Modevisningar

STOCKHOLM AW13: MENCKEL

VAD: Menckel visade sin höstkollektion i stora salongen på Berns.

INTRYCK: Jag hatar det stilistiska greppet ”öppet brev” av hela mitt hjärta men skitsamma, alla som har någorlunda inflytande som läser detta, snälla: till nästa säsong måste formuleringar som ”tidlös elegans”, ”skräddade detaljer” och ”moderna kvinnor” förbjudas. Menckel, som visar för första gången på Stockholms modevecka i år, tar priset i längsta och mest pretentiösa text för att beskriva helt vanliga kläder och prickar in samtliga dessa. Fast på engelska.

Det är intressant att Menckel – eller designduon bakom, Annika Menckel och Sanna Kvist – dessutom trycker på hållbarhet när de presenterar sin kollektion, att plaggen ska vara lätta att kombinera och återanvända. Varför? Det kommer ju nya om bara några månader. Även Ida Sjöstedt snuddade vid den här typen av kritik med sin höstkollektion, men utan att överföra tanke till handling. ”Hållbarhet” blir lika mycket floskel som de där tidlöst eleganta moderna kvinnorna.

När jag skriver om mode märker jag ofta hos mig själv en tendens till marknadstänkande som gör mig lite illa till mods; kan det rimligtvis finnas tillräckligt många som kommer att köpa det här? Det är fel fråga att ställa sig, helt enkelt för att köpstyrkan inte är något mått för verkshöjd. Samtidigt är det nästan omöjligt att, som vi i väst lever i en värld som totalt flödar över med prylar på andra världsdelars bekostnad, inte försiktigt reflektera över vad som behövs i det här sammanhanget. Menckel saknar konstnärlig vision och kan därmed bara bedömas utifrån skalan fult-fint, tråkigt-kul. Och på den rör sig årets höstkollektion i den bortre änden.

Text: Hanna Johansson

Foto: Kristian Löveborg

Taggar: Menckel, världsturné

_Rodeo

1 Kommentar

2013.01.31 09:37

STOCKHOLM AW13: TIGER OF SWEDEN

VAD: I Mercedes-Benz Fashion Pavilion avslutar Tiger of Sweden modeveckan med buller och brak.

INTRYCK: Det är precis som det ska vara, kändisarna är på plats, stämningen är på topp och vi vet att vi kan vänta oss något spektakulärt. Men när jag läser kollektionsbeskrivningen står det om “rock ‘n’ roll elegance” och “The attitude of David Bowie”. Vänta, var inte det förra säsongen? Att det är en utmaning att föra ett klassiskt herrmodemärke in i 2000-talet (och göra damkläder!) är det ingen tvekan om. De gör det bra, absolut, men just i år hade jag hoppats på liite mer, en färgexplosion eller några sjuhelvetes maffiga klänningar hade räckt! Kanske jag överdriver, vi såg faktiskt gul/lila reptilmönster, burgundy i olika nyanser och dammigt mossgrön. Bäst var dock accessoarerna, kepsar i ponnyhår och stora håriga clutchar tävlade om uppmärksamheten med överdragna krokodilpräglade stövletter och herrskor med hög klack som skulle gjort Hedi Slimane grön av avund.

Det klassiska herrskrädderiet som alltid lurar i bakhuvudet på designkvartetten är tydlig, damplaggen är maskulina utan att för den delen vara butchiga och det som fastnat på min näthinna är kappor så skickligt skräddade att man tror att det är kavaj över kappa över kavaj. Signaturlooken på damsidan var en skräddad kostymbyxa, stor stickad tröja, skarpt skuren kappa och hårig keps, långt neddragen över ögonen, en fröjd för ögat. På herrsidan däremot var det lite mer flamboyant, pälskantad yterrock bärs över kostym i samma färg som slips och skjorta. Även om jag inte gick därifrån med fjärilar i magen så ska dom ha en STOR eloge för att dom alltid slår på den stora trumman.

Foto: Kristian Löveborg

Taggar: AW13, Gustav Broström, Tiger of Sweden, världsturné

_Gustav Broström

Kommentera

2013.01.31 01:18

STOCKHOLM AW13: J.LINDEBERG

VAD: J.Lindeberg visar sin höstkollektion på en intim presentation på huvudkontoret vid Stadsgårdskajen.

INTRYCK: Sedan Johan Lindeberg lämnade “sitt” företag har det gått från klarhet till klarhet. Till skillnad från förra säsongen kändes det i år mer urbant och mindre överstylat med trippla lager dunvästar med kravatt och uppknäppta monkstraps. Kostymerna på herr är som alltid oklanderliga och är för hösten AW13 i tunn ull, salt&peppar mönster och smårutigt. Helst bärs dom med sneakers med detaljer i reptilskinn och blockmönstrat, mycket bra. Damsidan är inte lika mycket “Milanesare på vinterweekend” utan känns förvånansvärt internationell. Det är en kvinna med änglalikt hår och smala svarta läderbyxor á la Isabel Marant som hon bekvämt matchar med fantastisk pälskantad bikerjacka och höga stövlar i kort, svart, strävhårig päls(!!).

Inspirationen var Stockholms Stadsbibliotek, ritat av Gunnar Asplund 1928. Framförallt syntes det i brända toner och vissa arkitektoniska inslag som quiltade plagg och plagg med detaljer i nylon. På damsidan var silhuetten det som var mest utmärkande, tunga kappor i fårskinn matchat med smokingliknande wrapklänningar höjde kollektionen ett snäpp. Om man dock ska anmärka på något skulle det vara det faktum att dam och herr inte känns helt eniga, personligen skulle jag vilja se ett mer sammanhållet J.Lindeberg där typkunden och hens respektive går och handlar tillsammans.

Foto: Kristian Löveborg

Taggar: Gustav Broström, J. Lindeberg, världsturné

_Gustav Broström

Kommentera

2013.01.31 00:38

STOCKHOLM AW13: DIANA ORVING

VAD: Diana Orving visade sin höstkollektion ”Mandala” i stora salongen på Berns.

INTRYCK: ”Mandala” är sanskrit för cirkel och anses inom hinduiska och buddhistiska ritualer vara ett kosmogram, en karta över den andliga världsordningen. Den är både populär inom västerländsk psykologi – C.G. Jung betraktade mandalan som en representation av det omedvetna jaget – och inom bildkonsten, där vi bara för att ta aktuella svenska exempel kan se den hos såväl kultkonstnären Hilma af Klint (vars utställning på Moderna Museet i Stockholm äntligen öppnar om ett par veckor) som Fredrik Söderberg.

Inom tibetansk buddhism förekommer en rit där en intrikat mandala ritas i färgad sand för att sedan förstöras, som en påminnelse om livets förgänglighet. Diana Orving plockar upp denna funktion hos mandalan i sitt eget dagboksskrivande och ständiga behov av att lämna spår och vittnesmål av sina upplevelser. Ett print i kollektionen föreställer just hennes egen handstil och fingeravtryck som en – lite väl bokstavlig – påminnelse om den kreativa processen. Då förmedlar avtrycken bättre sitt budskap när de återkommer på en metalliskt glansig klänning, nästan som tafsiga flottfläckar.

Kollektionens andra print har inspirerats av en västerländsk mandala, nämligen katedralfönstren i Nôtre Dame i Paris. Också kollektionens avslutande plagg med stora rundlar komponerade av blombladsliknande juvelfärgad tyll för tankarna till katedralfönstrens kalejdoskopiska mönster.

Monica Zetterlund-dängan ”Var blev ni av?” – den skrevs 1976, när Sverige för första gången sedan trettiotalet fick en helt borgerlig regering – mixas in i SISTER:s tonsättning av visningen i takt med att modellerna går sitt sista ärevarv och får här en personlig innebörd, ett inåtvänt sörjande över drömmarna som förblivit just drömmar tills de inte längre ens är det. Eller också är det ett försök att koppla buddhism till socialdemokratins kris, vad vet jag. Vad jag vet är att Diana Orving sällan gör en besviken med sina anspråk.

Text: Hanna Johansson

Foto: Kristian Löveborg

Taggar: AW13, Diana Orving, världsturné

_Rodeo

Kommentera

2013.01.30 19:04

STOCKHOLM AW13: ALTEWAISAOME

VAD: Förväntningarna är som vanligt höga när Altewaisaome visar i paviljongen i Kungsträdgården.

INTRYCK: Randa Saome 0ch Natalia Altewai besökte New York tillsammans för första gången förra året. Här hämtade de inspiration till säsongen AW13: i stadens röra av kulturer och livsstilar. Det är ganska passande, för trots att europeisk och framför allt italiensk modetradition utgör grunden för Altewaisaome så har det alltid legat något väldigt New York-skt över märket.
Kanske är det just det eklektiska – hur många avancerade broderier de än pryder sina kläder med så är har Altewaisaome alltid varit ett coolt märke. Den italienska sömnadskonsten har aldrig stått i vägen för det moderna och urbana.
Hösten 2013 gör Altewaisaome således lyx av workwear. Jackor påminner om Carhartts klassiska huvmodell, och därmed sluts också en modecirkel när Carhartt – ett workwearmärke som blivit streetwear nu också blir mode. Allra bäst är det när vida byxor med stora arbetarfickor får en ny look i lyxigt, grönt och glansigt sidenmaterial.
Kollektionen är väl sammanhållen, passform och skärningar perfekta som vanligt. Det enda jag saknar är just det där överraskande elementet som gjorde att Altewaisome ruskade om den svenska modescenen för några år sedan.

Foto: Kristian Löveborg

Taggar: altewaisome, världsturné

_Marcella Mravec

Kommentera

2013.01.30 15:11

STOCKHOLM AW13: BECKMANS COLLEGE OF DESIGN

VAD: Beckmans andraårselever visar ”No Season”, där materialexperiment står i fokus.

INTRYCK: Andraårseleverna på Beckmans har i år döpt sin visning till ”No season” – ett statement som sätter fingret på att modevärldens ekonomiska hjul nu snurrar snabbare än någonsin. Klimatet har blivit mer businesspräglat, vilket är extremt relevant för de här eleverna som snart ska ut i arbetslivet. Bortsett från det sedvanliga försäljningskravet har produktionstakten ökat; kollektionerna per år blir allt fler och det är svårare än någonsin att överleva som konstnärligt driven modeskapare. Just den problematiken behöver inte andraårseleverna hantera riktigt än – i konst- och designskolornas frihet ligger som bekant lyxen att få drömma bortom den ekonomiska stress en riktig karriär som modeskapare/småföretagare innebär.

Ett skulpturellt formspråk präglade nästan alla utgångar och bland de fjorton eleverna var det framförallt tre jag gillade skarpt: Leonard Kocic, Moa Sjöstedt och Jenny Vejrich, vars metallicblå marängsviss till cocktailklänning var helt oemotståndlig.

Här är det högt i tak gällande det konstnärliga och det är också därför Beckmans-visningarna tillhör mina favoriter under modeveckan. Vid sidan av det spektakulära uttrycket dyker finurliga detaljer upp som skiljer visningen från andra; till exempel en modell bärandes på en tavla med ett foto av rosa tulipaner – ett underbart litet ögonblick. Det vittnar om en fri attityd till visningsmediet, vilket svenska modeskapare generellt skulle må bra av att ta till sig.

På minussidan: denna konstskolornas fascination för vitmålade skor måste upphöra – det ser inte coolt ut tyvärr – bara oproffesionellt.

Text: Karin Winther

Foto: Kristian Löveborg

Taggar: AW13, Beckmans College of Design, världsturné

_Rodeo

1 Kommentar

2013.01.30 13:27

STOCKHOLM AW13: MES DAMES

VAD: Mes dames visade sin höstkollektion i tältet i Kungsträdgården.

INTRYCK: Med årets höstkollektion ställer sig Mes Dames med ena foten i nuet och den andra i det förflutna. Inspirationen är ”the femme fatale of today”, men precis som förra säsongen har Lisa Wikander valt ut en musa från det gångna seklet: spionen Christine Granville.

Christine Granville, egentligen Krystyna Skarbek, tjänstgjorde som engelsk agent under andra världskriget och gjorde sig till en legend genom att åka skidor över polska gränsen och hoppa fallskärm över Frankrike. Dessutom är det hennes förtjänst att SOE, den organisation hon arbetade för, började rekrytera fler kvinnor. Sjukt nog (Granville/Skarbek var inte bara agent utan dessutom judinna) överlevde hon kriget men mördades bara sju år efter dess slut – av en förälskad stalker.

Någonting som är lite symptomatiskt för sättet att prata om ”starka kvinnor” är att ”stark” om det kommer framför ”kvinna” nästan alltid egentligen betyder ”snygg”. Därför är det rätt uppfriskande att Wikander inte gastar ut ”femme fatale!” och ”Christine Granville!” för att sedan ändå bara visa upp samma cocktailklänningar och tvättade siden som alla andra. Möjligen går associationerna till Kalla kriget snarare än till andra världs-, men det kanske är för att modellerna är så smala. I sina stickade polokragar och grova yllekjolar ser de ut som strama skrivbordsmördare. Ursäkta morbiditeten – men även det fläckiga printet som syns på byxor och blusar för tankarna till mord om än i den oabstrakta bemärkelsen, Christine Granville höggs trots allt ihjäl av den där stalkern. Det oxblodsfärgade lädret får mig att tänka på slaktare, ytterligare ett slags mördare (hälsar vegetarianen.)

Allt är fint, sofistikerat, även om jag tycker att overallerna är onödiga. Ändå placerar sig Mes Dames i en lite frustrerande skarv där jag får en känsla av att alla linor inte löpts ut. Det är kanske inte alla designers som önskar fylla något tomrum, men Lisa Wikander verkar ha mer subversiv potential än såhär.

Text: Hanna Johansson

Foto: Kristian Löveborg

Taggar: AW13, Mes Dames, världsturné

_Rodeo

Kommentera

2013.01.30 12:00

STOCKHOLM AW13: WHYRED

VAD: Whyred visar AW13 i stora salongen på Berns.

INTRYCK: Förra säsongen var modefölket lagom blasé efter Whyreds SS13 visning och min recension framkallade starka känslor hos ansvariga på modehuset. Denna säsong låg något nytt i luften, som om Roland Hjort med team tvingats tänka om i denna svidande lågkonjunktur. Kollektionen hette “The New Order” och var inspirerad av det engelska bandets album “Power, Corruption & Lies”, vars framsida är täckt av sensuella rosor, något som återkom smått i mönster. På den annars skrala mönsteravdelningen sågs småsmå paisley på herr, ett slags medaljongstapet-liknande skapelse på dam och ett kamouflagetryck, allt inspirerat av en, citat; tråkig höstkänsla. Fint!

Att nämna Whyred utan att nämna parkas är omöjligt och så även denna säsong. Materialet i år var en slags luddig gobeläng-ig sak, djupt mossgrön med guldtråd som fick det att klia i fingrarna av habegär och på herrsidan transformerades den in till en bombarjacka med kontrasterande ärmar. När jag läser igenom mina anteckningar återkommer orden struktur och kontrast. Jaquardstickat och långhårig päls går hand i hand med brokad, mocka och krispig bomull. Den stora materialmixen inspirerades delvis av vapen och deras struktur där matt och glansigt avlöser varandra. Efter att i några säsonger experimenterat och hattat hit och dit designmässigt känns det som att Whyred hittat sig själva igen. Dom gör det dom är bäst på, klassiskt skrädderi, basplagg i dämpade färger och ett fåtal “IT-plagg”. Skönt, då vet vi var vi har Whyred.

Foto: Kristian Löveborg

Taggar: Gustav Broström, världsturné

_Gustav Broström

Kommentera

2013.01.30 00:09

STOCKHOLM AW13: HERNÁNDEZ CORNET

VAD: Hernández Cornet vann Max Factor Award 2013 och belönades med en visning i stora salongen på Berns under Stockholms modevecka.

INTRYCK: Det finns helt klart mer tilltalande sätt att inleda en visning än med en miniföreläsning om märkets förträfflighet. Men eftersom detta är Max Factor Awards pristagare för 2013 är en sådan uppstart nog svår att undvika. Nåväl. När presentationen av Hernández Cornet är avklarad släcks salen ner och bildar ett kompakt, becksvart mörker. En ensam kvinna på catwalken lyses upp av ett blågrönt ljus. Plötsligt dundrar en makalös sångröst genom rummet, som inte kan liknas vid något mindre än en urkraft. Det är nykläckta artisten Zhala, vars turnerande med Lykke Li uppenbarligen ingjutit henne med feeling för det kraftfulla och melankoliska. De närmaste minutrarna trollbinder hon hela Berns och får mig att glömma allt vad stapplande prismotiveringar heter. Plötsligt infann sig där några ögonblick av poesi mitt upp i kommerscirkusen. Den suggestiva stämningen bryts snabbt av vad som visar sig bli veckans hittills bästa soundtrack – quirky, klubbigt och elektroniskt signerat visningsmusikveteranen Luciano Leiva.
En av Sveriges talangfullaste stylister, Marcus Söder, har gjort ett fint jobb och kollektionen lyckas fånga 2010-talets version av den moderna, urbana kvinnan väldigt bra. Långt ifrån alla, men tillräckligt många, looks känns lockande åtråvärda och väl sammansatta. Denna 10-talets moderna minimalism skapades till mångt och mycket av det franska modehuset Céline – en medveten eller omedveten inspirationskälla som bitvis skiner igenom lite väl mycket, vilket blir ett problem för kollektionen. Men med det sagt är den förmodligen en välsignelse för de skandinaviska kvinnor som förförs av Céline-estetiken men skräms bort av prislappen. En kundgrupp med potential att vara tillräckligt stor för att Hernández Cornet ska överleva ekonomiskt. Det håller jag tummarna för – jag skulle verkligen vilja följa Ana Hernández utveckling de närmaste åren.

Text: Karin Winther

Foto: Kristian Löveborg

Taggar: Ana Hernández, Hernandez Cornet, Max Factor Award, världsturné

_Rodeo

Kommentera

2013.01.29 22:01

STOCKHOLM AW13: PEAK PERFORMANCE

VAD: Peak Performance visar sin AW13 kollektion på anrika Konstnärshuset.

INTRYCK: Det är alltid lite speciellt när märken som vanligtvis inte visar på catwalken väl gör det. Peak går inte ens så långt utan håller det till en liten intim presentation. Eller? Det hela känns en smula ihopkastat och när det gäller märken vars DNA innefattar tekniska plagg är det uppskattat att höra en engagerad designer tala om dunvästar och ribbstickade fiskartröjor. Stylingen av ruttade Marcus Söder är bra, den välvalda castingen innefattar stjärnskott som Therese Alexandersson och Alexander Johansson, mycket bra. Fokuset ligger på ytterplagg och den nedtonade färgskalan sträcker sig från mörk honung till rostad röd, blekt blå och svart. Bäst är en klassisk dubbelknäppt peacoat med shearlingkrage som matchats med dunväst i midnattsblå rutig skjorta i tvättad flanell.

I övrigt hurras det inte mycket, med bara tolv snabba looks är det svårt att få grepp på kollektionen i sin helhet. Generellt sett så kanske många märken på modeveckan följa ordspråket “Go big or go home”.