Endast ett prassel hörs när Nhu Duongs debutvisning på Stockholms modevecka har satt igång.

Prasslet kommer från de supervida, vita byxorna som sveper förbi längs visningsgolvet. Så, med andra looken, ett beat. Musiken får hjärtat att vibrera i bröstet och för varje look byggs det på med en ny beat-slinga. De vita, vida byxorna byggs också på, de kommer i svart tillsammans med en strikt skjorta eller som jumpsuit till ett par metallicfärgade thongs – innan stilen bryts av med en digitalprintad hellång skjorta i silke. Där i mellan går det vidare till en neonrosa parkas och en annan i tunnstickad koppartråd, via kjolar och jackor i vävt läder, en metallicskimrande skalbaggefärgad klänning och hela vägen till cigarettsmala byxor med snygg glipa i bakre fållen (den visar ankeln och hälen). Skorna är förresten sandaletter spända med reflexband. Visningen avslutas med tre perfekt asymmetriskt skurna klänningar, som liksom kompletterar varandra i sin form. Den sista klänningen ser ut att sluta upp där den tidigare lämnat av, som om det vore en fortsättning på samma rörelse.

Det här med rörelse är också någonting som Nhu Duong nämner i beskrivningen av kollektionen: “skillnaden mellan två rörelser, variationen som får dansaren att dansa”. Det är vad stil handlar om för Nhu Duong, den där lilla skillnaden, imperfektionen eller misstaget som varje person i strävan mot perfektion inte kan undgå. Det är också det som gör något individuellt och unikt.

Tankarna kring perfektion kommer säkerligen ur Nhu Duongs erfarenhet och bakgrund i kung fu (hennes pappa är kung fu-mästare) en sport och övning som kretsar kring hur inga misstag för göras. Det är bland annat där de vita byxorna också kommer in, de är som en morf mellan en kung fu-utövares byxor och hip-hoparens. Och hip-hop-byxor, råkar det vara, ingår också i Nhu Duongs bakgrund. Men det här är inte en självbiografisk kollektion. Den handlar snarare om att gå framåt och utforska nytt.

Den teknik som Nhu Duong har fastnat för den här gången är vävning. Och Nhu har gett sig in på vävning utan att veta ett dyft om det, och därför blir hennes teknik också högst personlig – och omöjlig att kopiera. Nhu Duong berättar att hon fascineras av kopian och originalet, och tanken på att skapa någonting som inkluderar misstaget som en del av processen, och därmed blir omöjligt att kopiera. De oförutsedda små misstagen blir alltså variationerna som gör att det inte går att kopiera det ögonblicket igen. Och visst finns även en till koppling till mode i det där, som en rörelse, en dans, så förgänglig att den är över i samma ögonblick som den sker.

Till skillnad från i stort sett alla andra designer som visar under Stockholms modevecka, är det mycket att ta in när Nhu Duong berättar om sin design. Det tar ett tag innan du helt lyckats greppa hennes tankesätt. Hon utgår inte från typiska eller uppenbara inspirationer utan närmar sig sin design på ett väldigt unikt sätt. Men tittar du på kläderna, då ser du att precis som Nhus tankesätt och processer är djupa, lika mycket vikt ligger vid hantverk, material och metod. Varje plagg är minutiöst utformat och genomtänkt. Ovanpå det känns designen dessutom totalt modern och relevant. Sverige har helt klart fått en ny modekraft att räkna med, och hon befinner sig där högst uppe på skalan.

Foto: Jessica Sidenros