_Emma Svensson
2012.08.29 15:04
VAD: Textilhögskolans avgångsstudenter visade sina examensprojekt i stora tältet i Kungsträdgården.
INTRYCK: Textilhögskolan i Borås lägger mycket fokus på hantverk och process. Det innebär att examensvisningarna ofta håller hög teknisk nivå. Men också, då och då, att man tänker att en kollektion skulle passat bättre som en akademisk uppsats, eller att man “om jag ser en till bollklänning…” Men för det mesta är det upplyftande att se de idéer som studenterna kokat ihop. Den här gången fastnar jag för Daniel Larssons hållbara ladugårdsmode, vida arbetarbrallor i linne, halmshorts som barrar och ett patchworksjok med brun sol. Ett annat tydligt koncept, bland några väldigt röriga, är Josefin Mellanders “Finding home”, med snuttefiltar, kökshandukar, lapptäcken, morgonrockar och noppiga filtar i fin harmoni. Erik Josefssons mörka “Progression of ancetral brutalism” är intressant. Madelene Ericsson tillför en politisk dimension genom att undersöka skydd i vardagsmode: skyddsvästar, rånarluvor; den avslutande flytväststrenchen är riktigt bra. Allra mest förtjust blir jag i Andreas Eklöfs versioner av bikerjackan: den i gips och ärmar rakt upp i luften får mig att skratta. Tack.
Foto: Beata Holmgren
_Lisa
2012.08.29 14:06
VAD: Hope visade sin kollektion för vår/sommar 2013 i Brunogallerian på Södermalm, där man just öppnat en ny butik.
INTRYCK: Medan andra svenska modemärken går på knäna känns det som att Hope öppnar en ny butik varje vecka. Jag vet inte varför: kanske för att de är ett rätt smalt märke som ändå lyckas attrahera olika kundgrupper. Medelålders kvinnor inom kultursektorn som vill ha snygga byxor till jobbet, samtidigt som Hope varje säsong lyckas göra ett par it-plagg som skapar hype bland unga modetjejer. (Undertecknad är väl någonstans mittemellan… Gulp! Nu byter vi ämne.)
Plaggen jag faller för den här säsongen är flera: slip-ons i gult med ett stiligt H, som också kommer i en variant i vitt ponnyhår, superfina sandaler i makraméteknik och ett par randiga brallor som jag plötsligt känner att jag bara måste ha.
Det är som att Hope hittat a new cool den här säsongen. Det är lite mindre Bergman och lite mer Kanye (modellerna går in till No Church in the Wild). Men Hope vore inte Hope om det inte lurade någon japansk 1700-talsseglare där bak i inspirationsmappen. Den här säsongen är det just makraméhantverket, där man flätar knopar och rep i fina mönster, som influerat materialnördarna Ann Ringstrand och Stefan Söderberg.
Det är en kollektion som balanserar precis rätt mellan historia och framtid, kulturkvinna och modebloggare.
Foto: Anton Östlund
_Marcella Mravec
2012.08.29 10:28
VAD: Cheap Monday visar vår/sommar 2012 mitt i Rålis skatepark.
INTRYCK: Cheap Monday har mutat skatekidsen i Rålis med jeans, och kvällens catwalk slingrar sig mellan betongparkens pooler. Jag blir lycklig av denna feta setting.
Vårkollektionen befinner sig däremot på mars. T-shirts och skjortor med tryck som Wild at heart and weird on top och We come in peace matchas med rippade jeans och tekniska hoodies och klänningar. Förutom ett fluorescerande blomstertryck och en knallrosa parkas som var väldigt lik Nhu Duongs variant från förra våren, går klädernas färgskala i vitt, snart och tvättad denim. Det är en enkel uppsättning plagg som visas upp, man skulle gärna sett att designteamet grävde djupare i rymdtemat och spacade ut lite mer. Accessoarerna skriker däremot mer och är viktiga: kammokepsar, metallicpumps och en fin väska i regnbågsmetallic. Likaså hår och make: fantastiska trollöron och svartmålade spikes runt ögonen. Teamet bakom Cheap Mondays visningar är alltid i världsklass.
De fyra första looksen såldes redan innan visningen i en digital pop up-butik för fansen: för att kunna shoppa var man tvungen att like:a Cheap Monday på Facebook. Hur många i publiken som hade gjort det var omöjligt att se i mörkret, men i vår tror jag att butikerna fylls av dem: fansen som Cheap Monday har lindade kring sitt lillfinger, välförtjänt. Jag blir varm om hjärtat för att begåvningar som Ann-Sofie Back och Frida Hofslagare får härja i denna breda fåra. Cheap Monday är ett bevis på en egen identitet även när det handlar om att sälja. Hats off, H&M! Sluta inte med detta.
Foto: Emil Jönsson
_Lisa
2012.08.29 08:07
För att citera Gert Fylking: “Äntligen!”, J.Linderberg bjöd på show, glam, skandal och riktigt, riktigt bra kläder, allt det man vill ha från en modevisning. Modeveckans hittills starkaste casting av herrmodeller, Alexander Johansson, Bo Develius och Benjamin Eidem la ribban högt för resterande herrmodevisningar! På herrsidan var kollektionen mer ett regelrätt samlag än en flört med italienskt mode, krystade stylingdetaljer såsom uppknäppta monkstraps, avklippta och uppvikta jeans, tidvattenhöga kostymbyxor och vadderade skjortor under jeansjacka OCH kavaj gjorde att stylisten Lalle Johnson nästan överträffade sig själv.
Damsidan då? Jodå, det var bra den också och den nya chefsdesignern gjorde ett bra första intryck. Visserligen såg man att hon sneglat en hel del mot franska modehuset Céline men vad gjorde det när glamazoner i bikerjackor och tofsprydda klackar äntrade catwalken med en sällan skådad självsäkerhet som kändes äkta och osvensk. Den kvinna som nu ÄR J.Lindeberg klär sig gärna i peplumtoppar i orange, matchar med kortkort kjol och mycket läder. Kändes fkatiskt fräscht på den svenska modescenen! Dagen _ABSOLUT_ bästa snackis blev det scenario när supertoppmodellen Dorothea Barth Jörgensen travar in och efter några meter ser man hur all publik dra djupt efter andan då ena klacken håller på att lossna. Inte nog med det! Framme vid kameramännen har båda klackarna lossnat och hon går endast på trampdynan! Som det proffs hon är låtsas hon som ingenting och trippar självsäkert av catwalken till ljudet av publikens spontana applåder och busvisslingar. Bra gjort J.Lindeberg!
Foto: Beata Holmgren
_Gustav Broström
2012.08.28 21:14
Filippa K ÄR nordisk minimalism, ingen tvekan om saken. Avskalat, välarbetat och blått är ledorden och går igenom hela kollektionen och syns i varje söm, slag och detalj. Blått som havet, blått som himmelen, blått som den svenska flaggan och blått som de blå ögonen hos de rakryggade manliga modeller som stod i givakt på den intima presentationen. Kläderna i sig är fina men inte mycket mer än så. Förra säsongens limmade t-shirtar (gjorda i samma teknik som används vid produktionen av våtdräkter), var med även denna säsong och blandades upp med vadderade hybridplagg i nylon, eller skjortkavajer om man så vill. Slimmade kritstrecksrandiga kostymbyxor matchades med bombarjackor i återanvänd nylon och mockatofflor.
Filippa Ks MAN är en välklädd man, inga tvivel om den saken, och jobbar troligen med media, sitter på kontor och har gångavstånd mellan kontor och fashionabel våning. Faktum är att den man som syns på Filippa Ks presentationer är väldigt långt ifrån den man som faktiskt syns i butiken, mannen som klär sig i chinos, kabelstickat och trenchcoat. En sak har dom i alla fall gemensamt, dom uppskattar kvalité och passform vilket här görs med bravur.
_Gustav Broström
Foto: Malin Ekman
_Gustav Broström
2012.08.28 20:56
_Emma Svensson
2012.08.28 19:56
VAD: Maria Nordström vår/sommar 2013, inspirerad av dekonstruktivism och skydd, visade i Studio i Kungsträdgården.
INTRYCK: Plaggen i Maria Nordströms kollektion 02 Shields kallas för “urbana sköldar”, illustrerande sårbarheten som präglar storstadslivet; ensamheten i ett artificiellt landskap av på varandra staplade bostadsceller och neonljus. Och öppningslooken omsluter modellen som i en kokong, fast nej, det är för organiskt: en hjärnscan, snarare.
Dekonstruktivismarkitekterna som inspirerat 02 Shields skapade hus som dansade, som bröt metropolernas rutmönster. Här är det färgstarkt. Formerna är ofta tunga och stela.
Mossigt nog tycker jag att det är som bäst när det är enkelt. En rejäl, Frank Gehry-aktig volang på en svart kjol. De vida byxorna. Men allt som oftast bottnar kollektionen i en lekfullhet med alltför mycket pretentioner.
Av: Hanna Johansson
Foto: Tilde Jansson
_Marcella Mravec
2012.08.28 19:22
VAD: Busnel visade uppdaterade koftor och en och annan kaftan i stora salongen på Berns.
INTRYCK: Gustav Broström, denna eviga retsticka, lutar sig över min axel och läser vad jag har antecknat i min iPhone. “En trevlig liten stickad klänning i aprikos”.
“Har du börjat jobba på Feminina, eller?” Jag himlar åt honom och ögnar igenom mina anteckningar. Tydligen gillar jag även en “söt plisserad kjol” och en “perfekt nyans av bubbelgumsrosa”. Vi är inte ens hälften in på Busnels visning, och jag har redan förvandlats till Blair Waldorf. Or better yet, ett av de Busnel-barn som sprang omkring mellan stolsraderna innan visningen. Och det är väl så det är: för de trogna kunderna och inköparna från NK:s damavdelning är det en trevlig visning. Men för ett märke som visar på Mercedes-Benz Fashion Week hade jag gärna sett något lite mer showigt, lite mer konceptuellt – utan att man för den sakens skull kompromissar med sitt arv. I Marina Kereklidou som chefsdesigner har man onekligen ett stylistkapital att utnyttja bättre på en visning.
Foto: Emil Jönsson
_Marcella Mravec
2012.08.28 19:01
VAD: Diana Orving visade vackra plagg i silke och crepe i sin vårkollektion Flowing Origami.
INTRYCK: För några månader sedan visade Diana Orving showpieces på Operan. Visningen följdes av balett och min kollega Agnes skrev att det var så väldigt vackert. Hon hintade också då om konfektion – den fick vi se i dag i stora tältet i Kungsträdgården. Och vi blev inte besvikna: vårkollektionen bestod av perfekt vikta, draperade, vridna rektanglar, fyrkanter och cirklar. Avancerat men flytande, dramatiskt men svävande lätt. Någon kallade det origamicouture, jag säger som Agnes: det var så fantastiskt fint. Diana Orving är bra på att göra eleganta plagg i jersey och siden som är bärbara och funkar till vardags. I dag fanns bara ett par shorts som inte höll måttet bland de enklare plaggen. Men jag gick därifrån med plisserade klänningar i skallen. Så fin finish. Pleats please!
Foto: Beata Holmgren
_Lisa
2012.08.28 18:47