Alber Elbaz utgick till en början från en massa draperingar när han skulle skapa höstkollektionen men när han tittade på skisserna så var det bara för mycket – för mycket fashion. Slutprodukten blev närmast det motsatta. En urban, på gränsen till arkitektonisk kollektion, som sedan blommar ut i plagg med ett överflöd av Afrikainspirerade dekorationer som struts- och maraboufjädrar. Visningen inleds med enkla och rena plagg som känns hårdare än den vanligtvis ganska mjuka Lanvinsilhuetten. Egentligen känner man nog igen snitten men skillnaden ligger nog delvis i materialvalen. Istället för följsamt siden i de korta cocktailklänningarna har man valt stelare och styvare material. I den andra hälften av visningen går Alber Elbaz loss i någon form av dekorationseufori – stenar, fjädrar och transperent spets.

Det intressanta med Alber är hur han lyckas charma både det rika kundklientelet och de krävande modejournalisterna som ständigt suktar efter något nytt. Hans design är i grunden vacker och välgjord – ja, närmast perfekt – och det är därför som han älskas av precis alla. Alber bevisar att det finns inga genvägar. Det som är välgjort, vackert och perfekt är omöjligt att värja sig emot. Tydligen ska de utsökt dekorerade plaggen i slutet av kollektionen ha varit en visuell sensation (enligt Sarah Mower), något som man tyvärr inte upplever fullt ut av att titta på bilderna. Dessa kläder måste beskådas live, gärna på nära håll. Det här är nämligen kläder som tåls att synas i sömmarna!