Backstage på Cheap Monday AW13. Foto Rodeo.net/backstage

ANNA HELLSTEN: Jag är här! Hinner du?

ANNINA RABE: Jag är här! Hinner egentligen inte alls och är lite sjuk och grinig och har INGENTING ALLS att säga om mode, men vi gör ett försök i alla fall. Är du på ett tjusigt hotellrum nu?

ANNA: Mja, det är skönt men inte så tjusigt. Min tes är att hotell som heter något med “Plaza” aldrig är så tjusiga som namnet antyder, förutom Plaza i New York. Och det är väl inte ens ett hotell längre. Däremot ligger jag i sängen och chattar. Det känns tjusigt. Vi måste börja med den obligatoriska frågan: vad har du på dig?

ANNINA: Usch, den jobbiga. Jag har jeans och en svart kofta – en sorts generisk Annina-klädsel, fast då borde det förstås ha varit en kjol i stället. Och så har jag nymålade naglar. Är som sagt lite sjuk, har just druckit febernedsättande brustabletter. Och vad har du på dig?

ANNA: Jag har nattlinne. Klockan är bara sju på morgonen här. Det är ett väldigt blommigt och fluffigt nattlinne som lite ser ut som Homers mu-mu i Simspon-avsnittet där han går upp jättemycket i vikt för att få jobba hemifrån. Och så har jag glasögon och extremt oregerligt post-beach-hår och lite gammalt smink sen igår som jag inte orkade tvätta bort.

ANNA: Så modegraden är obefintlig.

ANNINA: Låter som om vi är perfekt rustade för att skriva om mode kort sagt. Å andra sidan, med Cheap Mondays återuppväckta grungetema så tror jag att vi båda skulle passa ganska bra. Jag kanske ska ta in alla mina gamla flanellskjortor från landet och börja använda dom igen? Jag måste ju då tyvärr erkänna att jag var ganska heavily into grungelooken sådär år 1990-1991. Sammanföll nog med att jag var rätt ofta i Los Angeles på den tiden. Den där grejen med korta blommiga klänningar och grova kängor och flanellskjortor fann jag av någon anledning tilltalande. Hu.

ANNA: Det är Cheap Mondays fel att vi måste prata om nittiotalet igen. Jag undrar om jag har kvar min T-shirt i frotté? Jag hade också mycket grunge, jag tror det var det där kamouflerande och ganska figursnälla som lockade. Jag köpte väldigt många bondklänningsaktiga saker på Indiska och så sparade jag till ett par Dr Martens. Det tog ganska lång tid när man levde på studiemedel men jag vägrade köpa kopiorna från Din Sko. Och så hade jag en buteljgrön herrskjorta och fotsida viskoskjolar i vinrött. Och västar. Och mittbena. Jag lyssnade på gräslig rock och försökte festa med veganer. Inget ont om veganer, men den generationens veganer var en prövning.

ANNINA: Fotsida viskosekjolar!

ANNA: Som jag tvättade i sextio grader så dom helt tappade strukturen.

ANNINA: Jag åt förresten middag på Govindas igår, och kände mig jättemycket som om det var 1991 igen. För då åt jag där jätteofta.

ANNA: Jag åt där 1994. Jag gjorde allt 1994.

ANNINA: Det var ganska gott faktiskt. Och samma munkar som jobbade där på den tiden. Hare Krishna-följarna ser ju förresten ganska fashion ut, gör de inte? Stora sjok och lager på lager.

ANNA: Jag minns någon diffus rotsaksrätt. Det var på Govindas i Lund. Lyssnade du på grungemusik också? Hare K är jättefashion, om man är inne på den fotsida looken. Har dom turban? Jag minns när alla fashionistor hade turban, fast det var innan ordet var uppfunnet. Det var i början av nollnolltalet och det var ganska hemskt. Bara damer får ha turban.

ANNINA: Jo, jag lyssnade onekligen en del på grungemusik också. Men jag har ju alltid varit inne på Rocken. I alla fall fram till för några år sen. Dom har turban i bland tror jag.

ANNA: Jag tror inte jag kom närmre grungen än Lemonheads. Och dom var väl snarare slackers? Det går en hårfin gräns dom emellan. Ett nyupprättat slackermode vore däremot skoj.

ANNINA: Hårfin gräns skulle jag nog säga. Men alla hade långt hår och såg nerknarkade ut hela tiden. Och det var då waifjävlarna slog igenom på allvar.

ANNA: Jag kunde inte se nerknarkad ut, hur jag än försökte. Möjligen för att jag inte knarkade. Sen fann jag mig heller inte riktigt tillrätta här i livet förrän jag klippte en trevlig axellång frisyr och slängde mina Martens.

ANNINA: Nu måste vi lämna 90-talet och prata om dagens mode. Fast det är ju inte så lätt att lämna 90-talet när man tittar på en del av dagens mode. Den där grunge-revivalen är ju bara ett exempel.

ANNA: Dom där Cheap Monday-byxorna i, vad är det för nåt, fleece? En grön herrbyxa i något slags workwearfluffigt material. Jag har inte ätit frukost, så jag kommer inte på vad det heter.

Cheap Monday AW13. Foto Kristian Löveborg

ANNINA: Måste ju vara fleece. Jag skulle just säga att om jag var smal och vacker skulle jag vilja ha en massa grejer från Diana Orving-kollektionen. Men är inte allt generellt lite jämngrått just nu?

ANNA: Och jag skulle just säga att om jag haft den sortens omöjligt långsmala figur som krävs för Dagmarkläder hade jag velat ha en massa grejer därifrån. Men ja, allt kändes väldigt välbekant.

ANNINA: Gud, jag har blivit en tälttant på riktigt, för nu vill jag på allvar att man ska SLÄPPA IN FÄRGEN!

ANNA: Och jag håller på att bli en Kate Spade-kvinna. Det är nästan samma sak.

ANNINA: Apropå tälttant, vad säger vi om att Marimekko plötsligt visar på Mercedes Benz fashion week? Vad tyder det på rent samhälleligt?

Backstage på Marimekko AW13. Foto Rodeo.net/backstage 

ANNA: SJP hade en Marimekko-klänning i SATC, minns jag. Fast dom trodde det var en kvinna som hette Mari Mekko som gjort den. Marimekkos snitt är ju väldigt fina och inte så tältiga. Även om dom SLÄPPER IN FÄRGEN. Kate Spade är ungefär som Marimekko. Fast mer preppy. Men jag får inte ta steget fullt ut förrän jag fyllt 45, bestämde jag.

ANNINA: Jag är ju fennofil OCH tälttant, så mig stör det inte det minsta. Och du har rätt, modellerna är inte så tältiga. Men det är väldigt… finskt. Jag börjar undra om tälttanten på fullt allvar håller på att bli mode? Jag läste nånstans att Gudrun Sjödén drar in astronomiska mängder pengar i New York.

ANNA: Men Gudrun Sjödén har ett ständigt problem med snittet, tycker jag. Jag har både en mamma och en svärmor som älskar Gudrun så jag är ganska ofta inne i butikerna. Det är väldigt voluminöst men inte på det där oversize-viset som gör att stora kläder ändå kan kännas, eh, fashion. Vilket nog iofs är poängen.

ANNINA: Den där Marimekkoutstyrseln med prickiga byxor och topp i annat prickigt mönster var dock lite väl måste jag säga.

Marimekko AW13. Foto Kristian Löveborg

ANNA: I Malmö där jag bor är tälttanten rätt stor även bland folk i 30-årsåldern. Fast jag brukar kalla det Möllan-mode istället. Mycket prickigt och träskor och klutar och sådär.

ANNINA: Det kanske är så. Usch jag känner att jag inte har NÅN koll längre. Men det kan vara för att jag är sjuk. Vilken är den ultimata media-möllanutstyrseln?

ANNA: En gång i tiden visste man precis vad som var svenskt mode. Och det var att, citat, blanda vintage med H&M, slut citat. Om man gjorde det så blev man bäst klädda kvinna på Guldknappen and so on.

ANNINA: Är det inte så fortfarande?

ANNA: : Den ultimata media-Möllan-utstyrseln, hmm. En skojig klänning och kofta, skulle jag säga. Är det så? Blandar Loreen vintage med H&M?

ANNINA: I could live with that. Gillar fortfarande skojiga klänningar och koftor.

ANNA: Jag med. Det är min standaruniform. Fast jag undviker prickigt. Storprickigt iallafall. Det finns något skojfriskt över det som passar bättre på barn. Och med barn menar jag människor under 25.

ANNINA: Ja, storprickigt går inte.

ANNA: Jag vet inte varför jag började prata om Loreen förresten. Är hon fashion, eller är det Elin Kling och den falangen som anses fashion? Dom har mycket jeans. Och högklackade skor. Det är kanske inte heller så banbrytande. Jag såg förresten Nancy Reagans inauguaration-dräkt på Smithsonian här in Washington igår.

Loreen. Foto Rodeo.net/streetstyle

ANNINA: Jag tror att Loreen är väldigt fashion. Inte minst för att Martin Bergström gjorde hennes outfits på melodifestivalen, och jag är väldigt pro Martin Bergström på ett helt jävigt sätt. Åh Nancy-dräkten! Doftade den svagt av Giorgio Beverly Hills?

ANNA: Den var bakom tjockt glas, men den var svagt beige och med lite fransar. Om Giorgio varit en dräkt hade den sett ut exakt sådär. Jag tycker det behövs fler Nancy Reagans i svenskt mode. Apropå Loreen så har hon ju iallafall grungehår.

ANNINA: Försöker komma på om det finns någon Nancy i svenskt mode. De försökte lite med den upphottade Busnel-varianten.

Backstage på Busnel AW13. Foto Rodeo.net/backstage

ANNA: Vem köper Busnel? Förutom kärnköparna?

ANNINA: Finns Escada-butiken kvar på NK fortfarande? Den var liksom så nära Nancy man kunde komma i Sverige. Ingen köper Busnel mer än kärnanvändarna tror jag – men de är å andra sidan ganska många.

ANNA: Jag har aldrig ägt ett Busnelplagg. Jag skulle bara skita ner det.