på dina plagg men jag har inte lyckats tyda exakt. Kan du berätta vad det står och vad de betyder för dig?

Ximon: Det är fraser eller meningar som är fragment från min dagbok. Om du kopplar ihop dem kommer det att bli min monolog.

Hur ser dina planer och drömmar ut för 2015?

Ximon: Många av mina drömmar har redan slagit in men mitt huvudsakliga mål för året är att slå mig samman med en konstnär och dela på en gemensam kreativ yta i New York. Och jag vill gärna se Argentina.

Är det här första gången du är i Sverige?

Ximon: Ja! Jag har aldrig varit i Skandinavien före detta så det är mycket exotiskt.

Om du vill veta varför H&Ms designchef för new development Ann-Sofie Johansson tycker att Ximon Lee är en perfekt vinnare berättar hon det för oss HÄR.

Agnes Grefberg Braunerhielm

Mode, Nyheter, Recension

Stockholm AW15: Whyred

Foto: Kristian Löveborg

Foto: Kristian Löveborg

Stockholms modevecka invigdes av Icona Pop som charmigt nog hade tagit med sig ett eget band att klippa. På det följde Whyreds visning för både dam och herr, inspirerade av teddy girls respektive fransk surrealistpoesi.

That’s a mouthful, och som vanligt är det ingen bra idé att stämma av sina förväntningar mot visningens programblad.

Teddy girls, en anglosaxisk subkultur där tjejgäng klädde upp sig i gamla herrkostymer och levde runt, känns som en underbar inspiration i teorin. I själva kollektionen hade den däremot inte särskilt mycket täckning. Det var fina kläder, men inte spektakulära. Med två undantag: ett par stövlar i svart skinn och blå mocka, och ett antal blusar och klänningar i ett tungt, lite oformligt snitt som fick mig att tänka på maneter. Det var den enda gången kollektionen överraskade – surrealismen som inspirerat herrsidan (kan inte riktigt se det heller) handlar ju om att en annan värld är möjlig, även om man inte kan förstå det.

Whyreds kollektion var, om ni förstår vad jag menar, lite för begriplig. Ett annat övergripande tema var tidens gång och timglas, en symbol för tid som låter det förflutna, nutiden och framtiden samexistera. Jag anar att förhoppningen var att kollektionen på samma sätt skulle låta arv smälta samman med vision, men istället lade den sig mitt i ett nu som snart kommer att passera. Tyvärr.

Text: Hanna Johansson
Foto: Kristian Löveborg

Rodeo

Mode, Recension

Stockholm AMAZE AW15: Velvetesque

_X4B4711_web

Foto: Isabelle Minou.

_X4B4710_web

Foto: Isabelle Minou.

Velvetesque är ett nystartat märke baserat i Berlin och Antwerpen. Under Amaze på Stockholms modevecka presenterade de för första gången i Stockholm.

Velvetesque fokuserar i första hand på baddräkter, bikinis och bad- och simkläder i roliga färger och fantasifulla prints. Under Amaze hade bikinis och baddräkter trätts på dockor av fryst vatten vilket fick dem att inta sitt naturligt blöta tillstånd. Mycket snyggt!

Bakom ett bord stod designerna själva och delade ut glass. Vaniljglass på strut med strössel. Velvetesque görs av en trio: Ehssan Morshed Sefat, Michelle Woods och Laura Welker som alla har gått Royal Academy of Fine Arts i Antwerpen. Bakom glassbordet fick vi veta att deras badkläder inspireras av aerodynamik, bilar, god mat, personliga tränare, Miuccia Prada och dans. Till denna kollektion har de även samarbetat med gosedjurstillverkaren Steiff och tagit fram accessoarer, hattar, tofflor och klänningar i bästa gosedjurspäls.

Velvetesque skulle vara perfekt på stranden, på klubben och för att liva upp pensionärerna i badhuset. Färgstarka och roliga badkläder och badkappor i gosedjur – varför har man inte tänkt på det innan?

Formspråket och tilltalet får dig att bli glad. För badkläder. Bara en sån sak. Om fler får upp ögonen för Velvetesque gissar vi att de har en ljus framtid framför sig. Kom gärna tillbaka till Stockholm snart igen!

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

Mode, Recension

Stockholm AMAZE AW15: Minna Palmqvist – Intimately Social 13.15

_X4B4754

Jag klär mig som en kille, pratar som en tjej, går som en tjej, snackar som en tjej.

Tio speglar sitter uppsatta på en tunn trävägg. Framför varje spegel på en glashylla står ett naket läppstift. Tio kvinnor kommer ut och ställer sig framför speglarna, och Minna Palmqvists visning har börjat.

Kvinnorna, (modellerna, personerna – kalla dem vad du vill) visar sina ryggar mot publiken, stirrar i spegeln, andas in, och tar på sig läppstift. Snart vänder de sig om mot oss och mot varandra och sicksackar över scenytan. Men hur tar de på sig läppstiftet? Några målar det precis som regeln är att läppstift vara: på läpparna och ingen annanstans. Andra låter det försvinna ut i ansiktet, det målas runt hakan eller upp mot näsan. Ibland kanske det bara sitter lite lite utanför, och ibland är det inte ens målat på läpparna. Skulle du träffa en sådan kvinna på stan skulle du tänka: Hon har fått ett sammanbrott.

 I högtalarna hörs soundtracket som är remixer på Leikeli47s Miss America och Women of The World Take Over av Ivor Cutler. Leikeli47 sjunger ”I dress like a boy, talk like a girl, walk like a girl, talk like a girl”. Senare berättar Minna Palmqvist för mig att visningen och musiken handlar om att inte kunna sättas i ett fack. Allt är föränderligt och den du är kan inte definieras – hur mycket samhällsnormerna än vill göra det varje dag.

”Hur en styr upp sin stil och sitt varande är inte någon annans business”, säger Minna Palmqvist. Och hon lägger till (om musiken): ”Jag ÄLSKAR beatet.”

Kläderna är i olika nyanser av blå, vit, brun, svart, och kommer i kritstrecksrandigt och bomull, transparent eller denim. Silhuetterna är långa och lösa och sömmarna ser ut att ha spruckit upp för att sedan sytts ihop igen. De ser sköna ut. De ser coola, välskräddade och intressanta ut. De är, i brist på bättre ord, självklara. De ser ut att ha uppkommit ur intet, men också ur ett behov och ett begär om ett bekvämt, fantasifullt och kreativt sätt att klä sig.  Kanter lämnas råa och slitsar är höga. På fötterna bärs det (förutom sportsockor) skor av peruker, medan håret på modellernas huvud dragits bort och flätats hårt till Minnas signifikanta mitt-på-huvudet-fläta.

Tio minuter senare är visningen slut och publiken går från jubel till en tårfylld tystnad. Karin Kakan Hermansson är längst fram och hulkar ut ett ”jag fulgråter till och med!” Fulgråt som i hulk, tårar och snor. ”Systerskapet”, säger hon bara och det blir dimmigt för blicken.

När jag intervjuade Minna Palmqvist för någon månad sedan för en stor feature här på Rodeo, sa hon  ”Jag beundrar att kvinnor ens orkar existera”. Den meningen känns som en stor del av Minna Palmqvists universum och sinnestillstånd. På hennes visning känner du, å din sida: att Minna Palmqvists värld ens existerar gör det inte lika svårt för oss kvinnor att kämpa på. Och framför allt ser en hur mycket fantastiskt som kan rymmas i mode i Stockholm 2015. 

Agnes Grefberg Braunerhielm
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net